Nyheter
2011-05-08Säsongen är i full gång
Känner mig som avdankad bloggare när jag nu sätter mig med tangentbordet för ett nytt inlägg. En del kanske funderar över vad det blivit av med Miztys och mitt tävlande. Till dem vill jag säga: Vi är i full gång.
Målen inför säsongen var breda och höga med planerade starter i lydnad, sök och spår. Efter två månaders tävlande har jag nu beslutat att bara satsa på spår. Anledning? Det är Miztys bästa disciplin och under hennes återstående tävlingsår vill jag bara satsa på det hon är allra bäst på.
Naturligtvis har det också betydelse att det inte gått så bra för oss på lydnad och sök. Flera gånger har vi varit nära ett förstapris i trean men ändå missat och nu nöjer jag mig med att vi har klarat andrapris i trean. I söket är ju Mizty godkänd i högre och var i höstas nära uppflyttning till eliten men när hon nu under våren återigen började strula och inte ville gå ut från stigen gav jag upp. Sökkarriären är över för oss och det känns faktiskt som en befrielse för både mig och Mizty.
Nu är det alltså bara spår som gäller och vi har redan hunnit med fem starter i elitspår. Säsongsstarten ägde rum i Götene i mars, då det fortfarande var snö kvar i markerna. På spåret fick jag kvitto på att vi skött vinterträningen bra och Mizty hittade alla pinnar. Och fyra föremål hittades under sakletandet men några stopp gav en sjua i betyg. Ett bra läge inför lydnaden – som blev en katastrof! Planen var geggig och blöt och jag gjorde något jag aldrig tidigare gjort. Gick från planen innan programmet var avslutat. När Mizty, efter svaga insatser på inledningsmomenten, bara pep till under skallet fick jag nog och gav upp.
Nästa tävlingstillfälle var i Nynäshamn och där gick spåret lika fint som i Götene. Systematiskt plockar Mizty upp alla sju pinnar och med 10+10 på specialen fick vi en smakstart. Hälften av ekipagen klarade inte spårarbetet och till lydnaden var de enda som hade en dubbeltia. En lydnad som blev långt ifrån perfekt, men ändå okej med 217 poäng.
Eftersom inget ”SM-ekipage” (+600 poäng) fanns kvar i tävlingen låg vi på andra plats, med häng på ledaren, inför uppletandet och när ledaren sedan bara plockar hem tre föremål och får 6, 5 i betyg öppnas plötsligt chansen till vårt första cert med ett skapligt uppletande. Men så blev det inte. Mizty är ju väldigt charmig men också väldigt egen. Hon plockar snabbt in två föremål, sedan lägger hon ner verksamheten för dagen. Efter tjat går hon ut och hämtar ett tredje föremål men då återstår närmare två minuter och under dessa mardrömsminuter lämnar hon bara stigen för att gå ut och kissa tre meter in i rutan. Tablå! Du får en snäll femma av mig, sa den ena domaren, du får noll av mig, sa den andra.
Sammantaget kom vi fyra i tävlingen med 521,25 poäng, vilket inte är så dåligt eftersom detta är certpoäng. Men här fanns chansen till ett cert för vinnaren hade 550 poäng och 540 räckte då för ett släpcert. Händer inte ofta men det gäller att ta chansen när den dyker upp – och – det gjorde den i Nynäshamn.
Dagen efter tävlade vi Täby-Danderyd och även där blev det fullt på spåret, men lite sämre lydnad och inför uppletandet var jag riktigt nervös; för var gårdagens svaga insats en tillfällighet eller har momentet sakletandet blivit ett reellt problem? Svaret blev tyvärr det senare. Mizty hämtar två föremål och lägger sedan av. Om ni visste hur långa två minuter är med en hund som inte lämnar stigen vid sakletande så skulle ni inte syssla med hundsport. Det är olidligt!
Nästa tävling är DM i Katrineholm och där missar Mizty sina första pinnar för året. Hon går jättebra men blir för nonchalant i den lätta terrängen och missar de två sista pinnarna. Skaplig lydnad – men – uppletandet blir återigen en katastrof. Ett föremål och 0 i betyg. Börja känna att det är meningslöst att tävla så länge uppetandet inte fungerar men ställde ändå upp på gårdagens tävling i Eskilstuna.
Tävlingen genomfördes i ett underbart försommarväder i härliga skogar och som vanligt denna vår spårade Mizty jättebra. På 18 minuter plockade hon hem alla pinnar. Detta var vår femte start i år och totalt har hon bara missat två pinnar. På fyra, av fem tävlingar, har hon haft fullt hus och dessutom gått åt rätt håll i rutan.
I går var också lydnaden okej, för 240 poäng är bra för oss. 9 på krypet och 8, 5 på framförsändande satt fint. Men så är det detta med uppletande som totalt havererat. Två föremål och 0 i betyg. Gör nu tävlingsuppehåll fram till att detta fungerar för ska vi få ett Cert krävs det att sakletandet fungerar.
En sjua på momentet och vi hade haft ett Cert i går och detta var inte första gången vi blivit snuvade på detta vis. I Nynäshamn hade det ju t o m räckt med en sexa. Betyg som vi utan problem satte på varenda tävling förra året. Vetskapen om att vi i dag skulle haft två cert med ett ”normalt” sakletande känns lite bittert men något har hänt som gjort att momentet havererat. Nu är det bara att hoppas att spår- och lydnadsformen håller i sig till nästa tävlingstillfälle, som troligtvis blir om tre veckor, om vi får ordning på sakletandet.
2011-05-08, 3 kommentarer
2011-03-06
Ett tungt dilemma
Egentligen har jag aldrig förstått problemet som oroar så många andra; Miztys trivselvikt. Visst är hon lite mullig – men - vem vill ha ett benrangel som sällskap i tv-soffan. Under Miztys fem första år var hennes (över)vikt problemfritt och jag sa bara att hon hade kraftig benstomme när någon påpekade att hon vägde mer än andra aussies: ”Hennes tyska pappa är ett riktigt muskelpaket”, sa jag, utan att någon kontrollerade fakta.
