Stabilt i spåret - men för svagt i lydnaden
Flen eller Florens under weekenden? Självklart Flen, eftersom jag drog en vinstlott och kom med på deras spårtävling. Hänsynsfullt nog hade de också den goda smaken att förlägga samlingen till klockan 08 00, istället för som brukligt 07 00. Men sovmorgon? Knappast, för det är tolv mil till Flen och klockan ställdes på 05 00.
Tio taggade spårhundar, varav tre aussies, mötte upp i Flens trivsamma klubbstuga inför lottningen. Vi drog spår fem, vilket kändes helt okej. Upptagsrutorna låg utefter en stor landsväg och domarna kunde stå på vägen när de bedömde påsläppen. Ovanligt men praktiskt. Och Miztys påsläpp belönades med 9,5 av båda domarna. Men hon borde haft 10,5 för hennes spårupptag var mer kvalificerat än när hon fick 10 förra helgen.
Hon går fint ut i rutan och stannar upp vid ytterkanten där jag med blotta ögat ser att djur nyligen stökat eller sovit, förmodligen vildsvin tänker jag, men spårmottagaren berättade senare att en hjord med hjortar rastade i rutan när han stod och väntade på mig. Bland dessa dofter letade Mizty fram spåret, följer det åt vänster och går ut ur rutan – men - precis innan jag ska gå ut ur rutan tvärvänder hon för att istället gå åt andra hållet, vilket visade sig vara helt rätt. Att vända om själv när hon började få fäste i spåret imponerade på mig och med raska steg erövrar vi Sörmlandsskogen – utan att stöta på någon pinne. Inte heller jag ser någon fast jag småspringer i kutryggig stil med näsan i backen och spanande blick.
Mizty:s styrka i spårskogen är hennes noggrannhet men är det för lätt går hon upp i tempo, blir lite för hög med nosen och kan då missa en pinne. Så var det denna morgon. Nästan lite nonchalant sprintade hon fram i skogen med för hög nos och när inga pinnar hittats fast vi gått en bra bit bestämde jag mig för att korta linan och dra ned på tempot. Rätt beslut, för när slutpinnen hittades hade jag sex små pinnar i fickan. En pinne bort och 9 i betyg. Och tiden, 19 minuter! Måste vara nytt rekord för en pensionär som hänger i repet på en aussie.
”Eftersom vi har 16 minuter kvar går vi ut och letar efter första pinnen”, skojjade jag med mottagaren.
Uppletandet var ute i spårskogen och efter en nolla förra helgen och ett bra spårarbete i dag pirrade det lite i magen när det blev vår tur. Men jag gillade rutan som låg i en nedförsbacke. Är det utför så brukar lätt överviktiga Mizty ”rulla i väg” rätt snyggt utmed slänten - och - vilket första skick vi fick till. Mizty rullade snabbt i väg och stannade inte till förrän i hörnet där hon plockade in ett föremål. Och nästa skick är lika snyggt. Och nästa. Och…
Tre föremål plockades in på under tre minuter och jag slängde en överlägsen blick åt domarna som så gott som antecknat tian.
Men Mizty kan inte räkna till fyra. Redan som valp försökte jag lära henne räkna till fyra men efter nära fem års intensiv träning kan hon fortfarande bara räkna till tre. Hur svag får en hund egentligen vara i matematik? Mizty hade bestämt sig för att uppletandet var slut efter tre föremål och fann ingen som helst anledning att gå ut i den där rutan någon mer gång. Hon satt istället på stigen, gick ut några meter i rutan och kissade, samt åt gräs. Och jag skrek ”Leta” och viftade med armarna under de sista två långa minuterna. Domarna skrev ”olydnad” och gav 5 i betyg.
I Flen fanns det en tävling i tävlingen, nämligen bästa aussie och med en femma i uppletandet tog vi en fin grenseger. En aussie gick inte ut överhuvudtaget, utan satt på stigen och tittade på utsikten tills föraren avbröt momentet: Betyg 0. Den andra konkurrenten, Stjernborgens Feja som kom trea på Aussie-SM, bjöd hårdare motstånd genom att hitta två föremål, det sista precis innan tiden gick ut. Fem i betyg men eftersom Mizty hämtade tre föremål har jag beslutat att Mizty besegrade SM-trean på momentet.
Tesen att Aussie inte är ett självspelande piano utan en hund där föraren måste kämpa för varje betygsdecimal förstärktes efter dagens ”uppvisning” i uppletanderutan.
