Nyheter
2009-12-26Mizty och jag älskar prispallar
Nu ligger tävlingsprogrammet för 2010 på SBK:s hemsida och det är bara att börja anmäla sig till tävlingarna. Men eftersom man inte kan, eller bör, anmäla sig till alla tävlingar ger jag er här en vägledning till de bästa tävlingstillfällena. För mig är kvalitén på prispallen helt avgörande för om man ska anmäla mig till tävlingen. Bara tanken på att inte få beträda en prispall om man slitit en hel dag och vunnit tävlingen känns overklig för mig - och denna förnedring vill jag inte heller utsätta min känsliga hund för.
Nu är det ett problem att brukshundsklubbarna inte har någon information om prispallarna på sina hemsidor, vilket lett till att jag under 2009 tvingats tävla på klubbar utan prispallar. När Mizty och jag vid samlingen upptäckt att det saknats en prispall har vi dock sett till att resultatet blivit sämre än en pallplats. Detta är faktiskt förklaringen till några mediokra resultat under året.
Även om mitt mantra inom hundsporten är; ”andras framgångar är min glädje” så tänker jag inte bjuda på några pallplatser under 2010 års säsong, genom att anmäla mig till tävlingar där det saknas prispall. För genom att själv ha betygsatt prispallarna på de brukshundsklubbar jag besökt 2009 har jag nu full kontroll över vilka tävlingar det är lönt att anmäla sig till 2010.
Eftersom jag även unnar mina medtävlare att få stå på en prispall delar jag här med mig mina erfarenheter och nedan följer 2009 års betygssättning av pallarna. Betygsskalan är densamma som på hundtävlingar; 0 till 10. En nolla innebär att det saknas prispall. En femma godkänd och för en tia krävs flagghissning och nationalsång vid prisceremonin.
Betyg
Botkyrka BK
En personlig pall som är integrerad med naturen. Lösningen med liggande timmer är elegant och ändamålsenlig men bryter av för mycket mot det bakomliggande klubbhuset, som nu också borde byggas i liggande timmer. Siffrorna 1, 2 och 3 i gjuten koppar är en elegant detalj. Utsikten från pallplatserna är mot lydnadsplanerna, vilket känns genomtänkt. För min smak är det dock för liten höjdskillnad mellan första och övriga pallplatser, vilket drar ned betyget.
Betyg 8,5
Tyresö BK
Snygg och stilfull pall. Byggd i samma material som verandan den står på. Lite väl dold men när den väl presenterar sig så är det ingen tvekan: En av distriktets snyggaste prispallar med bra proportioner. Placeringen drar dock ned betyget något. Inklämd mellan några cafébord förlorar den i rymd och känslan av ett provisorium är påtaglig.
Betyg 8,0
Flen BK
Traditionell design byggd i trä, väderbiten efter flera år i ur och skur smälter den bra in i omgivningen. Lagom hög med fint ”respektavstånd” mellan ettan och övriga pallplatser. Siffrorna på pallplatserna är också snyggt designade.
Tyvärr drar placeringen ned betyget eftersom de lyckliga pristagarna får titta ut över en parkeringsplats, och inte över lydnadsplanen där tävlingsinsatsen utförts.
Betyg 8.0
Södertälje BK
En väldigt hög prispall. Den höga höjden gör det svårt för överviktiga hund- och hundägare att ta sig upp på pallen och de tunna bräderna gör att pallen känns lite ranglig när man står på ettan. Ordentlig höjdskillnad ned till tvåan och trean förstärker skillnaden mellan att vinna och komma tvåa eller trea, vilket känns positivt om man vunnit. Men den höga höjden innebär tyvärr också att vinnaren tvingas göra en väldigt djup bockning när priset delas ut, vilket drar ned betyget.
Utsikten är mot klubbstugan, vilket har för- och nackdelar. Fördelen är att publikläktaren därmed får sittplatser genom att folk fikar på verandan och nackdelen är att vinnarna vänder ryggen mot tävlingsarenan där prestationen har genomförts.
Betyg 7,5
Stockholms södra BK
En smakfull prispall skapad i lättmetall med konstgjort gräs på pallplatserna. Den är vädertålig och funktionell. Proportionerna är bra men placeringen av pallen känns inte genomtänkt. Nu står den nere vid parkeringen och pristagarna får titta mot en anonym skogsdunge utan koppling till prestationen som belönas.
Pallen borde placeras uppe vid klubbstugan med magnifik utsikt över lydnadsplanerna.
Betyg 7
Eskilstuna BK
Ett enormt fint klubbområde med tjusig klubbstuga och stora fina planer – men - tyvärr håller prispallen inte samma höga nivå. En opersonlig pall som känns som ett provisorium där den placerats vid klubbhusets ena gavel. Utsikten är mot grillen och oset av hamburgerkött stör vinnare som är hungriga och tar ned segerglädjen för vinnande vegetarianer. Pallen är byggd av spill- eller drivved och skulle behöva en översyn. Placeringen vid gaveln gör också att många missar högtidliga prisutdelningar. En arbetsgrupp som ser över ”pallfrågan” bör tillsättas av styrelsen.
Betyg 6,0
Roslagens BK
Roslagens prispall är ett hemmabygge i ordets rätta bemärkelse. En lågbudgetlösning som påminner om en lådbil med sina vitmålade masonitskivor på fronterna.