Problemen började när Mizty kastrerades för drygt ett år sedan, för strax efter ingreppet lade hon på sig ytterligare två kilo och Djursjukhuset sällade sig till skaran som kände oro för hennes vikt. ”Damen börjar bli gammal och hennes leder skulle må bra av några kilo mindre”, sa veterinären och erbjöd mig, utan kostnad, en personlig KostCoach. En genomtrevlig kvinna fick uppdraget och två gånger i månaden hon ringt mig, utan att Mizty gått ned ett endaste gram och vid vårt senaste samtal sa hon; ”Jag fattar ingenting. Vi har prövat allt utan att Mizty gått ned i vikt under ett drygt år och nu vill jag att vi undersöker hennes bukspottkörtel för att få svar på om det är något medicinskt fel”.
Då fick jag ont i magen och dåligt samvete – samtidigt. Syntomen kom av att jag inte sagt hela sanningen inför kostcoachen. Hennes råd med små portioner av lightfoder har helt enkelt inte passat vår livsstil eftersom både Mizty och jag gillar pizza, feta såser, kakor, bullar, och lite chips i tv-soffan. ”En hund måste ju också ha ett liv”, har jag tänkt, när Mizty slickat tallriken. Visst borde jag sagt detta till den trevliga kostcoachen men hade jag det, så hade vi ju tappat kontakten. Det är ju inte så många trevliga damer som ringer nu för tiden, så det gäller att värna dom som finns kvar.
Eftersom det ändå var dags att vaccinera Mizty beställde jag nu också ett bukspottkörtelprov hos veterinären. Väl där klämde han på Mizty och sa att hon såg frisk ut och undrade varför jag beställt ett bukspottkörtelprov. Han fick ”hela” historien och tyckte också det var underligt att hunden inte gått ned i vikt. ”Du har haft en av landets bästa kostcoacher till hjälp och dagens lightfoder brukar vara väldigt effektiva”, sa han. Jättekonstigt, sa jag och fortsatte: ”Men det är ju bara ett enkelt blodprov och det är väl bra om vi kan utesluta om problemet är medicinskt”. Okej, sa veterinären och började knacka in beställningen i datorn. I en bisatts säger han sedan: ”Med hälsoundersökning och laboratoriekostnader blir det 2 300 kronor” . ”Njaa, du har nog rätt. Hon ser frisk ut, vi tar inget prov”, sa jag och åkte till Coop och köpte lite gott för pengarna istället. Men mitt dåliga samvete inför kostcoachen blev jag inte av med utan köpte även en påse lightfoder. Nu gör vi ett allvarligt försök, sa jag till Mizty, när den första portionen serverades. Mizty åt upp, utan att slicka sig om munnen.
Nu ska vi se om det händer något positivt på lydnadstävlingen på söndag, tänkte jag förhoppningsfullt. Alla säger ju att Mizty skulle bli en bättre tävlingshund om hon var lite lättare. Och det såg ljust ut på tävlingsdagens morgon då Mizty, vid kontrollvägningen, gått ned två hekto efter en vecka på lightfoder. Men fodret hade en oönskad bieffekt, nämligen att Mizty alltid var hungrig och kunde göra vad som helst för att få en rejäl matbit, vilket fick katastrofala följder på lydnadstävlingen i Viksbergs ridhus.
Det började bra. Tior på sittande och platsen samt 7, 5 på fria följet, vilket är bra för oss. 8 på sättande under gång och 7 på inkallning med stå och ligg var också okej. Men vid hennes paradgren rutan gick det inte längre, driften efter mat blev för kraftig. Redan när jag satte ned Mizty såg jag att hon fått något smaskigt i nosen – och – när jag skickar henne mot rutan kastar hon sig över en hästskit som ligger på vägen dit. Trots mina NEEEJ-rop så äts denna ”läckerbit” upp av en hungrig Mizty, varpå hon efter måltiden i sakta mak går in i rutan. Betyg 5. Vid vittringen påminns återigen Mizty om sin hunger. Efter en vecka på lightfoder har hon hallucinationer och ser fläskben istället för vittringspinnar. Kastar sig över ”pinnen” och tuggar så sprakar långt upp på läktaren. Betyg 6, 5.
Totalt 240 poäng och ett andrapris. Lightfodret kostade oss alltså ett förstapris och därmed försvann alla argument för att en lättare Mizty skulle vara en bättre tävlingshund.
Betygen i Viksbergs ridhus, lydnadsklass 3:
Sittande i grupp 10,0
Platsliggning 10,0
Fritt följ 7,5
Sättande under gång 8,0
Inkallning med ställ & lägg 7,0
Rutan 5,0
Apportering över hinder 9,0
Metallapportering 7,5
Vittringsprov 6,5
Fjärrdirigering 7,5
Totalt 240 poäng, ett andrapris och trea i tävlingen (255 krävs för förstapris).
Nu är inomhussäsongen avslutad för vår del och förhoppningsvis sker spårdebuten redan om fjorton dagar. Vi har kommit med på elitspåret i Götene, 19 mars. I PM:et står det att snön fortfarande ligger djup i Götene och att de tar beslut om tävlingens genomförande en vecka innan start. Mizty och jag hoppas på varmare väder för nu är vi riktigt sugna på att testa utmaningarna i spårskogen.
2011-03-06, 6 kommentarer
2011-02-26
Har fått smak på pokaler
För några månader sedan var mitt prisskåp överdimensionerat och flera hyllor gapade tomma. Självbilden var väl lite orealistisk när det inköptes och det har inte fyllts så ofta som planerats. Men pappas död förändrade allt. För nu är skåpet fyllt till bredden med pokaler, medaljer och vaser. Idrotten var viktig i pappas liv och hans resultat i orientering och skidor ledde till många pokaler och medaljer, eftersom åren 1950 – 1980, som vara hans glansperiod, också var pokalernas årtionden. En tiondeplats på disriktmästerskapet i orientering resulterade i en skaplig buckla på den tiden.
