Nyheter
2010-06-10Staffan Tapper och jag har något gemensamt
I 36 år har jag tänkt på hur Staffan Tapper kände sig när han missade den avgörande straffen mot Polen i VM i fotboll i Västtyskland 1974. Nu vet jag. Han måste ha känt sig som jag kände mig i tisdags, då vi missade förstapriset på Botkyrkas lydnadstävling. För precis som Sverige mot Polen 1974 dominerade vi tillställningen fram till det avgörande ögonblicket. En kalaslydnad ledde till att vi hade ”straffspark” inför den avslutande fjärren – och missade!
Vi inledde programmet med vårt bästa fria följ någonsin, vilket belönades med 8,5 i betyg. Siffror som vi aldrig varit i närheten av tidigare. Av bara farten klämde Mizty till med 10 i sittande under gång. Stannade skapligt på inkallning med ställande, tappade tempo inför läggandet men 8 i betyg var okej. Klockrent ut till rutan, några steg innan läggande och något snett sättande vid avslutet gav 9 i betyg på rutan. Sedvanlig vid sväng bakom vid avlämnandena av apporterna gav 8 på apportering över hinder och 7.5 på metallen.
Klockren vittring- men tyvärr - kraftigt tugg gav 7 i betyg.
Nu jävlar sätter vi den tänkte jag inför den avslutande fjärren, för fjärren har blivit betydligt bättre sedan vi senast testade den på tävling. Men det går snett från början. Vid läggande hamnar inte Miztys framben rakt framför henne, utan det ena är vikt under henne och hon lägger sig lite på sniskan och hittar där lite gräs att käka på. Så när jag kommenderar ”stå” ser hon mest ut som om ”stör mig inte, ser du inte att jag äter”. Panikångesten gör sig påmind och jag ryter till med ytterligare ett ”stå” och lite yrvaket ställer Mizty sig upp några steg närmare mig. Övriga skiften går skapligt men tyvärr gnällde hon till på slutet och jag vågar knappt titta på domaren efter momentet. ”Måtte hon ge oss en femma”, för hon utförde ju trots allt alla skiften, tänkte jag. Men domen är obönhörlig, inte en siffra på blocket när högerarmen lyfts upp. En nolla och jag känner mig som Staffan Tapper för 36 år sedan.
Visserligen hade jag inte 100 000 åskådare på läktarna men tillräckligt många för att bara vilja försvinna ned i ett mörkt hål för att slippa möta deras blickar. Staffan Tapper hade åtminstone ett omklädningsrum han kunde gömma sig i men vid Botkyrkas appellplan finns inga gömställen för besvikna förlorare utan det var bara att hålla god min och plocka fram favoritfloskler som; ”Sånt händer, inget att göra åt” och ”Nämen det är ju bara en lek, vi kommer igen”.
Som tur vad hade jag redan innan tävlingen bestämt att åka att dansa efter tävlingen. Staden satsar ju stort inför bröllopet och denna kväll erbjöds en Rockabillyfest vid Strömparterren vid slottet. Jag hämtade därför protokollet och drog direkt till dansen, utan att invänta prisutdelningen. Efter några danser var lydnadstävlingen glömd och när jag kommer hem vid tvåtiden på natten pratar Mizty och jag ut om vad som egentligen hände på tävlingen.
”Du blåste mig på pallen, fast vi vann tävlingen”, inledde Mizty, och sa att hon var besviken över att vi drog hem så snabbt fast vi båda älskar att stå på prispallen, framförallt Botkyrkas. Jag bad om ursäkt för att jag också har andra intressen än hundsport och sedan slank det ur mig; ”Eftersom du sabbade fjärren var du faen inte värd att stå på pallen i dag”. Detta skulle jag aldrig ha sagt för nu kommer en lång mästrande föreläsning av Mizty.
”Du grabben, tänk efter”, inleder hon, och fortsätter med en retorisk fråga: ”Vi båda gillar att stå på prispallen och när får vi stå på den?” Jag tänker efter och svarar: ”När vi tävlar i lydnadstrean”. Precis så är det, säger Mizty och påstår att det var därför hon sabbade fjärren i dag. ”Lek tanken att vi får ett förstapris och startar i elitlydnaden, då kan du glömma att stå på en prispall under de närmaste åren”, säger hon och påminner om att konkurrensen om en pallplats är betydligt enklare i trean. ”I dag visade vi ju att vi är ett ”klassekipage” genom höga poäng fram till fjärren, då jag insåg att 6, 5 på momentet skulle betyda att vi stod på pallen för sista gången inom överskådlig tid. Du ska inte vara sur, utan tacksam över mitt agerande”, avslutade Mizty, och jag kunde inte vara annat än imponerad över hennes analytiska förmåga.
”Tänk, fem år och redan så klok”, blir min sista tanke innan jag somnar in efter denna händelserika dag.
Dagens betyg, lydnadsklass 3
Sittande i grupp 10
Platsliggning 5,0
(Mizty satte sig när jag gick emot henne, vilket hon får göra på brukset då momentet är avslutat när tiden är ute. Slavrigt av mig att inte säga till Mizty att ligga kvar när jag kom emot henne.)
Fritt följ 8,5
Sättande 10,0
Inkallning. Med ställ & lägg 8,0
Rutan 9,0
Apportering över hinder 8,0
Metallrapportering 7,5
Vittring 7,0
Fjärrdirigering 0,0
Totalpoäng 229,0 (Etta i tävlingen och ett andrapris. 255.0 krävs för förstapris)
Betyg, prispallen Botkyrka BK
En personlig pall som är integrerad med naturen. Lösningen med liggande timmer är elegant och ändamålsenlig men bryter av för mycket mot det bakomliggande klubbhuset, som nu också borde byggas i liggande timmer. Siffrorna 1, 2 och 3 i gjuten koppar är en elegant detalj. Utsikten från pallplatserna är mot lydnadsplanerna, vilket känns genomtänkt. För min smak är det dock för liten höjdskillnad mellan första och övriga pallplatser, vilket drar ned betyget.
Betyg 8,5
2010-06-10, 4 kommentarer
2010-06-07
”Dammsugarmizty” visade klassen i spåret
Ny helg, ny tävling och nya utmaningar. Denna helg var det Knivsta BK som stod för värdskapet och de erbjöd fina elitspår både lördag och söndag. Klubben hade valt att köra de två tävlingarna separata och inte som en dubbel, vilket innebär att vissa kom med på båda, vissa på en och andra kom inte med på någon av tävlingsdagarna. Även om jag hade turen att komma med båda dagarna så förordar jag en dubbel, eftersom fler ekipage då har chansen att få tävla.
Eftersom Mizty gillar ”etapplopp” var jag aldrig orolig, trots extrem sommarvärme, för att tävla två dagar i rad och när vi träffades på lördagsmorgonen drog jag återigen startnummer ett, vilket var lite synd för nummer sju till tretton fick starta med uppletandet, vilket jag föredraget med utgångspunkt från att Mizty skulle vara piggare inför momentet om hon fick starta med detta.
