Nyheter
2010-09-14Vi har firat Miztys födelsedag
Spårsäsongen börjar närma sig slutet och i helgen var vi i skogen såväl lördag som söndag. Jag sa det när säsongen startade och jag säger det igen; Mizty är en excellent spårhund, synd bara att kompletterande moment inte håller samma klass. Som på Linköpings tävling i lördags, fullt på spår och ut ur rutan åt rätt håll samt ett skapligt uppletande ledde till ett fint utgångsläge inför lydnaden – som blev en katastrof. Fem av den ena och noll av den andra domaren på fria följet angav nivån på lydnadsprogrammet. Het som en isbit masade sig madammen igenom de olika momenten.
Varför? Är en relevant frågeställning och jag tror Mizty var sur för det torftiga firandet av hennes födelsedag i fredags. Hon fyllde nämligen 6 år 11 september. Hennes tidigare födelsedagar har firats ordentligt men eftersom damen blivit äldre trodde jag inte det var så noga längre – men så fel jag hade – hon surnade till ordentligt när jag, på hennes födelsedag, valde att sova i Forden istället för på ett hotell i Linköping.
Och i ärlighetens natt var övernattningen i Forden ganska torftig, även om vi delade på en chipspåse innan insomnandet. Eftersom nattlivet på parkeringen vid Linköpings klubbstuga är begränsat gjorde jag Forden klar för nattsömnen redan vid mörkrets inbrott och när jag i bara kalsongerna står på alla fyra och rättar till kuddarna lyses hela kupén upp av ett skarpt billjus. ”Det är väl någon medtävlare”, tänkte jag och fortsatte med mitt stök. Strax därefter släcks billjusen, en stark ficklampa tänds och jag hör fotsteg mot bilen. ”Kul, tänker jag, det är säkert någon som vill uppvakta Mizty”.
Men när jag hör ”öppna det är polisen” är det slut på glädjen. ”Hur står det till” frågar en kvinnlig polis, som jag inte ser, eftersom hon lyser mig rakt i ansiktet. ”Bara bra, vi firar Miztys födelsedag”, svarar jag och försöker vara lite lustig. Efter att ha genomlyst bilen och mina pupiller önskar polisen mig lycka till på morgondagens tävling och än idag undrar jag varför polisen besökte mig och Mizty på en parkeringsplats långt från stadens centrum en fredagskväll. Och när jag på lördagsmorgonen frågade klubbmedlemmar om polisen brukar vara ute hos dem på fredagskvällar sa de att de aldrig någonsin sett en polisbil på klubbområdet.
När jag vaknade var det morgon och jag gladdes över att natten varit varm och i den ljumma vinden gick jag till klubbstugan för lottningen till dagens spår. Kände mig nöjd när det blev startnummer fyra och väl ute vid upptagsrutan såg jag en fin tallskog. Efter lite strul går Mizty ur rutan åt rätt håll och jag känner mig riktigt harmonisk när första pinnen plockas upp. Resten av spåret går också bra och med sju pinnar plus slutet hade vi full pott på spåret.
Med en blandning av förväntan och fruktan närmade vi oss uppletanderutan. Ett moment vi haft stora problem med men som på senare tid sett allt bättre ut. Och Mizty går fint ut, letar och kommer in med tre föremål i snabb takt. När hon sedan inte hittar något inom en minut går hon ned i tempo, men lägger inte av eller kissar i rutan. När det är en minut kvar hittar hon en vattentäkt och det blir avdrag för drickande – men - med tre föremål och betyg sju var jag nöjd med momentet.
Kände mig laddad inför lydnaden men svalnade snabbt när en domare gav betyg 0 på fria följet, att den andra gav fem var en klen tröst och det kändes som om tävlingen var över för vår del. Inkallningen, framförsändandet, krypet och skallet håller samma låga nivå som fria följet och det är först vid apporteringarna som det börjar se normalt ut. Hade jag anat att Mizty skulle straffa mig så här hårt för missen med födelsedagsfirandet så skulle jag naturligtvis tagit in på ett hotell i Linköping. Det hade varit värt varenda krona. För med en normal lydnad hade vi varit på pallen men nu blev vi bara sjua med 489,25 poäng och fick bara se på när medaljörerna gled upp på prispallen.
Dagen efter och efter en normal natt i sängen befann vi oss i Botkyrkas klubbstuga för att delta i deras elitspår. 20 spår indelade i två grupper och jag drar nummer ett i grupp A. Markerna i Flemingsberg är väl bekanta eftersom vi tränar där då och då. Med startnummer vet jag att spåret kommer att gå i direkt anslutning till bostadsbebyggelse och är lite orolig för att hundägare hunnit ut och rastat sina hundar innan jag startar.
Upptagsrutan ser bedrövlig ut. Snårigt och dålig sikt. ”Hur ska domarna kunna se hur upptaget i denna ruta”, tänker jag vid påsläppet. Mizty går fint ut och jag går med - men - redan efter några steg vänder Mizty om och går emot mig. Jag stannar och Mizty cirklar kring mina ben och går sedan till höger. Men eftersom jag nu är intrasslad i linan blir det totalstopp och när detta är utrett står Mizty bredvid mig och jag skickar henne framåt i rutan – vilket jag aldrig skulle gjort. För Mizty hittar aldrig något spår i den bortre delen av rutan innan maxtiden på tre minuter gick ut. ”Beklagar, för du stod på spåret när du skickade hunden framåt”, sa domarna.
Spåret låg alltså bara fem meter in i rutan, vilket jag aldrig varit med om tidigare. Nu var det bara att bita i det sura äpplet och jag gick spåret som ren träning. Det var ett fint spår och Mizty hittade alla pinnar. Alltså full pott om vi kommit ut ur rutan i tid. För madammen är säker i spåret. På sina tre senaste elitspår har Mizty inte missat en enda pinne, synd bara att de andra momenten inte håller samma höga klass. Men det hade varit kul att fått köra uppletandet och lydnaden på hennes hemmaplan i söndags, för där brukar hon gå riktigt bra.
Nu börjar årets spårsäsong gå mot sitt slut. Vi har blivit bortlottade på de närmaste tävlingarna och nu finns det bara Tyresös tävling den 17 oktober att hoppas på. Så nu blir det söktävlingar för oss istället och redan på lördag kör vi högre sök i Enköping. Målet är att få ett godkänt resultat.