En pittoresk detalj är att pallen är utrustad med fyra stålhandtag i vardera hörn som gör den transportabel. En finess som jag dock tror är underutnyttjad för när jag besökte klubben för ett halvår sedan stod den på exakt samma plats som i dag. En märklig placering, eftersom den står i en sluttning, som innebär att det finns risk för att pristagarna glider av pallen när hon eller han jublande sträcker pokalen i luften.
Betyg 5,5
SBK:s Stockholmsavdelning
Stockholmsavdelningen är den största inom SBK och jag hade förväntningar på en prispall utöver det vanliga – men – prisutdelningarna hålls vid ett plastigt cafébord i trädgården - utan prispall. Eftersom detta är en av de klubbar som SBK har inflytande över är det genant att klubben inte kan erbjuda värdiga vinnare en värdig prisutdelning genom en stilfull prispall.
Betyg 0
Falu BK
Eftersom Dalarna har fina hantverkstraditioner hade jag stora förväntningar på Faluns prispall – men – blev grymt besviken. Hur jag än letade hittade jag ingen pall och vid prisutdelningen blottlades denna svaghet då den fick förläggas inomhus kring några torftiga cafébord, medan solen strålade där pallen borde stått.
Betyg 0
Väsby BK
Väsby tillhör, besvärande nog, de många brukshundklubbar som inte har någon prispall och man undrar ju om dom aldrig har sett ett VM eller en Olympiad. Jag rekommenderar funktionärerna på dessa klubbar att sätta på TV:n och kolla in prisutdelningen vid VM i Speedway. Underbar pall där Champangen sprutar, fyrverkerierna sprakar och publiken vrålar. Bruksklubbarna har mycket att lära av Speedwayen.
Betyg 0
Apollogruppen, Viksberg ridhus
Prispallar vid ridhus är nog lite speciella, tänkte jag och åkte ut till tävlingsplatsen när det var ljust. Innan mörkret förstörde sikten spanade jag i en ganska vid krets kring ridhuset utan att se någon pall, vilket gjorde mig bekymrad för jag borde se den eftersom pallen borde vara ganska stor om de får upp en häst på den. Och kraftig, troligtvis byggd i betong. Så småningom ger jag upp med insikten att det inte finns någon prispall på området och ska jag vara riktigt ärlig har jag aldrig sett någon ryttare eller en häst på en prispall. Faktiskt ofattbart hur man ägna sig åt en sport utan prispallar.
Betyg 0
Denna betygssättning är vare sig vetenskaplig eller heltäckande utan subjektiv och vägledande. Den kommer också att successivt att uppdateras på hem.kennelinfo.com/mizty, Sveriges enda blogg med konsumentupplysning av prispallar på brukshundsklubbar.
2009-12-26, 5 kommentarer
2009-12-18
Min femte jul med Mizty
Om allt varit som planerat skulle en nyopererad Mizty ha en tratt runt huvudet när hon nu ligger bredvid mig i tv-soffan. Det har hon inte för de blev ingen kastrering. Vi fick åka hem med oförrättat ärende för när Miztys undersöktes visade det sig att hennes Juver var fyllda med mjölk, ordentligt skendräktig.
Jag var ju bekymrad över att kastreringen låg för nära det senaste löpet men hon som skötte tidsbeställningen på Djursjukhuset menade att tidpunkten var okej. Nu kommer kastreringen att ske i februari istället och jag uppskattade att sjukhuset inte genomförde ingreppet nu, fast operationssal och veterinär var inbokat. Kastrering ska ju helst ske när hundens könshormoner är neutrala mellan två löp. Februari blir bra. Mizty hinner läka och vi ”slipper” löpet i maj när tävlingssäsongen är i full gång.
Snart är det jul och eftersom jag är ateist och Mizty är troende blir det alltid lite irriterat inför julen. Istället för fridens högtid blir julhelgen kompromissernas tid för oss. Jag skulle helst vilja slippa julklappar medan Mizty vill ha både julklappar och åka till julottan på juldagsmorgonen. Kompromissen har blivit julklappar men ingen julotta.
Men vad köper man till en femårig hund som redan har allt. Tanken var att kastreringen skulle bli Miztys julklapp men nu har jag fått problem. Visserligen har det blivit lättare sedan upplevelser blivit ”inne” som presenter. Funderade på att ge Mizty en lyxhelg på ett spa eller en luftballongfärd men efter att ha läst hennes egen önskelista är jag lite osäker på om detta skulle uppskattas.
Miztys önskelista, julen 2009
• Inga sökträningar 2010
• Inga sökläger 2010
• Inga söktävlingar 2010
• Dejta Emma Willblads pumi Csar
• Resa till Herning i Danmark (VM i Freestyle 2010)
• Inga övernattningar med husse i en trång Ford Mondeo
• Inga starter på tävlingar som saknar prispallar
Det är ju ett några dagar kvar till julafton så vi får se vad det blir, men det lutar åt ett Grisöra.
2009-12-18, 7 kommentarer
2009-12-15
Ett tungt beslut att bära; Mizty ska kastreras
Min utgångspunkt har varit att man inte ska skära i ett friskt djur, därav har kastrering inte varit aktuellt, även om jag aldrig tänkt ta valpar på Mizty. Valpar i en tvåa i stadsmiljö har inte lockat mig. Och rent principiellt tycker jag avel ska skötas av proffs. Speciellt när det gäller en så pass ny ras som aussie är i Sverige. Idag tar ju nästan varenda tikägare valpar på sina hundar – och – vad blir resultatet? I senaste rastidningen finns följande läsning:
”Vi se en oroande tendens att allt färre hundar prövas på officiella arbetsprover. Även avelsdjuren utvärderas i mindre grad. Vi ser i rasen tre olika grupper om man ser till utvärdering. De omeriterade (endast mh/rtg), de ensidigt exteriört utvärderade (med många resultat från utställningar men inget arbetsprov) och de mångsidigt utvärderade (hundar med både arbetsprov och utställning/exteriörbeskrivning).