Men spåret var fint och Mizty plockar pinnar, när hon väl kommit på det, för först blev det ett förargligt bakspår. Är övertygad om att det är slumpgeneratorn som bestämmer vilket håll hunden går åt, för jag ser inget mönster, eller något träningssätt som ger resultat. Betyg 7 av båda domarna. Spåret klaras på 23 minuter och istället för sju köttbullar låg nu sju småpinnar i fickan när slutpinnen hittades. Betyg 10 inför uppletandet.
Har förändrat träningen med uppletande och var förväntansfull inför momentet – och – det gick ganska bra. Tre föremål och betyg 7.0 och 6.5. Och faktum är att det kunde gått än bättre för Mizty hittade också det fjärde föremålet, precis när tiden gått ut. Men i ärlighetens namn såg inte domarna när Mizty gjorde sin obligatoriska kissning i rutan, så jag var jättenöjd med betyg och Miztys insats.
Lydnaden var stabilt men Mizty satte sig på platsläggningen p g a att hon placerades i ett myrbo. Jag såg att det vällde ut svartmyror ur ett hål där Mizty skulle lägga sig men vågade inte flytta henne från den plats hon var anvisad, vilket kostade oss Certpoäng i tävlingen. Betyget blev 7.5 och med en 10 på platsen hade vi haft 525 poäng istället för de 517 vi nu fick. Certpoängen är 520.
Att vara så nära årets mål grämde mig så det kändes skönt att få en ny chans redan dagen därpå. Även denna dag utför Mizty ett strålande spårarbete och plockar alla pinnar och att hon dessutom gick åt rätt håll var extra roligt. Gott gräs vid startpunkten fördröjde dock starten en smula, vilket kostade 1,5 poäng i betyget vid upptaget. Med alla pinnar två dagar i följd kunde jag inte vara annat än nöjd. För det heter ju ändå spårtävling och det är ju inte vårt fel att de också blandat in en massa annat krafs som lydnad i en spårtävling.
Med känslan av att hon vunnit spårtävlingen närmade sig Mizty uppletanderutan med hög svansföring och även denna dag hämtade hon hem tre föremål – men – denna gång kissade hon mitt framför domarna och betyget blev 6.0. Kissandet i rutan är inget problem för Mizty, men för mig som vill ha högre betyg. Jag har två teorier inför hennes kissande, antingen är det för att hon är så ranghög och bara måste kissa över en fläck där någon annan hund gjort detsamma, eller så är det ett sätt att visa mig att det är hon som bestämmer över sitt eget könsliv. För denna teori talar att hon alltid utför behovet i min närhet och det ser ut som om hon tänker: ”Du har kastrerat mig. Det räcker. Du ska faen inte bestämma när jag ska kissa också. Där går gränsen”, tycks hon tänka.
Inför lydnaden har vi vårt bästa läge någonsin och när platsliggningen går problemfritt känner jag att Certpoängen är i hamn med en ”normal” lydnad, vilket det också blir med 220, 75 poäng. Av tretton startande ekipage kom vi femma i tävlingen på 534,75 poäng. Jag var jättenöjd med helgen. Årets mål var uppnått. Fullt på spåren, poäng på uppletandet och inga nollor på lydnaden i två tävlingar på raken kändes stabilt så nu gäller det bara att fila på momenten så att dagens sexor blir åttor och då kan ett Cert bli möjligt i framtiden. Kanske inte i år, men det kommer, det är jag säger på. Eller som en domare sa: ”Det finns en potential i hunden. Det gäller bara att du tillvaratar den”. Jag försöker, men det är min första tävlingshund och Mizty kommer att vara som bäst först om ett par år.
Betygen i Knivsta, lördagen
Uppl. av spår 7.0 7.0
Spårning 10.0 10.0
Uppl. av föremål 7.0 6.5
Platsligg med skott 7.5 7.5
Fritt följ 6.5 6.5
Inkall. med ställ 6.0 6.5
Framåtsändande 5.0 6.0
Krypande 7.5 7.0
Skall 7.5 7.0
Metallapport 7.5 7.5
Tungapport 7.5 7.0
Hopp 7.5 8.0
Stege 10.0 9.5
Totalpoäng, lydnad: 210.0 211.5
Totalpoäng, specialen 308,0 305.0
Summa totalt: 517.25 och godkända
Betygen i Knivsta, söndagen
Uppl. av spår 8.5 8.5
Spårning 10.0 10.0
Uppl. av föremål 6.0 6.0
Platsligg med skott 10.0 10.0
Fritt följ 6.5 6.0
Inkall. med ställ 6.5 6.0
Framåtsändande 5.5 6.0
Krypande 7.0 8.0
Skall 6.5 6.0
Metallapport 7.5 8.5
Tungapport 8.0 8.5
Hopp 7.5 7.0
Stege 10.0 10.0
Totalpoäng, lydnad: 219.0 222.5
Totalpoäng, specialen 314.0 314.0
Summa totalt: 534.75 och Certpoäng
Inför årets tävlingssäsongen satte jag upp tre mål för 2010. Uppflyttad till högre sök, Certpoäng i elitspår och ett förstapris i lydnadstrean. Två av dessa är uppnådda och det tredje, förstapriset i trean attackerar vi i morgon tisdag då min klubb Botkyrka BK arrangerar en kvällstävling. Chansen finns, men det blir svårt för lydnadsmomenten har haft låg prioritet när vi tränat under spårsäsongen.
Betyg prispallen Knivsta BK
Knivstas klubbstuga är en liten idyll. Lantligt läge strax utanför Stockholm med en fin veranda där lydnadsprogrammen kan avnjutas. Där finns också en prispall, placerad vid husgaveln. Placeringen är okej, även om pristagarna måste vända blicken åt vänster för att se appellplanerna där tävlingen avgjorts. Den bruna färgen ger pallen ett lite trist intryck eftersom den inte har några siffror på fronterna. Men klubben har tänkt till och tillämpar ett originellt grepp genom att sätta dit siffrorna manuellt strax före prisutdelningen, vilket ger pallen ett fräschare utseende. Baksidan och kanterna av pallen är klädda med finmaskigt hönsnät, vilket gör att pallen också kan användas som kaninbur, eller råttfälla. En smidig lösning på ett praktiskt problem.
Betyg 7.5
2010-06-07, 8 kommentarer
2010-05-29
Miztys första etapplopp
Som de flesta känner till var jag landslagscyklist för 46 år sedan. De fåtal som missat detta tycker jag tävlar alldeles för mycket med Mizty. ”Varje helg är på tok för mycket, säger de med bekymrad min. ”Men vad faen när vi körde etapplopp tävlade vi varje dag så en gång i veckan är ju löjligt lite”, svarar jag med bestämd min. Och Mizty är lite av en etapploppscyklist. Ingen direkt spets, men oerhört jämn. Visserligen på en ganska låg nivå, men jämn. Som Gustav Larsson i årets Giro d’Italia. Gustav och Mizty viker aldrig ned sig utan fullföljer alltid en tävling, oavsett hur långt de ligger efter ledaren.
