I de norrländska urskogarna
I gästboken här på hemsidan skriver Jenny från Sundsvall att hon saknar prispallsbedömningar från norra Sverige. Jenny har rätt. Jag tar till mig denna kritik och i fredags styrde jag därför Forden mot norr för att tävla elitspår, då Gävle BK stod för värdskapet. Vår första kvällstävling, samling klockan 17 00, och denna gång packade jag också ned en ficklampa i väskan som alltid finns på ryggen under spåret.
Kände mig optimistisk när vi passerade Uppsala men pessimistisk vid Tierp för där började det regna. Mizty och regn funkar nämligen inte ihop. Halterna vid fria följet, läggandet vid inkallningen och krypet blir katastrofer så jag funderade på att vända om, men körde ändå hela vägen till klubbstugan.
Välkommen, säger en trevlig funktionär, och berättar att det regnat i över ett dygn, vilket blev uppenbart när planen besiktigades. Plaskvåt med öppna vattenpölar. Inget kryp i dag, tänkte jag, och bestämde mig för att ta tävlingen som träning. För första gången drar vi startnummer ett på ett elitspår och det kändes helt okej att snabbt komma ut i skogen.
Under veckan har vi tränat upptag och det kändes fint när Mizty gör ett perfekt upptag som belönades med en tia av båda domarna. Spåret går i risig sumpmark och på vissa ställen går jag i vatten upp till knäna. Men på de torra partierna hittar Mizty pinnar och när slutpinnen dyker upp efter 25 minuter har jag sex små i fickan. Med en nia på spåret kände jag mig nöjd med spårarbetet och såg fram emot uppletandet.
Ett uppletande som blev lite märkligt. I sedvanlig stil travade Mizty ut i rutan för att sedan gallopera när hon kommit 15 meter från stigen. Hittar ett föremål men sedan är det roliga slut. Tempot går ned, en kissning, hittar inget mer och noll på momentet. Men man får plocka fram det positiva, hon bajsade inte framför domarna. Alltid något. Uppletandet har varit ett problem de senaste fem åren men främst har det handlat om att Mizty inte gått ut på djupet. Numera tycker jag hon går ut skapligt – men – är mycket sämre på att hitta föremål. Ytterst handlar det väl om motivation och det är väl bara att träna så den ökar. Problemet är hur?
Lydnaden på den blöta planen gick som förväntat, dvs dåligt. Men det fanns ljuspunkter. Sjua på fria följet är bra för oss, liksom åtta på tungapport och tio på hopp och stege. Tior på de tre sista momenten såg snyggt ut i protokollet – men kryp fanns inte i primadonnans värld denna kväll, som avslutade med prisutdelning 21,30.
Lydnadsbetygen i Gävle.
Fritt följ 7,0 7,0
Ink. med ställ o lägg 5,0 5,0
Framåtsändande 5,0 5,0
Kryp 0,0 0,0
Skall 7,0 7,5
Metallapport 7,0 7,5
Tungapport 8,0 7,5
Hopp 10,0 10,0
Stege 10,0 10,0
Platsliggning 10,0 10,0
Totalt: 190,0 185,5
Sammantaget blev vi godkända på 456,75 poäng och femma på tävlingen.
Betyg prispallen Gävle.
Gävles prispall är originell. På håll är den anskrämlig och på nära håll ett litet konstverk. När jag betraktade den på håll trodde jag fronten var beklädd med rostig plåt och gjorde allt för att Mizty inte skulle se den. Nyfikenheten förde mig dock framåt och mitt närseénde betraktar en pall där fronten är klädd med granfaner från näraliggande barrskog. En modig innovation inom pallarkitekturen som är värd all beundran. Pallen har också bra proportioner. Placeringen mot klubbstugan drar dock ned betyget något, då jag föredrar utsikt mot tävlingsarenan.
Betyg 7,5
Kryp. Foto Lena Hansson
Skrivet i Nyheter, 2010-05-16 20:55
10 kommentarer
Nu har han en riktigt positiv inställning till uppletandet.
Jobbar han inte går jag ut och sätter på honom koppel och går ifrån rutan utan att säga något.
Tränar vi med någon annan så får han se när den andra hunden skickas och får en belöning.
Ibland belönar jag efter 1 skick och ibland efter kanske 4 skick.
Ha det bra!
Sussieoch Myzzko
Bra beslut. Naturligtvis uppgraderar jag bedömningen nästa gång vi tävlar på klubben.
Kommer du på lördag till So-su? Hoppas vi ses. /Åsah med Vazy och Aila