Blogg
2010-05-10Nytt ”pers” på elitspåret
Jag har, liksom de flesta som sysslar med hundsport, satt upp mål för säsongen. På elitspåret är mitt mål i år att få Certpoäng, vilket var väldigt nära på Eskilstunas tävling i lördags. Vi satte nytt personbästa med 517 poäng och det krävs 520. Naturligtvis har jag flera bra bortförklaringar till tre missade poäng men nöjer mig denna gång med att berätta sanningen.
Väderleksutsikterna för dagen var dystra. Hällande regn och full storm i fem plusgrader utlovades. Men jag älskar meteorologer som har fel, för vid Eskilstunas klubbstuga på lördagsmorgonen regnade det inte, utan det var bara kallt och blåsigt utanför fönstret när dagens spår lottades. Av totalt tio drog vi spår nummer 7.
Rutan för spårupptaget ser fin ut, om än lite risigt i början. Jag gör våra vanliga förberedelser, går ned på knä och ger kommandot ”Spåra”, någonting händer, förmodligen fastnar linan och Mizty stannar upp några meter in i rutan, blir osäker och snurrar runt kring mina ben. Jag tar in henne och gör en omstart och denna gång går hon fint ut i rutan och fångar upp spåret. Betyg 9 av båda domarna.
”Dammsugarmizty” spårar fint och hon hittar pinnar. Med sex pinnar i fickan förstår jag att vi närmar oss slutet, då spåret går ut i öppen terräng på ett hygge med kraftig blåst från näraliggande Mälaren. I den kraftiga blåsten får Mizty svårt att lokalisera pinnarna och när jag ser spårmottagaren förstår jag att vi missat en pinne och Mizty har svårt att hitta slutpinnen, fast hon har den i nosen. Spårmottagaren står fullt synlig på en väg och förmodlingen exakt där hon avslutat spåret för Mizty kommer fram till henne flera gånger. Jag blir orolig för tiden men Mizty kämpar på för att slutligen hittas slutpinnen, vilket innebar 6+1, betyg 9 och tiden blev 31 minuter (maxtid är 35).
Jag känner mig nöjd med Miztys spårarbete inför lydnaden som genomförs i ett riktigt busväder; kallt, blåsigt och duggregn. Har blivit bortskämd med tior på platsliggningen men i dag fick vi åttor av domarna då hon satte sig när hunden bredvid henne inledde momentet med att skälla ihälligt tills vi förare gömt oss.
Fria följet sämre än förväntat men i stort är jag nöjd med lydnaden. Miztys attityd kändes okej, inga nollor, och skapliga betyg på vissa moment. Med 226 poäng var vi faktiskt tvåa på lydnaden, slagen bara av Lisette Olausson från Katrineholm, som med sin Tervuer kvalificerat sig för årets lydnads-SM.
Denna dag avslutades tävlingen med uppletande och för att nå Certpoängen 520 krävdes minst 5,25 på momentet. Vi fick betyg 5 med tre föremål inhämtade. Retligt, eftersom vi fick en så fin start genom att Mizty snabbt plockande in tre föremål. Men primadonnan har ju inget tålamod. När damen inte hittar ett föremål direkt tappar hon koncentrationen och börjar lulla omkring i rutan, till synes ointresserad av uppgiften. Den obligatoriska kissrundan ingick naturligtvis även i dag – och – när tävlingsledaren skriker ”en minut kvar" missuppfattar Mizty återigen budskapet och sätter sig och bajsar inför åskådare och funktionärer – och därmed – hamnade certpoängen i en bajspåse.
Olyckligtvis har Mizty blandat ihop kommandot ”en minut kvar” med ”det dags att bajsa” och när vi tävlar i Gävle på fredag ska jag säga till tävlingsledaren att vi inte vill ha någon information när det är en minut kvar vid uppletandet.
Lydnadsbetygen i Eskilstuna.