I valet av avelsdjur har användandet av arbetsprövade djur minskat drastiskt! År 2000 var hälften av kullarna födda efter två arbetsmässigt omeriterade föräldradjur och hälften av kullarna hade minst en bruksprovad/tjh/vallningsprovad förälder. 2008 är 70 procent av kullarna födda efter två arbetsmässigt oprövade föräldradjur och endast sex kullar av 52 hade två meriterade föräldrar. En skrämmande utveckling för en bruksras".
(Ovanstående citat är från Aussietidningen 3-4 2009)
Mitt problem med löpen är att Mizty, förutom familjhund, också är en tävlingshund som påverkas starkt av hormonförändringarna i samband med ett löp. Månaden före och efter löpet blir hon otroligt låg, rör sig som en zombie och är ointresserad av att arbeta/träna.
Inklusive löpet handlar det om tre månader som Mizty egentligen inte är tävlingsbar. Hon löper två gånger om året och detta innebär att hon inte presterar på sin ”normala nivå” under sex av årets 12 månader. Att jag tävlar med henne ändå under dessa perioder är för att jag är tävlingsnarkoman - fast resultaten blir blygsamma.
Visserligen fyller Mizty sex under 2010 men får hon vara frisk kan vi ha fyra, fem fina tävlingsår framför oss och då känns det trist att halva tiden går bort på grund av löpen. Jag vet att detta är egoistiskt tänkt eftersom kastreringen främst sker för min skull – men – det kan ju också förlänga Miztys liv. Jag vill inte mista henne i förtid. Risken för en livshotande livmodersinflamation/cancer eller Juvertumör är ju väldigt hög, över 40 procent av tikarna drabbas och risken ökar dramatiskt med hundens ålder. Å andra sidan finns det risk för att hunden inte klarar narkosen eller blir inkontinent vid en kastrering, så det är inget lätt beslut.
Men jag har bestämt mig och anlitar Södra Djursjukhuset vid Kungens kurva i Stockholm, ett stort välrenommerat sjukhus som jag har goda erfarenheter ifrån. För skulle det inträffa en bevärlig komplikation så vet jag att det finns resurser att sätta in. Jag har också försäkrat mig om att det blir en av deras bästa veterinärer som opererar. Går allt bra så blir kostnaden 5 350 kronor. Lite av detta får jag sedan tillbaks på försäkringen för hos Folksam får man 10 procents rabatt på den årliga premien om livmodern opereras bort.
Och när ska kastreringen ske? Mitt emellan två löpperioder, säger experterna. Mizty avslutade sitt löp i slutet av oktober och när jag ringde Djursjukhuset gav de mig en tid i mitten av december då det gått cirka två månader sedan löpet avslutades. Känns lite tidigt, men sköterskan som bokade tiden sa att det var lagom och då bestämde vi att jag och Mizty skulle vara på Djursjukhuset klockan 08 00, onsdagen den 14 december.
I går, måndag, tvättades och schamponerades hon, idag har vi motionerat och haft ett roligt uppletande. Ingen mat i kväll och morgon bitti kör vi iväg till Djursjukhuset.
2009-12-15, 3 kommentarer
2009-12-12
En svart dag för svansen
Kommer precis hem från Stora Stockholm, Nordens största hundutställning;. Detta var mitt femte besök på utställningen och i år hade jag bestämt mig för att avstå, men kunde ändå inte låta bli att starta Forden och styra dit. Varför? Det främsta skälet är nog att jag får gratis inträde, parkeringsplats och katalog med mitt Presskort. Är något gratis, som andra får betala för, har jag svårt att avstå. Men jag hade också ett annat skäl för jag ville väldigt gärna träffa mina blivande landslagskamrater i Freestyle som var där och tävlade.
Med facit i hand ångrar jag bittert att Mizty inte ställdes ut för med en annan domare skulle en vältränad hund med en lång svajande svans lätt blivit bäst i rasen, BIR. Konkurrensen var nämligen svag. De Aussies som vann kom inte från Sverige och hade vare sig svans eller färg. Som stora kaniner skuttade de spräckliga hundarna omkring i ringen. I Miztys päls finns ju svart, vit och brun färg vackert tecknat och klart åtskilda . Men på dessa vinnande svanslösa hundar blandas färgerna helt okontrollerat och de ser ut som kamouflerande räddningshundar som ska ut i krigstjänst.
Jag fattar helt enkelt inte varför en aussie utan svans alltid vinner över en som har en. Det fattas ju något. Fattar inte heller hur SKK resonerar när de flyger in en domare från USA för att döma rasen på Stora Stockholm. Räcker det inte med alla kuperade utställningshundar som importeras från USA. Ska nu också deras domare komma hit och förstärka det amerikanska idealet på skandinaviska aussies. Bådar inte gott för oss som värnar om att rasen ska vara en arbetande brukshund.
Efter att ha beskådat dagens bedömning undrar man faktiskt om domaren Mowbray-Morgan-Patricia från USA någonsin sett en vältränad aussie med svans, eftersom ingen enda hund med svans fick ett rött band och en etta. Blått band och en tvåa delades ut till dessa och var det inte en Merle så blev det oftast ett gult band och en trea. Jag led med dem som betalat 450 kronor för att vara med på detta spektakel. Det enda positiva med dagens utställning var att jag vid ringside fick tillfälle att umgås med Meet-valp-köparna Liz och Carina, vilket var jättetrevligt.
