Blogg
2010-07-24Stolt men inte nöjd
Ibland förstår jag inte hur jag tänker. Det är fredagskväll, jag står överst på prispallen, får priser som är värda 2 000 kronor, men känner ändå ingen glädje. Varför? Det blev inget förstapris i lydnadsklass 3 på Bro Håbos tävling. Vi besegrade 12 ekipage och vann tävlingen med ett andrapris på 245 poäng. Förstår helt enkelt inte varför jag vill lämna lydnadstrean för det är ju där vi vinner tävlingarna, får stiga upp på pallen och ta emot applåder och fina priser. Förhållandet är som olycklig kärlek; ologiskt och omöjligt att förklara.
Detta var en bra kvällstävling där de yttre förutsättningarna kändes perfekta. Efter tropisk hetta under flera dagar i stockholmstrakten svepte en kallfront in över regionen och drev ned temperaturen till behagliga 16 grader.
Start 20 30 och mina tankar gick till VM finalen i fotboll som också startade 20 30. De flesta stora arrangemang inom idrotten startar 20 30, exempelvis då Ingemar Johansson besegrade Floyd Patterson inför 30 000 åskådare på Yankee Stadium i New York 1959. Det var inte lika många åskådare på Bro-Håbo och de som fanns lämnade planen efter elithundarna som körde sitt program innan oss i trean. Då tillhörde också jag publiken och ägnade stort intresse åt att se på vilken nivå domarna låg på, eftersom vi skulle ha samma domare. Jag såg många bra prestationer men bedömningen var kärv. Inger Svedin och Marita Berg delade inte ut några gratispoäng så inför lottningen insåg jag att det blir tufft att nå ett förstapris denna sommarkväll.
Upplägget på tävlingen var helt nytt för oss eftersom den genomfördes på två planer med två domare som bedömde fem moment vardera. Och momenten utfördes inte i den vanliga ordningen. Exempelvis så startade vi med platsliggning och inte, som bruklig, med sittande i grupp och sittande under gång kom mitt i programmet.
Vi hade startnummer åtta och när vi fick avdrag för ”nosande” på platsliggningen förstod jag att det skulle bli tufft inför fria följet och jag kände mig nöjd när domaren visade en sjua efter prestationen. Avdrag för ljud vid stegförflyttningarna, vilket är ett avdrag jag gärna tar då det visar att Mizty är ”på tå” och inte likgiltig vid momentet.
Inkallning med ställande och läggande tycker jag är det absolut svåraste att träna in med Mizty. Får vi fart blir det för många steg och får jag ett bra stannande är det för lågt tempo och i kväll blev det alltihop: För många steg, för lågt tempo och dk gav 5,5 i betyg.
Dags för paradgrenen rutan och Mizty galopperar mitt in i den och lägger sig på kommandot samt kommer vid inkallningen. Belönas dock ”bara” med 8,5 med avdrag för tempot. Verkligen tuff bedömning för visserligen var det ingen sprint till rutan men 1,5 pinne bort var hårt bedömt. Tugg på vittringspinnen drog ned betyget till 7 på momentet.
Efter dessa moment var det dags för byte av domare och plan. Förutom fjärren så är jag nöjd med poängen på den halvan. På fjärren blev det framförflyttning och gnäll med 6,5 i betyg.
Betygen i Bro-Håbo
Sittande i grupp 10
Platsliggning 9,5
Fritt följ 7,0
Sättande 9,0
Inkallning. Med ställ & lägg 5,5
Rutan 8,5
Apportering över hinder 8,0
Metallrapportering 8,5
Vittring 7,0
Fjärrdirigering 6,5
Totalpoäng 245,0 (Etta i tävlingen och ett andrapris. 255.0 krävs för förstapris)
Betyg, prispallen Bro-Håbo
En snygg pall, placerad mot klubbhuset. Byggd i liggande furu avviker den mot det rödmålade huset. Pallplatserna är breda och bekväma med gott om plats så att även en stående hund kan känna sig trygg under prisceremonin. Proportionerna mellan ettan och övriga pallplatser är dock för liten. Skillnaden mellan segraren och övriga bör vara större än vad den är på Bro-Håbo:s prispall. Placeringen drar ner betyget något eftersom pristagarna inte kan se apellplanerna där tävlingen avgjorts. Besvärande många brukshundklubbar placerar prispallen framför sina serveringsbord med konsekvensen att de får en sittande nonchalant publik där även oartigt rökande förekommer. Föredrar en stående publik som utbringar ett fyrfaldigt hurra för pristagarna.
Betyg 7,5
Så här i eftertexten och med lite distans till inledningen känner jag mig ganska nöjd med tävlingen. Under det senaste året har vi stabiliserat oss och höjt lägstanivån rejält. På Bro-Håbys tävling förra året fick vi ett nollpris och lyckades med bedriften att få betyg 0 på fria följet. Sådana djupdykningar gör vi inte längre utan har stabiliserat oss på nivån 225 – 250 poäng i lydnadstrean.
Kände mig faktiskt ganska säker på en pallplats inför gårdagens tävling och som en ren artighetsgest gentemot arrangören klippte jag mig inför tävlingen. Och inte vilken klippning som helst: 370 kronor och inget svammel om pensionärsrabatt. ”Fullt pris, den ska upp på prispallen i kväll”, sa jag till frisören. Och det kändes som om arrangören uppskattade frisyren när de delade ut de fina priserna. Jag fick en fri hundförsäkring under ett år, värde 1 500 kronor samt 15 kilo hundfoder, 500 kronor i handeln. ”Alldeles för mycket”, som mamma sa när hon fick två trisslotter i födelsepresent.
Om en vecka är det dags för en ny attack mot förstapriset i lydnadstrean, då Södertälje BK står för arrangemanget.
Skrivet i Nyheter, 2010-07-24, 4 kommentarer
2010-07-20
Tuff start i högre sök
Efter 30 mil i Forden anländer vi till Järvsös klubbstuga med fina planer och skön tallskog, där morgondagens sök ska genomföras. Sju ekipage deltar i högre sök och vi drar startnummer fyra vid lottningen på lördagsmorgonen.