Så när vi tävlat i Gävle på fredagen, i Järfälla på lördagen och nu stod på startlinjen i Värmdö på söndagen kändes helgen som ett etapplopp, vilket passade mig perfekt. Det enda problemet var att Mizty aldrig åkt något etapplopp – men - hon var med på noterna när jag för tredje dagen i följd selade på henne inför en upptagsruta.
Eftersom vi inte hunnit träna något efter gårdagens bakspår i Järfälla gör hon nu om samma sak , men med mer finess. För när Mizty fint fångat upp spåret går hon iväg, vänder sig om efter några meter, möter min blick, gör ett ”lappkast” och drar iväg i full fart åt andra hållet. ”Bakspår” skriker tävlingsledaren och Mizty återvänder till den riktning hon först valt. Hon är ju så signalkänslig den lilla damen och jag gav väl henne en blick som signalerade att det var fel. Nästa gång blir det att titta upp i luften tills vi är ute ur rutan. Betyg 6.5 av båda domarna.
Spåret går bra. Mizty missar visserligen en pinne men hon jobbar fint hela tiden och jag märker ingen avmattning för att det är hennes tredje elitspår på tre dagar. Tiden är 23 minuter och betyget blir 9. Mizty är lågtempererad och tar aldrig ut sig helt. Jag tror hon kan springa hur länge som helst i sin egen takt och den egenskapen är till nytta när det är tätt mellan tävlingarna. Många beklagar att deras hundar ”tar slut och orkar inte hela programmet”. Sådana problem har inte Mizty. Hon kan, liksom Gustav Larsson, tävla flera dagar i sträck utan att det blir någon större skillnad i resultaten.
Se bara på uppletandet, där Mizty faktiskt presterade sitt bästa resultat på denna sista, av helgens tre tävlingsdagar. Två föremål och en femma av en domare (som själv har en aussie och vet att det inte är så himla lätt att få till det med rasen). Den andre domaren (som inte har en aussie) gav oss en nolla för andra dagen i följd, eftersom han dömde i Järfälla också. Tre tävlingar och totalt en ynka femma i betyg av en domare imponerar inte. 15 poäng av 180 möjliga signalerar att det finns problem vid uppletandet. Summerar jag säsongens tävlingar så är det uppletandet som är det stora problemet, med ett medelbetyg under fem. Spåret går bra och lydnaden skapligt. Hade vi haft ett hyfsat uppletande med en sjua i betyg skulle vi haft certpoäng på tre av vårens spårtävlingar.
Dagens lydnad gick skapligt med totalt 216.50 poäng. Inga nollor men lägre än ”normalt” på inkallningen och skallet. Framförsändandet börjar bli stabilare med sjuor som betyg på dagens tävling.
Poängen i Värmdö BK:
Uppl. av spår 6.5 6.5
Spårning 9.0 9.0
Uppl. av föremål 5.0 0.0
Platsligg med skott 10.0 10.0
Fritt följ 6.0 6.5
Inkall. med ställ 5.0 5.0
Framåtsändande 7.0 7.0
Krypande 7.0 7.0
Skall 6.0 6.5
Metallapport 7.0 8.5
Tungapport 8.0 7.0
Hopp 9.0 8.0
Stege 9.0 9.0
Totalpoäng, lydnad: 216.0 217.5
Totalpoäng, specialen 271.0 241.0
Summa totalt: 472.50, godkända och en sjätteplats på tävlingen.
Vår nästa tävling blir i Knivsta nästa helg då brukshundklubben bjuder på elitspår både på lördag och söndag. Det är två separata tävlingar så jag anmälde mig till båda. Självklart kom jag också med på båda tävlingarna, vilket inte blir något problem nu när Mizty kört igenom sitt första etapplopp.
Många av mina konkurrenter tycker det är konstigt att jag kommer med på varenda spårtävling. ”De verkar först plocka in dig och sedan lottas det om de andra platserna”, säger de uppgivet. Jag kan ju inte svara för arrangörerna, utan kan bara spekulera i varför de alltid tar med oss i startlistan. Jag tror det beror på att vi lever i ett mediesamhälle, där publicitet och uppmärksamhet betyder så mycket för brukshundklubbarna.
Med Mizty och mig i startlistan så vet klubbarna att de får ett referat på bloggen som läses över hela världen och det är nog den främsta orsaken till att vi alltid plockas med.
Den andra orsaken är den populära prispallsbedömningen som är helt unik. Det är Sveriges största prispallsbedömning och klubbarna vill till varje pris få sin pall bedömd. Och betygssättningen gör skillnad: Exempelvis så byggde Eskilstuna BK om sin pall efter min bedömning och Stockholms södra flyttade sin efter min kritik på placeringen. Knivstas pall är inte bedömd och jag ser fram emot att få betygsätta den under helgen.
Ps: Saknar ni betygssättningen av Värmdös pall? En glasklar nolla. Ingen pall så långt ögat kunde nå. Pinsamt, eftersom ett duktigt hemmaekipage tog hem segern och fick, i brist på pall, firas i klubbstugans myssoffa. Vilket passar bättre i melodifestivalen än på en brukshundtävling.
2010-05-29, 5 kommentarer
2010-05-23
Myror förstörde festen
Gävles kvällstävling blev sen och jag kom inte i säng förrän efter midnatt, då väckarklockan ställdes på 04.30, för dagen efter var det dags för en ny tävling då Järfälla BK arrangerade ett elitspår väster om Stockholm. Bara sex spår, så återigen hade vi haft fru Fortuna med oss vid lottningen.
Samling i skogen och även denna dag drog vi ”spiken” när startordningen lottades. Spåren ligger i ett Naturskyddsområde och arrangören bjuder på fina ”rullatorspår”. Till skillnad mot träskmarken i Gävle var detta ett parkområde med fin öppen skog. En öppenhet som skapade problem för Mizty, eftersom det blåste kraftigt.
Under veckan hade vi intensivtränat påsläpp så jag utgick ifrån att vi hade löst problemet med bakspår men Mizty har tydligen mer att lära - för denna morgon startas med ett snyggt påsläpp – åt fel håll. Men i den varma underbara sommarsolen kommer vi bra igång och hittar snart en pinne. Spåret går på en åssluttning med kraftig vind från ett näraliggande öppen äng och Mizty får ett ordentligt tapp. Irrar omkring, går ut på ängen, vänder och tiden går. Hittar spåret men får sedan ytterligare ett tapp och när slutpinnen hittas har jag bara fyra små pinnar i fickan och en sjua i betyg. Ett av våra sämre resultat och maxtiden 35 minuter klarades med en enda minut.
