Sen och kylig "läggmatch"
Söndagens lydnadstävling i Viksbergs ridhus började med besvikelse för när jag inspekterade området fanns där fortfarande ingen prispall på området. Mizty deppade ihop och jag fick lägga mycket energi på att få henne på humör igen. Okej, sa jag; det finns ingen prispall men vi kan väl ställa upp när vi ändå åkt hit. ”Uppriktigt sagt är jag less på alla dessa läggmatcher där vi låter andra besegra oss för att det inte finns någon pall”, argumenterade Mizty och ville åka hem och se sitt favoritprogram ”Min hund styr mitt liv” på kabel-tv.
Jag förstår Mizty fullt ut men när våra medtävlare provocerade oss genom att säga att det inte är roligt att tävla när de vet att vi inte gör vårt bästa bestämde vi oss för att ställa upp: ”Men vi kommer inte att gå på max, aldrig att vi vinner en tävling utan prispall”, blev mitt bistra besked i den 18-gradiga kylan. En kyla som skrämt bort nästan hälften av de anmälda ekipagen i lydnadsklass 3. Av 11 hundar kom sex till start och vi fick startnummer fem.
Anne med sin Bostonterrier och Maja med sin Laekenois var naturligtvis där för vi tre ses alltid när det är tävling i lydnadsklass tre, fast vi egentligen bara har en sak gemensam: Vi hatar lydnadsklass 3 och vill därifrån så fort som möjligt! I lydnadstrean ska man inte stanna och få vänner för livet. Det märks redan när vi hälsar på varandra. Det är inte den där långa hjärtliga kramen som kan ge livslång vänskap, utan bara en kort nick med en blick, som snabbt vänds bort. Bakom planket vid platsläggningen tittar vi ned som om vi inte var där. Samma jobbiga känsla som när man åker ensam på en Ålandskryssning. Man är med, men är inte delaktig, som en åskådare i ens egen verklighet.
Med Mizty är det tvärtom. Hon gillar att det är samma hundar som ligger bredvid henne när det är lydnadstävling och fattar inte alls poängen med att bli uppflyttad och få helt nya hundar vid sin sida. Och naturligtvis fick hon en 10:a när hon låg tillsammans med hennes kompisar på dagens tävling. Även sittande i grupp belönades med en 10:a så vi kände oss laddade när lydnadsprogrammet inleddes. Speciellt Mizty som hade förväntansgnäll redan när jag markerade vittringspinnen innan fria följet. Har ju lagt ned ganska mycket energi på attitydträning och inte brytt mig så mycket när Mizty gnällt på träning. Har utgått från att hon går ned i varv på tävling. Och detta stämde i dag - på vissa moment. Men vid andra gnällde hon friskt. Och överslag mellan momenten då hon hoppade okontrollerat på mig i ren frustration, för att då och då ”jucka” på sitt favoritben, mitt vänstra.
Dagens fria följ belönades med en sexa i betyg. Satte sig segt och jag fick oftast klämma i med ett extra ”fot” vid sättandet. Gnäll, släpper, hoppar och DK var andra små detaljer som drog ned betyget. Sättandet vid gång gick däremot bättre, en nia.
Inkallningen blev en positiv överraskning. Mizty höll god fart hela sträckan men tog lite för många steg vid stannandet, betyg 8, 0. Till rutan gick Mizty fint ut och lade sig mitt i den, kommer sedan snabbt in - men tyvärr – hoppar upp på mitt ben när hon skulle gå fint vid avslutningen, betyg 9, 0. Apporteringen med hopp startar med ett gnäll och avslutas med för vid sväng vid avlämnandet, betyg 8, 5. Vid metallapporten var Mizty för tveksam vid gripandet, betyg 8, 0. Vittringen är Mizty säker på men har tyvärr kraftigt tugg på vägen in, betyg 7, 5.
