Det blåser på toppen
Och detta har jag längtat till, tänker jag när klockan ställs på 04. 00 på fredagskvällen. Det är dags för säsongspremiär i elitspår och Katrineholm Bk står för arrangemanget. Hade tyvärr inte blivit inbjuden till någon femtioårsskiva denna helg så förberedelserna blev lite torftiga med en tidig sänggång. Innan jag somnar går jag igenom startlistans tolv hundar och räds ingen av dem. Malin Dertell med sin Terver från Tyresö Bk är visserligen svårslagna men välunderrättade källor säger att hon har problem med ett knä och kommer att få svårt med tiden på spåret.
Men jag är ändå lite orolig för detta är första tävlingen efter det att Katrineholm Bk detroniserades från tronen som distriktets bästa tävlingsklubb. 2009 övertog vi i Botkyrka Bk denna ärofyllda titel efter att Katrineholm vunnit åtta år i följd. Ryktet om att de nu är oerhört revanschlystna och vill ta tillbaks titeln till varje pris, hade nått mig. Tänk om de gör allt för att någon från Botkyrka inte ska vinna, tänker jag innan insomnandet.
Framme vid Katrineholms klubbstuga på lördagsmorgonen möter jag Bonnie Isbrant, en av klubbens profiler, och som jag haft som instruktör på ett sökläger.
Vi hälsar glatt – men - Mizty är lite avvaktande fast hon känner Bonnie sedan lägret. Bonnie undrar vad det är med henne och hon svarar: ”Pallen! Jag har aldrig varit här och undrar var prispallen finns”. Bonnie skruvar på sig och säger att den är nedmonterad. Nu blir jag misstänksam. Klubben vet att Mizty är snudd på oslagbar om det finns en fin prispall och för att stoppa oss har de säkert gömt pallen. ”Plocka fram prispallen”, säger jag skarpt och riskerar ett vänskapsförhållande.
Bonnie plockar fram pallen ur sitt gömsle. En prispall som består av tre olika delar som inte sitter ihop och jag misstänker att de sågat isär prispallen för att kunna gömma den inför tävlingen. Men jag är positiv när Bonnie frågar vad jag tycker, när den väl är på plats. ”Helt okej”, säger jag och går in i klubbstugan.
Inne i stugan kommer nästa chock: Startlistan! som inte alls såg ut som den jag läste innan jag somnade. Där fanns nu namn som Jonathan Berglund, Haninge, med Barvatorps Ice som vann DM i spår 2009 och Lizette Olausson, Katrineholm, med Dubion Hamilton som tävlat SM i lydnad. Faen, de har tagit in nya toppekipage för att förhindra en Botkyrkaseger, tänker jag och drar spår nummer åtta.
Väl ute vid spåret blir jag lättare till mods. I väntan på funktionärerna kollar Mizty och jag upptagningsrutan som ser väldigt fin ut. Skogen som består av gles barrskog verkar också fin och jag börjar tro att misstankarna om att vi är motarbetade är rena fantasier. När jag ser bilarna med domarna selas Mizty på och verkar vara ordentligt på ”bettet”. Då kommer nästa chock! ”Det har blivit lite strul, så du får ett annat spår”, säger tävlingsledaren och ber mig sela av Mizty och hoppa in i bilen och vi kör till en ny plats – med en helt annan terräng.
Vårt spår ligger nu mitt i en aktuell avverkning och skogen är ingen skog utan ett hygge med färska avverkade barrgrenar som täcker marken. Ryktet om Miztys oerhörda spårförmåga hade helt enkelt lett till att de bytte ut ett normalt spår mot ett supersvårt. Men vi gav oss inte utan kamp. Demonstrativt, för bytet av spår, satte sig Mizty och kissade framför domarna tio meter in i upptagsrutan, innan hon snyggt fångade upp spåret för att ta sig an svårigheterna på hygget. Betyg 8 på upptaget.
Och Mizty kämpar på bra, även om det är extremt svårt. Antigen gick spåret bland starkt terpentindoftande barrgrenar, eller på leriga traktorstigar där skogsmaskiner nyss hade kört. Den starka blåsten som tar med sig doften gör också att hon går ovanligt högt och därmed missar pinnar. När slutpinnen hittas efter 23 minuter har jag tyvärr bara fyra pinnar i fickan och betyg sju i protokollet, alltså en rejäl uppförsbacke inför fortsättningen.
Inför uppletandet är jag dock hoppfull, eftersom det blåser ordentligt. När Mizty redan på stigen känner att det finns något därute brukar hon snabbt gå ut och det gör hon också idag. Redan efter några sekunder hittar hon ett föremål nära stigen. Men sedan händer något märkligt. Mizty är i rutan under närmare fem minuter utan att hitta ett enda föremål och jag är övertygat om att det inte fanns något mer föremål i rutan. Visserligen är titeln som distriktets bästa tävlingssklubb väldigt tung – men har man inte gått väl långt när man inte lägger ut föremålen vid uppletandet - för att erövra titeln?
Och lydnaden fortsätter i samma stil. Alldeles för låga betyg för mig, eftersom jag tävlar för Botkyrka. Ett fullkomligt charmant fritt följ belönades exempelvis bara med 6, 5 och ett bland de snyggaste framförsändanden som någonsin visats upp på Katrineholms appellplan belönades med betyg 5,5. Och vilket kryp, en orm skulle blivit avundsjuk om den sett Mizty åla iväg med eleganta vinklar denna lördag. Betyg 7. Jag tror till och med domarna tyckte betygsättningen kändes lite pinsam för när det var dags för den avslutande stegen fick vi äntligen en juste bedömning, en tia.
Totalt fick vi 422, 25 poäng och blev godkända. 211, 25 på lydnaden och 211 på specialen. Nu ser vi fram mot mer rättvisa förhållanden på Haninges tävling på söndag där vi fått en plats på elitspåret.
Betyg i Katrineholm
Platsliggning 10,0 10,0
Fritt följ 6,5 6,5
Ink. med ställ o lägg 6,0 5,0
Framåtsändande 6,0 5,5
Kryp 7,0 7,5
Skall 8,0 7,5
Metallapport 7,0 6,0
Tungapport 7,5 7,0
Hopp 5,5 6,5
Stege 10,0 9,0
Vi kom nia av tolv startande och vann gjorde naturligtvis ett Katrineholmsekipage. Men nu är festen slut för dom. Pokalen för bästa tävlingsklubb står stadigt och tryggt i vårt klubbhus och det kommer inte att bli lätt för Katrineholmsekipagen när vi i Botkyrka arrangerar vårt elitspår i oktober.
Betyg prispall.
En svårbedömd pall eftersom den aldrig prövades i skarpt läge. Eftersom pallen sågades isär för att gömmas var den nu alltför rank för en prisutdelning, vilken nu istället fick hållas inomhus kring ett cafébord, som förgylldes med en smakfull duk. Men pallen har en potential som rätt utnyttjad kan bli något riktigt bra. Den bör sättas ihop mer permanent för att ge ett mer professionellt intryck. I nuvarande skick påminner pallen alltför mycket om tre ölbackar som vänts upp och ned för att bilda en prispall. Har också svårt för att det är nivåskillnad mellan tvåan och trean.
Dock en eloge till siffrorna som är handskurna i träet.
Betyg 6,5
Kryp. Foto Lena Hansson
Skrivet i Nyheter, 2010-04-19 00:32