Med tanke på att Mizty fick jobba så hårt på spåret och värmen blivit pressande var jag inte alltför optimistisk inför uppletandet som skedde ute i skogen, direkt efter spåret. Rutan såg fin ut, kollade in vinden, och bestämde mig för att starta i högra hörnet. Satte ned Mizty, tittade ut i rutan, gav kommandot ”leta”, varvid Mizty förflyttar sig två meter framåt för att där hysteriskt rulla runt och klia sig. Jag undrar vad som skett och ser att jag satt henne i en myrstack och nu försökte hon förtvivlat avlägsna dessa djur från sin kropp. Tar in Mizty och hjälper till genom att borsta hennes päls. När vi är klara har det gått minst två minuter av tiden och på den återstående tiden hittar Mizty ett föremål. Betyg 0.
Med bakspår, tre tappade pinnar och nolla på uppletandet var väl inte läget det allra bästa inför lydnaden som genomfördes i årets första sommarhetta. Det var ett av de segaste lydnadsprogram som genomförts på en elittävling. Ingen hund sprang. Alla lunkade i värmen och Mizty var segast av dem alla. Inga nollor i programmet men låga poäng överlag. Totalt blev det 201 lydnadspoäng. Totalpoängen blev 405, 25. Godkända och en fjärdeplats i tävlingen.
Poängen i Järfälla:
Uppl. av spår 7.0 6.5
Spårning 7.0 7.0
Uppl. av föremål 0.0 0.0
Platsligg med skott 9.0 9,5
Fritt följ 5.0 5.0
Inkall. med ställ 5.0 6.0
Framåtsändande 6.0 7.0
Krypande 8.0 6.5
Skall 7.0 7.5
Metallapport 7.0 7.0
Tungapport 5.0 5.0
Hopp 7.0 9.0
Stege 10.0 10.0
Totalpoäng 403.0 407.5
Betyg, prispallen Järfälla Bk
Järfälla måste tyvärr placeras bland de brukshundsklubbar som saknar prispall. Oartigt och nonchalant mot oss tävlande som gått upp mitt i natten för att tävla på klubben. Järfälla har dessutom de allra bästa förutsättningarna för en värdig prispall. Klubbområdet är stort och det finns många bra ställen att placera pallen på.
Betyg 0
2010-05-23, 2 kommentarer
2010-05-16
I de norrländska urskogarna
I gästboken här på hemsidan skriver Jenny från Sundsvall att hon saknar prispallsbedömningar från norra Sverige. Jenny har rätt. Jag tar till mig denna kritik och i fredags styrde jag därför Forden mot norr för att tävla elitspår, då Gävle BK stod för värdskapet. Vår första kvällstävling, samling klockan 17 00, och denna gång packade jag också ned en ficklampa i väskan som alltid finns på ryggen under spåret.
Kände mig optimistisk när vi passerade Uppsala men pessimistisk vid Tierp för där började det regna. Mizty och regn funkar nämligen inte ihop. Halterna vid fria följet, läggandet vid inkallningen och krypet blir katastrofer så jag funderade på att vända om, men körde ändå hela vägen till klubbstugan.
Välkommen, säger en trevlig funktionär, och berättar att det regnat i över ett dygn, vilket blev uppenbart när planen besiktigades. Plaskvåt med öppna vattenpölar. Inget kryp i dag, tänkte jag, och bestämde mig för att ta tävlingen som träning. För första gången drar vi startnummer ett på ett elitspår och det kändes helt okej att snabbt komma ut i skogen.
Under veckan har vi tränat upptag och det kändes fint när Mizty gör ett perfekt upptag som belönades med en tia av båda domarna. Spåret går i risig sumpmark och på vissa ställen går jag i vatten upp till knäna. Men på de torra partierna hittar Mizty pinnar och när slutpinnen dyker upp efter 25 minuter har jag sex små i fickan. Med en nia på spåret kände jag mig nöjd med spårarbetet och såg fram emot uppletandet.
Ett uppletande som blev lite märkligt. I sedvanlig stil travade Mizty ut i rutan för att sedan gallopera när hon kommit 15 meter från stigen. Hittar ett föremål men sedan är det roliga slut. Tempot går ned, en kissning, hittar inget mer och noll på momentet. Men man får plocka fram det positiva, hon bajsade inte framför domarna. Alltid något. Uppletandet har varit ett problem de senaste fem åren men främst har det handlat om att Mizty inte gått ut på djupet. Numera tycker jag hon går ut skapligt – men – är mycket sämre på att hitta föremål. Ytterst handlar det väl om motivation och det är väl bara att träna så den ökar. Problemet är hur?
Lydnaden på den blöta planen gick som förväntat, dvs dåligt. Men det fanns ljuspunkter. Sjua på fria följet är bra för oss, liksom åtta på tungapport och tio på hopp och stege. Tior på de tre sista momenten såg snyggt ut i protokollet – men kryp fanns inte i primadonnans värld denna kväll, som avslutade med prisutdelning 21,30.
Lydnadsbetygen i Gävle.
Fritt följ 7,0 7,0
Ink. med ställ o lägg 5,0 5,0
Framåtsändande 5,0 5,0
Kryp 0,0 0,0
Skall 7,0 7,5
Metallapport 7,0 7,5
Tungapport 8,0 7,5
Hopp 10,0 10,0
Stege 10,0 10,0
Platsliggning 10,0 10,0
Totalt: 190,0 185,5
Sammantaget blev vi godkända på 456,75 poäng och femma på tävlingen.
Betyg prispallen Gävle.
Gävles prispall är originell. På håll är den anskrämlig och på nära håll ett litet konstverk. När jag betraktade den på håll trodde jag fronten var beklädd med rostig plåt och gjorde allt för att Mizty inte skulle se den. Nyfikenheten förde mig dock framåt och mitt närseénde betraktar en pall där fronten är klädd med granfaner från näraliggande barrskog. En modig innovation inom pallarkitekturen som är värd all beundran. Pallen har också bra proportioner. Placeringen mot klubbstugan drar dock ned betyget något, då jag föredrar utsikt mot tävlingsarenan.
Betyg 7,5
2010-05-16, 10 kommentarer
2010-05-10
Nytt ”pers” på elitspåret
Jag har, liksom de flesta som sysslar med hundsport, satt upp mål för säsongen. På elitspåret är mitt mål i år att få Certpoäng, vilket var väldigt nära på Eskilstunas tävling i lördags. Vi satte nytt personbästa med 517 poäng och det krävs 520. Naturligtvis har jag flera bra bortförklaringar till tre missade poäng men nöjer mig denna gång med att berätta sanningen.
Väderleksutsikterna för dagen var dystra. Hällande regn och full storm i fem plusgrader utlovades. Men jag älskar meteorologer som har fel, för vid Eskilstunas klubbstuga på lördagsmorgonen regnade det inte, utan det var bara kallt och blåsigt utanför fönstret när dagens spår lottades. Av totalt tio drog vi spår nummer 7.
Rutan för spårupptaget ser fin ut, om än lite risigt i början. Jag gör våra vanliga förberedelser, går ned på knä och ger kommandot ”Spåra”, någonting händer, förmodligen fastnar linan och Mizty stannar upp några meter in i rutan, blir osäker och snurrar runt kring mina ben. Jag tar in henne och gör en omstart och denna gång går hon fint ut i rutan och fångar upp spåret. Betyg 9 av båda domarna.
