Nyheter
2010-04-13Drama i två akter, del två
I morgon gäller det. Enköping är din sista chans. Annars åker du på fler söktävlingar denna vår, sa jag lite hotfullt till Mizty, när hon slappade i soffan efter lördagens tävling i Nacka.
Mizty lyfte ena ögonlocket och sa: ”Finns det någon prispall"? Bekände att jag aldrig varit i Enköping och kunde tyvärr inte svara på frågan. ”Ring och fråga”, sa Mizty. Och vi som sysslar med hundsport lever ju under mantrat ”du ska lita på hunden” så jag ringde upp den tävlingsansvarige.
”Vi har en fin pall men den har varit nedmonterad under vintern och ligger nu i olika delar på verandan”, svarade en vänlig dam. ”Kan ni montera ihop den till morgondagens tävling. Min hund vägrar att vinna om det inte finns en prispall”, vädjade jag och fick positiv respons från damen. ”Vi sätter upp pallen vid flaggstången. Det blir högtidligt och fint”, sa hon.
Mizty slog igen ögonlocket och log nöjt.
Nu fanns alla förutsättningar. En prispall och en femtioårsskiva på kvällen innan tävling är maximalt för oss. Under år 2009 gjorde vi våra absolut bästa resultat efter femtioårsskivor och det var en nöjd Benny Hellis som åt gott på krogen i Åkersberga på lördagskvällen. Och inte blev det sämre när ett av mina favoritband Doktor Krall spelade upp till dans. Med spänstiga ben dansar jag fram emot söndagens söktävling.
Efter tre timmars sömn och sju mil i bilen anländer Mizty och jag till Enköpings klubbstuga på söndagsmorgonen. En nöjd Mizty noterar prispallen vid flaggstången och verkar inte heller missnöjd med planerna fast de är blöta. Bättre planer än i går, noterar jag innan vi samlas för lottning. Fem lägrehundar och jag drar startnummer tre.
”Sökrutan är fin”, sa funktionären som tog emot oss i sökskogen. Det återstår att se, tänkte jag när det var dags för start. Numera går jag fram med Mizty till startlinjen för att se åt vilket håll hon visar störst intresse. Denna morgon var det åt höger. Jag sätter ner hunden och säger ”Sök”. Då får Mizty ett återfall, genom att sitta kvar och bara titta på mig. Så gjorde hon nämligen alltid förr; förväxlade kommandot ”sök” med ”sitt kvar”. Jag återupprepar kommandot "sök" några gånger utan att Mizty rör sig. Panikångesten gör sig påmind och jag funderar skarpt på att koppla hunden och lämna ”den fina sökrutan” åt sitt öde – men – kommer på andra tanker och vänder Mizty åt vänstra hörnet istället och dit går hon ut. Ingen racerfart men i sakta trav och efter en stund kommer hon in med en rulle i munnen.
Det funkar också åt höger när jag gått fram en bit i rutan. På tredje skicket börjar Mizty komma igång och galopperar ut. ”Titta hon springer”, hojtar en Enköpingsbo i publiken högt. Han försökte väl vara lustig för humorn i Enköping ligger på en väldigt låg nivå. De har väl inte haft något roligt sedan hemmasonen Totte Wallin sjung Ryska posten 1980. http://www.youtube.com/watch?v=_MTmzUx5ZxE
Mizty uppskattade inte heller skämtet utan plockade snabbt hem de två återstående figgarna. Domarna, båda i sextioårsåldern, gav sju i betyg och sa att de uppskattade de lugna påvisen. ”Trevligt när tävlande tar hänsyn till domarnas fysik”, sa de.
Själv kände jag mig nöjd med sjuan för då fanns det fortfarande chans på ett uppflytt inför lydnaden.
Och lydnaden går skapligt på den blöta planen. En tia på Framförgående kändes upplyftande inför läggande under gång, som inte heller denna gång funkade i vätan. Mizty satte sig och en nolla. Inga marginaler och jag visste att allt skulle hänga på krypet. Kryper hon så fixar vi det, tänker jag inför momentet. Och jag har tur. Krypet sker mot prispallen och med den i sikte gör Mizty ett fantastiskt kryp i vätan. 8 och 8,5 av domarna som drog för dubbelkommandon vid läggandet.
Totalpoängen på lydnaden blev 226, 25 (krävs 196 för uppflyttning) och nu hängde allt på budföringen.
Men jag var inte särskilt nervös för Mizty gillar budföring. Vet inte riktigt varför men hon fullkomligt flyger fram till mottagaren och tillbaks till mig. Så även denna dag då båda domarna gav henne en tia på momentet.
Saken var klar vi blev uppflyttade med 448,25 poäng (Krävs 420 för uppflyttning). 222, 25 på specialen och 226,25 på lydnaden.
Och vilken prisutdelning. Solen tittade fram, jag tog fram mina coola solglasögon, och vi bara myste på den underbara prispallen. Vi kom trea på tävlingen men det störde mig inte ett dugg denna dag. Jag kände mig som en vinnare och det har inte gått över än. Kommer väl ned på jorden igen på lördag då vi har vår säsongspremiär på elitspåret i Katrineholm.
Söndagens betyg:
Genomsökande 7,0. 7,0
Budföring 10,0. 10,0.