Solen var uppe och temperaturen närmade sig 25 grader när vi startade tävlingen med uppletande. Ett uppletande som blev en besvikelse eftersom Mizty bara hittade två föremål inom de tillåtna fem minuterna. Hittade dessa två snabbt men lade, som vanligt, av när hon inte hittade något föremål inom en minut. Lullade omkring, kissade och ville helst vara på stigen vilket domarna belönade med dubbelnollor. Inte den start jag hade önskat mig men såg ändå fram emot lydnaden som skulle genomföras innan lunch.
Lydnaden gick skapligt och med 220, 50 poäng blev vi tvåa på momentet. Inga nollor men överlag lite för låga poäng för att jag skulle vara helt nöjd. På framförgåendet hade de markerat banan med pinnar som var förvillande lika de marschallhållare som jag använder när vi tränar på momentet, vilket naturligtvis ledde till att Mizty gick fram till dessa för att se om det låg någon godisbit på pinnarna. Krypet var superlågt men domarna drog för dubbelkommande vid läggandet, ett dk som jag inte har en aning om vad jag gjort.
Söket genomfördes efter lunch och nu närmade sig temperaturen 30-gradersstrecket när jag sände Mizty mot vänstra hörnet. Hon kommer tillbaks utan markering och likadant blir det i högerhörnet. Tror Mizty missat en Figge och sänder henne ytterligare några gånger innan jag går ordentligt fram i banan. Efter sju skick och på cirka 75 meter markeras den första Figgen. Den andra hittas på 150 och med 25 meter kvar av banan är Mizty helt slut och lägger sig platt på stigen när funktionären meddelar att det är en minut kvar. Eftersom jag är övertygad om att vi missat en Figge ger jag Mizty ett fotkommando och i sakta mak promenerar vi mot banans slutsnitzel. ”Betyg fem men det var synd att hunden inte gick ut där hon lade sig för det ligger en Figge 20 meter utanför där hon lade sig”, sa domarna. Visst var det synd men jag var inte helt missnöjd för tävlingen visade att Mizty klarar en högrebana och vi kommer att göra nya försök i höst då spårsäsongen och den varma sommaren har passerat. Nu kom vi på fjärde plats i tävlingen på totalt 350, 50 poäng. Målet att bli godkänd uppnåddes inte, främst beroende på dubbelnollan vid uppletandet.
Betygen i Järvsö
Sök 5+5
Uppletande 0+0
Platsliggning 10+10
Fritt följ 6.5+6.5
Ink. med ställ 7.0+7.5
Framåtsändande 5.5+6.5
Kryp 9,5+9.0
Skall 7,0+5.0
Tungapport 8.5+8.0
Hopp över hinder 9.0+9.0
Summa lydnad 220,50
Summa special 130,0
Totalpoäng 350, 50
Betyg prispallen
Pallen i Järvsö är byggd i klassisk traditionell stil. Den är stabil och har bra proportioner. Siffrorna på pallen är enkla och tydliga och denna ”funkispall” fyller sitt ändamål på ett utmärkt sätt. Placeringen är okej men står aningen för snett för medaljörerna måste vrida på huvudet för att se appellplanen där tävlingen avgjordes. På plussidan ligger Järvsös tradition att alltid utbringa ett fyrfaldigt hurra för medaljörerna. Ett inslag som förhöjde stämningen under prisutdelningen.
Betyg 8.0
Efter lördagens sök- var vi anmälda till klubbens spårtävling på söndagen där vi var reserv nummer 15. Under lördagen fick jag veta att reserv nummer nio var inplockad och hade visst hopp om en plats när jag infann mig vid lottningen på söndagsmorgonen. Men tyvärr. Inte nog med att alla kom för i klubbstugan satt ytterligare en förhoppningsfull reserv och väntade. En reserv som var före mig så det var långt till en start och dagen ägnades nu åt att titta på alla duktiga ekipage som genomförde tävlingen.
Efter Järvsö åkte jag till Sundsvall och Härnösand för att hälsa på vänner innan Meet Myowns årliga kennelläger på Vildmarkscampen i Nederhögen. Ett läger som inleddes med att jag och Mizty gästade uppfödarens hem under några dygn. Det blev ett par härliga dagar hos Annika med familj. Fiskade, badade och myste samt fick av Annika en lektion i vad cykelmotion innebär för en aussieägare: Full fart i sju kilometer med fem aussies i maxfart runt hjulen. Det efterföljande kennellägret var som vanligt jättetrevligt. Sök, spår och lydnad hela dagarna samt hundsnack på kvällarna. Kunde inte bli bättre och inte blev det sämre av att jag och Mizty förärades med titeln ”Årets Meet Myown ekipage”. Kände mig stolt, rörd och glad över Annikas tal när priset överlämnades.
Nu på fredag gör vi en ny attack mot ett förstapris i lydnadstrean då Bro-Håbo arrangerar en kvällstävling. Samling klockan 20 00 och i kallelsen presenteras ett annorlunda upplägg, genom att momenten genomförs i olika ringar med två domarpar, dvs samma upplägg på internationella lydnadstävlingar i elitklass. Ska bli spännande att se hur Mizty antar denna utmaning.
Skrivet i Nyheter, 2010-07-20, 6 kommentarer
2010-07-08
Mizty valde ett svårare spår
Som reserv nummer nio trodde jag aldrig på en plats på söndagens elitspår i Heby. Men 19 30 ringde telefonen och jag erbjöds en plats. De hade inte lyckats få tag i den före oss och nu gick platsen till mig; kul men lite bökigt eftersom bilen redan var packad inför danslägret i Herräng.
Jag gillar Heby efter att varit där på ett spårläger. Trevliga funktionärer, fina spårmarker och planer och vi var tio ekipage som samlades i klubbstugan denna soliga söndagsmorgon. Jag drog spår nummer sju och när vi kom ut till spåret parkerades bilen exakt där den också ställdes när jag tävlade i Hebys högre spår för ett par år sedan.
Upptagsrutan var dock en annan och Mizty gick fint ut – och – tog bakspår. Blir inte klok på bakspårsproblematiken och det verkar vara slumpgeneratorn som bestämmer åt vilket håll hunden går. Men okej, fint iväg och snabbt hittas en pinne och sedan två till. När den fjärde pinnen hittas ser jag att den tillhör gårdagens tävling i lägre spår. Sånt man kan råka ut för när klubbarna kör tävlingar i samma marker två dagar i rad.