”Dammsugarmizty” spårar fint och hon hittar pinnar. Med sex pinnar i fickan förstår jag att vi närmar oss slutet, då spåret går ut i öppen terräng på ett hygge med kraftig blåst från näraliggande Mälaren. I den kraftiga blåsten får Mizty svårt att lokalisera pinnarna och när jag ser spårmottagaren förstår jag att vi missat en pinne och Mizty har svårt att hitta slutpinnen, fast hon har den i nosen. Spårmottagaren står fullt synlig på en väg och förmodlingen exakt där hon avslutat spåret för Mizty kommer fram till henne flera gånger. Jag blir orolig för tiden men Mizty kämpar på för att slutligen hittas slutpinnen, vilket innebar 6+1, betyg 9 och tiden blev 31 minuter (maxtid är 35).
Jag känner mig nöjd med Miztys spårarbete inför lydnaden som genomförs i ett riktigt busväder; kallt, blåsigt och duggregn. Har blivit bortskämd med tior på platsliggningen men i dag fick vi åttor av domarna då hon satte sig när hunden bredvid henne inledde momentet med att skälla ihälligt tills vi förare gömt oss.
Fria följet sämre än förväntat men i stort är jag nöjd med lydnaden. Miztys attityd kändes okej, inga nollor, och skapliga betyg på vissa moment. Med 226 poäng var vi faktiskt tvåa på lydnaden, slagen bara av Lisette Olausson från Katrineholm, som med sin Tervuer kvalificerat sig för årets lydnads-SM.
Denna dag avslutades tävlingen med uppletande och för att nå Certpoängen 520 krävdes minst 5,25 på momentet. Vi fick betyg 5 med tre föremål inhämtade. Retligt, eftersom vi fick en så fin start genom att Mizty snabbt plockande in tre föremål. Men primadonnan har ju inget tålamod. När damen inte hittar ett föremål direkt tappar hon koncentrationen och börjar lulla omkring i rutan, till synes ointresserad av uppgiften. Den obligatoriska kissrundan ingick naturligtvis även i dag – och – när tävlingsledaren skriker ”en minut kvar" missuppfattar Mizty återigen budskapet och sätter sig och bajsar inför åskådare och funktionärer – och därmed – hamnade certpoängen i en bajspåse.
Olyckligtvis har Mizty blandat ihop kommandot ”en minut kvar” med ”det dags att bajsa” och när vi tävlar i Gävle på fredag ska jag säga till tävlingsledaren att vi inte vill ha någon information när det är en minut kvar vid uppletandet.
Lydnadsbetygen i Eskilstuna.
Platsliggning 8,0 8,0
Fritt följ 6,0 5,5
Ink. med ställ o lägg 7,0 7,0
Framåtsändande 7,0 7,0
Kryp 7,0 7,0
Skall 8,5 9,0
Metallapport 7,0 7,0
Tungapport 9,0 9,0
Hopp 9,0 8,0
Stege 10,0 10,0
Totalt: 229,0 223,0
Betyg prispallen Eskilstuna.
När vi tävlade på klubben för ett år sedan gav jag pallen följande omdöme:
”Ett enormt fint klubbområde med tjusig klubbstuga och stora fina planer – men - tyvärr håller prispallen inte samma höga nivå. En opersonlig pall som känns som ett provisorium där den placerats vid klubbhusets ena gavel. Utsikten är mot grillen och oset av hamburgerkött stör vinnare som är hungriga och tar ned segerglädjen för vinnande vegetarianer. Pallen är byggd av spill- eller drivved och skulle behöva en översyn. Placeringen vid gaveln gör också att många missar högtidliga prisutdelningar. En arbetsgrupp som ser över ”pallfrågan” bör tillsättas av styrelsen.
Betyg 5, 5”
När jag nu återser tävlingsarenan i Eskilstuna upptäcker jag till min stora glädje att klubben tagit min kritik på största allvar genom att bygga en helt ny pall. Och vilken pall. Tyvärr räckte våra poäng på dagens tävling endast till en femteplats men hade gått än bättre skulle vi bestigit en stadig och fin pall med bra proportioner. Breda pallplatser där såväl förare och hund står stadigt och tryggt då de intar folkets hyllningar. Klubbemblemet snyggt placerat ovanför pallen och guldfärgade handgjutna siffror förgyller pallen ytterligare. Placeringen mot grillen drar dock ned betyget något.
Betyg 8
2010-05-10, 4 kommentarer
2010-05-06
Nästan pinsamt tursamt
Detta är ju en tävlingsblogg och normalt innebär det ett inlägg i veckan eftersom vi brukar tävla varje helg under säsongen. Detta bonusinlägg beror på att jag haft otrolig tur vid vårens lottningar till elitspåren. Har kommit med på varenda tävling i vår, i motsats till i höstas då vi knappt kom med på någon.
Eftersom jag tycker det är lite pinsamt att ta en plats då många ekipage smått hysteriskt jagar SM-poäng, ligger jag lågt med att berätta när vi kommit med på en tävling. I stort sett är det bara ni här på bloggen som får veta detta. Så dagen efter lördagens DM i Strängnäs stod vi åter i spårskogen på söndagsmorgonen då Stockholms södra stod för värdskapet för ett elitspår.
Det var samling ute i skogen och jag var ”peppad” för bergsklättring för det brukar bara vara upp eller ned när spåren går i Stockholms skärgård. Av tretton startande drog vi spår nummer tre, ett bra nummer och kort efter lottningen stod vi vid en fin upptagningsruta.
Jag är numera väldigt nöjd med hur Mizty agerar vid upptaget av spår för med god fart går hon alltid rakt ut tills hon stöter på det korsande spåret. Trodde också hon löst koden med att gå åt rätt håll för det var länge sedan hon valde bakspår på träning. Därför blev jag väldigt förvånad när hon valde bakspår vid gårdagens DM. Trodde det var en engångsföreteelse men även vid dagens tävling tog hon bakspår. Trist, men nu blir det att träna upptag framöver.
Väl i spåret går Mizty väldigt bra denna morgon, snabbt, energiskt och det är egentligen bara ett problem – hon finner inga pinnar – och efter halva spåret får hon ett ordentligt tapp. Mizty får verkligen kämpa och söker hela tiden olika alternativ för att fånga upp spåret och till slut följer hon sitt eget spår bakåt och finner då vinkeln hon missat. Efter den pärsen verkar det som om Mizty kommit på att det är apportpinnar som leder till en köttbulle. Hon hittar fyra pinnar och orolig för tiden småspringer jag mot slutpinnen. Med facit i hand var stressen onödig för tiden på spåret blev 25 minuter. Fyra pinnar och slutet blev betyg 7 och för upptaget fick vi 7 och 6.