Platsliggning 10 10
Linförighet 7,0. 7,0
Framförgående 10. 9,0
Platsläggande 0. 0
Inkallande 6,5 7,0
Krypande 8,5. 8,0
Apportering 7,0. 7,0
Hopp 8,0.7,0
Betyg prispallen
Enköping har en pall med klass. Byggd i tre delar som gör den flyttbar. Snygga emblem på fronterna förhöjer exteriören och man står stadigt på pallen. Fina proportioner och lagom nivåskillnad mellan första och övriga pallplatser. Den känns trygg att stå på och placeringen vid flaggstången känns genomtänkt. Sammanfattningsvis en fin pall som är värd ett återbesök.
Betyg 8,0.
2010-04-13, 12 kommentarer
2010-04-12
Drama i två akter, del ett
Miztys och min söksäsong är kort men intensiv. Någon tävling innan spårsäsongen startar och någon på hösten när spåret är avslutat. Upplägget innebär att vi inte får så många chanser till ett uppflytt och mitt mål 2010 är uppflytt till högre.
Den långa vintern betydde att våra två chanser att nå målet i vår fanns i Nacka och Enköping under denna helg. Nacka kändes kört, planerna var som blöta kärr i en orienteringstävling och klubben har ingen prispall, vilket Mizty snabbt konstaterade när hon hoppade ur bilen vid klubbstugan på lördagsmorgonen.
Avhoppen var flera och vi var fyra modiga ekipage som ställde upp i lägre sök. Med startnummer tre tog vi oss an sökrutan och Mizty går fint ut och plockar de tre figgarna i den fina rutan. Inte felfritt, för det blir lite avdrag för tempo, vattendrickande och slarvfel från mig. ”Du måste skärpa till dig lite. Nu står du ju bara lite slappt och viftar med armen och mumlar sök till hunden”, sa domaren vänligt och gav en 8 i betyg. Den andra domaren sade ingenting men gav 7 i betyg och jag var jättenöjd med Miztys insats.
Nu fanns hoppet – men inte den rätta inställningen - hos Mizty. Inför budföringen sneglade hon åter tjurigt mot klubbstugan för att konstatera att det saknades prispall. Och inte blev det bättre av att de ställt mottagaren mitt på agilityplanen där Mizty hittade två smaskiga Frolic på väg in mot den vänlige funktionären. Frolic, som hon inte glömt när jag sände henne, för precis där de låg tvärnitade hon för att undersöka området ytterligare en gång, för att därefter trippa in till mottagaren; Betyg 8 och 7.
Men vi var med i matchen. ”Faen, bara hon kryper, så fixar vi detta”, tänker jag optimistiskt inför lydnaden. Det slafsar om kängorna under linförigheten men eftersom det är så få halter, där hon halvsitter, fixar vi en sjua.
Framförgående tyckte jag var bra, men domarna dömde väldigt ojämnt 9 och 6,5. Läggande under gång i vatten är inte Mizty intresserad av utan satte sig istället och efter den prövningen tappade hon allt intresse för tillställningen. Lunkade på inkallningen, nekade krypet och satte sig inte efter apportering och hopp över hinder. Med 171 poäng på lydnaden var festen över för mig. ”Vad är du sur för, det finns ju ingen prispall”, sa Mizty och viftade på svansen.
Totalt blev vi godkända med 402, 50 poäng (Krävs 420 för uppflyttning).
Lördagen betyg:
Genomsökande 8,0. 7,5
Budföring 8.0. 7,0.
Platsliggning 10 10
Linförighet 7,5. 7,5
Framförgående 9,0 6,5
Platsläggande 0. 0
Inkallande 5,0 5,0
Krypande 0. 0
Apportering 6,0. 5,5
Hopp 7,0. 8,0
Betyg prispallen
Nacka BK får trots ett utmärkt arrangemang ställa sig i skamvrån bland de brukshundklubbar som saknar en prispall. Nu kom vi tvåa i tävlingen efter att artigt genomfört tävlingen, trots saknaden av pall. Arrangören bad om ursäkt för detta och sa att de lagt pengarna på en ny stege istället – men - vad har man för nytta av en stege i lägre sök?
En chans kvar; Enköping i morgon. Den måste vi ta, tänker jag i bilen hem från tävlingen. Hur det gick?
Denna spännande avslutning läggs ut på bloggen i morgon!
2010-04-12, 6 kommentarer
2010-04-09
Nu är det dags!
Det är fredagskväll och det regnar ute. Inte bra. För i morgon ska vi tävla i Lägre sök. Nacka BK arrangerar och deras planer kallas i folkmun för ”kärren”. Ligger i en sänka och i veckan var jag där och rekade. Slaskade runt några varv och längtade efter sol, som ännu inte kommit. Funderade inte ens på att pröva ett kryp så det känns lite onödigt att ställa klockan på ringning i morgon.
Den här våren har ju blivit lite speciell med alla inställda tävlingar i snörika skogar. Hade det varit normalt skulle min ”Söksäsong” redan vara avslutad och fokuset legat på spår. Men tillsammans med min träningskompis Ture bestämde jag att ändå pröva någon söktävling i vår, eftersom det gått rätt bra på de få sökträningar vi genomfört.
Och Mizty sover, lyckligt ovetande om vad som väntar henne under morgondagen. Annars mår hon bra och är nu helt återställd efter kastreringen. Var ju lite loj på den senaste tävlingen då jag övervägde att sätta tillbaks livmodern igen. Så blev det inte för Djursjukhuset kunde inte garantera att det var just hennes livmoder de hittat. Dessutom var det ganska dyrt.
Nu är det bara att ”gilla läget” och vi har haft tur med lottningarna till elitspåren. Katrineholm den 17:de och Haninge den 25 april har vi kommit med på. Är inte orolig för specialen men lydnaden är inte bra. Vi har för många svaga moment. Först på slutet rullar de höga poängen in.