Jaha, tänkte jag, nu väljer hon säkert att följa lägrespåret istället, vilket Mizty gjorde och avslutar dagens spårarbete genom att komma fram till vår bil där lägrespåret avslutades under lördagen. Så var den dagen förstörd men jag var inte särskilt besviken för Mizty tyckte väl det var en tuffare utmaning att följa ett spår som legat ett dygn, än ett som bara legat några timmar.
Spårarbetet genomfördes under extrem värme och bara fyra av tio ekipage fanns kvar i tävlingen inför uppletande och lydnad. Jag drog iväg till danslägret och har nu dansat under fyra dygn, vilket varit en perfekt uppladning inför lördagens tävling i högre sök i Järvsö. Har som mål att nå ett godkänt resultat. På söndagen är jag reserv nummer femton till deras elitspår. Naturligtvis finns det ingen chans för start men jag ligger över vid klubben och finns med vid lottningen, utifall någon deltagare inte dyker upp när det är dags.
Efter tävlingarna i Järvsö styr jag ännu längre norrut för att vara med på Meet Myowns årliga kennelläger. Förutom trevligt umgänge blir det träningspass i spår, sök och lydnad. Ska bli roligt att återse de jämtländska skogarna.
Skrivet i Nyheter, 2010-07-08, 1 kommentarer
2010-06-30
Turen sviker oss
Under vår och försommar har jag haft otrolig tur i lottningarna till spårtävlingarna. Har i stort sett kommit med på det jag anmält mig till, men nu är det slut på turen och allt har återgått till det normala: Linköping, reserv nummer 19. Heby, reserv nummer 9 och Järvsö, reserv nummer 15.
Mizty verkar dock inte bry sig utan är som vanligt och nu ser vi båda fram emot Meet Myown´s årliga kennelläger i de jämtländska skogarna, 15 – 18 juli. Ska bli kul att träffa trevliga valpköpare och en av dem, Ann-Chatrine med Lycka, träffar vi redan helgen innan då vi båda tävlar Sök i Järvsö. Jag åker ju ändå förbi Järvsö på väg till kennellägret.
För egentligen hade jag inte tänkt köra någon högre söktävling förrän sen höst men när vi blivit bortlottade på spåren och Mizty gått bra på sökträningarna bestämde jag mig för att göra ett försök på Järvsös tävling den 10 Juli. Dagen efter är vi också anmälda till deras spårtävling men där är vi reserv nummer 15. Utsiktslöst, men när jag ändå är på plats kommer jag att infinna mig vid samlingen, med hopp om att någon inte ska dyka upp.
I söket blir jag jättenöjd om vi blir godkända för uppflyttning är vi inte mogna för. Det krävs 8:a på specialen och så bra är vi inte. Går Mizty normalt kan vi nog få 6 eller 7 i betyg, vilket är bra men inte tillräckligt för uppflyttning. Lydnaden tror jag däremot inte blir något problem. Mizty går allt bättre på lydnaden och t o m fria följet ser bra ut.
Till Hebys spårtävling nu på lördag är vi reserv nummer 9 men har under veckan avancerat till reserv nummer 4. Har gett upp tanken på att få en plats och packar istället in Mizty i Forden och styr mot Herräng. En veckas dansläger väntar. Jag ska dansa dagar och nätter för att komma i riktigt fin form till Järvsös söktävling. Men det är klart, mobilen är på, och ringer de från Heby så offrar jag en danskväll och åker dit. Det är bara tio mil mellan Herräng och Heby.
http://www.herrang.com
Skrivet i Nyheter, 2010-06-30, 4 kommentarer
2010-06-17
Vi leder i halvtid
Den här säsongen satsar jag allt för att ta hem klubbens prestigefyllda buckla; ”Mesta & Bästa”. Klubbens bästa allroundhund koras genom ett snillrikt poängsystem, där Miztys favoritresultat; Godkänd i elitspår, gett henne många värdefulla poäng under vårsäsongen. Med totalt 63 poäng ligger vi ledningen inför sommaruppehållet och hade det varit ett annat ekipage som lett tävlingen skulle jag naturligtvis hedrat denna duktiga förare genom en ärofylld intervju här på bloggen.
Nu tycker jag det känns en smula förmätet att intervjua mig själv så jag bad en journalistkollega intervjua Mizty istället. Naturligtvis hade svaren blivit bättre om jag hade svarat men ibland får man nöja sig med det näst bästa och här följer intervjun med Aussien Meet Myown Misty May, ”Mizty”:
Hur tycker du säsongsöppningen varit?
- Med tanke på de få träningspass Benny orkade ta med mig på i vintras så är jag hyfsat nöjd. Han skyllde på ont i ryggen, för mycket snö, för kallt, ja det fanns faktiskt ingen gräns för alla ursäkter han hittade på. Han kräver en massa den mannen, men är oerhört lat själv.
- Och ibland är ju karl helt galen, som i våras, när han utan att ha gett mig ett enda träningstillfälle anmälde mig till en söktävling. Hur bussigt är det på en tiogradig skala.
Men du har ju gått bra på söket?
- Ärligt talat så var jag urless på Bennys skitsnack om att han inte hade en sökhund. Han försummade aldrig ett tillfälle att få tala om detta och värst var han efter några öl med träningskompisarna. Jag var inte vatten värd och för att få slut på detta slog jag till med några skapliga resultat och sedan dess har gubben inte sagt ett knäpp.
- Stolt som han är har han inte ens bett om ursäkt genom att smeka min päls.
Du låter lite besviken på Benny.
- Man har den förare man har och det är bara att gilla läget. Jag är ju hans första tävlingshund och naturligtvis hade det varit bättre med en mer erfaren förare om man fick önska själv. Benny funkar perfekt som sällskap och går bra ihop med andra människor men han har för liten motor för att nå de där riktigt stora tävlingsresultaten. Han är ju ingen ungdom precis och ibland kan jag bli avundsjuk på hundar som får tävla med unga spänstiga förare. Vilken skillnad mot Bennys lufsande på appellplanen. En tia för oss i fria följet finns ju bara inte, utan jag blir jätteglad när vi får en sjua.