Efter det att USA-importen Thornapple Moon On Fire blivit BIR såg jag fram emot att se Freestyle. Eftersom bedömningen i ringen drog ut på tiden missade jag tyvärr det mesta av showen. Men det jag såg förstärkte min tidigare uppfattning: Här finns mycket att göra, för sporten behöver något nytt. Bara unga damer. Inte en enda man bland de 17 anmälda ekipage. Vore jag inte så lojal mot hundsporten skulle jag anmäla arrangören för könsdiskriminering.
Inför min karriär i Freestyle fanns ett störningsmoment i dagens tävling. Fick närmast en chock när jag såg att Benny fanns med i startlistan, ”Ryktet har gått och någon har väl anmält mig till tävlingen. Men faen det är ju alldeles för tidigt", tänkte jag förtvivlat.
Det visar sig dock att Benny var en blandrashund från Umeå som sedan gör ett ganska blekt framträdande till töntig musik. Inte bra, för framträdandet kan ha skadat mitt varumärke i min framtida Freestylekarriär.
Som avrundning på dagen pratade jag med mina blivande landslagskamrater i Freestyle och dessa unga damer var väldigt trevliga. De berättade hur de tränade och att deras mål var VM i Danmark 2010. Blev faktiskt förvånad över deras sociala kompetens och de verkade ha obegränsat med tid för mig, fast jag är några år äldre. Elaka tungor påstår att den goda stämningen berodde på att jag hade pressackrediteringen och kameran runt halsen vid samtalet.
"Ren avundsjuka", svarar jag dem.
2009-12-12, 5 kommentarer
2009-12-07
Ett oväntat dilemma måste lösas
En vecka utan tävling. Inte undra på att tankarna far iväg. I ren frustration skickade jag in ett korsord i går. Kan vinna en trisslott, men någon prispall blir det inte. Har också fått ett oväntat dilemma som måste lösas: Val av tävlingsgren för Mizty.
Tänk vad en liten dansfilm på YouTube kan ställa till. Jag har, med viss rätt, hävdat att spår är Miztys bästa gren men efter det att min dansfilm lades ut vid förra blogginlägget har massvis med människor hört av sig och vädjat om att vi istället ska satsa på Freestyle. Och Freestyle verkar kul. Man dansar med hunden och är klädd i färgglada festliga kläder. Och eftersom jag inte hunnit fyllt 66 och Mizty inte fyllt sex så vi har våra bästa år framför oss. Det enda som krävs är lite träning.
Jag är ju med i träningsgruppen ”Botkyrkaoptimisterna”. En rutinerad träningsgrupp i brukshundsklubben, där vi alla ligger i åldersspannet 65 till 75 år. Dessa garvade hundmänniskor skulle nog med sin stora rutin snabbt kunna lotsa oss upp till svenska eliten i Freestyle. Och skulle inte Freestyle behöva få in lite nytt friskt blod? Emma Willblad med kort kjol och sin 12 åriga pumi känns lite utslitet. Undrar om inte en fräsch pensionär i långbyxor med en lätt överviktig aussie är den färgklick som Freestyle just nu behöver.
Dessutom är Mizty rätt ras för Freestyle. Vid VM och internationella tävlingar vimlar det av duktiga aussies som plockar hem medaljer av ädlaste kulör, till skillnad mot brukset, där en tolfteplacering på ett spår-SM är det bästa rasen hitintills presterat. Och jag vet varför aussie är bättre i Freestyle. Hunden får belönas under hela showen och har du en korv i handen så har en aussie inga begränsningar.
Tror faktiskt Freestyle passar oss perfekt. Mizty gillar korv och jag gillar att dansa. Perfekt kombination, så nu hänger det bara på om Botkyrkaoptimisterna ställer upp och hjälper till med träningen.
2009-12-07, 4 kommentarer
2009-12-01
Skönt med inomhustävlingar
Eftersom tävlingar är det som ger stadga och struktur i mitt liv blir det lite svajigt i november. Visserligen går det några lydnadstävlingar på leriga planer men numera står jag, fast jag är sugen, med viss stolthet, över dessa arrangemang. Glädjen när man åkt hem från dessa tävlingar med ett 0-pris i bagaget har varit begränsad. Dessutom blir Mizty blöt om magen och det tycker hon inte om.
Har dock full respekt för de ekipage som trotsar vädrets makter och tar sig an dessa utmaningar, dessutom med stor framgång. Som min klubbkompis Leif Lundgren. Han och Bordern Lakrits sopade hem lydnaden i elit på Nacka cup i söndags med 289 poäng. Grattis Leif!
Om tävling är en livsstil måste man finna alternativ för att inte bli deprimerad. Därför anmälde jag mig till en danstävling i söndags. Dansklubben Ebba höll sitt årliga klubbmästerskap och jag startade i klasserna Lindy Hop, Boogie och Fridans och fick placeringarna sex, fem och fyra i dessa klasser. Nära pallen, som var väldigt fin, i fridans och min enda bortförklaring för missad pallplats är att konkurrenterna var 20, 30 och 40 år yngre än mig.
Kolla gärna framträdandet i Boogie som finns på denna länk:
http://www.youtube.com/watch?v=0Y6jzg1nZ9k
De som vill se mig dansa Lindy Hop och Fridans får gå in på Facebook.
www.facebook.com/home.php?ref=home#/vide...