Betygen i Linköping
Uppl. av spår 8.0 7.5
Spårning 10 0 10.0
Uppl. av föremål 7.0 6.5
Platsligg med skott 10 10
Fritt följ 5.0 0.0
Inkall. med ställ. & ligg 5.5 5.0
Framåtsändande 5.0 0.0
Krypande 5.0 5.0
Skall 6.0 5.0
Metallapport 8.0 7.5
Tungapport 7.5 9.0
Hopp 8.0 8.5
Stege 9.0 9.0.
Totalpoäng, lydnad: 196.5 157.0
Totalpoäng, specialen 316,0 309.0
Summa totalt: 489.25. Sjunde plats i tävlingen och godkända.
Betyg prispallen Linköping
Glädjande nog har standaren på prispallarna på landets Brukshundsklubbar blivit bättre sedan jag började betygsätta dom. När jag är anmäld till en tävling känner klubben pressen och, antingen bygger en, eller fräschar de upp den gamla prispallen. Flera klubbar har också placerat om pallarna efter min kritik så alltfler prispallar är nu vända så att pristagarna kan blicka ut över tävlingsarenan vid prisceremonin.
Allt detta är positivt så jag blev inte förvånad när jag såg en utmärkt prispall på Linköpings BK. Eftersom jag var där dagen före tävlingen prövade både Mizty och jag samtliga pallplatser och vi gillade förstaplatsen bäst (men det gör vi ju alltid). Pallen är vädertålig, har bra proportioner och är välplacerad.
Betyg 8
Betyg prispallen Botkyrka BK
Botkyrkas prispall tillhör en av mina absoluta favoriter men vid mitt senaste besök nedgraderades pallen rejält för att den inte var städad inför prisutdelningen. En massa skräp på förstaplatsen och alldeles för högt gräs på de övriga platserna. Dessutom användes inte pallen vid prisutdelningen och från att haft 8,5 i betyg åkte den ned till 7,0. En nedgradering som inte var populär bland de ansvariga och till söndagen tävling var det en helt annan pall som presenterades. Förstaplatsen var rensopad och putsad och gräset var klippt som om det vore en golfbana. Dessutom fick de lyckliga pristagarna kliva upp på pallen och möta publikens jubel vid prisceremonin. Det är roligt när folk tar kritik på rätt sätt och uppgradering av betyget är självklart.
Betyg 8,5
2010-09-14, 1 kommentarer
2010-09-04
Bortförklaringarna är slut
Ibland har man ovanligt lätt att hålla sig för skratt. Som efter dagens spårtävling, som blev väldigt kort för vår del. Förberedelserna var de allra bästa och när jag kom fram till Norrköpings klubbstuga på morgonen hade jag förhoppningar på ett bra resultat. Har aldrig varit på Norrköping Bk tidigare men de har en riktigt fin anläggning och två apellplaner var fint preparerade för dagens tävlingar.
20 spår erbjöds, fördelade på två separata grupper. Jag drog startnummer 9 i grupp ett. Gillar egentligen inte sena startnummer eftersom det då blir en lång väntan innan man kommer iväg och inte blev det bättre när de sa att jag skulle få ett reservspår. Har inte en aning om varför men något hade gått fel. Min erfarenhet är att reservspåren är sämre, har man tio startande och ett reservspår brukar alltid det sämsta sparas som reservspår, med hopp om att aldrig behöva användas.
Vid halvtio är det dags för oss att starta och eftersom upptagsrutan och skogen ser fin ut och att jag inte sett en enda svamp- eller bärplockare ser jag fram spårarbetet och Mizty ser pigg ut när hon går ut i rutan. Hittar spåret långt ut men velar när det gäller riktning. Först några steg åt ett håll innan hon bestämmer sig för andra hållet. Känner mig säker på att det är rätt men när Mizty är utanför rutan och jag har några meter kvar innan jag går ur tvärvänder hon. Fattar beslutet att själv gå ur rutan för att få besked om det är rätt och då hörs tävlingsledaren ”bakspår” ljuda i skogen. Med facit i hand skulle jag naturligtvis bara hängt med Mizty när hon självmant vände om.
Under de senaste månaderna har vi säkert tränat spårupptag 20 gånger och Mizty har gått åt rätt håll varenda gång men när det blir tävling får hon ett annat beteende. Det verkar som om hon då tror att man först ska gå bakspår och sedan vända om. Men vad faen på SM förra helgen gick 6 hundar åt rätt håll och 18 tog bakspår så ett bakspår var inget att hänga läpp för och snabbt hittar Mizty sin första pinne. Dröjer länge innan nästa men sedan ligger tredje och fjärde pinnen med bara 50 meters mellanrum. Misstänker att reservspåret inte var snitslat utan lagts fritt på morgonen och att spårläggaren då inte haft full koll.
Och när jag efter cirka 20 minuter har sju pinnar i fickan känns det bara som en formsak att hitta slutpinnen – min icke – för den ligger fortfarande kvar där ute i skogen. Mizty kommer istället till en väg och när jag ser mig omkring ligger upptagsrutan strax intill. Mizty har fått tag i det spår som spårläggaren gjorde när den gick ut på spåret och ville nu gå igenom rutan en gång till. Själv hade jag ingen lust att gå spåret ett varv till och fast det kändes fel att ta tillbaks en hund som följer spåret tog jag tillbaks Mizty. Jag selar av henne och spårmottagaren säger att slutpinnen ligger 20 meter bort och själv har jag svårt att förstå varför man lägger en slutpinne bara 20 meter ifrån där spåret startade. Förklaringen är troligen att reservspåret inte var snitzlat och att spårläggaren inte hade full koll på vad hon tidigare hade gått när slutpinnen skulle läggas ned. Trist och lite snopet kändes det för Mizty jobbade så fint ute i spåret.
Eftersom spåren låg på vägen mot Stockholm åkte jag sedan hem direkt och fast jag hade 18 mil till tävlingsplatsen var jag hemma redan vid 12-tiden. På hemresan hann jag även fundera över varför jag numera alltid skyller uteblivna framgångar på arrangörer och domare. Troligtvis beror det på att jag har förbrukat alla andra bortförklaringar. Detta dilemma löses ju enklast med en framgång och förhoppningsvis kommer denna snabbt för vi har flera tävlingar att se fram emot de närmaste veckorna. På onsdag tävlar vi i lydnad på Haninge BK och på lördag spår i Linköping. Även nästa söndag ägnas åt spår då vi är med på Botkyrkas tävling.