Och efter bodelningen står nu dyrgriparna i mitt skåp. Min bror och jag tillämpade principen varannan sak när vi delade lösöret. När brorsan tog en tv, soffa eller bord valde jag en buckla till prisskåpet och detta har redan höjt min status i bekantskapskretsen. När en granne med halvöppen mun och tom blick sa; ”faen vad priser du har, jag är impad”, kände jag mig som en vinnare och sa lite nonchalant: ”Men det ligger mycket arbete bakom”. Vinnarkänslan förstärktes sedan på hundklubbens årsmöte då jag mottog kvällens största buckla för segern i Mesta och Bästa 2010, en prestigefylld titel som jag tog i hård konkurrens. Det var stenhårt i år och först utsågs landslagstränaren Lotta Linusson som segrare – men – efter omräkning gick segern till Mizty och mig.
www.botkyrkabk.se/start/index.php?page=m...
Aussien var den ras som ökade mest bland brukshundsraserna under 2010, delvis beroende på att de traditionella brukshundsraserna, framförallt Schäfern, har minskat i popularitet under senare år. Att Aussien ökar kraftigt i popularitet innebär inte per automatik att rasen är på väg att bli stor i bruksgrenarna. Alltför många köper i dag en Aussie som sällskapshund, ”eftersom de är så söta”. Men många, tack och lov, tränar och tävlar också med sina Aussies och med stort intresse har jag tagit del av resultatet av Årets Aussie 2010. Mizty kom på plats nummer 7 i bruks- och 11 i lydnadsklassen. Det är några placeringar bättre än förra året och så länge vi blir bättre för varje år känns det roligt att tävla och träna. Mizty kommer att vara som bäst när hon är åtta år och i år fyller hon sju.
australianshepherdklubben.nu/?page_id=29...
När jag ändå var inne på listor och framgångsrika hundekipage under 2010 kollade jag lite närmare på vad som sticker ut på årsbästalistorna för samtliga raser. När det gäller lydnaden så dominerar Border Collie än mer. Alltfler lydnadsmänniskor väljer en Border och av Sveriges 20 bästa lydnadshundar 2010 är 15 en Border Collie. Personligen tycker jag detta är lite tråkigt, vilket provocerar mig att alltid heja på en annan ras när jag kollar på elitlydnaden. Min förkärlek till underdogs gör sig påmind.
I bruksklasserna är det större rasvariation men när jag kollade topplistan i spår gör jag en annan reflektion, för var finns ekipagen från Mälardalen? Bland de 30 första finns det endast ett ekipage från regionen. Lite märkligt eftersom regionen har flest utövare. Ju längre bort du bor från Stockholm, desto bättre, visar dessa fakta. Ännu märkligare blir det när man går igenom tävlingarna där toppekipagen tagit sina betyg. Årsbästalista tas fram genom att de fem bästa resultaten summeras. Detta innebär att de 20 bästa ekipagen i spår sammantaget genomfört 100 tävlingar som gett dem poäng som lett till topp 20 på Sverigelistan. En smula märkligt är att alla dessa 100 tävlingar arrangerats av klubbar utanför Mälarregionen. Inte ett enda topp 20-ekipage har fått sina poäng på en tävling som en klubb inom Stockholms- Upplands- eller Sörmlandsdistriktet arrangerat, fast dessa regioner arrangerar flest spårtävlingar i hela landet.
www.dogmatix.se/arets_brukshund_spar.php...
Perfekt, nu vet jag ju varför vi missat förstapriset i lydnadstrean 39 gånger, tänkte jag efter mina nyfunna kunskaper, och anmälde mig till en tävling utanför Stockholm. Inte så långt, men 10 mil borde räcka för ett förstapris, tänkte jag i bilen till Norrtälje, där tävlingen skulle avgöras i ett ridhus. Det blev en smidig tävling med bara fyra startande i trean. Samling klockan 15 och redan halv fem var jag på väg hem efter prisutdelningen. Men förutsättningarna gjorde att jag tog tävlingen för lättsamt. ”10 mil från Stockholm och då är det väl bara att placera hunden på planen, så ramlar de höga betygen in”, tänkte jag inför starten.
Mizty var dock opåverkad av avståndet och betedde sig som vanligt, dvs halvdant, men jag oroades inte utan vi betade av momenten utan att titta på betygen, som jag förutsatte var höga. Problemet kommer vid vittringen då Miztys nos får fäste på en hästskit, strax bredvid vittringspinnarna. Skiten äts upp och mätt och belåten tar hon sedan upp första bästa pinne, olyckligtvis ett exemplar som inte jag hållit i. Men jag var aldrig orolig utan utgick ifrån att momentet ändå skulle genera minst en sjua i betyg.
Besvikelsen kom först vid prisutdelningen då det visade att vi hade ungefär samma betyg som när vi tävlar i Stockholm, 211 poäng och ett tredjepris.
Betygen i Norrtälje:
Sittande i grupp 10,0
Platsliggning 10,0
Fritt följ 6,0
Sättande under gång 7,0
Inkallning med ställ & lägg 7,0
Rutan 7,0
Apportering över hinder 8,0
Metallapportering 9,0
Vittringsprov 0,0
Fjärrdirigering 7,0
Totalt 211 poäng, ett tredjepris och tvåa i tävlingen
-20 mil helt i onödan, sa jag till Mizty på hemresan.
-Du fick ju en buckla till prisskåpet, svarade Mizty.
Vi fördjupade aldrig samtalet utan bestämde oss istället för att se framåt och på söndag attackerar vi återigen lydnadstrean i Viksbergs ridhus. Och jag är optimistisk. Fyrtionde gången gillt, heter det ju.
2011-02-26, 6 kommentarer
2011-02-06
En hostning från ett förstapris
Det var idag det skulle ske. Hemmaklubben arrangerar,förberedelserna var minutiösa och i skrivande stund borde jag haft ett förstapris i lydnadstrean liggande bredvid mig – men – där ligger bara Mizty och ser oförskämd nöjd ut. Under våra 38 starter i lydnadstrean har vi upplevt mycket men dagens tävling i Vikbergs ridhus överträffar det mesta. Mizty hostade till i entrén och vi avvisades från ridhuset redan innan fria följet påbörjades. ”Typisk Kennelhosta”, sa domaren och pekade på dörren.
Tävlingsledaren tröstade och sa att jag skulle få pengarna tillbaka men det var en avslagen förare som satt i Forden på hemvägen.