- Jag såg ju Bennys brister redan när han var och tittade på mig som valp. Ingen i kullen var särskilt intresserad av honom och jag försökte vara passiv så han skulle tappa intresset för mig. Faen, jag vill inte bli någon soffhund hos en pensionär i Stockholm, tänkte jag, och sneglade på de valpköpare som bodde i stora hus på landet. Hade inte hans dotter Emma sagt att hon skulle köra agility med mig så skulle jag överklagat köpet hos Brukshundklubben.
Men trots allt, ni leder ju ”Mesta & Bästa”. Har Benny ingen del i den framgången?
- Han gör så gott han kan, vilket hedrar honom. Jag beundrar hans envishet, tålamod och experimentlusta. När någon metod inte funkar för att lösa ett problem prövar han genast något nytt. Jag får en chans att fatta vad han menar, sedan prövar han något nytt. Men det är klart, har man inte kompetensen så blir det en massa experiment istället.
- Söket är ju ett praktexempel på vad jag menar. Efter tre träningstillfällen visste Benny precis hur jag skulle tränas och de råd hans erfarna träningskamrater gav honom lyssnade han inte på. ”Kan själv” gällde för hela slanten och resultatet blev att jag gick sämre och sämre på söket. Numera har vi ett ”Hawaiisök” där jag jobbar helt självständigt och Benny står på stigen viftar lite planlöst med armen.
Men spåret går ju bra, är det bara din förtjänst?
- Men herregud, jag är ju hund och spåra är naturligt för mig. Att spåret går bra beror ju på att jag då får jobba helt självständigt utan att gubben lägger sin näsa i blöt. Benny är som bäst när han är passiv, vilket funkar jättebra på spåret.
Och framtiden Mizty, vinner ni Mesta & Bästa 2010?
- Chansen finns men det finns flera duktiga ekipage som utmanar oss. De är bättre än vad vi är och vårt starkaste kort är kvantitet och tur: Anmäler vi oss till tillräckligt många tävlingar och turen fortsätter i lottningarna så kan det gå vägen. Men i jakten på en seger verkar ju Benny nästan desperat. Jag trodde det skulle bli lite ledigt nu i juli men redan i helgen efter midsommar har han anmält oss till elitspåret i Heby.
- Och vet du vad galningen gjort helgen därpå? Han har han anmält mig till högre sök på lördagen och elitspår på söndagen. Visst gillar jag etapplopp men då ska det vara i samma gren. Vad skulle han själv säga om att tävla i cykel på lördagen och löpning på söndagen? Jag bara frågar - men - det är bara att gilla läget och göra sitt bästa. Är man en trogen hund så är man.
Botkyrka BK: Mesta & Bästa 2010, ställningen 15 juni.
Benny Hellis, Meet My Own Misty May 64
Jeanette Liljebäck, Lintorpets Fjorgyn 41
Leif Lundgren, Borderness Lakrits 31
Lotta Linusson, Chefka´s Anytime Baby 24
Jessica Solner, Lei-Anns Bert 12
Ann Ericsson, Puckings Zirocco 12
Lena Sundh, Wilse´s Estrella 12
Inger Waak, Hagadahls Tyra 10
Charlotte Quiding, Working Border Jojo Spot 9
Helena Näslund, Sunlit Negil Debsemil 7
Lennart Larsson, Puckings Wilse 7
Marie Linder, Whatuas Big Love 6
Ture Lindholm, Lislo Akir 6
Sanna Brandt, Perro Rizados Armando 5
Britt-Mari Skog, Äventyrs Heidi 5
Lars Wiklund, Barvatorp´s Luva 5
Mikaela Krantz, Bj Marcia av Nangijala 5
Britt Abrahmsén, Black Selection At Your Side 4
Anette Larsson, Easy Glamour On Tour 3
Ulrika Pettersson, Sort Guld Touch of Garlic 3
Ingrid Tapper, Sunsillk`s Lonley Ranger 3
Joakim Leverström, Siegerhaubes Gimli 3
Länk till reglerna för Mesta & Bästa: www.botkyrkabk.se/start/index.php?page=m...
Skrivet i Nyheter, 2010-06-17, 1 kommentarer
2010-06-10
Staffan Tapper och jag har något gemensamt
I 36 år har jag tänkt på hur Staffan Tapper kände sig när han missade den avgörande straffen mot Polen i VM i fotboll i Västtyskland 1974. Nu vet jag. Han måste ha känt sig som jag kände mig i tisdags, då vi missade förstapriset på Botkyrkas lydnadstävling. För precis som Sverige mot Polen 1974 dominerade vi tillställningen fram till det avgörande ögonblicket. En kalaslydnad ledde till att vi hade ”straffspark” inför den avslutande fjärren – och missade!
Vi inledde programmet med vårt bästa fria följ någonsin, vilket belönades med 8,5 i betyg. Siffror som vi aldrig varit i närheten av tidigare. Av bara farten klämde Mizty till med 10 i sittande under gång. Stannade skapligt på inkallning med ställande, tappade tempo inför läggandet men 8 i betyg var okej. Klockrent ut till rutan, några steg innan läggande och något snett sättande vid avslutet gav 9 i betyg på rutan. Sedvanlig vid sväng bakom vid avlämnandena av apporterna gav 8 på apportering över hinder och 7.5 på metallen.
Klockren vittring- men tyvärr - kraftigt tugg gav 7 i betyg.
Nu jävlar sätter vi den tänkte jag inför den avslutande fjärren, för fjärren har blivit betydligt bättre sedan vi senast testade den på tävling. Men det går snett från början. Vid läggande hamnar inte Miztys framben rakt framför henne, utan det ena är vikt under henne och hon lägger sig lite på sniskan och hittar där lite gräs att käka på. Så när jag kommenderar ”stå” ser hon mest ut som om ”stör mig inte, ser du inte att jag äter”. Panikångesten gör sig påmind och jag ryter till med ytterligare ett ”stå” och lite yrvaket ställer Mizty sig upp några steg närmare mig. Övriga skiften går skapligt men tyvärr gnällde hon till på slutet och jag vågar knappt titta på domaren efter momentet. ”Måtte hon ge oss en femma”, för hon utförde ju trots allt alla skiften, tänkte jag. Men domen är obönhörlig, inte en siffra på blocket när högerarmen lyfts upp. En nolla och jag känner mig som Staffan Tapper för 36 år sedan.