Platsliggning 8,0 8,0
Fritt följ 6,0 5,5
Ink. med ställ o lägg 7,0 7,0
Framåtsändande 7,0 7,0
Kryp 7,0 7,0
Skall 8,5 9,0
Metallapport 7,0 7,0
Tungapport 9,0 9,0
Hopp 9,0 8,0
Stege 10,0 10,0
Totalt: 229,0 223,0
Betyg prispallen Eskilstuna.
När vi tävlade på klubben för ett år sedan gav jag pallen följande omdöme:
”Ett enormt fint klubbområde med tjusig klubbstuga och stora fina planer – men - tyvärr håller prispallen inte samma höga nivå. En opersonlig pall som känns som ett provisorium där den placerats vid klubbhusets ena gavel. Utsikten är mot grillen och oset av hamburgerkött stör vinnare som är hungriga och tar ned segerglädjen för vinnande vegetarianer. Pallen är byggd av spill- eller drivved och skulle behöva en översyn. Placeringen vid gaveln gör också att många missar högtidliga prisutdelningar. En arbetsgrupp som ser över ”pallfrågan” bör tillsättas av styrelsen.
Betyg 5, 5”
När jag nu återser tävlingsarenan i Eskilstuna upptäcker jag till min stora glädje att klubben tagit min kritik på största allvar genom att bygga en helt ny pall. Och vilken pall. Tyvärr räckte våra poäng på dagens tävling endast till en femteplats men hade gått än bättre skulle vi bestigit en stadig och fin pall med bra proportioner. Breda pallplatser där såväl förare och hund står stadigt och tryggt då de intar folkets hyllningar. Klubbemblemet snyggt placerat ovanför pallen och guldfärgade handgjutna siffror förgyller pallen ytterligare. Placeringen mot grillen drar dock ned betyget något.
Betyg 8
Skrivet i Nyheter, 2010-05-10, 4 kommentarer
2010-05-06
Nästan pinsamt tursamt
Detta är ju en tävlingsblogg och normalt innebär det ett inlägg i veckan eftersom vi brukar tävla varje helg under säsongen. Detta bonusinlägg beror på att jag haft otrolig tur vid vårens lottningar till elitspåren. Har kommit med på varenda tävling i vår, i motsats till i höstas då vi knappt kom med på någon.
Eftersom jag tycker det är lite pinsamt att ta en plats då många ekipage smått hysteriskt jagar SM-poäng, ligger jag lågt med att berätta när vi kommit med på en tävling. I stort sett är det bara ni här på bloggen som får veta detta. Så dagen efter lördagens DM i Strängnäs stod vi åter i spårskogen på söndagsmorgonen då Stockholms södra stod för värdskapet för ett elitspår.
Det var samling ute i skogen och jag var ”peppad” för bergsklättring för det brukar bara vara upp eller ned när spåren går i Stockholms skärgård. Av tretton startande drog vi spår nummer tre, ett bra nummer och kort efter lottningen stod vi vid en fin upptagningsruta.
Jag är numera väldigt nöjd med hur Mizty agerar vid upptaget av spår för med god fart går hon alltid rakt ut tills hon stöter på det korsande spåret. Trodde också hon löst koden med att gå åt rätt håll för det var länge sedan hon valde bakspår på träning. Därför blev jag väldigt förvånad när hon valde bakspår vid gårdagens DM. Trodde det var en engångsföreteelse men även vid dagens tävling tog hon bakspår. Trist, men nu blir det att träna upptag framöver.
Väl i spåret går Mizty väldigt bra denna morgon, snabbt, energiskt och det är egentligen bara ett problem – hon finner inga pinnar – och efter halva spåret får hon ett ordentligt tapp. Mizty får verkligen kämpa och söker hela tiden olika alternativ för att fånga upp spåret och till slut följer hon sitt eget spår bakåt och finner då vinkeln hon missat. Efter den pärsen verkar det som om Mizty kommit på att det är apportpinnar som leder till en köttbulle. Hon hittar fyra pinnar och orolig för tiden småspringer jag mot slutpinnen. Med facit i hand var stressen onödig för tiden på spåret blev 25 minuter. Fyra pinnar och slutet blev betyg 7 och för upptaget fick vi 7 och 6.