I onsdags arrangerade hemmaklubben en träningstävling och jag passade på att testa Mizty genom att genomföra alla moment tävlingsmässigt med domarbedömning. Vi skrapade ihop 196 poäng genom denna serie:
Platsliggning 10,0
Fritt följ 5,5
Ink. med ställ o lägg 5,5
Framåtsändande 0
Kryp 6,5
Skall 9.0
Metallapport 9,0
Tungapport 8,0
Hopp 8,5
Stege 9,5
Kände mig hyfsat nöjd efteråt för planen var blöt så Mizty satte sig inte vid halterna under fria följet - och då - är det svårt att få en tia. Och krypet blev lite högt – men – jag blev förvånad över att hon kröp överhuvudtaget i vattenpölarna. Framförsändandet var riktigt bra - fram tills gruppen på hemvägen – för där åkte nosen ned i backen och några förlupna Frolics plockades upp. Innan Miztys mellanmål var uppätet var jag framme vid henne – och – gav henne ett ordentligt knä i arslet, varpå hon hoppade fram någon meter för att sedan fortsätta sin marsch framåt. Domaren gav en nolla, vilket måste vara fel, för inte någonstans i regelboken står det att man inte får knäa sin hund i baken under framåtsändandet. Men eftersom det bara handlade om en träningstävling bråkade jag aldrig om saken.
2010-04-09, 2 kommentarer
2010-03-21
Nu är säsongen igång!
De senaste tre veckorna har bloggen fyllts av tystnad. Skälen är flera men framförallt för att detta är en ”tävlingsblogg”, och vi har inte tävlat under perioden, utan vilat oss i form inför lördagens lydnadstrea som Vällingby BK arrangerade. Kastreringen och den långdragna vintern har bidragit till stora omkastningar i mitt tävlingsprogram denna vårvinter.
Ursprungligen var tanken att vi skulle köra några lägre sök i mars men dessa söktävlingar har ställts in så vi anmälde oss till dagens lydnadstrea i stället. Har ju gett mig faen på att vi ska ta ett förstapris i trean innan vi lägger lydnadskarriären bakom oss. Enligt planen skulle ju detta skett i en ridhustävling under vintern men dopingreglerna stoppade tyvärr vårt sista försök.
Dagens lydnadstävling skedde i strålande sol, vilket var skönt - för publiken. Vi som tävlade var mindre glada eftersom värmen smälte ned all snö kring planen , som därmed blev ett lerigt träsk. Trodde jag slutat att tävla på blöta planer, eftersom jag vet att detta är meningslöst då Mizty ogillar att bli blöt om magen, framförallt med rakad mage, som nu efter operationen. Men när jag anmälde mig var planerna frusna och jag hoppades de så skulle förbli även över denna dag. Men tyvärr…
Sittande i grupp gick bra men vid platsläggningen protesterade Mizty mot att lägga sig i blötan, men gjorde det till slut. Avdrag för gnäll men en nia i betyg. Sättande under gång en åtta med avdrag för ”segt” sättande. Fria följet blev problematiskt i blötan. Mizty satte sig inte vid halterna men när domaren visade en sexa kände jag mig ändå nöjd inför fortsättningen. Det skulle jag inte gjort, för med inkallningen startar uppförsbacken. Mizty brukar gilla att komma på inkallningen och galopperar oftast med god fart. Dock ej idag. I sakta mak startar hon ett segt trav mot mig. Stannar pliktskyldigt och lägger sig först efter några ordentliga dubbelkommandon, Betyg 5.
Samma sak med rutan. Lunkar ut – men – lägger sig (efter flera dubbelkommandon) mitt i rutan. Jag kallar in henne men det tar tid innan hon kommer. ”Ingen panik, jag kommer” är hennes motto för dagen. Och så här håller det på. Hon gör sina moment, men ack så segt det går. Vi får ett tredjepris med 197,5 poäng. Och en pallplats. Vår tredjeplats belönades med en liten buckla som delades ut från ett torftigt cafébord inne i klubbstugan.
Dagens betyg, lydnadsklass 3
Sittande i grupp 10
Platsliggande 9
Fritt följ 6,0
Sättande 8,0
Ink. Med ställ & lägg 5,0
Rutan 5,0
Apportering över hinder 6,5
Metallrapportering 5,0
Vittring 5,5
Fjärrdirigering 5,0
Totalpoäng 197,5 (krävs 255 för förstapris)
Detta var vår första tävling efter kastreringen och det är nog bara att beklaga att dopingreglerna stoppade oss på ridhustävlingen för några veckor sedan. Skulle kanske chansat och ställt upp ändå, men det är svårt att hålla något hemligt med en blogg som läses över hela världen. En blogg som enligt statistiken satte besöksrekord under de veckor den var tyst. Ett märkligt fenomen för en publicist; ju mindre du skriver, desto fler besök, för då går folk dagligen in och tittar om det kommit något nytt. Undrar om annonsörerna känner till detta fenomen?
Dagens tävling satte myror i huvudet på mig. Miztys sega sättanden och lägganden på våta planer var ingen överraskning. Detta känner jag till – men – segheten kom som en överraskning för Mizty har varit piggare än nånsin de senaste veckorna och på träningarna har vi fått kommentarer som; ”en helt annan hund, vad har du gjort”. Kastreringen har jag svarat och mentalt ställt in mig på att det framöver bara är att stiga upp på prispallen och ta emot folkets jubel efter varje tävling. Visserligen lämnade inte sjukhuset någon resultatgaranti men tempot vid lördagens tävling var ju lägre än vad en dräktig tik har veckan innan valpning.
