Stolt men inte nöjd
Ibland förstår jag inte hur jag tänker. Det är fredagskväll, jag står överst på prispallen, får priser som är värda 2 000 kronor, men känner ändå ingen glädje. Varför? Det blev inget förstapris i lydnadsklass 3 på Bro Håbos tävling. Vi besegrade 12 ekipage och vann tävlingen med ett andrapris på 245 poäng. Förstår helt enkelt inte varför jag vill lämna lydnadstrean för det är ju där vi vinner tävlingarna, får stiga upp på pallen och ta emot applåder och fina priser. Förhållandet är som olycklig kärlek; ologiskt och omöjligt att förklara.
Detta var en bra kvällstävling där de yttre förutsättningarna kändes perfekta. Efter tropisk hetta under flera dagar i stockholmstrakten svepte en kallfront in över regionen och drev ned temperaturen till behagliga 16 grader.
Start 20 30 och mina tankar gick till VM finalen i fotboll som också startade 20 30. De flesta stora arrangemang inom idrotten startar 20 30, exempelvis då Ingemar Johansson besegrade Floyd Patterson inför 30 000 åskådare på Yankee Stadium i New York 1959. Det var inte lika många åskådare på Bro-Håbo och de som fanns lämnade planen efter elithundarna som körde sitt program innan oss i trean. Då tillhörde också jag publiken och ägnade stort intresse åt att se på vilken nivå domarna låg på, eftersom vi skulle ha samma domare. Jag såg många bra prestationer men bedömningen var kärv. Inger Svedin och Marita Berg delade inte ut några gratispoäng så inför lottningen insåg jag att det blir tufft att nå ett förstapris denna sommarkväll.
Upplägget på tävlingen var helt nytt för oss eftersom den genomfördes på två planer med två domare som bedömde fem moment vardera. Och momenten utfördes inte i den vanliga ordningen. Exempelvis så startade vi med platsliggning och inte, som bruklig, med sittande i grupp och sittande under gång kom mitt i programmet.
Vi hade startnummer åtta och när vi fick avdrag för ”nosande” på platsliggningen förstod jag att det skulle bli tufft inför fria följet och jag kände mig nöjd när domaren visade en sjua efter prestationen. Avdrag för ljud vid stegförflyttningarna, vilket är ett avdrag jag gärna tar då det visar att Mizty är ”på tå” och inte likgiltig vid momentet.
Inkallning med ställande och läggande tycker jag är det absolut svåraste att träna in med Mizty. Får vi fart blir det för många steg och får jag ett bra stannande är det för lågt tempo och i kväll blev det alltihop: För många steg, för lågt tempo och dk gav 5,5 i betyg.
Dags för paradgrenen rutan och Mizty galopperar mitt in i den och lägger sig på kommandot samt kommer vid inkallningen. Belönas dock ”bara” med 8,5 med avdrag för tempot. Verkligen tuff bedömning för visserligen var det ingen sprint till rutan men 1,5 pinne bort var hårt bedömt. Tugg på vittringspinnen drog ned betyget till 7 på momentet.
Efter dessa moment var det dags för byte av domare och plan. Förutom fjärren så är jag nöjd med poängen på den halvan. På fjärren blev det framförflyttning och gnäll med 6,5 i betyg.
Betygen i Bro-Håbo
Sittande i grupp 10
Platsliggning 9,5
Fritt följ 7,0
Sättande 9,0
Inkallning. Med ställ & lägg 5,5
Rutan 8,5
Apportering över hinder 8,0
Metallrapportering 8,5
Vittring 7,0
Fjärrdirigering 6,5
Totalpoäng 245,0 (Etta i tävlingen och ett andrapris. 255.0 krävs för förstapris)
Betyg, prispallen Bro-Håbo
En snygg pall, placerad mot klubbhuset. Byggd i liggande furu avviker den mot det rödmålade huset. Pallplatserna är breda och bekväma med gott om plats så att även en stående hund kan känna sig trygg under prisceremonin. Proportionerna mellan ettan och övriga pallplatser är dock för liten. Skillnaden mellan segraren och övriga bör vara större än vad den är på Bro-Håbo:s prispall. Placeringen drar ner betyget något eftersom pristagarna inte kan se apellplanerna där tävlingen avgjorts. Besvärande många brukshundklubbar placerar prispallen framför sina serveringsbord med konsekvensen att de får en sittande nonchalant publik där även oartigt rökande förekommer. Föredrar en stående publik som utbringar ett fyrfaldigt hurra för pristagarna.
Betyg 7,5
Så här i eftertexten och med lite distans till inledningen känner jag mig ganska nöjd med tävlingen. Under det senaste året har vi stabiliserat oss och höjt lägstanivån rejält. På Bro-Håbys tävling förra året fick vi ett nollpris och lyckades med bedriften att få betyg 0 på fria följet. Sådana djupdykningar gör vi inte längre utan har stabiliserat oss på nivån 225 – 250 poäng i lydnadstrean.
Kände mig faktiskt ganska säker på en pallplats inför gårdagens tävling och som en ren artighetsgest gentemot arrangören klippte jag mig inför tävlingen. Och inte vilken klippning som helst: 370 kronor och inget svammel om pensionärsrabatt. ”Fullt pris, den ska upp på prispallen i kväll”, sa jag till frisören. Och det kändes som om arrangören uppskattade frisyren när de delade ut de fina priserna. Jag fick en fri hundförsäkring under ett år, värde 1 500 kronor samt 15 kilo hundfoder, 500 kronor i handeln. ”Alldeles för mycket”, som mamma sa när hon fick två trisslotter i födelsepresent.
Om en vecka är det dags för en ny attack mot förstapriset i lydnadstrean, då Södertälje BK står för arrangemanget.
Foto: åsah Holmqvist
Skrivet i Nyheter, 2010-07-24 21:48
4 kommentarer
Nu är ni verkligen värda att bli uppflyttade.
Lycka till nästa gång!
Åsa