Eftersom denna blogg ska handla om hundsport kan kritiska läsare tycka att ovanstående stycke var ett avsteg från policyn. Till dessa paragrafryttare vill jag säga att de har fel för dansen är en del av min hundträning, framförallt för att få till ett bättre fritt följ. Som jag tidigare berättat har Mizty problem med sina tävlingsnerver och för att övervinna detta får hon lyssna på musik innan start. Samma musik som sätts på när jag tränar danssteg hemma och genom denna geniala metod kommer vi två att gå i samma takt på vårens lydnadsplaner.
Och vi är på god väg, för när Mizty kollade på danstävlingen i söndags nickade hon i takt vid ett flertal tillfällen.
2009-12-01, 3 kommentarer
2009-11-23
Hyfsad start på inomhussäsongen
Det känns ganska proffsigt att Mizty och jag, liksom friidrottarna, har en utomhus- och en inomhussäsong. Och liksom höjdhopparen Linus Thörnblad är vi bäst inomhus. Därför kände jag mig ganska lugn inför inomhuspremiären i Viksbergs ridhus under söndagen. Sex hundar anmälda i lydnadsklass 3, lottat i förväg och samling klockan 15 00 på eftermiddagen. Perfekt.
Mizty blir aldrig de stora Galornas mästare, utan föredrar det mindre formatet, eftersom hennes tävlingsnerver är sköra. Men även inför mindre tävlingar som dagens kan hon spänna sig och jag prövar mig nu fram för att hitta ett vinnarrecept som lugnar henne och som inte är dopingklassat. Noterade att många av mina konkurrenter värmde sina hundar i Back on Tracktäcket, som var dopingklassat under en vecka, innan SBK tog tillbaks beslutet. Det vågar inte jag för rätt som det är så är väl täcket dopingklassat igen och då sitter man där på pottkanten. Vi kör täckfritt men med simmaren Michael Phelps som målbild arbetar vi med musik som uppladdning. Har prövat lurar på Mizty men ingen av dessa har passat henne utan hon skakar av sig lurarna, oavsett låt, så i dag körde jag i stället med bilradion på ganska hög volym innan start.
Vi hade startnummer tre och eftersom eftersom Mizty haft lite problem med sittande i grupp var jag lite spänd inför momentet – men – musikuppladdningen var perfekt och Mizty tog dagens första tia. En prestation som upprepades under platsliggningen så läget inför fria följet var perfekt med två tior.
Mizty har problem med fokuset på fria följet och vill gärna kolla på vad som sker runt omkring henne. Därför har jag tyckt att ett ridhus som omges av kala väggar är perfekt för hennes fria följ. Men i dag var det ingen större skillnad gentemot utomhus utan hon kollade upp på läktaren, på funktionärer och domare, som gav 6 i betyg. En besvikelse, men jag klagar inte för det var inte värt mer för i vissa halter satte hon sig inte ens.
Satte sig gjorde hon däremot på sittande under gång. Lite segt men 8 i betyg. Inkallande med ställande och läggande har vi problem med. Bra fart till ställande men sedan pyser lyften ur Mizty och när hon väl är framme hos mig är det knappt styrfart. Betyg 6.
Mizty tycker rutan är ganska kul – och jag vet varför. Hon springer snabbt dit, lägger sig lite segt, och hoppar på mig bakifrån på hemvägen. Det är väl avslutningen som är hennes självbelöning och som gör att hon gillar momentet. Så även idag. Snyggt utfört fram tills hon kopplar ett järngrepp och ”juckar” kring mitt ben som avslutning. Betyg 7,5.
Apporteringarna brukar vara skapliga men i dag var det lite onödiga slarvfel. Islag på hoppet, tvekade på metallen och tappade vittringspinnen. Dagens överraskning var fjärren där vi fick 7,5 med avdrag för gnäll och tempo. Ingen framförflyttning och äntligen verkar träningen gett resultat, för vi har verkligen kämpat med momentet.
Sammanfattningsvis inga nollor, 241 poäng och ett andrapris. Fattades alltså 14 till ett första men jag kände mig ganska nöjd med insatsen. Det är attityden som brister, vilket återspeglas genom avdrag för ”tempot” i nästan varje moment.
Jag gladdes också åt att träningskompisen Linda med sin aussie Alva tog ett förstapris i trean med 255,5 poäng. En halv poäng tillgodo. Ibland måste man ha marginalerna på sin sida och det var ni mer än väl värda Linda – GRATTIS!
Dagens betyg
Sittande i grupp 10
Platsliggande 10
Fritt följ 6,0
Sättande 8,0
Ink. Med ställ & lägg 6,0
Rutan 7,5
Apportering över hinder 7,0
Metallrapportering 8,0
Vittring 6,0
Fjärrdirigering 7,5
Totalt 241
Nu får jag ett påtvingat tävlingsuppehåll, eftersom det inte arrangeras några tävlingar förrän den 31 januari 2010, då vi återigen tar oss an en lydnadstrea i Viksbergs ridhus. Är lite orolig för abstinensbesvär men löser detta genom att tävla i andra sporter fram till dess. På söndag tävlar jag i Boogie och Foxtrot när Ebba dansklubb www.ebba.se har sitt årliga KM. En härlig prispall hägrar och denna vecka får Mizty gå på sparlåga medan husse finslipar de sista stegen inför söndagen.