Kastreringen var kanske ett misstag så jag ringde Djursjukhuset för att fråga vad det skulle kosta att sätta dit livmoder och äggstockar igen. Eftersom det är helg kunde de inte ge klart besked och telefonisten var osäker på om livmodern fanns kvar nu när det gått över en månad sedan den togs bort. Är ni ett seriöst sjukhus så finns den kvar och jag vill ha ett pris på måndag, sa jag bestämt, utan att vara otrevlig.
Men det är bråttom för vår nästa tävling blir lägre sök i Nacka den 10 april och i Enköping dagen därpå, 11 april. Sedan börjar allvaret med elitspår i Katrineholm den 18 april. En dubbel så det bör finnas god chans att komma med, även om trycket på tävlingarna blir hårt i vår då flera tävlingar redan har ställts in p g a snön. Allt har förskjutits och först under förra veckan hittade jag en snöfri södersluttning där jag kunde lägga vårt första spår för säsongen. Mizty skötte sig fint och plockade hem pinnarna utan problem.
Betyg prispallen, Vällingby BK
Blöta planer och ingen prispall blir en solklar nolla i betyg för Vällingby BK. En nolla som förstärktes av ett ettrigt skjutande från en näraliggande skjutbana under tävlingen. Inför den allsvenska premiären i fotboll låg det plast- och presenningar över alla planer. Fanns det vatten så torkades detta upp och det borde Vällingby BK också gjort nu när de fått så fint startfält till förorten. Medelåldern på hundarna i klass tre var under två år och förarnas medelålder var 24 år. Vi var alltså ett ungt lovande gäng som borde erbjudits bättre förutsättningar.
2010-03-21, 4 kommentarer
2010-02-22
Dopingpolisen blev snuvade på bytet
Nu börjar det bli riktigt jobbigt med tävlingsabstinensen. Förra helgen kunde vi inte tävla, eftersom Mizty hade svårt med apporteringarna med en stor plasttratt kring huvudet. Inget smycke, utan en konsekvens av kastreringen, då hon måste hindras från att bita upp fjorton stygn på magen. Stygnen togs bort i fredags och enligt planen skulle vi tagit vårt efterlängtade förstapris i lydnadstrean i Viksbergs ridhus i söndags. Men så blev det inte, för lite snopet lämnade jag djursjukhuset med beskedet att Mizty hade tävlingsförbud under 28 dagar, eftersom hon intagit Metacam, en inflammationshämmande medicin.
Vad har Svetla Dimitrova, Grit Breuer, Monica Dinescu, Tibor Gécsek, Alexander Bagatj, Susen Tiedtke, Patricia Girard, Elina Zvereva, Dimitri Sjevtjenko, Daniel Plaza, Romas Ubartas, Ludmila Engquist, Roman Virastjuk, Filecea Moldovan och Niklas Axelsson gemensamt? De är europeiska idrottsmän, svarar den uppmärksamme. Ja, och alla har fällts för doping, svarar jag, och tackar Martina Raitio för att MeetMyOwn Misty May inte finns med i detta gäng. För det var nära ögat. Om inte Martina varnat mig på bloggen så hade säkert dopingpolisen slagit till i ridhuset och Mizty varit avstängd under resten av året. Vilket bittert öde detta hade varit. 2010 är ju vårt år – vårt allra bästa - någonsin.
Nu fick jag mätta min tävlingshunger genom att se på OS istället. Det blev ganska många timmar och eftersom mitt mantra är ”andras framgångar är min glädje” så blev det en glädjefylld helg, då hela 72 medaljer delades ut från en underbar prispall. Säsongens första 10:a som förstärktes av flagghissning och nationalsång. OS-pallen är en härlig utmaning för landets Brukshundsklubbar.
Men det har gått inflation i OS-medaljer. Grenarna blir bara fler och målet tycks vara att alla stjärnor ska få en medalj. Alltid är det väl någon distans som passar. Exklusiviteten har försvunnit och guldmedaljen gjuts ju inte ens längre i Guld. Jag förespråkar färre grenar och ser Skidskytte som en förebild, där de slagit ihop skidåkning och skytte, vilket blivit en formidabel succé som andra sporter borde följa. Exempelvis Backhoppning, som är en urtrist tv-sport. Det är omöjligt att se hur långt de hoppar och inga svenskar är med. Förutom Anja Persson finns det ju inte en svensk som hoppar över 60 meter. För att höja spänningen borde det läggas in ett skyttemoment för backhopparna. Tre skott i luften, gärna på flygande fågel, skulle höja spänningen väsentligt.
Dessutom, ju fler sporter desto större olycksrisker. Den georgiske rodelåkaren Nodar Kumaritasjvili miste livet redan innan invigningen och vår egen hårding, oldtimern Patrik Järby, hade tur som bara fick hjärnskakning när han kraschade i Super G. Det bästa vore att blanda farliga grenar med ofarliga. Exempelvis så är ju olycksrisken i Curling väldigt liten, eftersom tempot är sövande lågt. Mestadels står de ju och vilar på sina kvastar. För att få upp tempot tycker jag Curlingen skulle förläggas till Rodelbanan. Lösningen innebär att olycksrisken minskas genom att Rodel tas bort från OS-programmet. Det är ju ändå inga svenskar med.