Dags för uppletande och med gårdagens insats i minne var jag orolig inför momentet men rutan såg fin ut. Inga vattenfyllda diken eller kärr, svag vind och ingen nivåskillnad. Mizty jobbar mycket bättre än igår, även om den obligatoriska kissrundan ingick också denna gång. När det var en minut kvar hade Mizty plockat in tre föremål och var ute och letade efter det fjärde, som hon tyvärr fann 10 sekunder för sent. Betyg 6 av båda domarna.
Lydnaden gick ungefär som vanligt även om jag kände mig väldigt nöjd med Miztys attityd. Hon var glad och förväntansfull inför momenten. Ja, i vissa fall alltför uppspelt, som vid krypet. For iväg som en Iller och när jag skulle vinkla vänster fanns mina ben vid hennes bakben. Och det är inte helt lätt att vinkla vänster när en stor hund ligger i vägen, så när Mizty kände att hon låg i vägen reste hon sig upp och flyttade på sig. Artigt men fel. 0 i betyg. ”Bitvis 10” skrev en domare i protokollet, vilket var uppmuntrande, men en klen tröst.
Jag som blivit bortskämd med att aldrig få någon nolla fick ytterligare en under inkallningen. Gav för många kommandon då Mizty gick framåt utan att stanna och stod när hon skulle lägga sig. Övriga moment gick skapligt men undrar om jag inte felprioriterat momenten, genom att träna stegen med extrem noggrannhet . Tredje tävlingen i rad med dubbeltia på momentet. Eller är det faktumet att Stegen är det sista momentet före externbelöningen, som gör att Mizty avslutar så snyggt.
Sammanfattningsvis plockade vi totalt ihop 408, 25 poäng vilket räckte till att bli godkända och en sjätteplacering. Resultatet ledde också till att vi gick upp i ledningen i klubbens tävling; ”Mesta & Bästa”. www.botkyrkabk.se/start/index.php?page=2...
En prestigefylld tävling där klubbens bästa allroundhund koras. Vi skuggas av två SM-hundar och borde inte ha skuggan av en chans att slå dem. Vår chans är jämnheten, som när cyklisten Gösta Fåglum vann Giro d'Italia 1971, då han segrade totalt utan att vinna en enda etapp i loppet.
På lördag tävlar vi elitspår igen och då är det Eskilstuna BK som står för arrangemanget.
Lydnadsbetygen i Söndags.
Platsliggning 9,5 8,0
Fritt följ 6,0 7,0
Ink. med ställ o lägg 0,0 0,0
Framåtsändande 7,0 7,0
Kryp 0,0 0,0
Skall 7,5 8,0
Metallapport 8,0 9,0
Tungapport 8,0 8,0
Hopp 8,0 9,0
Stege 10,0 10,0
Totalt: 170,5 176,0
Betyg prispallen, Stockholms södra BK.
En smakfull prispall skapad i lättmetall med konstgjort gräs på pallplatserna. Den är vädertålig och funktionell. Proportionerna är bra men placeringen av pallen känns inte genomtänkt. Nu står den nere vid parkeringen och pristagarna får titta mot en anonym skogsdunge utan koppling till prestationen som belönas.
Pallen borde placeras uppe vid klubbstugan med magnifik utsikt över lydnadsplanerna.
Betyg 7
Skrivet i Nyheter, 2010-05-06, 2 kommentarer
2010-05-03
En fot på pallen
DM i elitspår är stort. Riktigt stort så jag var stolt över att se mitt namn i startlistan inför lördagens tävling i Strängnäs. Alla kommer nämligen inte med på ett DM och man måste ange sitt bästa resultat i anmälan. Med tanke på att vårt bästa resultat inte är oslagbart blev jag glad över att se vårt namn i startlistan – en glädje som grumlades något när en medtävlare sa; ”Faen vad många det var som missade att fylla i sina resultat i anmälan och då kom alla med som gjort det. Sedan lottades det bland dem missat detta”.