Visserligen hade jag inte 100 000 åskådare på läktarna men tillräckligt många för att bara vilja försvinna ned i ett mörkt hål för att slippa möta deras blickar. Staffan Tapper hade åtminstone ett omklädningsrum han kunde gömma sig i men vid Botkyrkas appellplan finns inga gömställen för besvikna förlorare utan det var bara att hålla god min och plocka fram favoritfloskler som; ”Sånt händer, inget att göra åt” och ”Nämen det är ju bara en lek, vi kommer igen”.
Som tur vad hade jag redan innan tävlingen bestämt att åka att dansa efter tävlingen. Staden satsar ju stort inför bröllopet och denna kväll erbjöds en Rockabillyfest vid Strömparterren vid slottet. Jag hämtade därför protokollet och drog direkt till dansen, utan att invänta prisutdelningen. Efter några danser var lydnadstävlingen glömd och när jag kommer hem vid tvåtiden på natten pratar Mizty och jag ut om vad som egentligen hände på tävlingen.
”Du blåste mig på pallen, fast vi vann tävlingen”, inledde Mizty, och sa att hon var besviken över att vi drog hem så snabbt fast vi båda älskar att stå på prispallen, framförallt Botkyrkas. Jag bad om ursäkt för att jag också har andra intressen än hundsport och sedan slank det ur mig; ”Eftersom du sabbade fjärren var du faen inte värd att stå på pallen i dag”. Detta skulle jag aldrig ha sagt för nu kommer en lång mästrande föreläsning av Mizty.
”Du grabben, tänk efter”, inleder hon, och fortsätter med en retorisk fråga: ”Vi båda gillar att stå på prispallen och när får vi stå på den?” Jag tänker efter och svarar: ”När vi tävlar i lydnadstrean”. Precis så är det, säger Mizty och påstår att det var därför hon sabbade fjärren i dag. ”Lek tanken att vi får ett förstapris och startar i elitlydnaden, då kan du glömma att stå på en prispall under de närmaste åren”, säger hon och påminner om att konkurrensen om en pallplats är betydligt enklare i trean. ”I dag visade vi ju att vi är ett ”klassekipage” genom höga poäng fram till fjärren, då jag insåg att 6, 5 på momentet skulle betyda att vi stod på pallen för sista gången inom överskådlig tid. Du ska inte vara sur, utan tacksam över mitt agerande”, avslutade Mizty, och jag kunde inte vara annat än imponerad över hennes analytiska förmåga.
”Tänk, fem år och redan så klok”, blir min sista tanke innan jag somnar in efter denna händelserika dag.
Dagens betyg, lydnadsklass 3
Sittande i grupp 10
Platsliggning 5,0
(Mizty satte sig när jag gick emot henne, vilket hon får göra på brukset då momentet är avslutat när tiden är ute. Slavrigt av mig att inte säga till Mizty att ligga kvar när jag kom emot henne.)
Fritt följ 8,5
Sättande 10,0
Inkallning. Med ställ & lägg 8,0
Rutan 9,0
Apportering över hinder 8,0
Metallrapportering 7,5
Vittring 7,0
Fjärrdirigering 0,0
Totalpoäng 229,0 (Etta i tävlingen och ett andrapris. 255.0 krävs för förstapris)
Betyg, prispallen Botkyrka BK
En personlig pall som är integrerad med naturen. Lösningen med liggande timmer är elegant och ändamålsenlig men bryter av för mycket mot det bakomliggande klubbhuset, som nu också borde byggas i liggande timmer. Siffrorna 1, 2 och 3 i gjuten koppar är en elegant detalj. Utsikten från pallplatserna är mot lydnadsplanerna, vilket känns genomtänkt. För min smak är det dock för liten höjdskillnad mellan första och övriga pallplatser, vilket drar ned betyget.
Betyg 8,5
Skrivet i Nyheter, 2010-06-10, 4 kommentarer
2010-06-07
”Dammsugarmizty” visade klassen i spåret
Ny helg, ny tävling och nya utmaningar. Denna helg var det Knivsta BK som stod för värdskapet och de erbjöd fina elitspår både lördag och söndag. Klubben hade valt att köra de två tävlingarna separata och inte som en dubbel, vilket innebär att vissa kom med på båda, vissa på en och andra kom inte med på någon av tävlingsdagarna. Även om jag hade turen att komma med båda dagarna så förordar jag en dubbel, eftersom fler ekipage då har chansen att få tävla.
Eftersom Mizty gillar ”etapplopp” var jag aldrig orolig, trots extrem sommarvärme, för att tävla två dagar i rad och när vi träffades på lördagsmorgonen drog jag återigen startnummer ett, vilket var lite synd för nummer sju till tretton fick starta med uppletandet, vilket jag föredraget med utgångspunkt från att Mizty skulle vara piggare inför momentet om hon fick starta med detta.
Men spåret var fint och Mizty plockar pinnar, när hon väl kommit på det, för först blev det ett förargligt bakspår. Är övertygad om att det är slumpgeneratorn som bestämmer vilket håll hunden går åt, för jag ser inget mönster, eller något träningssätt som ger resultat. Betyg 7 av båda domarna. Spåret klaras på 23 minuter och istället för sju köttbullar låg nu sju småpinnar i fickan när slutpinnen hittades. Betyg 10 inför uppletandet.
Har förändrat träningen med uppletande och var förväntansfull inför momentet – och – det gick ganska bra. Tre föremål och betyg 7.0 och 6.5. Och faktum är att det kunde gått än bättre för Mizty hittade också det fjärde föremålet, precis när tiden gått ut. Men i ärlighetens namn såg inte domarna när Mizty gjorde sin obligatoriska kissning i rutan, så jag var jättenöjd med betyg och Miztys insats.
Lydnaden var stabilt men Mizty satte sig på platsläggningen p g a att hon placerades i ett myrbo. Jag såg att det vällde ut svartmyror ur ett hål där Mizty skulle lägga sig men vågade inte flytta henne från den plats hon var anvisad, vilket kostade oss Certpoäng i tävlingen. Betyget blev 7.5 och med en 10 på platsen hade vi haft 525 poäng istället för de 517 vi nu fick. Certpoängen är 520.