Vad gör man under ett 28 dagars påtvingat tävlingsuppehåll? Funderade ett tag på att träna men lägga spår i meterdjup snö är besvärligt. Visserligen har Mizty lång nos men hittar hon pinnarna? Och i en sökbana med djup snö vill jag inte placera Mizty innan inre och yttre sår är fullt läkta. Kanske lydnadsträning men förutom att det är tråkigt så är kyla och oplogade planer ett problem. Det lutar åt tv-tittande, sömn, promenader och jobb under 28 långa dagar.
Vår nästa tävling blir lägre sök den 20 mars, då Danderyds BK står för arrangemanget.
2010-02-22, 3 kommentarer
2010-02-15
Nu är det för sent
Nu är hoppet ute för alla som längtat efter en valp från MeetMyOwn Misty May. I Tisdags förra veckan försvann äggstockar, livmoder och 5 500 kronor från våran gemensamma värld. Och med en veckas perspektiv undrar jag om inte förlusten av pengarna har satt djupare spår i mig än vad förlusten av ”paketet” har gjort för Mizty, för hon är piggare än nånsin.
Hitintills har jag inte märkt något av de negativa komplikationer som kan inträffa, exempelvis inkontinens. Kiss- och bajseriet fungerar som vanligt. Hon blev lite lös i magen av smärtstillande medicin de första dagarna men det har nu rättat till sig. Under veckan har vi bara tagit kortare promenader och var i dag på klubben för första gången sedan operationen. Vi tränande ”lugna moment” och träningsuppehållet verkar ha gjort henne gott för det var en alert dam som gick vid min sida denna dag.
Med plasttratt över huvudet och tretton stygn under magen stod vi över tävling förra helgen men stygnen tas bort på fredag och då tävlar vi naturligtvis på söndag igen. Inomhussäsongen ska avslutas med en ny lydnadstrea i Viksbergs ridhus, som troligtvis inte heller denna gång kan erbjuda någon prispall, så en andraplats och ett andrapris blir väl vår belöning. Om de hade haft en prispall är jag säker på att en kastrerad Mizty lätt tagit det där förstapriset. Djursjukhuset lämnade visserligen ingen ”vinstgaranti” men visst har man rätt att kräva en del resultat för drygt 5 000 kronor.
Och ska jag vara ärlig, så har Mizty aldrig riktigt gillat sina kvinnliga hormoner. Har mest varit irriterad på närgångna hanhundar som nosat henne i stjärten. Inte ens vid löpen har hon uppskattat den där nosen som aldrig gett upp. Nu är hon befriad från dessa sexuella trakasserier och kan koncentrera sig på det hon älskar allra mest – stå högst upp på en prispall!
2010-02-15, 3 kommentarer
2010-02-08
Ytterligare en ”läggmatch”
Ni som följer min blogg vet att Mizty och jag vägrar att vinna om det inte finns någon prispall på tävlingsområdet. I söndags var vi anmälda till min klubbs (Botkyrka BK) tävling i Viksbergs ridhus, en arena som envist nekar att sätta upp en prispall till värdiga vinnare. Som den trogne läsaren vet så har jag gjort allt för att ridhusägaren ska ta sitt förnuft till fånga och fixa en pall. Påtryckningar som jag trodde skulle gett resultat till söndagens tävling så att Mizty och jag äntligen skulle få gå på max och ta vårt välförtjänta förstapris i lydnadstrean.
För att vara på den säkra sidan åkte vi ut redan på lördagskvällen och inspekterade området och konstaterade då, trist nog, att mannen med blanka ridstövlar, morgonrock och en ridpiska i höger hand gjort annat än byggt en prispall under veckan. ”Bra att vi åkte ut, för nu kan vi ta sovmorgon i morgon”, sa Mizty i bilen på hemvägen. Eftersom jag är tävlingsnarkoman startade jag operation övertalning och sa att vi kunde åka till klubbens pall efter tävlingen och ställa oss där och fira.
Eftersom detta är Miztys favoritpall var jag optimistisk inför svaret – men tjurig som en aussie sa hon bara: ”Nix, det blir en ny läggmatch. Ingen pall – ingen seger. Tvåa i tävlingen och ett andrapris gäller om vi åker dit”, var Miztys bestämda besked.
Då försökte jag med mutor: ”Du slipper kastreringen på tisdag”. Inget hjälpte och det var först när jag erbjöd henne bilda team med flatten Sort Guld tuouch of Garlic som Mizty gav med sig. Förare till Sort Guld tuouch of Garlic är klubbens tidningsredaktör Ulrika Pettersson så hon och jag är vana vid att samarbeta. De skulle tävla i lydnadsklass två och Mizty och jag kom överens om att vi skulle räkna samman deras och vårt resultat. Ett, som det visade sig, genialiskt drag. Tillsammans plockade vi ihop inte mindre än 10 tiopoängare, varav jag tog två. Vi vann lagtävlingen överlägset och dilemmat med pall vid prisutdelningen löstes smidigt genom att bara Ulrika var med vid priscermonin.
Men på ett smidigt sätt hade vi visat konkurrenterna att vi är vinnare, bara förutsättningarna är de rätta. Som kuriosa kan jag naturligtvis visa vilka poäng vi skrapade ihop under vår del av tävlingen:
Dagens betyg, lydnadsklass 3
Sittande i grupp 10
Platsliggande 10
Fritt följ 5,5
Sättande 8,0
Ink. Med ställ & lägg 5,0
Rutan 9,0
Apportering över hinder 9,0
Metallrapportering 7,5
Vittring 7,5
Fjärrdirigering 5,5
Totalpoäng 236 (krävs 255 för förstapris)
Med 236 poäng gjorde Mizty precis vad hon lovade under lördagskvällen. En andraplats bland sex startande och ett andrapris.
