Staffan Tapper och jag har något gemensamt
I 36 år har jag tänkt på hur Staffan Tapper kände sig när han missade den avgörande straffen mot Polen i VM i fotboll i Västtyskland 1974. Nu vet jag. Han måste ha känt sig som jag kände mig i tisdags, då vi missade förstapriset på Botkyrkas lydnadstävling. För precis som Sverige mot Polen 1974 dominerade vi tillställningen fram till det avgörande ögonblicket. En kalaslydnad ledde till att vi hade ”straffspark” inför den avslutande fjärren – och missade!
Vi inledde programmet med vårt bästa fria följ någonsin, vilket belönades med 8,5 i betyg. Siffror som vi aldrig varit i närheten av tidigare. Av bara farten klämde Mizty till med 10 i sittande under gång. Stannade skapligt på inkallning med ställande, tappade tempo inför läggandet men 8 i betyg var okej. Klockrent ut till rutan, några steg innan läggande och något snett sättande vid avslutet gav 9 i betyg på rutan. Sedvanlig vid sväng bakom vid avlämnandena av apporterna gav 8 på apportering över hinder och 7.5 på metallen.
Klockren vittring- men tyvärr - kraftigt tugg gav 7 i betyg.
Nu jävlar sätter vi den tänkte jag inför den avslutande fjärren, för fjärren har blivit betydligt bättre sedan vi senast testade den på tävling. Men det går snett från början. Vid läggande hamnar inte Miztys framben rakt framför henne, utan det ena är vikt under henne och hon lägger sig lite på sniskan och hittar där lite gräs att käka på. Så när jag kommenderar ”stå” ser hon mest ut som om ”stör mig inte, ser du inte att jag äter”. Panikångesten gör sig påmind och jag ryter till med ytterligare ett ”stå” och lite yrvaket ställer Mizty sig upp några steg närmare mig. Övriga skiften går skapligt men tyvärr gnällde hon till på slutet och jag vågar knappt titta på domaren efter momentet. ”Måtte hon ge oss en femma”, för hon utförde ju trots allt alla skiften, tänkte jag. Men domen är obönhörlig, inte en siffra på blocket när högerarmen lyfts upp. En nolla och jag känner mig som Staffan Tapper för 36 år sedan.
Visserligen hade jag inte 100 000 åskådare på läktarna men tillräckligt många för att bara vilja försvinna ned i ett mörkt hål för att slippa möta deras blickar. Staffan Tapper hade åtminstone ett omklädningsrum han kunde gömma sig i men vid Botkyrkas appellplan finns inga gömställen för besvikna förlorare utan det var bara att hålla god min och plocka fram favoritfloskler som; ”Sånt händer, inget att göra åt” och ”Nämen det är ju bara en lek, vi kommer igen”.
Som tur vad hade jag redan innan tävlingen bestämt att åka att dansa efter tävlingen. Staden satsar ju stort inför bröllopet och denna kväll erbjöds en Rockabillyfest vid Strömparterren vid slottet. Jag hämtade därför protokollet och drog direkt till dansen, utan att invänta prisutdelningen. Efter några danser var lydnadstävlingen glömd och när jag kommer hem vid tvåtiden på natten pratar Mizty och jag ut om vad som egentligen hände på tävlingen.
”Du blåste mig på pallen, fast vi vann tävlingen”, inledde Mizty, och sa att hon var besviken över att vi drog hem så snabbt fast vi båda älskar att stå på prispallen, framförallt Botkyrkas. Jag bad om ursäkt för att jag också har andra intressen än hundsport och sedan slank det ur mig; ”Eftersom du sabbade fjärren var du faen inte värd att stå på pallen i dag”. Detta skulle jag aldrig ha sagt för nu kommer en lång mästrande föreläsning av Mizty.
”Du grabben, tänk efter”, inleder hon, och fortsätter med en retorisk fråga: ”Vi båda gillar att stå på prispallen och när får vi stå på den?” Jag tänker efter och svarar: ”När vi tävlar i lydnadstrean”. Precis så är det, säger Mizty och påstår att det var därför hon sabbade fjärren i dag. ”Lek tanken att vi får ett förstapris och startar i elitlydnaden, då kan du glömma att stå på en prispall under de närmaste åren”, säger hon och påminner om att konkurrensen om en pallplats är betydligt enklare i trean. ”I dag visade vi ju att vi är ett ”klassekipage” genom höga poäng fram till fjärren, då jag insåg att 6, 5 på momentet skulle betyda att vi stod på pallen för sista gången inom överskådlig tid. Du ska inte vara sur, utan tacksam över mitt agerande”, avslutade Mizty, och jag kunde inte vara annat än imponerad över hennes analytiska förmåga.
”Tänk, fem år och redan så klok”, blir min sista tanke innan jag somnar in efter denna händelserika dag.
Dagens betyg, lydnadsklass 3
Sittande i grupp 10
Platsliggning 5,0
(Mizty satte sig när jag gick emot henne, vilket hon får göra på brukset då momentet är avslutat när tiden är ute. Slavrigt av mig att inte säga till Mizty att ligga kvar när jag kom emot henne.)
Fritt följ 8,5
Sättande 10,0
Inkallning. Med ställ & lägg 8,0
Rutan 9,0
Apportering över hinder 8,0
Metallrapportering 7,5
Vittring 7,0
Fjärrdirigering 0,0
Totalpoäng 229,0 (Etta i tävlingen och ett andrapris. 255.0 krävs för förstapris)
Betyg, prispallen Botkyrka BK
En personlig pall som är integrerad med naturen. Lösningen med liggande timmer är elegant och ändamålsenlig men bryter av för mycket mot det bakomliggande klubbhuset, som nu också borde byggas i liggande timmer. Siffrorna 1, 2 och 3 i gjuten koppar är en elegant detalj. Utsikten från pallplatserna är mot lydnadsplanerna, vilket känns genomtänkt. För min smak är det dock för liten höjdskillnad mellan första och övriga pallplatser, vilket drar ned betyget.
Betyg 8,5
Skrivet i Nyheter, 2010-06-10 17:41