Att vara så nära årets mål grämde mig så det kändes skönt att få en ny chans redan dagen därpå. Även denna dag utför Mizty ett strålande spårarbete och plockar alla pinnar och att hon dessutom gick åt rätt håll var extra roligt. Gott gräs vid startpunkten fördröjde dock starten en smula, vilket kostade 1,5 poäng i betyget vid upptaget. Med alla pinnar två dagar i följd kunde jag inte vara annat än nöjd. För det heter ju ändå spårtävling och det är ju inte vårt fel att de också blandat in en massa annat krafs som lydnad i en spårtävling.
Med känslan av att hon vunnit spårtävlingen närmade sig Mizty uppletanderutan med hög svansföring och även denna dag hämtade hon hem tre föremål – men – denna gång kissade hon mitt framför domarna och betyget blev 6.0. Kissandet i rutan är inget problem för Mizty, men för mig som vill ha högre betyg. Jag har två teorier inför hennes kissande, antingen är det för att hon är så ranghög och bara måste kissa över en fläck där någon annan hund gjort detsamma, eller så är det ett sätt att visa mig att det är hon som bestämmer över sitt eget könsliv. För denna teori talar att hon alltid utför behovet i min närhet och det ser ut som om hon tänker: ”Du har kastrerat mig. Det räcker. Du ska faen inte bestämma när jag ska kissa också. Där går gränsen”, tycks hon tänka.
Inför lydnaden har vi vårt bästa läge någonsin och när platsliggningen går problemfritt känner jag att Certpoängen är i hamn med en ”normal” lydnad, vilket det också blir med 220, 75 poäng. Av tretton startande ekipage kom vi femma i tävlingen på 534,75 poäng. Jag var jättenöjd med helgen. Årets mål var uppnått. Fullt på spåren, poäng på uppletandet och inga nollor på lydnaden i två tävlingar på raken kändes stabilt så nu gäller det bara att fila på momenten så att dagens sexor blir åttor och då kan ett Cert bli möjligt i framtiden. Kanske inte i år, men det kommer, det är jag säger på. Eller som en domare sa: ”Det finns en potential i hunden. Det gäller bara att du tillvaratar den”. Jag försöker, men det är min första tävlingshund och Mizty kommer att vara som bäst först om ett par år.
Betygen i Knivsta, lördagen
Uppl. av spår 7.0 7.0
Spårning 10.0 10.0
Uppl. av föremål 7.0 6.5
Platsligg med skott 7.5 7.5
Fritt följ 6.5 6.5
Inkall. med ställ 6.0 6.5
Framåtsändande 5.0 6.0
Krypande 7.5 7.0
Skall 7.5 7.0
Metallapport 7.5 7.5
Tungapport 7.5 7.0
Hopp 7.5 8.0
Stege 10.0 9.5
Totalpoäng, lydnad: 210.0 211.5
Totalpoäng, specialen 308,0 305.0
Summa totalt: 517.25 och godkända
Betygen i Knivsta, söndagen
Uppl. av spår 8.5 8.5
Spårning 10.0 10.0
Uppl. av föremål 6.0 6.0
Platsligg med skott 10.0 10.0
Fritt följ 6.5 6.0
Inkall. med ställ 6.5 6.0
Framåtsändande 5.5 6.0
Krypande 7.0 8.0
Skall 6.5 6.0
Metallapport 7.5 8.5
Tungapport 8.0 8.5
Hopp 7.5 7.0
Stege 10.0 10.0
Totalpoäng, lydnad: 219.0 222.5
Totalpoäng, specialen 314.0 314.0
Summa totalt: 534.75 och Certpoäng
Inför årets tävlingssäsongen satte jag upp tre mål för 2010. Uppflyttad till högre sök, Certpoäng i elitspår och ett förstapris i lydnadstrean. Två av dessa är uppnådda och det tredje, förstapriset i trean attackerar vi i morgon tisdag då min klubb Botkyrka BK arrangerar en kvällstävling. Chansen finns, men det blir svårt för lydnadsmomenten har haft låg prioritet när vi tränat under spårsäsongen.
Betyg prispallen Knivsta BK
Knivstas klubbstuga är en liten idyll. Lantligt läge strax utanför Stockholm med en fin veranda där lydnadsprogrammen kan avnjutas. Där finns också en prispall, placerad vid husgaveln. Placeringen är okej, även om pristagarna måste vända blicken åt vänster för att se appellplanerna där tävlingen avgjorts. Den bruna färgen ger pallen ett lite trist intryck eftersom den inte har några siffror på fronterna. Men klubben har tänkt till och tillämpar ett originellt grepp genom att sätta dit siffrorna manuellt strax före prisutdelningen, vilket ger pallen ett fräschare utseende. Baksidan och kanterna av pallen är klädda med finmaskigt hönsnät, vilket gör att pallen också kan användas som kaninbur, eller råttfälla. En smidig lösning på ett praktiskt problem.
Betyg 7.5
Skrivet i Nyheter, 2010-06-07, 8 kommentarer
2010-05-29
Miztys första etapplopp
Som de flesta känner till var jag landslagscyklist för 46 år sedan. De fåtal som missat detta tycker jag tävlar alldeles för mycket med Mizty. ”Varje helg är på tok för mycket, säger de med bekymrad min. ”Men vad faen när vi körde etapplopp tävlade vi varje dag så en gång i veckan är ju löjligt lite”, svarar jag med bestämd min. Och Mizty är lite av en etapploppscyklist. Ingen direkt spets, men oerhört jämn. Visserligen på en ganska låg nivå, men jämn. Som Gustav Larsson i årets Giro d’Italia. Gustav och Mizty viker aldrig ned sig utan fullföljer alltid en tävling, oavsett hur långt de ligger efter ledaren.
Så när vi tävlat i Gävle på fredagen, i Järfälla på lördagen och nu stod på startlinjen i Värmdö på söndagen kändes helgen som ett etapplopp, vilket passade mig perfekt. Det enda problemet var att Mizty aldrig åkt något etapplopp – men - hon var med på noterna när jag för tredje dagen i följd selade på henne inför en upptagsruta.