Att försvinna från tävlingsplatsen med svansen mellan benen är aldrig kul, vare sig för hund eller förare men denna dag var det bara jag som var dämpad. Om Mizty fick rangordna sina 38 starter i lydnadstrean skulle hon säkert placera dagens tävling allra överst, för aldrig tidigare har hon fått springa till leverpastejen i externbelöningens ryggsäck så tidigt, som i dag. Själv är jag rädd för att Mizty kommer att sätta detta i system framöver: ”En hostning vid entrén till apellplanen och leverpastejen är min”, kommer hon säkert att tänka.
Det är nog på sin plats att jag markerar att jag står på domarens sida i kampen mot Kennelhosta och jag beklagar verkligen om dagens incident lett till att andra hundar smittats. Men å andra sidan vet jag ju inte om Mizty har detta, dels är hon vaccinerad, dels har hon inte hostat en enda gång sedan vi åkte ut ur ridhuset. De närmaste dagarna får visa hur det är fatt för tydligen kan man inte göra något, utan bara vila och bida tiden så är det över på en dryg vecka.
Hur som helst var det synd om publiken som missade mitt efterlängtade förstapris idag. Jag hade tre supportrar på plats och såg verkligen fram emot att få bjuda dom på en riktig högtidsdag - så förstörde en liten diskret harkling festen. Men nu får det vara nog: 38 gånger har tillfälligheter och otur gjort att vi missat förstapriset i lydnadsklass 3. Hade det handlat om kompetens och kunskap så skulle detta varit fixat för länge sedan.
Nu får Champagnen korkas upp den 25 februari då vi återvänder till Viksbergs ridhus för att ta ett förstapris i trean, då Apollogruppen står som arrangör. Och då kanske de, efter två års påtryckningar, byggt en prispall som förgyller festen.
2011-02-06, 7 kommentarer
2011-01-09
2011 blir vårt bästa år!
Man kan anklaga mig för mycket - men inte att jag gått för fort fram med Mizty. Vi har tagit små steg framåt varje år. Knappt mätbara; men riktningen har varit den rätta och med en imponerande konsekvens har jag hävdat att Mizty kommer att nå sin topp när hon är åtta år. I år fyller hon sju och våra mål för 2011 = LP3 i lydnad, Upplyttad till Elitklass i sök och ett Cert i spår.
Lydnad
Inför 2010 hade jag målet att vi skulle klara ett förstapris i lydnadstrean, vilket inte blev fallet. Det krävs 255 poäng och i fyra tävlingar hade vi över 250 med 253,5 som bästa resultat. Oftast falerade det på fjärren där framförflyttning och gnäll ställt till det. Trots svårigheterna att få till det tror jag vi kniper förstapriset 2011, eftersom fjärren blev så mycket bättre i slutet av året. Har inga planer på att tävla i eliten om detta går vägen utan satsar då istället på LP3 för jag tror Mizty skulle uppskatta om hon fick lägga in en titel i sitt tjusiga namn.
Sök
Inför 2010 hade jag som mål att vi skulle bli uppflyttade till högre, vilket lyckades och som bonus klarade vi att bli godkända i högre med bara tio poäng från att bli uppflyttade till eliten. Även 2011 kommer vi att tävla sparsamt i sök, vilket begränsar möjligheterna till uppflyttning till eliten men eftersom det var så nära förra året tror jag vi klarar av en uppflyttning under 2011. Skulle detta ske har vi inga planer på att starta i eliten, eftersom focus
under året ligger på spåret.
Spår
Inför 2011 hade jag som Certpoäng som mål, vilket vi klarade redan i våras, som också blev vår starkaste årstid. Hösten blev lite sämre med många bortlottningar och lite stolpe ut på några tävlingar, vilket bl a kostade oss titeln som klubbens bästa allroundhund. Vi ledde Mesta & Bästa fram tills slutet då Lotta Linusson passerade oss genom ett förstapris i elitlydnaden på årets allra sista tävling www.botkyrkabk.se/start/index.php?page=2... . Nästa år siktar vi på ett Cert i spår, vilket är fullt möjligt nu när uppletandet funkar. Har jobbat jättemycket med attityden vid momentet och nu tycker Mizty det är riktigt kul att kuta ut och hämta löjliga grejjer i skogen.
Med normal lydnad och fullt på spåret ligger vi nu på cirka 560 poäng och det kan räcka till ett Cert med lite flyt.
Bloggen har ju legat i träda de senaste månaderna men träningen har flytit på sedan sist, även om snö och kyla ställt till det. Spår- och sökträning har inte varit aktuellt utan det har bara blivit lydnad för vår del. Har haft turen att komma in i en träningsgrupp som kör inomhus en gång i veckan. Känns stimulerande med nya träningskamrater och de ger mig bra tips och många idéer på hur vi ska komma vidare i vår träning. http://hundusidiotus.wordpress.com
Har också sneglat på tävlingsprogrammet för 2011 och glädjande nog finns det många elitspår i närområdet under våren och försommaren. Och det är faktiskt bara drygt två månader tills spårtävlingarna drar igång (om inte snön ställer till det). Men innan spårsäsongen har vi tre lydnadstävlingar inomhus framför oss. Den första är den 22 januari i Norrtälje, sedan 7 februari i Botkyrka och slutligen den 27 februari i Viksbergs ridhus. Målet är ett förstapris i lydnadstrean på någon av dessa tävlingar. Mizty brukar gå bra i ridhus och på vår senaste tävling, som ägde rum i november, var vi väldigt nära ett förstapris med 251,5 poäng (krävs 255 för förstapris).
Betygen
Sittande i grupp 10,0
Platsliggning 10
Fritt följ 5,5
Sättande under gång 8,5
Inkallning med ställ & lägg 6,0
Rutan 9,0
Apportering över hinder 10
Metallapportering 8,0
Vittringsprov 7,0
Fjärrdirigering 7,5
Vi kom tvåa av 12 ekipage och denna gång var det fria följet som förstörde festen. Damen var ordentligt i gasen och i protokollet läser vi att domaren drog för "hoppar på föraren, gnäller, sätter sig ej, skäller". Inte dåligt av en hund som för ett år sedan ointresserat släpade en bit efter på fria följet. Så kan det gå om attitydträning överdrivs.