Eftersom jag sett betygen räknade jag snabbt ut att det skulle räcka med 6, 5 på den avslutande fjärren för att vi skulle vinna och få ett förstapris. Då tog jag ett snack med Mizty: ”Nu skärper du dig för du vet vad som gäller. Ingen pall - ingen seger”. Och Mizty gjorde sitt jobb under fjärrdirigeringen. Tog några ordentliga steg framåt och avslutade med några grymma tjut som ledde till att domaren lyfte armen - och visade – 5, 0. Saken var klar, en andraplats och ett andrapris, 4, 5 poäng från ett förstapris
Dagens betyg
Sittande i grupp 10
Platsliggande 10
Fritt följ 6,0
Sättande 9,0
Ink. Med ställ & lägg 8,0
Rutan 9,0
Apportering över hinder 8,5
Metallrapportering 8,0
Vittring 7,5
Fjärrdirigering 5,0
Totalpoäng 250, 5 (krävs 255 för förstapris)
Efter den torftiga prisceremonin kände jag mig ganska avslagen. Även om jag är en man som hyllar principer måste jag medge att det kändes lite jobbigt att släppa ett förstapris bara för att det inte fanns någon prispall. Fast timmen var sen bestämde jag mig för att ”tala ut” med ridhusägaren som bor i ett gult hus, uppför en liten backe, strax bredvid ridhuset. Det lyste i fönstren när jag ringde på men ingen öppnade efter tre långa, starka signaler. De tända lamporna tydde på att någon var hemma så jag fortsatte att ringa och helt plötsligt öppnas dörren av en lätt överviktig man i femtioårsåldern; klädd i morgonrock, blanka ridstövlar och en ridpiska i höger hand.
Vad vill du? Frågar han med besvärande min. Jag bestämmer mig för att anfall är bästa försvar och frågar reptilsnabbt; Varför finns det ingen prispall vid ridstallet? Fast saknaden av en prispall varit ute på min blogg under flera månader verkar det som om detta var en helt ny fråga för mannen i morgonrock, ridstövlar och ridpiska. Han verkar inte förstå vad jag pratar om och när jag sedan i bakgrunden hör en kvinnlig sensuell röst ropa; ”kommer du snart älskling” förstår jag att jag kommit lite olämpligt och tackar för mig.
I och med denna misslyckade förhandling som avslutades med en stängd dörr förstår jag att problemet kommer att finnas kvar även nästa helg, då vi åter är anmälda till en lydnadstrea i ridhuset. Jag är innerligt tacksam till Kerstin som på bloggen gett mig rådet att ta med en egen prispall till tävlingsplatser som saknar en pall. Min prispall är under uppbyggnad och en släpkärra ska inhandlas – men - tyvärr hinner inte pallen bli klar till helgen. Ringer nog mannen i morgonrock, ridstövlar och ridpiska under veckan och ger honom en sista chans att förbättra sitt anseende genom att bygga en permanent prispall.

Fritt följ. Foto: Ann-Christine
Skrivet i Nyheter, 2010-02-01 17:11
5 kommentarer
Du kan väl ta med dig en egen liten pall och ställa dig på så att du och Mitzy kan vinna. Zelma fick LP1 i söndags. Jag fick hoppa in som reservförare för Julia var sjuk. Tänk om du fortfarande skulle hålla på och harva som vi gör. Du och Mitzy är duktiga (speciellt med tanke på den ålder haha)och snart har du säkert en lydnadschampinjon, är med i landslaget, blir världsmästare mm. Din blogg är i alla fall i världsmästarklass. Man kan inte vara bäst på allt.
Hälsningar
Åsa
Hur som helst så är jag mäkta imponerad av ditt o Miztys samarbete. Att prestera bra är en sak, men att Mizty på beställning låtsas att hon inte vet hur fjärren ska gå till. DET är tecken på teamwork och husses skicklighet på hundträning.
Nästa tävling sitter 1:a priset!!! Med eller utan prispall. Med tanke på poängen, så verkar ju Mizty (o husse) vara sugen.
Och man vet aldrig, kanske pisk-ridstövelkillen vill förbättra sitt anseende. ;)
Oavsett, din blogg borde vinna pris. Jag kommer få träningsvärk i magen efter det här besöket!