Eftersom vi inte hunnit träna något efter gårdagens bakspår i Järfälla gör hon nu om samma sak , men med mer finess. För när Mizty fint fångat upp spåret går hon iväg, vänder sig om efter några meter, möter min blick, gör ett ”lappkast” och drar iväg i full fart åt andra hållet. ”Bakspår” skriker tävlingsledaren och Mizty återvänder till den riktning hon först valt. Hon är ju så signalkänslig den lilla damen och jag gav väl henne en blick som signalerade att det var fel. Nästa gång blir det att titta upp i luften tills vi är ute ur rutan. Betyg 6.5 av båda domarna.
Spåret går bra. Mizty missar visserligen en pinne men hon jobbar fint hela tiden och jag märker ingen avmattning för att det är hennes tredje elitspår på tre dagar. Tiden är 23 minuter och betyget blir 9. Mizty är lågtempererad och tar aldrig ut sig helt. Jag tror hon kan springa hur länge som helst i sin egen takt och den egenskapen är till nytta när det är tätt mellan tävlingarna. Många beklagar att deras hundar ”tar slut och orkar inte hela programmet”. Sådana problem har inte Mizty. Hon kan, liksom Gustav Larsson, tävla flera dagar i sträck utan att det blir någon större skillnad i resultaten.
Se bara på uppletandet, där Mizty faktiskt presterade sitt bästa resultat på denna sista, av helgens tre tävlingsdagar. Två föremål och en femma av en domare (som själv har en aussie och vet att det inte är så himla lätt att få till det med rasen). Den andre domaren (som inte har en aussie) gav oss en nolla för andra dagen i följd, eftersom han dömde i Järfälla också. Tre tävlingar och totalt en ynka femma i betyg av en domare imponerar inte. 15 poäng av 180 möjliga signalerar att det finns problem vid uppletandet. Summerar jag säsongens tävlingar så är det uppletandet som är det stora problemet, med ett medelbetyg under fem. Spåret går bra och lydnaden skapligt. Hade vi haft ett hyfsat uppletande med en sjua i betyg skulle vi haft certpoäng på tre av vårens spårtävlingar.
Dagens lydnad gick skapligt med totalt 216.50 poäng. Inga nollor men lägre än ”normalt” på inkallningen och skallet. Framförsändandet börjar bli stabilare med sjuor som betyg på dagens tävling.
Poängen i Värmdö BK:
Uppl. av spår 6.5 6.5
Spårning 9.0 9.0
Uppl. av föremål 5.0 0.0
Platsligg med skott 10.0 10.0
Fritt följ 6.0 6.5
Inkall. med ställ 5.0 5.0
Framåtsändande 7.0 7.0
Krypande 7.0 7.0
Skall 6.0 6.5
Metallapport 7.0 8.5
Tungapport 8.0 7.0
Hopp 9.0 8.0
Stege 9.0 9.0
Totalpoäng, lydnad: 216.0 217.5
Totalpoäng, specialen 271.0 241.0
Summa totalt: 472.50, godkända och en sjätteplats på tävlingen.
Vår nästa tävling blir i Knivsta nästa helg då brukshundklubben bjuder på elitspår både på lördag och söndag. Det är två separata tävlingar så jag anmälde mig till båda. Självklart kom jag också med på båda tävlingarna, vilket inte blir något problem nu när Mizty kört igenom sitt första etapplopp.
Många av mina konkurrenter tycker det är konstigt att jag kommer med på varenda spårtävling. ”De verkar först plocka in dig och sedan lottas det om de andra platserna”, säger de uppgivet. Jag kan ju inte svara för arrangörerna, utan kan bara spekulera i varför de alltid tar med oss i startlistan. Jag tror det beror på att vi lever i ett mediesamhälle, där publicitet och uppmärksamhet betyder så mycket för brukshundklubbarna.
Med Mizty och mig i startlistan så vet klubbarna att de får ett referat på bloggen som läses över hela världen och det är nog den främsta orsaken till att vi alltid plockas med.
Den andra orsaken är den populära prispallsbedömningen som är helt unik. Det är Sveriges största prispallsbedömning och klubbarna vill till varje pris få sin pall bedömd. Och betygssättningen gör skillnad: Exempelvis så byggde Eskilstuna BK om sin pall efter min bedömning och Stockholms södra flyttade sin efter min kritik på placeringen. Knivstas pall är inte bedömd och jag ser fram emot att få betygsätta den under helgen.
Ps: Saknar ni betygssättningen av Värmdös pall? En glasklar nolla. Ingen pall så långt ögat kunde nå. Pinsamt, eftersom ett duktigt hemmaekipage tog hem segern och fick, i brist på pall, firas i klubbstugans myssoffa. Vilket passar bättre i melodifestivalen än på en brukshundtävling.
Skrivet i Nyheter, 2010-05-29, 5 kommentarer
2010-05-23
Myror förstörde festen
Gävles kvällstävling blev sen och jag kom inte i säng förrän efter midnatt, då väckarklockan ställdes på 04.30, för dagen efter var det dags för en ny tävling då Järfälla BK arrangerade ett elitspår väster om Stockholm. Bara sex spår, så återigen hade vi haft fru Fortuna med oss vid lottningen.
Samling i skogen och även denna dag drog vi ”spiken” när startordningen lottades. Spåren ligger i ett Naturskyddsområde och arrangören bjuder på fina ”rullatorspår”. Till skillnad mot träskmarken i Gävle var detta ett parkområde med fin öppen skog. En öppenhet som skapade problem för Mizty, eftersom det blåste kraftigt.
Under veckan hade vi intensivtränat påsläpp så jag utgick ifrån att vi hade löst problemet med bakspår men Mizty har tydligen mer att lära - för denna morgon startas med ett snyggt påsläpp – åt fel håll. Men i den varma underbara sommarsolen kommer vi bra igång och hittar snart en pinne. Spåret går på en åssluttning med kraftig vind från ett näraliggande öppen äng och Mizty får ett ordentligt tapp. Irrar omkring, går ut på ängen, vänder och tiden går. Hittar spåret men får sedan ytterligare ett tapp och när slutpinnen hittas har jag bara fyra små pinnar i fickan och en sjua i betyg. Ett av våra sämre resultat och maxtiden 35 minuter klarades med en enda minut.