Betyg prispallen, Norrköping BK
Eftersom jag inte fullföljde tävlingen fick jag inte uppleva prisutdelningen men alla förutsättningar fanns för att göra cermonin högtidlig och festlig. Pallen tillhör en av de bästa jag upplevt. Lite för låg men smakfullt smälter den in i miljön. Placeringen är perfekt där den står i kanten av appellplanen då pristagarna ser över tävlingsarenan. Placeringen innebär också att pristagarna, precis som vid olympiader, ser flaggstängerna när flaggan hissar till nationalsången. Nu vet jag inte om detta gjordes vid dagens tävling men om detta skedde skulle pallen fått en tia i betyg. Nu får den en nia.
2010-09-04, 3 kommentarer
2010-08-29
Jämt och stabilt utan topp
Mizty är jämnheten personifierad efter kastreringen. Förr var det toppar och dalar beroende på hur hormonerna sprutade i kroppen. Nu presterar hon likvärdiga resultat oavsett väder, vind och tävlingsarena. Mellan lydnadstävlingen i Botkyrka förra veckan och den på Apollogruppen i onsdags går det att lägga ett karbonpapper. Resultaten är nästan identiska. Inget förstapris, men en habil insats med slutpoängen 223.
Apollogruppens kvällstävling i lydnadstrean genomfördes i Visättra på en inhägnad grusplan. Regnskurarna duggade tätt, vissa ekipage genomförde sina program i hällande regn och andra var torrskodda. Med startnummer fem, av fem ekipage, hade vi hyfsad tur och genomförde programmet i duggregn.
Platsliggning och sittande i grupp är stabilt nu för tiden, vilket genererade två inledande tior på onsdagens tävling. 7,5 på fria följet och 9,0 på sittande under gång kändes okej. Tyvärr bara 6,0 på inkallningen med stå och ligg, där Mizty återigen tappade tempo, tog för många steg och satte sig på ligg. Apporteringsmomenten var stabila och tugget på vittringspinnen har blivit mindre.
Slutligen fjärren och där kom jag återigen i konflikt med domaren som viftade med en nolla efter momentet. Vis av erfarenheter från förra tävlingen gjorde jag denna gång ett grovt streck i gruset exakt där Mizty sattes inför fjärren. Och när momentet var slut hade hon flyttat sig en gång sin egen längd och i regelboken står det att en hund som flyttar sig två gånger sin egen längs skall underkännas. Dessutom gjorde Mizty alla skiften, dock med lite gnäll. Jag hävdade att momentet skulle betygssättas, en uppfattning som dock inte delades av domaren.
Nu blev slutpoängen 223 och det skulle behövts betyg 8 på fjärren för att vi skulle få ett förstapris. En åtta på fjärren var vi inte i närheten av så även om vi fått en femma på momentet så hade totalpoängen inte räckt till ett förstapris denna kväll.
Nu verkar det bli svårt att nå ett förstapris i lydnadstrean i år för när höstplanerna blir blöta och leriga avstår vi från att starta, för Mizty lägger sig inte på blöta planer. Dessutom hoppas jag på större tur vid lottningarna på brukstävlingarna och under denna vecka har jag fått två positiva rapporter från arrangörerna, då vi fått en plats på Linköpings och Botkyrkas elitspår.
Det innebär att tävlingsprogrammat för oss ser ut så här de närmaste veckorna: Norrköpings elitspår nu på lördag och lördagen därpå är vi i Linköping för att sedan starta i Botkyrka på söndagen. Tre spårtävlingar inom de närmaste veckorna känns jättekul.
Betygen på Apollogruppen
Sittande i grupp 10
Platsliggning 10
Fritt följ 7,5
Sättande 9,0
Inkallning med ställ & lägg 6,0
Rutan 7,0
Apportering över hinder 9,0
Metallapportering 8,5
Vittringsprov 7,5
Fjärrdirigering 0,0
Totalpoäng 223,0 (Etta i tävlingen och ett tredjepris. 255.0 krävs för förstapris)
Betyg prispallen Visättra
Visättra är sportcenter där Apollogruppen har ett område för att bedriva hundsport. Apellplanen är grusbelagd och området är trevligt men kan inte jämföras med en komplett anläggning på en brukshundklubb. Eftersom jag vann tävlingen var jag nyfiken på om det fanns en prispall i omgivningarna, men det fanns det inte, utan prisutdelningen genomfördes på ett spartanskt vis på trappen till klubbstugan.
Betyg 0
2010-08-29, 2 kommentarer
2010-08-24
Hur långt är två hundlängder?
Ända sedan jag började med hundsport har jag fått inpräntat att aldrig klaga på ett domslut. ”Det är en bedömningssport och du förlorar bara på att klaga. Bit ihop och kom igen” har erfarna hundsportvänner rått mig. Detta råd har jag följt – fram till söndagens lydnadstävling på Botkyrkas appellplan - då jag tog strid mot ett av domarens beslut. Mer om detta senare.
Tävlingen genomfördes under växlande molnighet med en behaglig temperatur och det var tolv ekipage i lydnadsklass tre. Vi drog startnummer elva så det blev en lång väntan innan det blev vår tur. En väntan som ledde till att jag fick se ovanligt många duktiga ekipage. ”Detta vinner vi inte” insåg jag inför starten. En uppfattning som förstärktes efter ett mediokert fritt följ som belönades med 6,5. Mizty uppträdde lojt och oinspirerat och redan efter några steg förstod jag att vi skulle få uppleva fler starter i lydnadstrean.
Efter en sjua på sittande under gång var det dags för inkallningen med stå och ligg och när det är tävling kan Mizty reta mig till vansinne, genom sitt sätt att ta sig an uppgiften. Inför momenten sätter hon sig inte på kommando utan står demonstrativt kvar på alla fyra och ser sig omkring. Vet inte varför hon gör detta men beteendet gör mig stressad och i söndags satte jag henne handgripligen ned inför momenten. Och på inkallningen sprang hon snabbt fram till ställande för att sedan övergå till sakta lunk genom övriga partier. På kommandot ”ligg” sätter hon sig…och dubbelkommando måste ges. Helt obegripligt för hon vet ju vad ligg är. Betyg 5,5.
Rutan, apporteringarna och vittringen är jag nöjd med, även om det naturligtvis kan bli bättre. Eftersom jag tävlat så många gånger i lydnadstrean visste jag att det krävdes väldigt höga poäng i den avslutande fjärren för ett förstapris. Mizty bjöd inte på den önskade uppvisningen utan flyttade sig framåt. Eftersom jag lade hunden vid en markerad linje såg jag exakt hur långt hon hade förflyttat sig och när domaren visade upp den förhatliga nollan protesterade jag: ”Det här är kortare än två gånger hundens längd” hävdade jag för avståndet till linjen var, enligt mig, mycket kortare. Men utan att gå fram till linjen vidhåller domaren sin uppfattning och betyget blev noll.
