Ett mellanår till ända
Woow. Ser att det senaste inlägget på bloggen skrevs den 12 september. Hade Mizty varit ansvarig hade jag sagt till henne att skärpa sig. Men nu är det jag och då tar jag till min paradgren; bortförklaringar. Erinrar mig att det var samma sak vid denna årstid förra året och då fick min pappas död bära skulden. Visserligen saknar jag honom dagligen men det vore fräckt av mig att skylla skrivkrampen på pappa ett och halvt år efter sin död. Framförallt när han inte kan försvara sig.
Sanningen är jag varje höst, när mörkret får övertaget, får en svacka. Så har det varit i alla tider och under oktober, november och december räcker energin till för det allra nödvändigaste och knappt det. När ljuset återigen får övertaget, vilket det fick under vintersolståndet i förrgår, brukar energin och kraften återkomma och nu när jag vet att det blir ljusare för varje dag känns det meningsfullt att skriva några rader.
Höstsäsongen blev lite stympad för oss när vi inte kom med på så många tävlingar men det blev två i oktober. En på Lidingö och en på Gotland. Mizty hade fullt på spåret vid båda tävlingarna, bakspår på Lidingö men rätt på Gotland, där hon också hade ett skapligt uppletande. Lidingö hade en knepig ruta som Mizty och de flesta andra hundar nollade i. Arrangörerna lägger alltmer rutor som inte har en tydlig stig utan sätter bara snitslar rakt in i skogen, varvid hundarna får svårare att orientera sig och letar även bakom föraren, eftersom det också blivit vallat där genom att publik och funktionärer strövat i området. Men nu är det bara att träna på detta. Var inte nära cert på Lidingö eller Gotland, även om vi hade certpoäng på Gotland men lydnaden nådde inte upp till de nödvändiga 210 poängen.
Nu vid årsskiftet är det aktuellt för att utvärdera 2011 års tävlingsverksamhet och för oss blev det ett mellanår där uppställda mål inte nåddes. Mina mål var ett förstapris i lydnadstrean, uppflyttade till elitsök och cert i elitspår. Inget av dessa mål uppnåddes. Efter en misslyckad inomhustävling under vintern bestämde jag mig för att lägga ned lydnadstävlingar för gott och nöja mig med att ha nått andrapris i lydnadstrean. Samma öde mötte Söket som lades ned efter ett katastrofalt sökläger under påskhelgen. Primadonnan gick inte ut och jag lade ned verksamheten utan att starta i en enda söktävling 2011. Bestämde mig på våren för att ransonera tävlandet och fokusera fullt ut på spår, som Mizty är duktig i. Och spåret har gått bra. Vi har kommit runt på alla spårtävlingar och oftast med alla pinnar med hem. Årets största besvikelse blev uppletandet som helt oväntat började strula och förstörde Certfesten för oss. Med skapliga uppletanden, betyg 5 - 8, hade Mizty varit Brukschampion i dag.
Inför 2012 har vi bara ett mål och det är att Mizty ska bli Brukschampion och jag tror det finns möjligheter. Har med en dåres envishet hävdat att Mizty blir som bäst vid åtta års ålder och det blir hon nästa år. Det är min första tävlingshund så det måste få ta lite tid att få upp henne på en jämn hög nivå. Och tittar man på SM-hundarna i bruks så är de bästa över fem år och jag tycker många har alldeles för lite tålamod med sina tävlingshundar. Har hunden inte nått toppresultat före tre års ålder så lägger de av eller köper ny hund. Jag tror på långsiktighet i all träning.
Under 2012 blir det en valp för min del och efter mycket övervägande har jag bestämt att det blir en ny Aussie. Min plan är att tävla med Mizty tills hon fyller tio och då bör den nya hunden vara mogen att ta över. Var ju på gång med att skaffa en valp redan för någon månad sedan men tyvärr gick det inte att förena med jobbet just då.
Önskar er alla ett Gott Nytt År
Skrivet i Nyheter, 2011-12-25 11:29
9 kommentarer
Att tävla kanonhunden är lätt, men att tävla den lite mer invecklade individen föder kunskap! är det inte därför vi lever för att få mer kunskap i de områden vi brinner för! Håller tummarna för 2012! Heja!
Gott Nytt Hundår !!!
Ulla-Brith Windedos Lucida och Windedos Skoj