2011-01-09, 6 kommentarer
2010-10-28
Erik Hellis 1920-04-24 -- 2010-10-25
Om någon undrar varför bloggen inte uppdateras så beror detta på att världens bästa Pappa gått bort, min, varför mina tankar nu finns hos honom.
Benny
2010-10-28, 8 kommentarer
2010-10-13
Övermod ledde till självmål
Mizty och jag är ett lag. Kanske inte ett vinnande, men är ambitiöst lag som tränat ihop under sex år för att nå resultat. Det har varit mödosamt och det har krävt anpassningar av oss båda men vi har trivts och haft roligt tillsammans. Våra största utmaningar har vi haft i söket, där vi kämpat och prövat oss fram men ännu inte hittat det vinnande konceptet. Efter lördagens tävling i Enköping då vi hade 7,5 på söket och var 13 poäng från uppflyttning till elitsök greps jag av övermod.
”Faen, det här börjar ju bli riktigt bra och får jag bara ut henne på djupet i motvindssidan så kan vi gå riktigt långt”, tänkte jag. Och då hörde jag rösterna; de som under fem års tid uppmanat mig att ställa högre krav på Mizty. ”Hon måste gå ut på lydnad. Det är du som bestämmer”, har de sagt och uppmanat mig att pressa Mizty hårdare ”så hon verkligen förstår att hon måste göra som du säger”. Under alla dessa år har jag hållit emot och hävdat att dessa metoder inte passar Mizty.
Men kanske de har rätt, tänkte jag plötsligt och i tron att det finns genvägar till framgångar bestämde jag mig för att pröva om det skulle gå att få ut Mizty på sökslag fast det inte finns någon figge i skogen.
”Värt ett försök och om detta funkar får vi en rolig tävling i Vaxholm på söndag” , tänkte jag och tog med mig Mizty, rulle och skynke på skogspromenad. Och mitt i skogen, stannar jag upp och klär på Mizty attributen, böjer mig ner, pekar med hela handen och säger; SÖK. Mizty fattar ingenting, men jag har bestämt mig. Här ska det djävla i mig sökas på lydnad så du ska ut om det så är det sista jag gör. Med hela min kropp försöker jag få ut Mizty och visst gör hon tappra försök att förstå vad jag vill, genom att ängsligt flytta sig framåt. Jag blir alltmer irriterad och tar tag i henne och det är först när Mizty drar svansen under benen och börjar ”klibba” på mig som jag backar och börjar undra över vad jag egentligen håller på med – och - avbryter ”sökträningen”.
Allt som allt tog väl övningen cirka en halvtimme men om jag fick önska bort 30 minuter ur Miztys och mitt gemensamma liv skulle det vara dessa. Försökte skoja bort händelsen genom tanken; ”Ja, det var i alla fall ett försök och nu vet jag att det inte funkar” men innerst inne visste jag att dessa 30 minuter kan ha raserat mycket av det förtroendekapital som vi genom åren byggt upp emellan oss. En första test skulle ske på söndagens söktävling i Vaxholm.
Tävlingen i Vaxholm var liten gemytlig söktävling med ett lägre- ett högre och tre elitekipage. Efter elitekipagen var det vår tur att starta och det var vår kortaste söktävling någonsin för efter två minuter var allting över. Skogen såg fin ut och ”stigen” var en grusväg så det fanns gott om plats för att dirigera hunden – men – jag behövde bara använda ett par av banans 200 meter. Vi gick in i sökbanan och jag kommenderade SÖK – pekade med hela handen – men Mizty rörde sig inte en millimeter. Försökte åt andra hållet med samma resultat. Mizty ser helt olycklig ut och när hon börjar ”klibba” på mig bryter vi tävlingen.
”Hon kanske är har ont eller är sjuk”, säger den ena domaren och försöker trösta oss. ”Ja, hon har fått en psykos”, svarar jag och klär av Mizty rulle och tjänstetecken. Då blir hon jätteglad, viftar på svansen och hälsar glatt på alla funktionärer. ”Psykosen var lättbotad”, du behövde bara ta av henne sökgrejjorna”, sa den andra domaren. Så nu är vi tillbaks på ruta ett igen, alltså då jag la av med söket för att Mizty inte gick ut från stigen.
Så här illa kan det gå när man pressar hunden till att försöka göra sånt som de inte förstår. De blir osäkra och ängsliga och visst borde jag, efter sex år, veta vad jag har i snöret men i övermod trodde jag det fanns genvägar till framgång. En nyttig lärdom som ska repareras. Nu blir det inga mer söktävlingar i år och på träningarna ska vi bara träna positivt så att Mizty återfår lusten att gå ut och leta figgar när kommandot Sök ges. Fram till dess blir det bara starter i spårtävlingar och detta sker redan nu på söndag. Vi var första reserv på Tyresös tävling och i måndags ringde de efter att ha fått ett återbud. Ser verkligen fram emot tävlingen och förra året hade vi fullt på Tyresös tävling, så terrängen passar oss bra.
2010-10-13, 11 kommentarer
2010-10-07
Rött kort utdelat i Gnesta
Eftersom turen i spårlottningarna inte varit på min sida den sista tiden satte jag en rulle om halsen på Mizty och gav henne kommandot ”Sök” i helgen. Med dessa attribut var det meningen att hon skulle hitta sex människor i skogen, tre i Sigtuna under lördagen och resterande tre i Gnesta under söndagen. Hon hittade fem och så här gick det till:
Tävlingen i Märsta-Sigtuna var lite ångestfylld eftersom jag där skulle få återse den domare jag ”kom på kant” med på Enköpings tävling. Gemensam strutspolitik löste dock problematiken när vi undvik ögonkontakt under förmiddagen. En lyckad taktik för på eftermiddagen log vi mot varandra.