Med facit i hand visade det sig dock att betyget på fjärren inte hade en avgörande betydelse för ett förstapris. Inte ens med en tia hade vi kommit upp till nödvändiga 255 poäng. Vår slutpoäng blev 213. Men jag stördes av nollan på fjärren och kunde inte hålla mig från att prata med domaren efteråt, vilket kanske inte var så klokt. Men i regelboken står det två gånger hundens längd och inte cirka och då tycker jag också detta ska gälla. Frågan om man kan begära kontrollmätning besvarades inte.
Tycker egentligen inte dessa lydnadstävlingar är så kul. På brukset kan man missa ett lydnadsmoment men fortfarande vara kvar i matchen. En miss på en lydnadstävling får däremot förödande konsekvenser. Men trenden med bortlottning brukset fortsätter. På Uppsalas elitspår i helgen kom vi inte ens upp på reservlistan så det får bli några lydnadstävlingar till under den närmaste tiden. I morgon, onsdag, ställer vi upp på Appollogruppens tävling i Visättra och nästkommande onsdag finns vi med på Haninges kvällstävling.
Betygen i Botkyrka
Sittande i grupp 10
Platsliggning 10
Fritt följ 6,5
Sättande 7,0
Inkallning med ställ & lägg 5,5
Rutan 7,5
Apportering över hinder 9,0
Metallapportering 9,5
Vittringsprov 7,0
Fjärrdirigering 0,0
Totalpoäng 213,0 (Trea i tävlingen och ett tredjepris. 255.0 krävs för förstapris)
Betyg, prispallen Botkyrka BK.
Jag har vid ett flertal tillfällen lovordat Botkyrkas prispall och gett den 8, 5 i betyg, vilket är det högsta betyg jag någonsin gett. Liksom Michelinstjärnor till världens krogar omprövas emellertid prispallarnas betyg vid varje nytt besök och efter söndagens tävling nedvärderas Botkyrkas betyg till 7,0. Nedvärderingen sker av två skäl, det ena är omvårdnaden av pallen, det andra är användningen av densamma.
Denna fina pall kräver samma omvårdnad som ett ömt barn men till söndagens tävling var förstaplatsens plattform full med skräp och skulle behövt en rejäl avborstning inför prisutdelningen och gräset på platserna två och tre var oacceptabelt högt. För dessa försummelser dras 0,5 poäng. Sedan drar jag en pinne för att pallen inte användes överhuvudtaget, vilket var generande svagt. Lyckliga vinnare fick nöja sig med en handskakning med funktionärerna istället för att få njuta på prispallen under publikens jubel. Inte i någon av lydnadsklasserna 1, 2, 3 eller elit användes prispallen. Varför bygga en prispall om den inte används, frågade sig publiken besviket.
Betyg 7,0
2010-08-24, 1 kommentarer
2010-08-02
Lurad på förstapriset!
Jag börjar känna mig som Carolina Klüft gjorde år 2007. Hon vann och vann men tappade lusten och glädjen. Sökte nya utmaningar, som för henne blev längdhopp. Hade jag inte växt ifrån sandlådan skulle jag gjort detsamma för visst känns det meningslöst att på tävling efter tävling få stå överst på prispallen i lydnadsklass 3 utan att känna någon glädje. På Södertäljes tävling i söndags vann vi på 230 poäng, vilket gav oss ett andrapris och en hundleksak men inget förstapris och uppflyttning till elitklass.
Mizty kan, utan ansträngning, liknas vid Linus Thörnblad. På tävling efter tävling presterar Mizty habila resultat men saknar fullträffen som skulle lyfta henne ytterligare en nivå. Naturligtvis är det ärofyllt för oss att jämföras med Carolina Klüft och Linus Thörnblad men jag vilja komma ur den tvångströjan. Vet bara inte riktigt hur detta ska gå till. Jag vet ju vilka moment vi är svaga på, tränar på dom, men det blir ingen skillnad. Som en ond cirkel utan synligt slut.
Södertäljes lydnadstävling startade i ottan med samling halvåtta på söndagsmorgonen, sju deltagande ekipage och redan kvart över nio, när de flesta fortfarande ligger kvar i sängen, var vår tävling avslutad. Vi startade sist och efter att sett de andra förstod jag att vi skulle vinna tävlingen om ingen nolla registrerades. Så blev det också, inga nollor, men för låga poäng på vissa moment för att nå det där efterlängtade förstapriset.
Mizty har haft en uppåtgående trend i fria följet men i dag blev det ett bakslag. Släpade efter, sega sättanden och ett ordentligt tapp vid en helomvändning gav 6.0 i betyg. Under sättandet under gång håller hon inte positionen och jag saktar ned vilket gav 7.0 i betyg. Inkallningen med stå och ligg har vi verkligen tränat under senare tid - men - bara betyg 6.0 på momentet efter flera steg, dk och dåligt tempo.
Rutan är ett positivt mysterium. Mizty älskar att springa in i den, utan att jag förstår varför, så även denna dag. Fin fart ut, ställer sig i den men lite onödigt ger jag ett dk vid läggandet. Betyg 9.0. Apporteringarna går alltid bra, även om det också alltid blir avdrag för avsluten, då Mizty tar en för vid sväng bakom vid avlämnandet. Tränar nu in den andra raka ingången men det verkar ta tid innan Mizty väljer den ingången på tävling. Har ju sagt att vi ska vara som bäst 2012 och hon väntar väl till dess. Vittringen var dagens besvikelse då Mizty går ut och hämtar rätt pinne men strular på hemvägen; tuggar och släpper pinnen vid mina fötter, fast vi tränat ingångar hela veckan. Detsamma gäller för fjärren; trots intensivt tränande blev det framförflyttning i dag. Men framförflyttningen på fjärren är värt ett eget kapitel för där blev vi utsatta för ett sabotage.
Som den insatte bloggläsaren vet så tog vi i Botkyrka hem titeln som distriktets bästa tävlingsklubb 2009. En titel som Katrineholm hade tidigare och som de nu till varje pris vill återerövra. Som alla forna mästare är de smått desperata i jakten på titeln och när jag tävlade i deras elitspår i våras gjorde de allt för att begränsa min framgång. Därför blev jag lite misstänksam när jag såg att en av Katrineholms största profiler, Bonnie Isbrant, presenterades som tävlingsledare på tävlingen i Södertälje.