Men jag är inte den som ber om ursäkt för jag kommit med på en tävling. Tvärtom, så tar jag tävlingar väldigt seriöst, speciellt om det är ett distriktsmästerskap. Funderade på att satsa på träning på hög höjd för att samla röda energifyllda blodkroppar men nöjde mig med att åka till Strängnäs dagen före tävlingen – och - det var jag inte ensam om. Parkeringsansvarige sa att det slagits nytt rekord på parkeringen: 27 husvagnar! Eftersom det bara fanns 23 spår räknade jag ut att resten måste vara publik. Vilken fest vi var inbjudna till.
På fredagskvällen arrangerades också DM i lydnad med riktigt bra ekipage. Vann gjorde Mona Karlsson med sin border på 301 poäng. På tredje plats kom min träningskompis Leif Lundgren från Botkyrka med sin Lakrits. Ett hjärtligt grattis till bronspengen Leif – och nu har du SM att se fram emot.
Även om Mizty mest satt med rumpan mot lydnadsplanen så kändes det som om detta var rätt uppladdning för henne. Framförallt den högtidliga prisutdelningen. Hon viftade nöjt med svansen när pristagarna besteg den fina pallen och jag kände mig tillfreds med förberedelserna när vi intog sovposition i vandrarhemmet någon timme senare.
Samling 07.00 men vaknar tidigare än nödvändigt, eftersom jag kommer på en genial idé inför uppletandet, som haft sina brister de senaste åren. ”Jag åker till rutan, binder Mizty vid stigen, och slänger upp hennes favoritleksaker i luften, för att sedan ta henne därifrån. När vi sedan, på tävlingen, kommer till rutan tror Mizty att hennes favoriter ligger där ute”, tänker jag och går upp en halvtimme innan planerat uppvaknande.
Min plan inför uppletanden fullföljs och i god tid sitter jag i klubbstugan och inväntar lottningen, där det framkommer att vi blir två grupper varvid en startar med lydnad och en i skogen. Alla med högtempererade pipiga hundar håller tummarna för att få skogen först medan jag tycker det inte spelar så stor roll vad det blir. Det blev skogen först och spår nummer fem.
Mizty går fint ut i upptagsrutan och viker snyggt av vid spåret – åt fel håll – bakspår - och en sjua i betyg. Men sedan är det ”Dammsugarmizty” som spårar denna morgon. Lugnt och metodiskt plockar hon hem alla pinnar på 19 minuter och en tia i betyg. Alltså ett perfekt läge inför uppletandet som ju förberetts minutiöst. Men jag litar inte riktigt på Miztys minne, vilket visade sig vara en befogad oro för när jag satte upp henne på linjen såg hon ut som om aldrig tidigare sett rutan, än mindre att hennes favoritleksaker skulle ligga i den.
Istället sökte hon snabbt upp den vattentäckt som låg mitt i rutan. Och när Mizty ändå stannat för att dricka så kissade hon också innan det första föremålet plockades in. Sedan lullade hon omkring lite planlöst innan ytterligare ett föremål hittades. När Mizty hörde att det var en minut kvar utnyttjade hon den tiden till att bajsa framför domarna som tackade för uppvisningen genom att ge noll i betyg.
Därmed var chansen till en framskjuten placering borta inför lydnaden, som gick si-så-där. Jag känner ju till våra svaga moment och är numera ganska nöjd med 6,5 på fria följet. Däremot är jag missnöjd med att jag lyckats förstöra Miztys fantastiska kryp. I min upphetsning över hennes prestationer har jag berömt henne kopiöst med resultatet att hon nu i ren upphetsning kryper alldeles för fort, varvid jag får jätteproblem vid vänstervinkeln då hon ligger alldeles för långt fram och ligger i vägen för en sväng. Betyg 5.
Vi nollade också framförsändandet då Mizty måste undersöka de koner som satts upp för att markera ytterkanterna på banan. Lite synd för på hemvägen gick hon riktigt bra, då konerna var undersökta. Totalt tog vi 193 poäng på lydnaden.
