Dopingpolisen blev snuvade på bytet
Nu börjar det bli riktigt jobbigt med tävlingsabstinensen. Förra helgen kunde vi inte tävla, eftersom Mizty hade svårt med apporteringarna med en stor plasttratt kring huvudet. Inget smycke, utan en konsekvens av kastreringen, då hon måste hindras från att bita upp fjorton stygn på magen. Stygnen togs bort i fredags och enligt planen skulle vi tagit vårt efterlängtade förstapris i lydnadstrean i Viksbergs ridhus i söndags. Men så blev det inte, för lite snopet lämnade jag djursjukhuset med beskedet att Mizty hade tävlingsförbud under 28 dagar, eftersom hon intagit Metacam, en inflammationshämmande medicin.
Vad har Svetla Dimitrova, Grit Breuer, Monica Dinescu, Tibor Gécsek, Alexander Bagatj, Susen Tiedtke, Patricia Girard, Elina Zvereva, Dimitri Sjevtjenko, Daniel Plaza, Romas Ubartas, Ludmila Engquist, Roman Virastjuk, Filecea Moldovan och Niklas Axelsson gemensamt? De är europeiska idrottsmän, svarar den uppmärksamme. Ja, och alla har fällts för doping, svarar jag, och tackar Martina Raitio för att MeetMyOwn Misty May inte finns med i detta gäng. För det var nära ögat. Om inte Martina varnat mig på bloggen så hade säkert dopingpolisen slagit till i ridhuset och Mizty varit avstängd under resten av året. Vilket bittert öde detta hade varit. 2010 är ju vårt år – vårt allra bästa - någonsin.
Nu fick jag mätta min tävlingshunger genom att se på OS istället. Det blev ganska många timmar och eftersom mitt mantra är ”andras framgångar är min glädje” så blev det en glädjefylld helg, då hela 72 medaljer delades ut från en underbar prispall. Säsongens första 10:a som förstärktes av flagghissning och nationalsång. OS-pallen är en härlig utmaning för landets Brukshundsklubbar.
Men det har gått inflation i OS-medaljer. Grenarna blir bara fler och målet tycks vara att alla stjärnor ska få en medalj. Alltid är det väl någon distans som passar. Exklusiviteten har försvunnit och guldmedaljen gjuts ju inte ens längre i Guld. Jag förespråkar färre grenar och ser Skidskytte som en förebild, där de slagit ihop skidåkning och skytte, vilket blivit en formidabel succé som andra sporter borde följa. Exempelvis Backhoppning, som är en urtrist tv-sport. Det är omöjligt att se hur långt de hoppar och inga svenskar är med. Förutom Anja Persson finns det ju inte en svensk som hoppar över 60 meter. För att höja spänningen borde det läggas in ett skyttemoment för backhopparna. Tre skott i luften, gärna på flygande fågel, skulle höja spänningen väsentligt.
Dessutom, ju fler sporter desto större olycksrisker. Den georgiske rodelåkaren Nodar Kumaritasjvili miste livet redan innan invigningen och vår egen hårding, oldtimern Patrik Järby, hade tur som bara fick hjärnskakning när han kraschade i Super G. Det bästa vore att blanda farliga grenar med ofarliga. Exempelvis så är ju olycksrisken i Curling väldigt liten, eftersom tempot är sövande lågt. Mestadels står de ju och vilar på sina kvastar. För att få upp tempot tycker jag Curlingen skulle förläggas till Rodelbanan. Lösningen innebär att olycksrisken minskas genom att Rodel tas bort från OS-programmet. Det är ju ändå inga svenskar med.
Vad gör man under ett 28 dagars påtvingat tävlingsuppehåll? Funderade ett tag på att träna men lägga spår i meterdjup snö är besvärligt. Visserligen har Mizty lång nos men hittar hon pinnarna? Och i en sökbana med djup snö vill jag inte placera Mizty innan inre och yttre sår är fullt läkta. Kanske lydnadsträning men förutom att det är tråkigt så är kyla och oplogade planer ett problem. Det lutar åt tv-tittande, sömn, promenader och jobb under 28 långa dagar.
Vår nästa tävling blir lägre sök den 20 mars, då Danderyds BK står för arrangemanget.
Skrivet i Nyheter, 2010-02-22 00:03
3 kommentarer
Os kan faktisk utvecklas enormt om uppblandningen av grenar ökar. Flera bra nya grenar tog du upp. Skicka genast förslagen till Olympiska kommittén.