"Vad har de nu i kikaren", var min första tanke. Men eftersom jag gillar Bonnie gav jag henne en kram vid presentationen och tävlingen kunde börja. Och Bonnie gör ett utmärkt jobb som tävlingsledare och jag får känslan av att min konspirationsteori var på gränsen till paranoid, fram tills det blir min tur; för då säger Bonnie:
"Ursäkta men det blir en kort paus för jag är så himla kissnödig", säger hon och försvinner bakom ett hinder vid/på appellplanen. Kort därefter, med byxorna uppdragna, återvänder Bonnie till startpunkten och jag kan starta mitt fria följ. Och Bonnie gör ett bra jobb, inga av våra missar kan läggas på henne, fram till fjärren. Punkten där jag kommenderas att lägga Mizty ligger sju meter bakom den plats där Bonnie nyss tömt sin urinblåsa och jag ser direkt att Mizty fått något intressant i nosen. Mizty gör sina skiften men dras som av en magnet fram emot denna, på en appellplan, helt främmande doft.
"Grundlurad, faen vad dom är smarta i Katrineholm", tänkte jag när vi lämnade planen med betyget 6.5 på fjärren. Lurad på förstapriset som skulle gett Botkyrka värdefulla poäng i kampen om distriktets bästa tävlingsklubb. Flera av mina medtävlare uppmanade mig att lämna in en protest för "tekniskt fel" men eftersom jag gillar Bonnie och inte ville förstöra stämningen och den högtidliga prisutdelningen klev jag istället, med ett leende, upp på prispallen och mottog publikens hyllningar.
Nästa helg gör vi ett tävlingsuppehåll för att istället hjälpa till på hemmaklubbens tävling i högre spår. 12 spår, varvid fem hemmaekipage och det ska bli kul att få följa dom från publikplats. Vår nästa tävling var tänkt i Avesta helgen därpå, men eftersom vi lottades som reserv nummer sex på deras elitspår så är det ytterst osäkert om det blir någon start för våran del.
Betygen i Södertälje
Sittande i grupp 10
Platsliggning 10
Fritt följ 6,0
Sättande 7,0
Inkallning med ställ & lägg 6,0
Rutan 9,0
Apportering över hinder 9,0
Metallapportering 8,0
Vittringsprov 5,0
Fjärrdirigering 6,5
Totalpoäng 230,0 (Etta i tävlingen och ett andrapris. 255.0 krävs för förstapris)
Betyg, prispallen Södertälje Bk.
En kraftfull stor pall som ingen kan missa på tävlingsområdet. Plattformarna är breda så att hundarna utan svårighet också får plats på pallen vid priscermonin. Men pallen är inte bara stor, den är också väldigt hög. Den höga höjden gör det svårt för äldre och/eller överviktiga hund- och hundägare att ta sig upp på pallen. Positivt är den rejäla höjdskillnaden mellan pristagarna som förstärker skillnaden mellan att vinna och komma tvåa eller trea, vilket känns positivt om man vunnit. Men den höga höjden innebär tyvärr också att vinnaren tvingas göra en väldigt djup bockning när priset delas ut, vilket innebär risk för att pristagaren tappar balansen och ramlar ned.
Pallen är vänd mot klubbstugan, vilket innebär att vinnarna vänder ryggen mot tävlingsarenan där prestationen har genomförts och detta drar ned betyget.
Betyg 7,5
2010-08-02, 7 kommentarer
2010-07-24
Stolt men inte nöjd
Ibland förstår jag inte hur jag tänker. Det är fredagskväll, jag står överst på prispallen, får priser som är värda 2 000 kronor, men känner ändå ingen glädje. Varför? Det blev inget förstapris i lydnadsklass 3 på Bro Håbos tävling. Vi besegrade 12 ekipage och vann tävlingen med ett andrapris på 245 poäng. Förstår helt enkelt inte varför jag vill lämna lydnadstrean för det är ju där vi vinner tävlingarna, får stiga upp på pallen och ta emot applåder och fina priser. Förhållandet är som olycklig kärlek; ologiskt och omöjligt att förklara.
Detta var en bra kvällstävling där de yttre förutsättningarna kändes perfekta. Efter tropisk hetta under flera dagar i stockholmstrakten svepte en kallfront in över regionen och drev ned temperaturen till behagliga 16 grader.
Start 20 30 och mina tankar gick till VM finalen i fotboll som också startade 20 30. De flesta stora arrangemang inom idrotten startar 20 30, exempelvis då Ingemar Johansson besegrade Floyd Patterson inför 30 000 åskådare på Yankee Stadium i New York 1959. Det var inte lika många åskådare på Bro-Håbo och de som fanns lämnade planen efter elithundarna som körde sitt program innan oss i trean. Då tillhörde också jag publiken och ägnade stort intresse åt att se på vilken nivå domarna låg på, eftersom vi skulle ha samma domare. Jag såg många bra prestationer men bedömningen var kärv. Inger Svedin och Marita Berg delade inte ut några gratispoäng så inför lottningen insåg jag att det blir tufft att nå ett förstapris denna sommarkväll.
Upplägget på tävlingen var helt nytt för oss eftersom den genomfördes på två planer med två domare som bedömde fem moment vardera. Och momenten utfördes inte i den vanliga ordningen. Exempelvis så startade vi med platsliggning och inte, som bruklig, med sittande i grupp och sittande under gång kom mitt i programmet.
Vi hade startnummer åtta och när vi fick avdrag för ”nosande” på platsliggningen förstod jag att det skulle bli tufft inför fria följet och jag kände mig nöjd när domaren visade en sjua efter prestationen. Avdrag för ljud vid stegförflyttningarna, vilket är ett avdrag jag gärna tar då det visar att Mizty är ”på tå” och inte likgiltig vid momentet.
Inkallning med ställande och läggande tycker jag är det absolut svåraste att träna in med Mizty. Får vi fart blir det för många steg och får jag ett bra stannande är det för lågt tempo och i kväll blev det alltihop: För många steg, för lågt tempo och dk gav 5,5 i betyg.
Dags för paradgrenen rutan och Mizty galopperar mitt in i den och lägger sig på kommandot samt kommer vid inkallningen. Belönas dock ”bara” med 8,5 med avdrag för tempot. Verkligen tuff bedömning för visserligen var det ingen sprint till rutan men 1,5 pinne bort var hårt bedömt. Tugg på vittringspinnen drog ned betyget till 7 på momentet.