Dags för uppletande och med gårdagens insats i minne var jag orolig inför momentet men rutan såg fin ut. Inga vattenfyllda diken eller kärr, svag vind och ingen nivåskillnad. Mizty jobbar mycket bättre än igår, även om den obligatoriska kissrundan ingick också denna gång. När det var en minut kvar hade Mizty plockat in tre föremål och var ute och letade efter det fjärde, som hon tyvärr fann 10 sekunder för sent. Betyg 6 av båda domarna.
Lydnaden gick ungefär som vanligt även om jag kände mig väldigt nöjd med Miztys attityd. Hon var glad och förväntansfull inför momenten. Ja, i vissa fall alltför uppspelt, som vid krypet. For iväg som en Iller och när jag skulle vinkla vänster fanns mina ben vid hennes bakben. Och det är inte helt lätt att vinkla vänster när en stor hund ligger i vägen, så när Mizty kände att hon låg i vägen reste hon sig upp och flyttade på sig. Artigt men fel. 0 i betyg. ”Bitvis 10” skrev en domare i protokollet, vilket var uppmuntrande, men en klen tröst.
Jag som blivit bortskämd med att aldrig få någon nolla fick ytterligare en under inkallningen. Gav för många kommandon då Mizty gick framåt utan att stanna och stod när hon skulle lägga sig. Övriga moment gick skapligt men undrar om jag inte felprioriterat momenten, genom att träna stegen med extrem noggrannhet . Tredje tävlingen i rad med dubbeltia på momentet. Eller är det faktumet att Stegen är det sista momentet före externbelöningen, som gör att Mizty avslutar så snyggt.
Sammanfattningsvis plockade vi totalt ihop 408, 25 poäng vilket räckte till att bli godkända och en sjätteplacering. Resultatet ledde också till att vi gick upp i ledningen i klubbens tävling; ”Mesta & Bästa”. www.botkyrkabk.se/start/index.php?page=2...
En prestigefylld tävling där klubbens bästa allroundhund koras. Vi skuggas av två SM-hundar och borde inte ha skuggan av en chans att slå dem. Vår chans är jämnheten, som när cyklisten Gösta Fåglum vann Giro d'Italia 1971, då han segrade totalt utan att vinna en enda etapp i loppet.
På lördag tävlar vi elitspår igen och då är det Eskilstuna BK som står för arrangemanget.
Lydnadsbetygen i Söndags.
Platsliggning 9,5 8,0
Fritt följ 6,0 7,0
Ink. med ställ o lägg 0,0 0,0
Framåtsändande 7,0 7,0
Kryp 0,0 0,0
Skall 7,5 8,0
Metallapport 8,0 9,0
Tungapport 8,0 8,0
Hopp 8,0 9,0
Stege 10,0 10,0
Totalt: 170,5 176,0
Betyg prispallen, Stockholms södra BK.
En smakfull prispall skapad i lättmetall med konstgjort gräs på pallplatserna. Den är vädertålig och funktionell. Proportionerna är bra men placeringen av pallen känns inte genomtänkt. Nu står den nere vid parkeringen och pristagarna får titta mot en anonym skogsdunge utan koppling till prestationen som belönas.
Pallen borde placeras uppe vid klubbstugan med magnifik utsikt över lydnadsplanerna.
Betyg 7
2010-05-06, 2 kommentarer
2010-05-03
En fot på pallen
DM i elitspår är stort. Riktigt stort så jag var stolt över att se mitt namn i startlistan inför lördagens tävling i Strängnäs. Alla kommer nämligen inte med på ett DM och man måste ange sitt bästa resultat i anmälan. Med tanke på att vårt bästa resultat inte är oslagbart blev jag glad över att se vårt namn i startlistan – en glädje som grumlades något när en medtävlare sa; ”Faen vad många det var som missade att fylla i sina resultat i anmälan och då kom alla med som gjort det. Sedan lottades det bland dem missat detta”.
Men jag är inte den som ber om ursäkt för jag kommit med på en tävling. Tvärtom, så tar jag tävlingar väldigt seriöst, speciellt om det är ett distriktsmästerskap. Funderade på att satsa på träning på hög höjd för att samla röda energifyllda blodkroppar men nöjde mig med att åka till Strängnäs dagen före tävlingen – och - det var jag inte ensam om. Parkeringsansvarige sa att det slagits nytt rekord på parkeringen: 27 husvagnar! Eftersom det bara fanns 23 spår räknade jag ut att resten måste vara publik. Vilken fest vi var inbjudna till.
På fredagskvällen arrangerades också DM i lydnad med riktigt bra ekipage. Vann gjorde Mona Karlsson med sin border på 301 poäng. På tredje plats kom min träningskompis Leif Lundgren från Botkyrka med sin Lakrits. Ett hjärtligt grattis till bronspengen Leif – och nu har du SM att se fram emot.
Även om Mizty mest satt med rumpan mot lydnadsplanen så kändes det som om detta var rätt uppladdning för henne. Framförallt den högtidliga prisutdelningen. Hon viftade nöjt med svansen när pristagarna besteg den fina pallen och jag kände mig tillfreds med förberedelserna när vi intog sovposition i vandrarhemmet någon timme senare.
Samling 07.00 men vaknar tidigare än nödvändigt, eftersom jag kommer på en genial idé inför uppletandet, som haft sina brister de senaste åren. ”Jag åker till rutan, binder Mizty vid stigen, och slänger upp hennes favoritleksaker i luften, för att sedan ta henne därifrån. När vi sedan, på tävlingen, kommer till rutan tror Mizty att hennes favoriter ligger där ute”, tänker jag och går upp en halvtimme innan planerat uppvaknande.
Min plan inför uppletanden fullföljs och i god tid sitter jag i klubbstugan och inväntar lottningen, där det framkommer att vi blir två grupper varvid en startar med lydnad och en i skogen. Alla med högtempererade pipiga hundar håller tummarna för att få skogen först medan jag tycker det inte spelar så stor roll vad det blir. Det blev skogen först och spår nummer fem.
Mizty går fint ut i upptagsrutan och viker snyggt av vid spåret – åt fel håll – bakspår - och en sjua i betyg. Men sedan är det ”Dammsugarmizty” som spårar denna morgon. Lugnt och metodiskt plockar hon hem alla pinnar på 19 minuter och en tia i betyg. Alltså ett perfekt läge inför uppletandet som ju förberetts minutiöst. Men jag litar inte riktigt på Miztys minne, vilket visade sig vara en befogad oro för när jag satte upp henne på linjen såg hon ut som om aldrig tidigare sett rutan, än mindre att hennes favoritleksaker skulle ligga i den.
Istället sökte hon snabbt upp den vattentäckt som låg mitt i rutan. Och när Mizty ändå stannat för att dricka så kissade hon också innan det första föremålet plockades in. Sedan lullade hon omkring lite planlöst innan ytterligare ett föremål hittades. När Mizty hörde att det var en minut kvar utnyttjade hon den tiden till att bajsa framför domarna som tackade för uppvisningen genom att ge noll i betyg.