Med tanke på att Mizty fick jobba så hårt på spåret och värmen blivit pressande var jag inte alltför optimistisk inför uppletandet som skedde ute i skogen, direkt efter spåret. Rutan såg fin ut, kollade in vinden, och bestämde mig för att starta i högra hörnet. Satte ned Mizty, tittade ut i rutan, gav kommandot ”leta”, varvid Mizty förflyttar sig två meter framåt för att där hysteriskt rulla runt och klia sig. Jag undrar vad som skett och ser att jag satt henne i en myrstack och nu försökte hon förtvivlat avlägsna dessa djur från sin kropp. Tar in Mizty och hjälper till genom att borsta hennes päls. När vi är klara har det gått minst två minuter av tiden och på den återstående tiden hittar Mizty ett föremål. Betyg 0.
Med bakspår, tre tappade pinnar och nolla på uppletandet var väl inte läget det allra bästa inför lydnaden som genomfördes i årets första sommarhetta. Det var ett av de segaste lydnadsprogram som genomförts på en elittävling. Ingen hund sprang. Alla lunkade i värmen och Mizty var segast av dem alla. Inga nollor i programmet men låga poäng överlag. Totalt blev det 201 lydnadspoäng. Totalpoängen blev 405, 25. Godkända och en fjärdeplats i tävlingen.
Poängen i Järfälla:
Uppl. av spår 7.0 6.5
Spårning 7.0 7.0
Uppl. av föremål 0.0 0.0
Platsligg med skott 9.0 9,5
Fritt följ 5.0 5.0
Inkall. med ställ 5.0 6.0
Framåtsändande 6.0 7.0
Krypande 8.0 6.5
Skall 7.0 7.5
Metallapport 7.0 7.0
Tungapport 5.0 5.0
Hopp 7.0 9.0
Stege 10.0 10.0
Totalpoäng 403.0 407.5
Betyg, prispallen Järfälla Bk
Järfälla måste tyvärr placeras bland de brukshundsklubbar som saknar prispall. Oartigt och nonchalant mot oss tävlande som gått upp mitt i natten för att tävla på klubben. Järfälla har dessutom de allra bästa förutsättningarna för en värdig prispall. Klubbområdet är stort och det finns många bra ställen att placera pallen på.
Betyg 0
Skrivet i Nyheter, 2010-05-23, 2 kommentarer
2010-05-16
I de norrländska urskogarna
I gästboken här på hemsidan skriver Jenny från Sundsvall att hon saknar prispallsbedömningar från norra Sverige. Jenny har rätt. Jag tar till mig denna kritik och i fredags styrde jag därför Forden mot norr för att tävla elitspår, då Gävle BK stod för värdskapet. Vår första kvällstävling, samling klockan 17 00, och denna gång packade jag också ned en ficklampa i väskan som alltid finns på ryggen under spåret.
Kände mig optimistisk när vi passerade Uppsala men pessimistisk vid Tierp för där började det regna. Mizty och regn funkar nämligen inte ihop. Halterna vid fria följet, läggandet vid inkallningen och krypet blir katastrofer så jag funderade på att vända om, men körde ändå hela vägen till klubbstugan.
Välkommen, säger en trevlig funktionär, och berättar att det regnat i över ett dygn, vilket blev uppenbart när planen besiktigades. Plaskvåt med öppna vattenpölar. Inget kryp i dag, tänkte jag, och bestämde mig för att ta tävlingen som träning. För första gången drar vi startnummer ett på ett elitspår och det kändes helt okej att snabbt komma ut i skogen.
Under veckan har vi tränat upptag och det kändes fint när Mizty gör ett perfekt upptag som belönades med en tia av båda domarna. Spåret går i risig sumpmark och på vissa ställen går jag i vatten upp till knäna. Men på de torra partierna hittar Mizty pinnar och när slutpinnen dyker upp efter 25 minuter har jag sex små i fickan. Med en nia på spåret kände jag mig nöjd med spårarbetet och såg fram emot uppletandet.
Ett uppletande som blev lite märkligt. I sedvanlig stil travade Mizty ut i rutan för att sedan gallopera när hon kommit 15 meter från stigen. Hittar ett föremål men sedan är det roliga slut. Tempot går ned, en kissning, hittar inget mer och noll på momentet. Men man får plocka fram det positiva, hon bajsade inte framför domarna. Alltid något. Uppletandet har varit ett problem de senaste fem åren men främst har det handlat om att Mizty inte gått ut på djupet. Numera tycker jag hon går ut skapligt – men – är mycket sämre på att hitta föremål. Ytterst handlar det väl om motivation och det är väl bara att träna så den ökar. Problemet är hur?
Lydnaden på den blöta planen gick som förväntat, dvs dåligt. Men det fanns ljuspunkter. Sjua på fria följet är bra för oss, liksom åtta på tungapport och tio på hopp och stege. Tior på de tre sista momenten såg snyggt ut i protokollet – men kryp fanns inte i primadonnans värld denna kväll, som avslutade med prisutdelning 21,30.
Lydnadsbetygen i Gävle.
Fritt följ 7,0 7,0
Ink. med ställ o lägg 5,0 5,0
Framåtsändande 5,0 5,0
Kryp 0,0 0,0
Skall 7,0 7,5
Metallapport 7,0 7,5
Tungapport 8,0 7,5
Hopp 10,0 10,0
Stege 10,0 10,0
Platsliggning 10,0 10,0
Totalt: 190,0 185,5
Sammantaget blev vi godkända på 456,75 poäng och femma på tävlingen.
Betyg prispallen Gävle.
Gävles prispall är originell. På håll är den anskrämlig och på nära håll ett litet konstverk. När jag betraktade den på håll trodde jag fronten var beklädd med rostig plåt och gjorde allt för att Mizty inte skulle se den. Nyfikenheten förde mig dock framåt och mitt närseénde betraktar en pall där fronten är klädd med granfaner från näraliggande barrskog. En modig innovation inom pallarkitekturen som är värd all beundran. Pallen har också bra proportioner. Placeringen mot klubbstugan drar dock ned betyget något, då jag föredrar utsikt mot tävlingsarenan.
Betyg 7,5
Skrivet i Nyheter, 2010-05-16, 4 kommentarer
Sida 1 av 9. Nästa sida