Ett tungt beslut att bära; Mizty ska kastreras
Min utgångspunkt har varit att man inte ska skära i ett friskt djur, därav har kastrering inte varit aktuellt, även om jag aldrig tänkt ta valpar på Mizty. Valpar i en tvåa i stadsmiljö har inte lockat mig. Och rent principiellt tycker jag avel ska skötas av proffs. Speciellt när det gäller en så pass ny ras som aussie är i Sverige. Idag tar ju nästan varenda tikägare valpar på sina hundar – och – vad blir resultatet? I senaste rastidningen finns följande läsning:
”Vi se en oroande tendens att allt färre hundar prövas på officiella arbetsprover. Även avelsdjuren utvärderas i mindre grad. Vi ser i rasen tre olika grupper om man ser till utvärdering. De omeriterade (endast mh/rtg), de ensidigt exteriört utvärderade (med många resultat från utställningar men inget arbetsprov) och de mångsidigt utvärderade (hundar med både arbetsprov och utställning/exteriörbeskrivning).
I valet av avelsdjur har användandet av arbetsprövade djur minskat drastiskt! År 2000 var hälften av kullarna födda efter två arbetsmässigt omeriterade föräldradjur och hälften av kullarna hade minst en bruksprovad/tjh/vallningsprovad förälder. 2008 är 70 procent av kullarna födda efter två arbetsmässigt oprövade föräldradjur och endast sex kullar av 52 hade två meriterade föräldrar. En skrämmande utveckling för en bruksras".
(Ovanstående citat är från Aussietidningen 3-4 2009)
Mitt problem med löpen är att Mizty, förutom familjhund, också är en tävlingshund som påverkas starkt av hormonförändringarna i samband med ett löp. Månaden före och efter löpet blir hon otroligt låg, rör sig som en zombie och är ointresserad av att arbeta/träna.
Inklusive löpet handlar det om tre månader som Mizty egentligen inte är tävlingsbar. Hon löper två gånger om året och detta innebär att hon inte presterar på sin ”normala nivå” under sex av årets 12 månader. Att jag tävlar med henne ändå under dessa perioder är för att jag är tävlingsnarkoman - fast resultaten blir blygsamma.
Visserligen fyller Mizty sex under 2010 men får hon vara frisk kan vi ha fyra, fem fina tävlingsår framför oss och då känns det trist att halva tiden går bort på grund av löpen. Jag vet att detta är egoistiskt tänkt eftersom kastreringen främst sker för min skull – men – det kan ju också förlänga Miztys liv. Jag vill inte mista henne i förtid. Risken för en livshotande livmodersinflamation/cancer eller Juvertumör är ju väldigt hög, över 40 procent av tikarna drabbas och risken ökar dramatiskt med hundens ålder. Å andra sidan finns det risk för att hunden inte klarar narkosen eller blir inkontinent vid en kastrering, så det är inget lätt beslut.
Men jag har bestämt mig och anlitar Södra Djursjukhuset vid Kungens kurva i Stockholm, ett stort välrenommerat sjukhus som jag har goda erfarenheter ifrån. För skulle det inträffa en bevärlig komplikation så vet jag att det finns resurser att sätta in. Jag har också försäkrat mig om att det blir en av deras bästa veterinärer som opererar. Går allt bra så blir kostnaden 5 350 kronor. Lite av detta får jag sedan tillbaks på försäkringen för hos Folksam får man 10 procents rabatt på den årliga premien om livmodern opereras bort.
Och när ska kastreringen ske? Mitt emellan två löpperioder, säger experterna. Mizty avslutade sitt löp i slutet av oktober och när jag ringde Djursjukhuset gav de mig en tid i mitten av december då det gått cirka två månader sedan löpet avslutades. Känns lite tidigt, men sköterskan som bokade tiden sa att det var lagom och då bestämde vi att jag och Mizty skulle vara på Djursjukhuset klockan 08 00, onsdagen den 14 december.
I går, måndag, tvättades och schamponerades hon, idag har vi motionerat och haft ett roligt uppletande. Ingen mat i kväll och morgon bitti kör vi iväg till Djursjukhuset.
Väntar i skogen. Foto Lena Hansson
Skrivet i Nyheter, 2009-12-15 15:07
3 kommentarer
Tyvärr inser jag ofta att jag är alldeles för fattig för att ta tag i det på riktigt. Får väl byta till Folksam :)