Vi fortsätter alltså vår jakt efter prispallar och förstapris men nu blir det ett litet uppehåll, eftersom Mizty ska kastreras i morgon, tisdag.
Känns sådär, när hon nu ligger nyschamponerad vid mina fötter.
För att pigga upp oss gick jag in på rasklubbens hemsida där de presenterar vilka som blev årets aussies 2009.
Årets bruksaussie blev Chess Player Aramon som därmed förpassade 2007 och 2008 års vinnare Stjernborgens Frisco till en andra plats. MeetMyOwn Misty May kom på plats nummer 8. Mizty och jag känner oss ganska nöjda med detta och 2010 siktar vi på pallen.
Årets lydnadsaussie blev Blue Wingfire's X of Hot Shot och där kom MeetMyOwn Misty May på plats nummer 16. Även där siktar vi på att klättra i listan under 2010. Vi har ju våra brister I lydnaden men Mizty är momentsäker. Hon har trots allt inte haft någon nolla och ett snitt på 245 vid sina tre senaste tävlingar i lydnadstrean. Får vi bara till lite spets på några moment så ligger topp tio inom räckhåll under 2010.
Länk till årets aussies: www.australianshepherdklubben.nu/doc/Are...
2010-02-08, 3 kommentarer
2010-02-01
Sen och kylig "läggmatch"
Söndagens lydnadstävling i Viksbergs ridhus började med besvikelse för när jag inspekterade området fanns där fortfarande ingen prispall på området. Mizty deppade ihop och jag fick lägga mycket energi på att få henne på humör igen. Okej, sa jag; det finns ingen prispall men vi kan väl ställa upp när vi ändå åkt hit. ”Uppriktigt sagt är jag less på alla dessa läggmatcher där vi låter andra besegra oss för att det inte finns någon pall”, argumenterade Mizty och ville åka hem och se sitt favoritprogram ”Min hund styr mitt liv” på kabel-tv.
Jag förstår Mizty fullt ut men när våra medtävlare provocerade oss genom att säga att det inte är roligt att tävla när de vet att vi inte gör vårt bästa bestämde vi oss för att ställa upp: ”Men vi kommer inte att gå på max, aldrig att vi vinner en tävling utan prispall”, blev mitt bistra besked i den 18-gradiga kylan. En kyla som skrämt bort nästan hälften av de anmälda ekipagen i lydnadsklass 3. Av 11 hundar kom sex till start och vi fick startnummer fem.
Anne med sin Bostonterrier och Maja med sin Laekenois var naturligtvis där för vi tre ses alltid när det är tävling i lydnadsklass tre, fast vi egentligen bara har en sak gemensam: Vi hatar lydnadsklass 3 och vill därifrån så fort som möjligt! I lydnadstrean ska man inte stanna och få vänner för livet. Det märks redan när vi hälsar på varandra. Det är inte den där långa hjärtliga kramen som kan ge livslång vänskap, utan bara en kort nick med en blick, som snabbt vänds bort. Bakom planket vid platsläggningen tittar vi ned som om vi inte var där. Samma jobbiga känsla som när man åker ensam på en Ålandskryssning. Man är med, men är inte delaktig, som en åskådare i ens egen verklighet.
Med Mizty är det tvärtom. Hon gillar att det är samma hundar som ligger bredvid henne när det är lydnadstävling och fattar inte alls poängen med att bli uppflyttad och få helt nya hundar vid sin sida. Och naturligtvis fick hon en 10:a när hon låg tillsammans med hennes kompisar på dagens tävling. Även sittande i grupp belönades med en 10:a så vi kände oss laddade när lydnadsprogrammet inleddes. Speciellt Mizty som hade förväntansgnäll redan när jag markerade vittringspinnen innan fria följet. Har ju lagt ned ganska mycket energi på attitydträning och inte brytt mig så mycket när Mizty gnällt på träning. Har utgått från att hon går ned i varv på tävling. Och detta stämde i dag - på vissa moment. Men vid andra gnällde hon friskt. Och överslag mellan momenten då hon hoppade okontrollerat på mig i ren frustration, för att då och då ”jucka” på sitt favoritben, mitt vänstra.
Dagens fria följ belönades med en sexa i betyg. Satte sig segt och jag fick oftast klämma i med ett extra ”fot” vid sättandet. Gnäll, släpper, hoppar och DK var andra små detaljer som drog ned betyget. Sättandet vid gång gick däremot bättre, en nia.
Inkallningen blev en positiv överraskning. Mizty höll god fart hela sträckan men tog lite för många steg vid stannandet, betyg 8, 0. Till rutan gick Mizty fint ut och lade sig mitt i den, kommer sedan snabbt in - men tyvärr – hoppar upp på mitt ben när hon skulle gå fint vid avslutningen, betyg 9, 0. Apporteringen med hopp startar med ett gnäll och avslutas med för vid sväng vid avlämnandet, betyg 8, 5. Vid metallapporten var Mizty för tveksam vid gripandet, betyg 8, 0. Vittringen är Mizty säker på men har tyvärr kraftigt tugg på vägen in, betyg 7, 5.