Betyg prispallen
Prispallar vid ridhus är nog lite speciella, tänkte jag och åkte ut till tävlingsplatsen när det var ljust, fast tävlingen startade först efter 15 00. Innan mörkret förstörde sikten spanade jag i en ganska vid krets kring ridhuset utan att se någon pall, vilket gjorde mig bekymrad för jag borde se den eftersom pallen måste vara ganska stor om de får upp en häst på den. Och kraftig, troligtvis byggd i betong. Så småningom ger jag upp med insikten att det inte finns någon prispall på området och ska jag vara riktigt ärlig har jag aldrig sett någon ryttare eller en häst på en prispall. Faktiskt ofattbart hur man ägna sig åt en sport utan prispallar.
Men hundmänniskor borde ha bättre fantasi än söndagens arrangörer för i ridhuset fanns en läktare byggd i trä som skulle kunna fungera som en förstklassig prispall. När jag stod på läktaren påmindes jag om prisceremonierna i bilsportens Formel 1, där vinnarna sprutar champagne ned på publiken från en prispall på ett högt podium. Om publiken stod i sågspånet nere i manegen under prisutdelningen och pristagarna sprutade champagne på dom från läktaren i Viksbergs ridhus skulle detta bli detsamma som när en Formel 1- vinnare koras efter ett GP-lopp. Vilket lyft för hundsporten!
Nu fick istället dagens värdiga pallplatsvinnare nöja sig med att själva hämta sina troféer från ett enkelt cafébord. Under sådana omständigheter kände jag mig nöjd med min fjärdeplacering och inväntar bättre tider.
Betyg 0
2009-11-23, 8 kommentarer
2009-11-14
Lurad på matematiken
Förra veckan skrev jag att tävlingssäsongen i bruks var över för vår del i år, eftersom vi var elfte reserv på dagens söktävling som Roslagens BK arrangerade i Norrtälje. Det innebar att träningen den senaste veckan inriktats på lydnadsmomenten i klass 3, där vi tänker göra några starter i ridhus under senhöst och vinter. Men klockan 20 00 på fredagskvällen får jag ett samtal från Roslagens BK som förändrar allt, de undrar om jag vill vara med på morgondagens söktävling. För er som känner mig vet att man inte behöver fråga två gånger om jag vill vara med och tävla, så svaret blev ett snabbt ja - och klockan ställdes på 05 00.
När jag steg upp i mörkret gladdes jag av att det ven i de få löv som fanns kvar på träden. Den vind som jag saknat på de senaste tävlingarna fanns nu i luften. När jag anländer till samlingsplatsen två timmar senare är det dock regn och bara två grader varmt så det är nio frusna ekipage som ska ta sig an dagens tävling i lägre sök. Jag drar startnummer sex och min träningskompis Ture med sin Riesen Akir drar ”spiken”. Jag hjälper honom med en markeringsövning – men det är en besviken Ture som återvänder efter fullbordat verk. Betyg 6, ingen chans till uppflytt och Ture bryter tävlingen.
Mizty gör sitt bästa i sökbanan och jag som är van att se hur hon brukar bete sig tycker hon gör sin bästa söktävling. Tre figgar plockas in och söktiden var drygt fem minuter (maxtid 8)- men – Miztys sökarbete liknar ingen annan hunds när hon till synes ointresserat travar ut och plockar in sina figgar.
”Ja, så kan man också söka” sa domarna när de ville konferera kring betygsättningen: 6,5 blev det slutliga betyget med avdrag för ”tveksamt ut, osökt område och olydnad”. Hade hoppats på 7 men folk med bättre mattekunskaper än mina sa att 6,5 räcker för uppflyttning om man får 10 på budföringen.
Med kniven på strupen tar vi oss an budföringen och Mizty tar sin nödvändiga dubbeltia. Pust, bara lydnaden kvar men nu öser regnet ned och blöta planer och Mizty har aldrig varit någon lyckad kombination, så även i dag. Noll av en domare på paradgrenen kryp och noll av två på liggande under gång, då primadonnan satte sig istället för att lägga sig i blötan. Men övriga moment gick skapligt så vi skrapade ihop 205, 25 på lydnaden (krävs 196 för uppflyttning).
Hade inga marginaler men jag trodde det skulle gå vägen vid prisutdelningen då det dock visade sig att vi bara blev godkända med 414,25 poäng (krävs 420 för uppflyttning). Problemet var att uppgiften om att 6,5 på söket och 10 på budföringen skulle räcka för uppflyttning inte stämde, eftersom detta bara blir 209 poäng och det krävs 210 på specialen.
Nåväl, Mizty är ingen perfekt sökhund men det går framåt och visst fixar vi detta till slut. I dag hade det bara krävts att en av domarna gett 7 på söket så hade uppflyttningen varit klar. Nu tar vi nya tag till våren och fram till dess siktar vi in oss på några lydnadstävlingar. Den första är redan i Viksbergs ridhus på söndag då sju hundar är anmälda i klass tre. Start klockan tre på eftermiddagen.
Dagens betyg:
Genomsökande 6,5 6,5
Budföring 10 10
Platsliggning 10 10
Linförighet 7,0 7,0
Framförgående 9,0 9,0
Platsläggande 0 0
Inkallande 7,0 7,0
Krypande 0.0 5,0
Apportering 8,0 7,5
Hopp 8,0 9,5
Betyg prispallen
Tävling i november betyder i regel prisutdelning inomhus, så även i dag, fast det fanns en väntande prispall strax utanför ytterdörren. Roslagens prispall är ett hemmabygge i ordets rätta bemärkelse. En lågbudgetlösning som påminner om en lådbil med sina vitmålade masonitskivor på fronterna.