Efter dessa moment var det dags för byte av domare och plan. Förutom fjärren så är jag nöjd med poängen på den halvan. På fjärren blev det framförflyttning och gnäll med 6,5 i betyg.
Betygen i Bro-Håbo
Sittande i grupp 10
Platsliggning 9,5
Fritt följ 7,0
Sättande 9,0
Inkallning. Med ställ & lägg 5,5
Rutan 8,5
Apportering över hinder 8,0
Metallrapportering 8,5
Vittring 7,0
Fjärrdirigering 6,5
Totalpoäng 245,0 (Etta i tävlingen och ett andrapris. 255.0 krävs för förstapris)
Betyg, prispallen Bro-Håbo
En snygg pall, placerad mot klubbhuset. Byggd i liggande furu avviker den mot det rödmålade huset. Pallplatserna är breda och bekväma med gott om plats så att även en stående hund kan känna sig trygg under prisceremonin. Proportionerna mellan ettan och övriga pallplatser är dock för liten. Skillnaden mellan segraren och övriga bör vara större än vad den är på Bro-Håbo:s prispall. Placeringen drar ner betyget något eftersom pristagarna inte kan se apellplanerna där tävlingen avgjorts. Besvärande många brukshundklubbar placerar prispallen framför sina serveringsbord med konsekvensen att de får en sittande nonchalant publik där även oartigt rökande förekommer. Föredrar en stående publik som utbringar ett fyrfaldigt hurra för pristagarna.
Betyg 7,5
Så här i eftertexten och med lite distans till inledningen känner jag mig ganska nöjd med tävlingen. Under det senaste året har vi stabiliserat oss och höjt lägstanivån rejält. På Bro-Håbys tävling förra året fick vi ett nollpris och lyckades med bedriften att få betyg 0 på fria följet. Sådana djupdykningar gör vi inte längre utan har stabiliserat oss på nivån 225 – 250 poäng i lydnadstrean.
Kände mig faktiskt ganska säker på en pallplats inför gårdagens tävling och som en ren artighetsgest gentemot arrangören klippte jag mig inför tävlingen. Och inte vilken klippning som helst: 370 kronor och inget svammel om pensionärsrabatt. ”Fullt pris, den ska upp på prispallen i kväll”, sa jag till frisören. Och det kändes som om arrangören uppskattade frisyren när de delade ut de fina priserna. Jag fick en fri hundförsäkring under ett år, värde 1 500 kronor samt 15 kilo hundfoder, 500 kronor i handeln. ”Alldeles för mycket”, som mamma sa när hon fick två trisslotter i födelsepresent.
Om en vecka är det dags för en ny attack mot förstapriset i lydnadstrean, då Södertälje BK står för arrangemanget.
2010-07-24, 4 kommentarer
2010-07-20
Tuff start i högre sök
Efter 30 mil i Forden anländer vi till Järvsös klubbstuga med fina planer och skön tallskog, där morgondagens sök ska genomföras. Sju ekipage deltar i högre sök och vi drar startnummer fyra vid lottningen på lördagsmorgonen.
Solen var uppe och temperaturen närmade sig 25 grader när vi startade tävlingen med uppletande. Ett uppletande som blev en besvikelse eftersom Mizty bara hittade två föremål inom de tillåtna fem minuterna. Hittade dessa två snabbt men lade, som vanligt, av när hon inte hittade något föremål inom en minut. Lullade omkring, kissade och ville helst vara på stigen vilket domarna belönade med dubbelnollor. Inte den start jag hade önskat mig men såg ändå fram emot lydnaden som skulle genomföras innan lunch.
Lydnaden gick skapligt och med 220, 50 poäng blev vi tvåa på momentet. Inga nollor men överlag lite för låga poäng för att jag skulle vara helt nöjd. På framförgåendet hade de markerat banan med pinnar som var förvillande lika de marschallhållare som jag använder när vi tränar på momentet, vilket naturligtvis ledde till att Mizty gick fram till dessa för att se om det låg någon godisbit på pinnarna. Krypet var superlågt men domarna drog för dubbelkommande vid läggandet, ett dk som jag inte har en aning om vad jag gjort.
Söket genomfördes efter lunch och nu närmade sig temperaturen 30-gradersstrecket när jag sände Mizty mot vänstra hörnet. Hon kommer tillbaks utan markering och likadant blir det i högerhörnet. Tror Mizty missat en Figge och sänder henne ytterligare några gånger innan jag går ordentligt fram i banan. Efter sju skick och på cirka 75 meter markeras den första Figgen. Den andra hittas på 150 och med 25 meter kvar av banan är Mizty helt slut och lägger sig platt på stigen när funktionären meddelar att det är en minut kvar. Eftersom jag är övertygad om att vi missat en Figge ger jag Mizty ett fotkommando och i sakta mak promenerar vi mot banans slutsnitzel. ”Betyg fem men det var synd att hunden inte gick ut där hon lade sig för det ligger en Figge 20 meter utanför där hon lade sig”, sa domarna. Visst var det synd men jag var inte helt missnöjd för tävlingen visade att Mizty klarar en högrebana och vi kommer att göra nya försök i höst då spårsäsongen och den varma sommaren har passerat. Nu kom vi på fjärde plats i tävlingen på totalt 350, 50 poäng. Målet att bli godkänd uppnåddes inte, främst beroende på dubbelnollan vid uppletandet.
Betygen i Järvsö
Sök 5+5
Uppletande 0+0
Platsliggning 10+10
Fritt följ 6.5+6.5
Ink. med ställ 7.0+7.5
Framåtsändande 5.5+6.5
Kryp 9,5+9.0
Skall 7,0+5.0
Tungapport 8.5+8.0
Hopp över hinder 9.0+9.0
Summa lydnad 220,50
Summa special 130,0
Totalpoäng 350, 50
Betyg prispallen
Pallen i Järvsö är byggd i klassisk traditionell stil. Den är stabil och har bra proportioner. Siffrorna på pallen är enkla och tydliga och denna ”funkispall” fyller sitt ändamål på ett utmärkt sätt. Placeringen är okej men står aningen för snett för medaljörerna måste vrida på huvudet för att se appellplanen där tävlingen avgjordes. På plussidan ligger Järvsös tradition att alltid utbringa ett fyrfaldigt hurra för medaljörerna. Ett inslag som förhöjde stämningen under prisutdelningen.