Därmed var chansen till en framskjuten placering borta inför lydnaden, som gick si-så-där. Jag känner ju till våra svaga moment och är numera ganska nöjd med 6,5 på fria följet. Däremot är jag missnöjd med att jag lyckats förstöra Miztys fantastiska kryp. I min upphetsning över hennes prestationer har jag berömt henne kopiöst med resultatet att hon nu i ren upphetsning kryper alldeles för fort, varvid jag får jätteproblem vid vänstervinkeln då hon ligger alldeles för långt fram och ligger i vägen för en sväng. Betyg 5.
Vi nollade också framförsändandet då Mizty måste undersöka de koner som satts upp för att markera ytterkanterna på banan. Lite synd för på hemvägen gick hon riktigt bra, då konerna var undersökta. Totalt tog vi 193 poäng på lydnaden.
Totalt blev vi godkända med 459 poäng, vilket räckte till placeringen 16. Min bästa placering på ett DM. Vann gjorde Anders Tunmarker från Nyköping med flatten Frazze på 590 poäng. En seger jag känner mig djupt delaktig i eftersom Anders var instruktör på ett sommarläger jag deltog på. Instruktörer är ju fantastiska på att snappa upp tips från deltagarna. Min klubbkompis Jeanette Liljebäck med sin Golden Zita knep bronset med 567,75 poäng. Ett brons som ledde till att vi i Botkyrka även tog bronset i lagtävlingen och jag fick beträda prispallen på en spårtävling för första gången i år.
Lydnadsbetygen på DM i Strängnäs.
Platsliggning 10,0 10,0
Fritt följ 6,5 6,0
Ink. med ställ o lägg 6,0 7,0
Framåtsändande 0,0 0,0
Kryp 5,0 5,5,0
Skall 8,5 8,0
Metallapport 7,5 8,0
Tungapport 8,5 8,5
Hopp 7,5 7,0
Stege 10,0 10,0
Betyg prispallen.
Strängnäs har en enkel men funktionell prispall utan finesser. Färgsättningen är tveksam och har säkerligen tillkommit genom att någon klubbmedlem blev friställd när statliga postverket lades ned. Denne person tog säkert med sig en burk målarfärg med postverkets specifika gula kulör och målade prispallen med denna. Därför påminner prispallen nu alltför mycket om en postlåda. Men det är en stabil pall, även om jag genom tredjeplatsen i lag bara fick pröva den genom att ha ena foten på den. En smakfull detalj är klubbmärket som smakfullt markerats på pallens front.
Betyg 7.
2010-05-03, 12 kommentarer
2010-04-26
Allt var perfekt – utom tiden
Först vill jag tacka för allt stöd efter spårtävlingen i Katrineholm, där de gjorde allt för att inte ett Botkyrkaekipage skulle ta hem segern, för att därmed även 2010 kunna bli distriktets bästa tävlingsklubb.
Då var det, glädjande nog, andra toner när arrangören Haninge bk hörde av sig inför tävlingen i söndags. ”Vi är stolta över att Mizty och du kommer till vår tävling och vi kommer att erbjuda er de allra bästa förutsättningarna. Du kommer att få ett bra startnummer, ett fint spår, en torr lydnadsplan och en uppletanderuta i lätt terräng”, sa de och hälsade oss välkomna till tävlingen.
Med dessa värmande ord gällde det att hitta en maximal uppladdning inför tävlingen. Erfarenhetsmässigt så har femtioårsskivor varit den allra bästa uppladningen inför en spårtävling men denna gång ville jag ha något ännu bättre – och fann det. Jag satsade nämligen på en nittioårsskiva. Pappa fyllde 90 år på lördagen och eftersom 90 nästan är är dubbelt så mycket som 50 så borde denna uppladdning vara dubbelt så bra, tänkte jag. Dessutom slutar en 90-årsfest på eftermiddagen, vilket är positivt när man ska upp halv fem på morgonen.
Med dessa förutsättningar var det en positiv Benny Hellis som anlände till klubbstugan på söndagsmorgonen. Och när jag får startnummer fyra förstår jag att klubben gjort allt för att vi ska lyckas denna dag. En känsla som förstärktes när jag kom ut till spåret. Det var fin tallskog med en terräng som vi tränat mycket i. Upptagsrutan var uppför men med en kraftig mittstig som rimligtvis borde korsa spåret. Allt var upplagt för en framgång - om inte Mizty tjurat till för att klubben saknade prispall. Att man aldrig lär sig – för egentligen hade jag kunnat vänt direkt - eftersom Mizty vägrar prestera om det saknas prispall.
Motgångarna började redan vid upptaget. Mizty gick fint ut i rutan – stannade till - och gick åt fel håll. Bakspår! Nåväl, ingen fara med det, utan vi knallar iväg utmed en bergskant där Mizty vinklar höger när det lutar brant åt vänster med resultatet att hon strax därefter hamnar på en bred skogsväg som Mizty vill gå över, vilket jag inte ens i min vildaste fantasi trodde spårläggaren gjort. Då fattar jag beslutet att återvända till rutan för omstart. Den leder till ungefär samma resultat, Mizty vinklar höger och ut på vägen. Går tillbaks till rutan för ytterligare en start. Mitt problem är nu att det gått närmare 20 minuter sedan klockan startades och chansen att hinna runt i tid är förbi. Detta vet naturligtvis Mizty (som tappade intresset för tävlingen då det inte finns någon prispall) och vinklar denna gång upp på berget och hittar strax sin förstapinne.
Efter första pinnen gör Mizty ett bra jobb i ett underbart spår i ett fantastiskt väder. Missar visserligen en pinne och visst kändes det avslaget när man satt där i skogen med sina pinnar utan att få fortsätta tävlingen. Lydnadsplanen och uppletanderutan var fina så det fanns förutsättningar för bra resultat denna dag. Nu får detta istället ske nästa helg då Strängnäs arrangerar distriktsmästerskap med 23 elitspår. Det är vårt första DM och vi är tre ekipage från klubben som får chansen i spåret.
Betyg prispallen
Haninge bk hade gjort allt rätt för att ge oss ett bra resultat – men missade det viktigaste – Prispallen! De gav oss ett perfekt startnummer, en fin upptagsruta och ett toppenspår. Uppletanderutan var som en dröm, fin vind och inga nivåskillnader och lydnadsplanen var helt fri från yttre störningar. Som om inte detta var nog – de hade också tagit in en domare från min hemmaklubb. Tävlingen hade ju allt – så fattas en prispall. Oförlåtligt.
Det svider att behöva sätta denna nolla men reglerna är glasklara: ”Ingen prispall, 0 poäng, oavsett hur arrangemanget är i övrigt”. Står det i första paragrafen.
Betyg 0
2010-04-26, 4 kommentarer
2010-04-19
Det blåser på toppen
Och detta har jag längtat till, tänker jag när klockan ställs på 04. 00 på fredagskvällen. Det är dags för säsongspremiär i elitspår och Katrineholm Bk står för arrangemanget. Hade tyvärr inte blivit inbjuden till någon femtioårsskiva denna helg så förberedelserna blev lite torftiga med en tidig sänggång. Innan jag somnar går jag igenom startlistans tolv hundar och räds ingen av dem. Malin Dertell med sin Terver från Tyresö Bk är visserligen svårslagna men välunderrättade källor säger att hon har problem med ett knä och kommer att få svårt med tiden på spåret.