En pittoresk detalj är att pallen är utrustad med fyra stålhandtag i vardera hörn som gör den transportabel. En finess som jag dock tror är underutnyttjad för när jag besökte klubben för ett halvår sedan stod den på exakt samma plats som i dag. En märklig placering, eftersom den står i en sluttning, som innebär att det finns risk för att pristagarna glider av pallen när hon eller han jublande sträcker pokalen i luften.
Betyg 5,5
2009-11-14, 5 kommentarer
2009-11-03
Gapade över mycket miste hela stycket
I helgen skulle det bli storslam för vår del när vi anmälde oss till allt på årets klubbmästerskap. Bruks- och lydnads-KM stod på programmet som inleddes tidigt på lördagsmorgonen med sökmomentet. Men redan vid samlingen i Klubbstugan anade jag att dagen inte skulle bli succèfylld, för vid vadslagningbordet såg jag att ingen satsat en enda krona på oss – inte ens jag själv.
På vårt Bruks-KM startar man i klassen man officiellt tävlar i och jag kunde då välja mellan Lägre sök och Elitspår. Utifrån min livsfilosofi ”Konkurrenternas framgångar är min glädje” valde jag Lägre Sök. Dessutom har ju Mizty problem med sina tävlingsnerver så jag bedömde att pressen på henne skulle bli för stor om jag anmälde henne i favoritgrenen Spår.
Efter Miztys nervsammanbrott under förra helgens söktävling planerade jag också att sätta in nervlugnande medicin denna helg men då det visade sig att såväl Medetomidin som Xylazin är dopingklassade vågade jag inte chansa, utan hoppades att pressen skulle vara mindre vid ett KM som, trots allt, inte är en officiell tävling.
Eftersom jag är idrottsintresserad har jag naturligtvis noterat hur dagens världsstjärnor förbereder sig för att vara på topp när det gäller. Nu är det ”rätt musik” i hörlurar som gäller innan viktiga starter. Trendsättare var den åttafaldiga Olympiavinnaren Michael Phelps från USA, som alltid kommer in i simhallen med hörlurar ovanpå simhuvan. Har prövat detta på Mizty med mycket gott resultat – men eftersom jag är lite osäker på hennes musiksmak – vågade jag inte pröva hörlurarna denna helg, men till våren plockas de fram.
Mizty är ju ingen naturbegåvning som Sökhund och när det även denna helg råder total stiltje i skogen förstår jag att det skulle bli problem med att få betyg och därmed få fortsätta tävlingen. Det är fem ekipage i Lägre Sök och vi drar startnummer fyra. Hundarna före oss har svårt att finna alla ”figgar” så när vi står på startlinjen förstår jag att detta kommer att bli knepigt.
Och tyvärr hittar Mizty bara en ”figge”. De andra två såg henne men hon såg inte dem och när vinden inte hjälpte henne kom Mizty tillbaks till stigen, istället för att leta ända ut i banan. Tyvärr blev det ett abrupt slut på Bruks-KM för oss och på kvällen försvann också chansen att nå uppflyttningspoäng i år, då Roslagens BK sänt ett mejl med beskedet att vi var reserv nummer 11 på deras söktävling 18 november, som är säsongens sista tävling i Stockholmstrakten.
Jag gillar utmaningar men det finns omöjliga- och roliga utmaningar och jag börjar luta mot att att göra Mizty till en bra Sökhund tillhör de omöjliga utmaningarna. Hon har ett måttligt människointresse och gillar inte att springa i galopp. Förutsättningarna kunde vara bättre, men ett lägre sök ska vi klara. Sedan får det vara Slutsökt för vår del.
Inget ont som inte för något gott med sig tänkte jag inför Lydnads-KM som också gick på lördagen. Om Mizty klarat Söket hade vi haft två lydnadspass under eftermiddagen, men nu blev det bara ett, vilket var skönt. Det var en stund sedan vi körde lydnadstrean så jag var väldigt osäker på Miztys nivå, men den var som vanligt. Låg och jämn. Hon kan momenten, men utför dem för slarvigt, vilket är mitt fel, eftersom jag belönat och släppt igenom halvdana utföranden.
Två nollor blev det. Sittande i grupp, som inte är befäst, utan denna gång lade hon sig ned redan när jag gick ifrån henne. Nollade även rutan. Hon gick fint ut men redan när hon passerade framkanten ropade jag Stanna, eftersom jag ”vet” att hon alltid tar några steg innan hon stannar. Dock inte denna gång då hon tvärnitar, vänder sig om och hamnar tyvärr med över halva kroppen utanför linjen när hon lägger sig ned.
Annars blev väl poängen ungefär vad jag förväntade mig. Känner ju till Miztys svagheter och styrkor. På Lydnads-KM har vi två domare och här anges medelpoängen:
Betygen blev
Sittande i grupp 0
Platsliggande 10
Fritt följ 6,0
Sättande 7,5
Ink. Med ställ & lägg 5,5
Rutan 0
Apportering över hinder 9,5
Metallrapportering 7,0
Vittring 7
Fjärrdirigering 5
Eftersom ingen lydnadshund fick något förstapris korades ingen klubbmästare inom Botkyrka BK 2009, vilket är lite trist då jag vet att det finns många bra lydnadsekipage på klubben, som dock inte anmält sig till KM.
Bruks-KM vanns av Lena Sundh med Schäfern Ella. De genomförde ett fint program i högre spår, vilket räckte till seger. Ett hjärtligt Grattis Lena!