Totalt blev vi godkända med 459 poäng, vilket räckte till placeringen 16. Min bästa placering på ett DM. Vann gjorde Anders Tunmarker från Nyköping med flatten Frazze på 590 poäng. En seger jag känner mig djupt delaktig i eftersom Anders var instruktör på ett sommarläger jag deltog på. Instruktörer är ju fantastiska på att snappa upp tips från deltagarna. Min klubbkompis Jeanette Liljebäck med sin Golden Zita knep bronset med 567,75 poäng. Ett brons som ledde till att vi i Botkyrka även tog bronset i lagtävlingen och jag fick beträda prispallen på en spårtävling för första gången i år.
Lydnadsbetygen på DM i Strängnäs.
Platsliggning 10,0 10,0
Fritt följ 6,5 6,0
Ink. med ställ o lägg 6,0 7,0
Framåtsändande 0,0 0,0
Kryp 5,0 5,5,0
Skall 8,5 8,0
Metallapport 7,5 8,0
Tungapport 8,5 8,5
Hopp 7,5 7,0
Stege 10,0 10,0
Betyg prispallen.
Strängnäs har en enkel men funktionell prispall utan finesser. Färgsättningen är tveksam och har säkerligen tillkommit genom att någon klubbmedlem blev friställd när statliga postverket lades ned. Denne person tog säkert med sig en burk målarfärg med postverkets specifika gula kulör och målade prispallen med denna. Därför påminner prispallen nu alltför mycket om en postlåda. Men det är en stabil pall, även om jag genom tredjeplatsen i lag bara fick pröva den genom att ha ena foten på den. En smakfull detalj är klubbmärket som smakfullt markerats på pallens front.
Betyg 7.
Skrivet i Nyheter, 2010-05-03, 1 kommentarer
2010-04-26
Allt var perfekt – utom tiden
Först vill jag tacka för allt stöd efter spårtävlingen i Katrineholm, där de gjorde allt för att inte ett Botkyrkaekipage skulle ta hem segern, för att därmed även 2010 kunna bli distriktets bästa tävlingsklubb.
Då var det, glädjande nog, andra toner när arrangören Haninge bk hörde av sig inför tävlingen i söndags. ”Vi är stolta över att Mizty och du kommer till vår tävling och vi kommer att erbjuda er de allra bästa förutsättningarna. Du kommer att få ett bra startnummer, ett fint spår, en torr lydnadsplan och en uppletanderuta i lätt terräng”, sa de och hälsade oss välkomna till tävlingen.
Med dessa värmande ord gällde det att hitta en maximal uppladdning inför tävlingen. Erfarenhetsmässigt så har femtioårsskivor varit den allra bästa uppladningen inför en spårtävling men denna gång ville jag ha något ännu bättre – och fann det. Jag satsade nämligen på en nittioårsskiva. Pappa fyllde 90 år på lördagen och eftersom 90 nästan är är dubbelt så mycket som 50 så borde denna uppladdning vara dubbelt så bra, tänkte jag. Dessutom slutar en 90-årsfest på eftermiddagen, vilket är positivt när man ska upp halv fem på morgonen.
Med dessa förutsättningar var det en positiv Benny Hellis som anlände till klubbstugan på söndagsmorgonen. Och när jag får startnummer fyra förstår jag att klubben gjort allt för att vi ska lyckas denna dag. En känsla som förstärktes när jag kom ut till spåret. Det var fin tallskog med en terräng som vi tränat mycket i. Upptagsrutan var uppför men med en kraftig mittstig som rimligtvis borde korsa spåret. Allt var upplagt för en framgång - om inte Mizty tjurat till för att klubben saknade prispall. Att man aldrig lär sig – för egentligen hade jag kunnat vänt direkt - eftersom Mizty vägrar prestera om det saknas prispall.