Men jag är ändå lite orolig för detta är första tävlingen efter det att Katrineholm Bk detroniserades från tronen som distriktets bästa tävlingsklubb. 2009 övertog vi i Botkyrka Bk denna ärofyllda titel efter att Katrineholm vunnit åtta år i följd. Ryktet om att de nu är oerhört revanschlystna och vill ta tillbaks titeln till varje pris, hade nått mig. Tänk om de gör allt för att någon från Botkyrka inte ska vinna, tänker jag innan insomnandet.
Framme vid Katrineholms klubbstuga på lördagsmorgonen möter jag Bonnie Isbrant, en av klubbens profiler, och som jag haft som instruktör på ett sökläger.
Vi hälsar glatt – men - Mizty är lite avvaktande fast hon känner Bonnie sedan lägret. Bonnie undrar vad det är med henne och hon svarar: ”Pallen! Jag har aldrig varit här och undrar var prispallen finns”. Bonnie skruvar på sig och säger att den är nedmonterad. Nu blir jag misstänksam. Klubben vet att Mizty är snudd på oslagbar om det finns en fin prispall och för att stoppa oss har de säkert gömt pallen. ”Plocka fram prispallen”, säger jag skarpt och riskerar ett vänskapsförhållande.
Bonnie plockar fram pallen ur sitt gömsle. En prispall som består av tre olika delar som inte sitter ihop och jag misstänker att de sågat isär prispallen för att kunna gömma den inför tävlingen. Men jag är positiv när Bonnie frågar vad jag tycker, när den väl är på plats. ”Helt okej”, säger jag och går in i klubbstugan.
Inne i stugan kommer nästa chock: Startlistan! som inte alls såg ut som den jag läste innan jag somnade. Där fanns nu namn som Jonathan Berglund, Haninge, med Barvatorps Ice som vann DM i spår 2009 och Lizette Olausson, Katrineholm, med Dubion Hamilton som tävlat SM i lydnad. Faen, de har tagit in nya toppekipage för att förhindra en Botkyrkaseger, tänker jag och drar spår nummer åtta.
Väl ute vid spåret blir jag lättare till mods. I väntan på funktionärerna kollar Mizty och jag upptagningsrutan som ser väldigt fin ut. Skogen som består av gles barrskog verkar också fin och jag börjar tro att misstankarna om att vi är motarbetade är rena fantasier. När jag ser bilarna med domarna selas Mizty på och verkar vara ordentligt på ”bettet”. Då kommer nästa chock! ”Det har blivit lite strul, så du får ett annat spår”, säger tävlingsledaren och ber mig sela av Mizty och hoppa in i bilen och vi kör till en ny plats – med en helt annan terräng.
Vårt spår ligger nu mitt i en aktuell avverkning och skogen är ingen skog utan ett hygge med färska avverkade barrgrenar som täcker marken. Ryktet om Miztys oerhörda spårförmåga hade helt enkelt lett till att de bytte ut ett normalt spår mot ett supersvårt. Men vi gav oss inte utan kamp. Demonstrativt, för bytet av spår, satte sig Mizty och kissade framför domarna tio meter in i upptagsrutan, innan hon snyggt fångade upp spåret för att ta sig an svårigheterna på hygget. Betyg 8 på upptaget.
Och Mizty kämpar på bra, även om det är extremt svårt. Antigen gick spåret bland starkt terpentindoftande barrgrenar, eller på leriga traktorstigar där skogsmaskiner nyss hade kört. Den starka blåsten som tar med sig doften gör också att hon går ovanligt högt och därmed missar pinnar. När slutpinnen hittas efter 23 minuter har jag tyvärr bara fyra pinnar i fickan och betyg sju i protokollet, alltså en rejäl uppförsbacke inför fortsättningen.
Inför uppletandet är jag dock hoppfull, eftersom det blåser ordentligt. När Mizty redan på stigen känner att det finns något därute brukar hon snabbt gå ut och det gör hon också idag. Redan efter några sekunder hittar hon ett föremål nära stigen. Men sedan händer något märkligt. Mizty är i rutan under närmare fem minuter utan att hitta ett enda föremål och jag är övertygat om att det inte fanns något mer föremål i rutan. Visserligen är titeln som distriktets bästa tävlingssklubb väldigt tung – men har man inte gått väl långt när man inte lägger ut föremålen vid uppletandet - för att erövra titeln?
Och lydnaden fortsätter i samma stil. Alldeles för låga betyg för mig, eftersom jag tävlar för Botkyrka. Ett fullkomligt charmant fritt följ belönades exempelvis bara med 6, 5 och ett bland de snyggaste framförsändanden som någonsin visats upp på Katrineholms appellplan belönades med betyg 5,5. Och vilket kryp, en orm skulle blivit avundsjuk om den sett Mizty åla iväg med eleganta vinklar denna lördag. Betyg 7. Jag tror till och med domarna tyckte betygsättningen kändes lite pinsam för när det var dags för den avslutande stegen fick vi äntligen en juste bedömning, en tia.
Totalt fick vi 422, 25 poäng och blev godkända. 211, 25 på lydnaden och 211 på specialen. Nu ser vi fram mot mer rättvisa förhållanden på Haninges tävling på söndag där vi fått en plats på elitspåret.
Betyg i Katrineholm
Platsliggning 10,0 10,0
Fritt följ 6,5 6,5
Ink. med ställ o lägg 6,0 5,0
Framåtsändande 6,0 5,5
Kryp 7,0 7,5
Skall 8,0 7,5
Metallapport 7,0 6,0
Tungapport 7,5 7,0
Hopp 5,5 6,5
Stege 10,0 9,0
Vi kom nia av tolv startande och vann gjorde naturligtvis ett Katrineholmsekipage. Men nu är festen slut för dom. Pokalen för bästa tävlingsklubb står stadigt och tryggt i vårt klubbhus och det kommer inte att bli lätt för Katrineholmsekipagen när vi i Botkyrka arrangerar vårt elitspår i oktober.
Betyg prispall.
En svårbedömd pall eftersom den aldrig prövades i skarpt läge. Eftersom pallen sågades isär för att gömmas var den nu alltför rank för en prisutdelning, vilken nu istället fick hållas inomhus kring ett cafébord, som förgylldes med en smakfull duk. Men pallen har en potential som rätt utnyttjad kan bli något riktigt bra. Den bör sättas ihop mer permanent för att ge ett mer professionellt intryck. I nuvarande skick påminner pallen alltför mycket om tre ölbackar som vänts upp och ned för att bilda en prispall. Har också svårt för att det är nivåskillnad mellan tvåan och trean.
Dock en eloge till siffrorna som är handskurna i träet.
Betyg 6,5
2010-04-19, 3 kommentarer
Sida 4 av 12. Förra sidan Nästa sida