Vi var bara tre ekipage i högre sök och jag drog startnummer två. Mizty är ingen raket i sökskogen men hon knallade på skapligt och två figuranter plockades in. När dessa två inte hade någon leverpastej att bjuda på så sjunk intresset väsentligt för att finna fler figgar men med vindens hjälp fann hon den tredje i bortre hörnet. Tyvärr tog hon en ordentlig genväg som orsakade ett, som det visade sig, avgörande avdrag i betyget. Vi fick 7,5 av båda domarna och i högre sök krävs 8,0 om det överhuvudtaget ska finnas någon möjlighet till uppflyttning. Men 7,5 var personligt rekord och jag var nöjd med Mizty. Hon kan ju inte rå för att jag var på ”kant” med en av domarna sedan tidigare och nu var det inte läge för att protestera, utan jag gjorde en djup bockning, skrapade med foten och tackade för mig.
Och äntligen skulle vi få köra uppletande i skarpt läge. Har ju tränat momentet intensivt på senare tid och tyckt det blivit allt bättre men av olika skäl aldrig fått testa momentet på tävling. Med betyget 8,5 visade det sig också att träningen gett resultat. Avdrag för tempot, men det kommer vi väl alltid att få för Mizty är inte en hund som rusar. ”Det man inte har i huvudet får man ha i benen”, brukar hon säga till dessa rusch-hundar. Mizty plockade in de fyra föremålen på drygt två minuter och det räcker för oss.
Lydnaden gick normalt. Visst kunde vissa moment gått lite bättre och andra lite sämre men totalt sett var den helt okej, vilket gav oss 221 poäng i betygsprotokollet. Och med totalt 467 poäng är vi nu med marginal godkända i högre sök, vilket är bättre än min målsättning för 2010. Vid årsskiftet satte jag upp målet att få en uppflyttning till högre under året.
Det var en märklig och ovanlig känsla för mig, att lämna tävlingen nöjd efter att ha missat en uppflyttning med 0,5 poäng på söket men så var det. I bilen hem var jag jättenöjd och funderade intensivt på om jag verkligen skulle starta i tävlingen i Gnesta dagen efter.
För faktumet att figgarna inte hade någon leverpastej bekymrade mig. Är det något Mizty kommer ihåg i morgon så är det detta, tänkte jag, och mitt intellekt sa mig att jag borde köra ett sökpass med massvis med leverpastej innan nästa tävling. Men så blev det inte utan jag åkte till Gnesta, fast jag inte borde vara där.
Ett skäl till att åka dit var socialt, bland medtävlarna fanns flera vänner som jag gärna tillbringade en dag tillsammans med. Har aldrig tidigare varit och tävlat i Gnesta men deras stuga, planer och sökskog ligger i ett friluftområde befriat från jakt. Hundar får, under uppsikt, vara lösa och i området finns fina leder och rastplatser. Att området är ett populärt utflyktsmål bland Gnestaborna blev jag varse om vid väntplatsen till sökrutan. För där fanns det gott om svampplockare, hundägare och motionärer.
Jag hade startnummer tre bland högrehundarna och när jag kommer till startplatsen finns där inga funktionärer utan de är i skogen och jagar bort folk. ”Ursäkta dröjsmålet, men vi var tvungna att rensa undan lite”, säger de vid återkomsten. När vi startar sänder jag Mizty åt vänster, fast det var uppförsbacke. Det var dumt för hon bara tittar på mig som om hon aldrig hört ordet sök förr. Okej, då tar vi nedförbacken åt andra hållet istället och Mizty lullar iväg in i skogen för att strax därefter komma tillbaks med rullen i munnen. Triumferande kopplar jag henne och hon markerar på baksidan av ett vindskydd byggt i timmer. Jag går runt men däri finns ingen figge. Snopet men där hade tydligen de som avvisats suttit och fikat.
Vi kör vidare och Mizty hittar två figgar – innan hon får soppatorsk. ”Nu räcker det. Jag har jag hittat fem figgar denna helg utan att få någon leverpastej. Fram med burken så tar jag in den sista också”, säger hon hotfullt. Eftersom detta är emot tävlingsreglerna kan jag inte göra henne till viljes utan istället utvecklas en maktstrid i Gnestaskogen. Jag pekar med hela handen och skriker SÖK-SÖK-SÖK medan Mizty simulerar att hon är döv och inget hör.
Det går prestige i kampen och jag bestämmer mig för att detta ska hon inte vinna, utan känner mig nöjd när hon i alla fall går fem meter ut i skogen. Även om jag tycker detta är en seger så är domarna inte lika imponerade. ”Räcker det inte nu” säger den ena och ställer sig därmed på Miztys sida i maktkampen. ”Nej hon ska ut”, svarar jag och känner mig övergiven. Och nu när domaren och Mizty bildat en ohelig allians är det helt kört för efter några nya meningslösa försök med SÖK, SÖK, SÖK, säger domaren. ”Nej, vi bryter här” och jag är en upplevelse rikare. Rött kort och utvisad har jag aldrig blivit tidigare från en söktävling och det var ingen aha-upplevelse när jag lämnade sökbanan med svansen mellan benen, medan Mizty glatt viftade med sin. Vem som var vinnare och förlorare i den duon lyste lång väg.
Egentligen skulle jag vara nöjd med årets söksäsong och borde nu lägga ned mer tid på träning inför nästa säsong – men – på söndag är vi anmälda till Waxholms tävling i högre sök – och – jag lovar att detta blir vår sista söktävling i år, oavsett hur det går. Men på lördag kör vi en sökträning med massvis med figgar och leverpastej och förhoppningsvis blir det den minnesbilden Mizty tar med sig när hon står på startlinjen på söndag morgon.
Betygen i Märsta-Sigtuna
Sök 7,5+7,5
Uppletande 8,5+8,5
Platsliggning 10+10
Fritt följ 6.5+6.0
Ink. med ställ 6.5+7.0
Framåtsändande 6.0+6.0
Kryp 8,5+9.0
Skall 8,5+9.0
Tungapport 8.5+8.5
Hopp över hinder 10.0+8.0
Summa lydnad 221,00
Summa special 246,0
Totalpoäng 467, 0
Trea i tävlingen och Godkänd, för uppflyttning krävs 480 poäng.