Betyg 8.0
Efter lördagens sök- var vi anmälda till klubbens spårtävling på söndagen där vi var reserv nummer 15. Under lördagen fick jag veta att reserv nummer nio var inplockad och hade visst hopp om en plats när jag infann mig vid lottningen på söndagsmorgonen. Men tyvärr. Inte nog med att alla kom för i klubbstugan satt ytterligare en förhoppningsfull reserv och väntade. En reserv som var före mig så det var långt till en start och dagen ägnades nu åt att titta på alla duktiga ekipage som genomförde tävlingen.
Efter Järvsö åkte jag till Sundsvall och Härnösand för att hälsa på vänner innan Meet Myowns årliga kennelläger på Vildmarkscampen i Nederhögen. Ett läger som inleddes med att jag och Mizty gästade uppfödarens hem under några dygn. Det blev ett par härliga dagar hos Annika med familj. Fiskade, badade och myste samt fick av Annika en lektion i vad cykelmotion innebär för en aussieägare: Full fart i sju kilometer med fem aussies i maxfart runt hjulen. Det efterföljande kennellägret var som vanligt jättetrevligt. Sök, spår och lydnad hela dagarna samt hundsnack på kvällarna. Kunde inte bli bättre och inte blev det sämre av att jag och Mizty förärades med titeln ”Årets Meet Myown ekipage”. Kände mig stolt, rörd och glad över Annikas tal när priset överlämnades.
Nu på fredag gör vi en ny attack mot ett förstapris i lydnadstrean då Bro-Håbo arrangerar en kvällstävling. Samling klockan 20 00 och i kallelsen presenteras ett annorlunda upplägg, genom att momenten genomförs i olika ringar med två domarpar, dvs samma upplägg på internationella lydnadstävlingar i elitklass. Ska bli spännande att se hur Mizty antar denna utmaning.
2010-07-20, 6 kommentarer
2010-07-08
Mizty valde ett svårare spår
Som reserv nummer nio trodde jag aldrig på en plats på söndagens elitspår i Heby. Men 19 30 ringde telefonen och jag erbjöds en plats. De hade inte lyckats få tag i den före oss och nu gick platsen till mig; kul men lite bökigt eftersom bilen redan var packad inför danslägret i Herräng.
Jag gillar Heby efter att varit där på ett spårläger. Trevliga funktionärer, fina spårmarker och planer och vi var tio ekipage som samlades i klubbstugan denna soliga söndagsmorgon. Jag drog spår nummer sju och när vi kom ut till spåret parkerades bilen exakt där den också ställdes när jag tävlade i Hebys högre spår för ett par år sedan.
Upptagsrutan var dock en annan och Mizty gick fint ut – och – tog bakspår. Blir inte klok på bakspårsproblematiken och det verkar vara slumpgeneratorn som bestämmer åt vilket håll hunden går. Men okej, fint iväg och snabbt hittas en pinne och sedan två till. När den fjärde pinnen hittas ser jag att den tillhör gårdagens tävling i lägre spår. Sånt man kan råka ut för när klubbarna kör tävlingar i samma marker två dagar i rad.
Jaha, tänkte jag, nu väljer hon säkert att följa lägrespåret istället, vilket Mizty gjorde och avslutar dagens spårarbete genom att komma fram till vår bil där lägrespåret avslutades under lördagen. Så var den dagen förstörd men jag var inte särskilt besviken för Mizty tyckte väl det var en tuffare utmaning att följa ett spår som legat ett dygn, än ett som bara legat några timmar.
Spårarbetet genomfördes under extrem värme och bara fyra av tio ekipage fanns kvar i tävlingen inför uppletande och lydnad. Jag drog iväg till danslägret och har nu dansat under fyra dygn, vilket varit en perfekt uppladning inför lördagens tävling i högre sök i Järvsö. Har som mål att nå ett godkänt resultat. På söndagen är jag reserv nummer femton till deras elitspår. Naturligtvis finns det ingen chans för start men jag ligger över vid klubben och finns med vid lottningen, utifall någon deltagare inte dyker upp när det är dags.
Efter tävlingarna i Järvsö styr jag ännu längre norrut för att vara med på Meet Myowns årliga kennelläger. Förutom trevligt umgänge blir det träningspass i spår, sök och lydnad. Ska bli roligt att återse de jämtländska skogarna.
2010-07-08, 1 kommentarer
2010-06-30
Turen sviker oss
Under vår och försommar har jag haft otrolig tur i lottningarna till spårtävlingarna. Har i stort sett kommit med på det jag anmält mig till, men nu är det slut på turen och allt har återgått till det normala: Linköping, reserv nummer 19. Heby, reserv nummer 9 och Järvsö, reserv nummer 15.
Mizty verkar dock inte bry sig utan är som vanligt och nu ser vi båda fram emot Meet Myown´s årliga kennelläger i de jämtländska skogarna, 15 – 18 juli. Ska bli kul att träffa trevliga valpköpare och en av dem, Ann-Chatrine med Lycka, träffar vi redan helgen innan då vi båda tävlar Sök i Järvsö. Jag åker ju ändå förbi Järvsö på väg till kennellägret.
För egentligen hade jag inte tänkt köra någon högre söktävling förrän sen höst men när vi blivit bortlottade på spåren och Mizty gått bra på sökträningarna bestämde jag mig för att göra ett försök på Järvsös tävling den 10 Juli. Dagen efter är vi också anmälda till deras spårtävling men där är vi reserv nummer 15. Utsiktslöst, men när jag ändå är på plats kommer jag att infinna mig vid samlingen, med hopp om att någon inte ska dyka upp.
I söket blir jag jättenöjd om vi blir godkända för uppflyttning är vi inte mogna för. Det krävs 8:a på specialen och så bra är vi inte. Går Mizty normalt kan vi nog få 6 eller 7 i betyg, vilket är bra men inte tillräckligt för uppflyttning. Lydnaden tror jag däremot inte blir något problem. Mizty går allt bättre på lydnaden och t o m fria följet ser bra ut.
Till Hebys spårtävling nu på lördag är vi reserv nummer 9 men har under veckan avancerat till reserv nummer 4. Har gett upp tanken på att få en plats och packar istället in Mizty i Forden och styr mot Herräng. En veckas dansläger väntar. Jag ska dansa dagar och nätter för att komma i riktigt fin form till Järvsös söktävling. Men det är klart, mobilen är på, och ringer de från Heby så offrar jag en danskväll och åker dit. Det är bara tio mil mellan Herräng och Heby.
http://www.herrang.com
2010-06-30, 5 kommentarer
2010-06-17
Vi leder i halvtid
Den här säsongen satsar jag allt för att ta hem klubbens prestigefyllda buckla; ”Mesta & Bästa”. Klubbens bästa allroundhund koras genom ett snillrikt poängsystem, där Miztys favoritresultat; Godkänd i elitspår, gett henne många värdefulla poäng under vårsäsongen. Med totalt 63 poäng ligger vi ledningen inför sommaruppehållet och hade det varit ett annat ekipage som lett tävlingen skulle jag naturligtvis hedrat denna duktiga förare genom en ärofylld intervju här på bloggen.