Eftersom jag sett betygen räknade jag snabbt ut att det skulle räcka med 6, 5 på den avslutande fjärren för att vi skulle vinna och få ett förstapris. Då tog jag ett snack med Mizty: ”Nu skärper du dig för du vet vad som gäller. Ingen pall - ingen seger”. Och Mizty gjorde sitt jobb under fjärrdirigeringen. Tog några ordentliga steg framåt och avslutade med några grymma tjut som ledde till att domaren lyfte armen - och visade – 5, 0. Saken var klar, en andraplats och ett andrapris, 4, 5 poäng från ett förstapris
Dagens betyg
Sittande i grupp 10
Platsliggande 10
Fritt följ 6,0
Sättande 9,0
Ink. Med ställ & lägg 8,0
Rutan 9,0
Apportering över hinder 8,5
Metallrapportering 8,0
Vittring 7,5
Fjärrdirigering 5,0
Totalpoäng 250, 5 (krävs 255 för förstapris)
Efter den torftiga prisceremonin kände jag mig ganska avslagen. Även om jag är en man som hyllar principer måste jag medge att det kändes lite jobbigt att släppa ett förstapris bara för att det inte fanns någon prispall. Fast timmen var sen bestämde jag mig för att ”tala ut” med ridhusägaren som bor i ett gult hus, uppför en liten backe, strax bredvid ridhuset. Det lyste i fönstren när jag ringde på men ingen öppnade efter tre långa, starka signaler. De tända lamporna tydde på att någon var hemma så jag fortsatte att ringa och helt plötsligt öppnas dörren av en lätt överviktig man i femtioårsåldern; klädd i morgonrock, blanka ridstövlar och en ridpiska i höger hand.
Vad vill du? Frågar han med besvärande min. Jag bestämmer mig för att anfall är bästa försvar och frågar reptilsnabbt; Varför finns det ingen prispall vid ridstallet? Fast saknaden av en prispall varit ute på min blogg under flera månader verkar det som om detta var en helt ny fråga för mannen i morgonrock, ridstövlar och ridpiska. Han verkar inte förstå vad jag pratar om och när jag sedan i bakgrunden hör en kvinnlig sensuell röst ropa; ”kommer du snart älskling” förstår jag att jag kommit lite olämpligt och tackar för mig.
I och med denna misslyckade förhandling som avslutades med en stängd dörr förstår jag att problemet kommer att finnas kvar även nästa helg, då vi åter är anmälda till en lydnadstrea i ridhuset. Jag är innerligt tacksam till Kerstin som på bloggen gett mig rådet att ta med en egen prispall till tävlingsplatser som saknar en pall. Min prispall är under uppbyggnad och en släpkärra ska inhandlas – men - tyvärr hinner inte pallen bli klar till helgen. Ringer nog mannen i morgonrock, ridstövlar och ridpiska under veckan och ger honom en sista chans att förbättra sitt anseende genom att bygga en permanent prispall.
2010-02-01, 5 kommentarer
2010-01-24
2010 blir vårt år
Vintern har tagit ett fast grepp om huvudstaden. Eftersom snöröjningen nästan är obefintlig i Stockholm numera ångrar jag att vi inte satsade på dragträning i höstas. Nu när arbetsplatsen flyttat till Kungsholmen har Mizty och jag en dryg timmes promenad i snömodd innan vi är framme. Med skidor, en bra draghund och lite flyt vid rödljusen skulle vi klara av sträckan på halva tiden. Det är förvånansvärt få Aussies som satsar på drag, vilket är lite märkligt, för det är få raser som drar i kopplet lika hårt och ihärdigt som en Aussie. Det blev jag påmind om under förra helgen då rasklubben ordnade en gemensam träning. Där fanns ett ivrigt gäng villiga draghundar som inte släpptes loss innan de kom ut i sökbanan.
Jag har en hatkärlek till Sök. Tror inte någonsin jag känt mig upprymd och glad efter ett sökpass. Alltid är det något som inte funkat. Ibland går hunden inte ut. Och går den ut görs det bakslag, eller ett för långt slag och tar hela banan i ett svep. Eller blindmarkerar, eller markerar inte alls, eller har ingen lust att påvisa när hon hittat en figurant. Alltid har det inträffat något som ger negativa tankar under bilresan hem från träningen. Men för en envis tävlingsmänniska är det kanske bakslagen som gör att man så snabbt som möjligt vill ut i sökskogen igen. För nästa gång, då… För nästa gång, då… För nästa gång, då…
Och vilken skillnad mot spåret! I spårskogen hittar Mizty nästan alltid alla pinnar och jag är sprudlande glad i bilen på hemresan. Sätter på min favoritmusik och sjunger glatt med. Kort och gott, stämningen är på topp! Men kanske hör detta samman; att Mizty vet att jag kommer att vara sur i bilen efter söket och tvärtom vid spår. När jag sätter på henne rulle och skynke inför söket kanske hon tänker; nu kommer det där jobbiga då husse är jättesur när vi åker hem. Eftersom Mizty är blyg och inte talar ut om sina problem får jag aldrig veta hur det ligger till, bara spekulera, som så många gånger förr.
Men jag hade inte så mycket att klaga på vid lördagens sökträning för Mizty skötte sig riktigt bra bland andra Aussies. Många unga duktiga förare och hundar som jag hoppas få se på tävlingar framöver. Aussieägare är lite speciella. ”Nästan bara unga tjejjer som ringer och vill köpa en valp” berättade en uppfödare för mig. Och inget fel i det. Med risk för att kallas gubbsjuk tycker jag det är trevligt att umgås med dessa unga damer. Men uppfattningen om hundrasen Aussie är bland dessa unga kvinnor väldigt tvetydig. De inleder oftast med att berätta om hur fantastisk Aussien är för att sedan avsluta med att säga att det inte finns en enda svensk Aussiehanne som är värd att avla på. Faktumet att nästan alla ägare av en Aussietik numera tar valpar på sina hundar är därför väldigt svårtolkat. Förmodligen är det så trivialt som att de tycker att deras egen tik är så väldigt speciell, så de bara måste ta en valp på den, oavsett vilken kvalité hanhunden besitter.