Betyg prispallen Märsta – Sigtuna
Prispallen i Märsta-Sigtuna tillhör de enklare. Inget märkvärdigt, men funktionellt. De har helt enkelt använt blomlådor som de fyllt med grus. För att få nivåskillnad mellan förstaplatsen och tvåan och trean har de helt enkelt bara ställt två blomlådor ovanpå varandra på etta. Pallen ser lite nedsjunken och sliten ut. Siffrorna på framsidan har markkontakt och syns knappt genom gräset. En eloge till placeringen. Pristagarna kan njuta av att hela tävlingsområdet i synfältet när de tar emot folkets jubel under prisceremonin.
Betyg 6,5
2010-10-07, 3 kommentarer
2010-09-27
Jag vann Herrklassen
Min hemmaklubb Botkyrka BK är en traditionell brukshundsklubb där bruksgrenarna stått i centrum, såväl resultat- som statusmässigt. Men nu håller något på att ske. Agility har kommit igång och klubbens lydnadsekipage visar framfötterna, exempelvis så hade vi två startande i årets lydnads-SM. Dessa två var också med när Lydnads-KM arrangerades i söndags. Klubbmästerskapet avgjordes på en officiell tävling och utifrån en koefficient kunde vinnaren bli en klass ett, två, tre eller elithund.
Totalt var vi femton ekipage som tävlade om titeln och jag ställde – som vanligt – upp i klass tre. Drog startnummer åtta av åtta startande och fick då se de andra ekipagen innan starten. Med avund såg jag min klubbkamrat Ulrika Pettersson som med sin Flatte tog ett förstapris i sin första start i lydnadstrean. Hon är min raka motpol, tävlar en gång i halvåret och då ”sätter hon programmet”. Jag har tappat räkningen på mina starter och i dag gick som vanligt, ett andrapris på hedervärda 229 poäng, krävs 254 för förstapris.
Det krävs åtta i snitt för ett förstapris och det ”snyter inte vi ur näsan”. Åtta i snitt för oss betyder att absolut allt måste stämma, större marginaler har vi inte. Och i dag var det sättande under gång som släckte drömmen om ett förstapris. Ett moment som jag aldrig betraktat som ett problem. Men så är det tydligen med hundsport, löses ett problem så dyker ett annat upp. Det blir aldrig klart och det är bara att jobba vidare. Mizty kommer att vara som bäst när hon är åtta år har jag sagt och det tror jag fortfarande på. Det gäller att ha tålamod, bygga förtroende och vara konsekvent - och detta måste få ta sin tid.
Dagens lydnadstävling började med en dubbeltia genom full pott på sittande i grupp och platsliggning. Känns alltid bra med en fin inledning på programmet så när jag också fick en sjua på fria följet var vi med i matchen. Den positiva trenden bröts dock vid nollan på sittande under gång och inkallningen med stå och ligg, där lågt tempo och för många steg gav betyg sex. Dagens höjdpunkt var rutan med betyg nio, avdrag för tempot, fast Mizty galopperade ända in i rutan. För en tia krävs numera en rusch in i rutan och den speeden har inte Mizty.
De fyra avslutande momenten är jag nöjd med. Det har blivit mindre tugg på vittringspinnen och fjärren var godkänd. Naturligtvis framförflyttning med en knapp hundlängd men betyg sju. Grämer mig fortfarande över att en domare, två gånger, gett oss noll på samma framförflyttning, nollor som stulit förstapriset från oss.
Betygen i Botkyrka
Sittande i grupp 10,0
Platsliggning 10
Fritt följ 7,0
Sättande under gång 0,0
Inkallning med ställ & lägg 6,0
Rutan 9,0
Apportering över hinder 9,0
Metallapportering 8,0
Vittringsprov 7,5
Fjärrdirigering 7,0
Totalt 229 poäng (255 krävs för förstpris)
Poängen räckte till en tredjeplats i tävlingen och en åttondeplats på Lydnads-KM. En elithund blev klubbmästare, en klass etthund tvåa och en klasstrehund kom trea. Mycket fina resultat överlag och för ett hamna på prispallen detta år krävdes ett förstapris i sin klass. Ett hjärligt grattis till vinnaren Pia Snibb med sin Golden River Race Water-Lily - och vad faen - jag vann i alla fall herrklassen, tänkte jag positivt vid prisutdelningen. Min svåraste konkurrent, SM-ekipaget Leif Lundgren med Lakrits, straffade bort sig redan vid sittande i grupp. Det var synd, för med en bra dag hade de kunnat gett mig en match.
(Resultatet vid lydnads-KM räknas ut så här: Poängen multipliceras med kofficienten för vardera klass 1*1,00; 2*1,02; 3*1,06; Elit*1,09. Talet man får fram divideras sen med maxpoängen i vardera klass).
Detta var årets sista lydnadstävling utomhus. Nu blir det höst och på blöta, leriga planer har vi ingen chans att nå ett förstapris. Nästa tävlingstillfälle blir i ridhus den 21 november. Fram till dess blir det träning och några spår- och söktävlingar. Redan nästa helg ställer vi upp i högre sök. På lördagen i Märsta- Sigtuna och på söndagen i Gnesta. Ett godkänt resultat skulle sitta fint innan vinterkylan tar vid.
Betyg prispallen Botkyrka BK
En personlig pall som är integrerad med naturen. Lösningen med liggande timmer är elegant och ändamålsenlig men bryter av för mycket mot det bakomliggande klubbhuset, som nu också borde byggas i liggande timmer. Siffrorna 1, 2 och 3 i gjuten koppar är en elegant detalj. Utsikten från pallplatserna är mot lydnadsplanerna, vilket känns genomtänkt. För min smak är det dock för liten höjdskillnad mellan första och övriga pallplatser, vilket drar ned betyget.
Betyg 8,5
2010-09-27, 0 kommentarer
2010-09-23
Inte mycket att orda om
”Ja, inte var det mycket att skriva hem till mamma om”, sa jag förr när jag uträttat något mediokert. Och precis så har det känts när det gäller tävlingsresultat och bloggen. Mediokra eller usla resultat som det inte varit mödan värt att skildra. Visserligen har det gällt lydnad och sök som jag betraktar som terapiverksamhet för min del. Endast envishet håller mig kvar vid dessa discipliner. Hade vi kommit med på fler spårtävlingar hade jag aldrig haft en tanke på att tävla i lydnad eller sök. Och Mizty håller med mig, framförallt efter Haninges kvällstävling i lydnad.