Nu tycker jag det känns en smula förmätet att intervjua mig själv så jag bad en journalistkollega intervjua Mizty istället. Naturligtvis hade svaren blivit bättre om jag hade svarat men ibland får man nöja sig med det näst bästa och här följer intervjun med Aussien Meet Myown Misty May, ”Mizty”:
Hur tycker du säsongsöppningen varit?
- Med tanke på de få träningspass Benny orkade ta med mig på i vintras så är jag hyfsat nöjd. Han skyllde på ont i ryggen, för mycket snö, för kallt, ja det fanns faktiskt ingen gräns för alla ursäkter han hittade på. Han kräver en massa den mannen, men är oerhört lat själv.
- Och ibland är ju karl helt galen, som i våras, när han utan att ha gett mig ett enda träningstillfälle anmälde mig till en söktävling. Hur bussigt är det på en tiogradig skala.
Men du har ju gått bra på söket?
- Ärligt talat så var jag urless på Bennys skitsnack om att han inte hade en sökhund. Han försummade aldrig ett tillfälle att få tala om detta och värst var han efter några öl med träningskompisarna. Jag var inte vatten värd och för att få slut på detta slog jag till med några skapliga resultat och sedan dess har gubben inte sagt ett knäpp.
- Stolt som han är har han inte ens bett om ursäkt genom att smeka min päls.
Du låter lite besviken på Benny.
- Man har den förare man har och det är bara att gilla läget. Jag är ju hans första tävlingshund och naturligtvis hade det varit bättre med en mer erfaren förare om man fick önska själv. Benny funkar perfekt som sällskap och går bra ihop med andra människor men han har för liten motor för att nå de där riktigt stora tävlingsresultaten. Han är ju ingen ungdom precis och ibland kan jag bli avundsjuk på hundar som får tävla med unga spänstiga förare. Vilken skillnad mot Bennys lufsande på appellplanen. En tia för oss i fria följet finns ju bara inte, utan jag blir jätteglad när vi får en sjua.
- Jag såg ju Bennys brister redan när han var och tittade på mig som valp. Ingen i kullen var särskilt intresserad av honom och jag försökte vara passiv så han skulle tappa intresset för mig. Faen, jag vill inte bli någon soffhund hos en pensionär i Stockholm, tänkte jag, och sneglade på de valpköpare som bodde i stora hus på landet. Hade inte hans dotter Emma sagt att hon skulle köra agility med mig så skulle jag överklagat köpet hos Brukshundklubben.
Men trots allt, ni leder ju ”Mesta & Bästa”. Har Benny ingen del i den framgången?
- Han gör så gott han kan, vilket hedrar honom. Jag beundrar hans envishet, tålamod och experimentlusta. När någon metod inte funkar för att lösa ett problem prövar han genast något nytt. Jag får en chans att fatta vad han menar, sedan prövar han något nytt. Men det är klart, har man inte kompetensen så blir det en massa experiment istället.
- Söket är ju ett praktexempel på vad jag menar. Efter tre träningstillfällen visste Benny precis hur jag skulle tränas och de råd hans erfarna träningskamrater gav honom lyssnade han inte på. ”Kan själv” gällde för hela slanten och resultatet blev att jag gick sämre och sämre på söket. Numera har vi ett ”Hawaiisök” där jag jobbar helt självständigt och Benny står på stigen viftar lite planlöst med armen.
Men spåret går ju bra, är det bara din förtjänst?
- Men herregud, jag är ju hund och spåra är naturligt för mig. Att spåret går bra beror ju på att jag då får jobba helt självständigt utan att gubben lägger sin näsa i blöt. Benny är som bäst när han är passiv, vilket funkar jättebra på spåret.
Och framtiden Mizty, vinner ni Mesta & Bästa 2010?
- Chansen finns men det finns flera duktiga ekipage som utmanar oss. De är bättre än vad vi är och vårt starkaste kort är kvantitet och tur: Anmäler vi oss till tillräckligt många tävlingar och turen fortsätter i lottningarna så kan det gå vägen. Men i jakten på en seger verkar ju Benny nästan desperat. Jag trodde det skulle bli lite ledigt nu i juli men redan i helgen efter midsommar har han anmält oss till elitspåret i Heby.
- Och vet du vad galningen gjort helgen därpå? Han har han anmält mig till högre sök på lördagen och elitspår på söndagen. Visst gillar jag etapplopp men då ska det vara i samma gren. Vad skulle han själv säga om att tävla i cykel på lördagen och löpning på söndagen? Jag bara frågar - men - det är bara att gilla läget och göra sitt bästa. Är man en trogen hund så är man.
Botkyrka BK: Mesta & Bästa 2010, ställningen 15 juni.
Benny Hellis, Meet My Own Misty May 64
Jeanette Liljebäck, Lintorpets Fjorgyn 41
Leif Lundgren, Borderness Lakrits 31
Lotta Linusson, Chefka´s Anytime Baby 24
Jessica Solner, Lei-Anns Bert 12
Ann Ericsson, Puckings Zirocco 12
Lena Sundh, Wilse´s Estrella 12
Inger Waak, Hagadahls Tyra 10
Charlotte Quiding, Working Border Jojo Spot 9
Helena Näslund, Sunlit Negil Debsemil 7
Lennart Larsson, Puckings Wilse 7
Marie Linder, Whatuas Big Love 6
Ture Lindholm, Lislo Akir 6
Sanna Brandt, Perro Rizados Armando 5
Britt-Mari Skog, Äventyrs Heidi 5
Lars Wiklund, Barvatorp´s Luva 5
Mikaela Krantz, Bj Marcia av Nangijala 5
Britt Abrahmsén, Black Selection At Your Side 4
Anette Larsson, Easy Glamour On Tour 3
Ulrika Pettersson, Sort Guld Touch of Garlic 3
Ingrid Tapper, Sunsillk`s Lonley Ranger 3
Joakim Leverström, Siegerhaubes Gimli 3
Länk till reglerna för Mesta & Bästa: www.botkyrkabk.se/start/index.php?page=m...
2010-06-17, 2 kommentarer
Sida 3 av 12. Förra sidan Nästa sida