(På Bruks-KM genomför alla tävlande sina ordinarie program och KM mästare blir den som erhållit högsta medelbetyg efter ett kvoteringsystem, vilket kan vara en Sök- Spår- eller Rapporthund som tävlar i lägre, högre eller elitklass)
Nu är utomhus- avslutad och inomhussäsongen tar vid för vår del. Planerar att delta på tre lydnadstävlingar i ridhus under vintern. Den första går av stapeln den 22 november, den andra i januari och den tredje i februari. Vem vet, måhända plockar vi hem det där förstapriset vid ett av dessa tillfällen.
Avslutningsvis vill jag Gratulera Miztys bror Aldo som med sin duktiga förare Kristina blev uppflyttade till Högre Sök i Helgen. Bra jobbat!!
http://www.aussiealdo.se
2009-11-03, 2 kommentarer
2009-10-25
Jämn söktävling – ingen vann!
”Konkurrenternas framgångar är min glädje” är mitt mantra när det gäller hundsport. En fin och generös inställning som gett mig många glädjestunder. Som idag när jag som publik stannade kvar och applåderade vinnarna i högre- och elitsök. Leif Wärme med Kiwi och Veronique Böckow med Godis, ett hjärtligt grattis till era fina insatser. När dessa vinnare fick sina hyllningar hade alla ekipage i min egen klass, lägre sök, åkt hem för länge sedan. Standarden på dessa ekipage var jämn. "Bästa" hund hade sex på söket och jag, tillsammans med övriga ekipage, hade noll på söket. Ingen fortsatte och domarna fick åka hem redan till lunch.
Hur kunde det gå så dåligt, undrar ni säkert lite nyfiket. Jag kan ju inte tala för samtliga; om det var banans- figgarnas eller domarnas fel? Men för Miztys del är analysen klar; det är nerverna som sätter henne ur spel på söket. Inför tävlingarna har jag noterat att Mizty äter skrämmande dåligt dagen före och tävlingsdagen inleds oftast med att hon spyr tidigt på morgonen. Så också i dag, när vi väntar på vår tur står Mizty och harklar och spyr upp äckliga svåridentifierade matrester.
Tidigare har jag trott att detta berott på att hon ätit något olämpligt men i dag blev jag övertygad om att det är hennes svaga tävlingsnerver som spökar. Hundar är ju som vi människor, så olika. Vissa har nerver av stål medan andra har dom på ytan och dessa hundar behöver hjälp. Så nu överväger jag vissa insatser. Och det är bråttom för redan till helgen ställer vi upp på lägre sök vid Bruks-KM.
Det finns ju hundpsykologer att tillgå men det känns som om den metoden är för tidskrävande inför helgen. Då tror jag mer på att ge Mizty något lugnande. Medetomidin eller Xylazin ges ju exempelvis till hundar som inte klarar smällare och dessa hundar blir ju jättelugna av pillren. Naturligtvis finns det risk för att Mizty blir alltför låg med en sådan behandling – men å andra sidan - lägre än i dag kan hon knappast bli, ens med tabletthjälp.
I dag var det den ”gamla Sökmizty” som var i skogen. Hon som inte lämnar stigen när det inte finns en figge i nosen. Med startnummer sex var vi sist ut i banan. Eftersom ingen hund hade hittat tre figgar hade jag vittring på prispallen vid starten. Vad Mizty hade vittring på är oklart men det var inte tillräckligt attraktivt för att gå ut i galopp, utan hon gick bara och strosade i närområdet, utan målinriktning. Jag tjatade på och när det passade primadonnan gick hon ut och plockade en figge.
Tiden gick och när tävlingsledaren ropade en minut kvar drog jag mig mot slutet av banan och chansade på att det skulle finnas en figge i hörnet, vilket det också gjorde men tyvärr tog Mizty denna när tiden gått ut. Två figgar men inget betyg, sa domarna, när de fällde domen. Inget att säga om för söket var urselt, även om det hade varit intressant att höra vad domarna gett för betyg om tredje figgen markerats inom tiden.
Vädret var kyligt med duggregn och vindstilla och när alla lägrehundar gått så dåligt blev jag nyfiken på hur högre- och elithundar skulle klara av dessa svårigheter. Stannande alltså kvar i skogen, åt lunch, hjälpte till med vallningen och inväntade dessa ekipage som börjat sin dag med lydnad och uppletande.
Och det blev en trevlig eftermiddag då jag får se många duktiga sökekipage. Medan jag får peka med hela handen för att Mizty ska lämna stigen lyfter dessa förare knappt ett finger då hundarna glatt ger sig iväg in skogen för att leta upp människor. Då, inser jag återigen att Mizty inte är ett ämne till sökhund. Det är däremot hennes släkting Lycka, som också var med på dagens tävling men som bröt för…
…läs mer på Lyckas blogg: www.australianshepherd.nu/silverdagbok.h...
Min dag avslutas med att jag förpassas in i en fuktig trång bergsskreva där jag figgar för de två sista högrehundarna. Ingen av dessa två Kelpies hittar mig och jag funderar på varför jag ligger där i bergsskrevan denna eftermiddag, då jag enligt mina drömmar, skulle ha stått på Botkyrkas eminenta prispall och tagit emot folkets jubel.
Detta får nu istället vänta till nästa helg då både Lydnads- och Bruks-KM äger rum. Dubbla chanser till en plats på pallen.
På vårt KM har vi alltid vadslagning. Rätt vinnare ger en skaplig slant och Mizty ger enligt bookmakers ett bra odds, som blev ännu bättre efter dagens söktävling. Om Miztys nerver håller – skulle jag nog sätta en slant på henne.
2009-10-25, 6 kommentarer
Sida 4 av 10. Förra sidan Nästa sida