En fuktig sensommarkväll på Haninges appellplan betyder framförallt en sak; massvis med mygg, vilket var diskussionsämnet bakom planket vid platsliggningen. ”Jag har myggmedel på min hund”, sa en medtävlare och avslöjade något som jag inte ens tänkt på. Hennes hund fick tio på sittande i grupp medan Mizty fick noll för att hon rörde på sig. Hellre det än en drogad eller sönderbiten hund, tänkte jag och tog mig an övriga moment.
Ett ”normalt” fritt följ och 6,5 på momentet. Eftersom Mizty tyckte det var obehagligt att sitta still denna kväll gjorde hon naturligtvis inte detta heller under sättande under gång, en ny nolla. Efter två nollor av fyra möjliga var spänsten i steget, glimten i ögat och den vänliga rösten borta vid inkallningen och Mizty lunkade in med 6,5 i betyg. En åtta på rutan var okej, går fint in men dubbelkommando och segt läggande drog ned betyget.
Lydnadstreans senare del brukar gå bra men denna kväll tappade Mizty apportbocken och fixar bara en femma på apportering över hinder. Metallen går bättre, en åtta. Mindre tugg än vanligt på vittringspinnen och en sjua i betyg. Det avslutande hatprojektet fjärrdirigering belönades med en femma, utan att jag protesterade, för domaren hade läst regelboken där det står att framförflyttning två gånger hundens längd innebär noll i betyg. Som vanligt flyttade sig Mizty framåt en knapp meter, vilket verkar vara omöjligt att få bort.
Totalpoängen blev 183,0 denna kväll, vilket är vårt sämsta resultat på länge i lydnadstrean. 0-pris och en fjärdeplats i tävlingen.
Betygen i Haninge
Sittande i grupp 0,0
Platsliggning 10
Fritt följ 6,5
Sättande 0,0
Inkallning med ställ & lägg 6,5
Rutan 8,0
Apportering över hinder 5,0
Metallapportering 8,0
Vittringsprov 7,0
Fjärrdirigering 5,0
I lördags var vi i Enköping och tävlade sök och inte heller detta är mycket att skriva hem till mamma om, för det var den gamla tråkiga Mizty som var i sökskogen denna dag. Jag hade förhoppningar för det var i Enköping vi blev uppflyttade till högre i våras och nu var det samma bana som då. Men vinden var annorlunda för denna gång blåste det rakt över stigen och med en hund som i motvind sitter och sniffar för att känna om det finns någon figge där ute blir det problem.
Inför starten observerade jag Mizty noggrant när hon med hög nos tog in all doft i motvinden. Eftersom hon inte gick upp i varv borde jag naturligtvis ha skickat henne i medvinden, vilket jag inte gjorde, med resultatet att Mizty bara går ut någon meter, då hon bestämt att det inte finns någon figge där ute i motvinden. Efter lite tjat tar jag in henne igen och sänder Mizty åt andra hållet. Hon gör ett grunt slag men vi kommer i alla fall igång med söket.
Efter närmare tio tomskick passeras 100 metersmarkeringen utan att Mizty hittat en enda figge. Gissade att hon missat någon och brydde mig inte när Mizty drar iväg utmed stigen, för att strax därefter komma tillbaks med en rulle i munnen. Påviset är lamt och när vi kommit in i skogen uppträder hon okoncentrerat och går fram till flera granar. Blir orolig för att det är en blindmarkering då jag ser kojan som figgen sitter i. Mizty hade markerat kojan men eftersom den låg inne i buskagen såg jag den aldrig. När jag satte Mizty, hör jag en irriterad röst: ”Det där var jävla inget påvis så den där figgen räknas inte in. Jag bedömer detta som en blindmarkering”. Det var domaren som fällde sin dom. Jag respekterade naturligtvis bedömningen men gillade inte den ton som användes och sa: ”Faen vad du låter irriterad, är det någon som borde vara irriterad så är det väl jag”.
Jag tog fram figgen, berömde hunden och tillsammans gick vi mot stigen där jag selade av Mizty och bröt tävlingen. Glädjen att tävla hade försvunnit. Irriterade människor kan jag träffa utan att betala 175 kronor i startavgift. Vid eftersnacket hörde jag att det låg en figge i första hörnet på medvindssidan. Hade jag börjat åt det hållet och Mizty fått träff så hade naturligtvis denna dag blivit helt annorlunda. Och om inte men fanns så…
Nu har vi tre söktävlingar (Märsta-Sigtuna, Gnesta och Waxholm) på oss för att bli godkända i högre sök i år. Vi har chansen, men det är långt ifrån givet. Men först är det lydnads-KM på söndag. Intresset för Botkyrkas lydnads-KM har varit lamt de senaste åren. Förra året deltog exempelvis bara tre ekipage så i år är tävlingen integrerad i klubbens officiella lydnadstävling. En, som det verkar, lyckad lösning eftersom hela 15 ekipage kommer att kämpa om titeln. Konkurrensen är stenhård men med en lyckad dag kan vi nå pallen.
Betyg prispallen Haninge
Jag gillar prispallar som integreras i omgivningen och det gör verkligen Haninges pall. Pallplatserna är låga och skapade i liggande timmer, förmodligen tagen ur skogen som omger pallen. Men de har överdrivet integration för pallen är nästan omöjlig att upptäcka. Man ser den helt enkelt inte och därför används prispallen väldigt sällan i tävlingssammanhang. Vare sig arrangörer eller tävlande tycks se den och följaktligen genomfördes dagens prisutdelning inne i klubbstugan.
Betyg 7,0
Betyg prispallen Enköping
Enköping har en pall med klass. Byggd i tre delar som gör den flyttbar. Snygga emblem på fronterna förhöjer exteriören och man står stadigt på pallen. Fina proportioner och lagom nivåskillnad mellan första och övriga pallplatser. Den känns trygg att stå på och placeringen vid flaggstången känns genomtänkt. Sammanfattningsvis en fin pall som är värd ett återbesök.
Betyg 8,0.
2010-09-23, 3 kommentarer
Sida 2 av 12. Förra sidan Nästa sida