Nåväl, med 295 poäng på specialen krävdes 225 på lydnaden för att nå de åtråvärda certpoängen, 520. Tyvärr räckte det inte hela vägen för oss i dag, då vi fick ihop 203,25 lydnadspoäng. Totalt blev det 498,25 (krävs 520 för certpoäng). Godkända och en femteplats i tävlingen (bästa aussie).
Lydnaden var inte bra i dag, men inte heller någon katastrof. Ingen nolla men väldigt låga betyg på vissa moment där vi i regel har högre betyg, som krypet; Där har jag fått avdrag för ”viss förarhjälp” och tänkte att denna gång ska jag minsann inte vara till någon hjälp utan bara titta rakt fram, gå i min takt och Mizty ska hänga med som om hon vore klistrad vid mig. Det var hon inte, utan i protokollet står det att hon ”lättar” och är ”hög i vinklar”. Nej, framöver blir det återgång till den gamla trygga stilen där jag håller ett ”getöga” på henne under hela krypet.
Onödiga poäng tappades även under skallet och apporteringar då en medtävlande Schäfer som Mizty ogillade tränade parallellt med tävlingsplanen. Mizty kunde inte släppa denna hund med blicken, vilket gick ut över precisionen på momenten. Och vid framförgåendet galopperade hon hela sträckan som omväxling till långsamt trav, som hon brukar välja. Nu återstår bara varianten att hon kombinerar gångarterna.
Laddad med tuggummi smackade jag mig också igenom fria följet med hedern i behåll. Ingen uppvisning men bättre än i Södertälje förra helgen.
Betygen i Flen
Uppl. av spår 9,5+9,5
Spårning 9+9
Uppletande 5+5
Platsliggning 10+10
Fritt följ 6+6,5
Ink. med ställ o lägg 5+5
Framåtsändande 5+6
Kryp 6,5+6,5
Skall 5+6
Metallapport 5+5
Tungapport 7+8,5
Hopp 9+9
Stege 9+9
Detta kan ha varit årets sista spårtävling för nu tar älgjakten över i skogarna här i Mälardalen. Visserligen arrangerar Tyresö BK en tävling den 18 oktober men dit anmäler sig väl alla så chansen till en plats blir väldigt liten. Vårt nästa tävlingstillfälle blir nog Lägre sök den 25 oktober då min hemmaklubb Botkyrka BK arrangerar en tävling.
Betyg, prispallen i Flen
I dag hade det känts fint att stå på pallen för Flen hade en riktigt fin prispall. Traditionell design byggd i trä, väderbiten efter flera år i ur och skur smälter den bra in i omgivningen. Lagom hög med fint ”respektavstånd” mellan ettan och övriga pallplatser. Siffrorna på pallplatserna är också snyggt designade.
Tyvärr drar placeringen ned betyget eftersom de lyckliga pristagarna får titta ut över en parkeringsplats, och inte över lydnadsplanen där tävlingsinsatsen utförts.
Betyg 8.0
Skrivet i Nyheter, 2009-09-27 22:25
7 kommentarer
Kul att ses på söktävlingen. Stämmer logistiken får jag kanske se er under full aktion i sökbanan.
www.botkyrkabk.se/start/index.php?page=mesta-2009
Som enväldig domare godkänner jag inga protester mot bedömningen av landets prispallar men eftersom jag en generös man av folket får du här en skriftlig förklaring till min vetenskapliga bedömning:
Flens prispall fungerar säkert utmärkt vid lydnadstävlingar, då du stod på den. Jag är kritisk mot att klubbledningen inte tänkt på att det kommer sex husvagnar och en husbil till ett elitspår, vilka parkeras framför pallen och förstör utsikten för vinnande ekipage. En oförlåtlig miss som kostade Flen två pinnar i denna prestigefyllda tävling.
Tränar ni även sök ?
Under Miztys tre första år tränade vi bara sök och inget spår. Hon började alltså med spår i rätt sent och det visade sig då att hon hade viss talang för detta. Lade då av att träna sök med henne och deltar bara sporadiskt i någon enstaka sökträning. Men faktum är att hon går bättre i söket nu än när vi tränade en gång i veckan. Har startat i en Lägre sök-tävling och det gick skapligt:
hem.kennelinfo.com/mizty/blog/1/1344
Den 25 oktober gör vi en ny start på Botkykas tävling.