Detta är en renodlad tävlingsblogg som gått på tomgång den senaste månaden då det inte funnits några tävlingar att ställa upp på. Men från och med söndag, 31 januari, så återställs ordningen. Då är nämligen säsongspremiären i Viksbergs ridhus genomförd. Har fått programmet och 11 hundar är anmälda i lydnadsklass tre med start klockan 18 00. Jag gillar den sena starttiden. Känns exklusivt, som när Barcelona och Zlatan startar sina matcher klockan 22 00 i Spanska ligan. De som räknas startar sent, så är det bara.
Har föresten fått mycket beröm för vårt tävlingsprogram som presenterades i mitt förra blogginlägg. Seriöst och genomtänkt är de vanligaste kommentarerna. Några tvivlare har varnat mig för att köra Lydnads-SM, Bruks-SM, Freestyle-VM och Lydnads-VM under tre intensiva månader. ”Du behöver ju inte vara med i varenda tävling, det kan bli för mycket”, säger de. ”Håll er till sanningen! Jag hoppar ju över Nordiska mästerskapen i Bruks och när Mizty kastreras och slipper de besvärande hormonförändringarna blir hon outtröttlig”, svarar jag tvivlarna.
Jag och Mizty befinner oss i våra allra bästa åldrar och 2010 kommer att bli vårt år. Allt pekar på det och nu ska vi börja leverera, som det heter på modernt idrottsspråk. Det finns egentligen bara en sak som oroar mig inför säsongspremiären nästa söndag; Prispallen! När vi tävlade i ridhuset i november fanns det ingen prispall. Den skarpa kritik jag då riktade mot ridklubben borde lett till att de nu byggt en pall. Om inte, så blir det ytterligare en ”läggmatch” för vår del, där vi underpresterar för att inte utsättas för förnedringen att inte få bestiga en prispall efter en topprestation.
2010-01-24, 7 kommentarer
2010-01-10
Smakar det så kostar det
Hundsportens uppladdningsperiod är vintern, då momenten tränas och säsongen planeras, inte bara av tävlingsekipagen, utan också av supportrarna som följer tävlingarna på plats. Min fanclub har därför bett mig lägga ut mitt tävlingsprogram 2010, för att till bra priser kunna boka in sina resor och hotell i god tid,
Januari
31, Lydnad 3 i Vikbergs ridhus
Februari
7, Lydnad 3 i Vikbergs ridhus
21, Lydnad 3 i Vikbergs ridhus
Mars
7, Sök, Uppsala BK
13, Sök, Oxelösund BK
20, Sök, Danderyd BK
April
4, Spår Mullsjö BK
17, Spår, Katrineholm BK
18, Spår, Värmdö BK
24, Spår, Danderyd BK
25, Spår, Haninge BK
Maj
1, Spår, Strängnäs BK
2, Spår, Stockholms Södra BK
8, Spår, Västerås BK
9, Spår, Eskilstuna BK
15, Spår, Järfälla BK
16, Spår, Nynäshamn BK
22, Spår, Skutskär BK
23, Spår, Linköping BK
Juni
5, Spår, Knivsta BK
6, Spår, Falu BK
13, Spår, Ludvika BK
18, SM i lydnad, Karlstad
19, Spår, Tierp BK
20, Spår, Kopparberg BK
24, VM i Lydnad, Herning i Danmark
25, VM i Freestyle, Herning i Danmark
Juli
3, Spår, Avesta BK
4, Spår, Heby BK
Augusti
7., Spår, Tranås BK
8, Spår, Mullsjö BK
14, Spår, Avesta BK
15, Spår, Malmen BK
21, Spår, Uppsala BK
22, Spår, Lindesberg BK
26-28, SM i Bruks, Edsbyn
September
4, Spår Skultuna BK
5, Spår, Väsby BK
11, Spår, Linköping BK
12, Spår, Botkyrka BK
19, Spår, Arboga BK
25, Spår, Sthlm Södra BK
26, Spår, Södertälje BK
Oktober
9, Spår, Finspång
17, Spår, Tyresta BK
23, Spår, Karlstad BK
24, Spår, Hammarö BK
30, Spår, Säffle BK
November
7, Sök, Vällingby BK
13, Sök, Roslagens BK
14, Sök, Nynäshamn BK
21, Lydnad, Apollogruppen, ridhus
Ett digert tävlingsprogram med drygt 50 starter som innebär 9 000 kronor i startavgifter och 1 100 bilmil till en bensinkostnad av 14 500. Därtill kommer kostnader för övernattningar och restaurangmat (9 000). Lägger man också till Miztys kastrering (5 500:-), försäkring (1 000:- ), sök- och kennelläger (5000:- ) och hundmat (5000:-) så ligger primadonnans kostnader på cirka 50 000 kronor under 2010.
Hundsport är ju en extrem materialsport så visst måste hunden få kosta men det finns gränser, eftersom pensionerna sänktes vid årsskiftet. 2010 blir ett ekonomiskt magert år för min del, om inte bortlottningar, sponsorer och prispengar förbättrar saldot. Och föresten, skulle jag bara tänka på prispengar så skulle man köpt en travhäst istället – men – hur mysig är en häst i tv-soffan?
2010-01-10, 9 kommentarer
Sida 5 av 12. Förra sidan Nästa sida