Motgångarna började redan vid upptaget. Mizty gick fint ut i rutan – stannade till - och gick åt fel håll. Bakspår! Nåväl, ingen fara med det, utan vi knallar iväg utmed en bergskant där Mizty vinklar höger när det lutar brant åt vänster med resultatet att hon strax därefter hamnar på en bred skogsväg som Mizty vill gå över, vilket jag inte ens i min vildaste fantasi trodde spårläggaren gjort. Då fattar jag beslutet att återvända till rutan för omstart. Den leder till ungefär samma resultat, Mizty vinklar höger och ut på vägen. Går tillbaks till rutan för ytterligare en start. Mitt problem är nu att det gått närmare 20 minuter sedan klockan startades och chansen att hinna runt i tid är förbi. Detta vet naturligtvis Mizty (som tappade intresset för tävlingen då det inte finns någon prispall) och vinklar denna gång upp på berget och hittar strax sin förstapinne.
Efter första pinnen gör Mizty ett bra jobb i ett underbart spår i ett fantastiskt väder. Missar visserligen en pinne och visst kändes det avslaget när man satt där i skogen med sina pinnar utan att få fortsätta tävlingen. Lydnadsplanen och uppletanderutan var fina så det fanns förutsättningar för bra resultat denna dag. Nu får detta istället ske nästa helg då Strängnäs arrangerar distriktsmästerskap med 23 elitspår. Det är vårt första DM och vi är tre ekipage från klubben som får chansen i spåret.
Betyg prispallen
Haninge bk hade gjort allt rätt för att ge oss ett bra resultat – men missade det viktigaste – Prispallen! De gav oss ett perfekt startnummer, en fin upptagsruta och ett toppenspår. Uppletanderutan var som en dröm, fin vind och inga nivåskillnader och lydnadsplanen var helt fri från yttre störningar. Som om inte detta var nog – de hade också tagit in en domare från min hemmaklubb. Tävlingen hade ju allt – så fattas en prispall. Oförlåtligt.
Det svider att behöva sätta denna nolla men reglerna är glasklara: ”Ingen prispall, 0 poäng, oavsett hur arrangemanget är i övrigt”. Står det i första paragrafen.
Betyg 0
Skrivet i Nyheter, 2010-04-26, 3 kommentarer
2010-04-19
Det blåser på toppen
Och detta har jag längtat till, tänker jag när klockan ställs på 04. 00 på fredagskvällen. Det är dags för säsongspremiär i elitspår och Katrineholm Bk står för arrangemanget. Hade tyvärr inte blivit inbjuden till någon femtioårsskiva denna helg så förberedelserna blev lite torftiga med en tidig sänggång. Innan jag somnar går jag igenom startlistans tolv hundar och räds ingen av dem. Malin Dertell med sin Terver från Tyresö Bk är visserligen svårslagna men välunderrättade källor säger att hon har problem med ett knä och kommer att få svårt med tiden på spåret.
Men jag är ändå lite orolig för detta är första tävlingen efter det att Katrineholm Bk detroniserades från tronen som distriktets bästa tävlingsklubb. 2009 övertog vi i Botkyrka Bk denna ärofyllda titel efter att Katrineholm vunnit åtta år i följd. Ryktet om att de nu är oerhört revanschlystna och vill ta tillbaks titeln till varje pris, hade nått mig. Tänk om de gör allt för att någon från Botkyrka inte ska vinna, tänker jag innan insomnandet.
Framme vid Katrineholms klubbstuga på lördagsmorgonen möter jag Bonnie Isbrant, en av klubbens profiler, och som jag haft som instruktör på ett sökläger.
Vi hälsar glatt – men - Mizty är lite avvaktande fast hon känner Bonnie sedan lägret. Bonnie undrar vad det är med henne och hon svarar: ”Pallen! Jag har aldrig varit här och undrar var prispallen finns”. Bonnie skruvar på sig och säger att den är nedmonterad. Nu blir jag misstänksam. Klubben vet att Mizty är snudd på oslagbar om det finns en fin prispall och för att stoppa oss har de säkert gömt pallen. ”Plocka fram prispallen”, säger jag skarpt och riskerar ett vänskapsförhållande.
Bonnie plockar fram pallen ur sitt gömsle. En prispall som består av tre olika delar som inte sitter ihop och jag misstänker att de sågat isär prispallen för att kunna gömma den inför tävlingen. Men jag är positiv när Bonnie frågar vad jag tycker, när den väl är på plats. ”Helt okej”, säger jag och går in i klubbstugan.
Inne i stugan kommer nästa chock: Startlistan! som inte alls såg ut som den jag läste innan jag somnade. Där fanns nu namn som Jonathan Berglund, Haninge, med Barvatorps Ice som vann DM i spår 2009 och Lizette Olausson, Katrineholm, med Dubion Hamilton som tävlat SM i lydnad. Faen, de har tagit in nya toppekipage för att förhindra en Botkyrkaseger, tänker jag och drar spår nummer åtta.
Väl ute vid spåret blir jag lättare till mods. I väntan på funktionärerna kollar Mizty och jag upptagningsrutan som ser väldigt fin ut. Skogen som består av gles barrskog verkar också fin och jag börjar tro att misstankarna om att vi är motarbetade är rena fantasier. När jag ser bilarna med domarna selas Mizty på och verkar vara ordentligt på ”bettet”. Då kommer nästa chock! ”Det har blivit lite strul, så du får ett annat spår”, säger tävlingsledaren och ber mig sela av Mizty och hoppa in i bilen och vi kör till en ny plats – med en helt annan terräng.
Vårt spår ligger nu mitt i en aktuell avverkning och skogen är ingen skog utan ett hygge med färska avverkade barrgrenar som täcker marken. Ryktet om Miztys oerhörda spårförmåga hade helt enkelt lett till att de bytte ut ett normalt spår mot ett supersvårt. Men vi gav oss inte utan kamp. Demonstrativt, för bytet av spår, satte sig Mizty och kissade framför domarna tio meter in i upptagsrutan, innan hon snyggt fångade upp spåret för att ta sig an svårigheterna på hygget. Betyg 8 på upptaget.
Och Mizty kämpar på bra, även om det är extremt svårt. Antigen gick spåret bland starkt terpentindoftande barrgrenar, eller på leriga traktorstigar där skogsmaskiner nyss hade kört. Den starka blåsten som tar med sig doften gör också att hon går ovanligt högt och därmed missar pinnar. När slutpinnen hittas efter 23 minuter har jag tyvärr bara fyra pinnar i fickan och betyg sju i protokollet, alltså en rejäl uppförsbacke inför fortsättningen.
Inför uppletandet är jag dock hoppfull, eftersom det blåser ordentligt. När Mizty redan på stigen känner att det finns något därute brukar hon snabbt gå ut och det gör hon också idag. Redan efter några sekunder hittar hon ett föremål nära stigen. Men sedan händer något märkligt. Mizty är i rutan under närmare fem minuter utan att hitta ett enda föremål och jag är övertygat om att det inte fanns något mer föremål i rutan. Visserligen är titeln som distriktets bästa tävlingssklubb väldigt tung – men har man inte gått väl långt när man inte lägger ut föremålen vid uppletandet - för att erövra titeln?
Och lydnaden fortsätter i samma stil. Alldeles för låga betyg för mig, eftersom jag tävlar för Botkyrka. Ett fullkomligt charmant fritt följ belönades exempelvis bara med 6, 5 och ett bland de snyggaste framförsändanden som någonsin visats upp på Katrineholms appellplan belönades med betyg 5,5. Och vilket kryp, en orm skulle blivit avundsjuk om den sett Mizty åla iväg med eleganta vinklar denna lördag. Betyg 7. Jag tror till och med domarna tyckte betygsättningen kändes lite pinsam för när det var dags för den avslutande stegen fick vi äntligen en juste bedömning, en tia.
Totalt fick vi 422, 25 poäng och blev godkända. 211, 25 på lydnaden och 211 på specialen. Nu ser vi fram mot mer rättvisa förhållanden på Haninges tävling på söndag där vi fått en plats på elitspåret.
Betyg i Katrineholm
Platsliggning 10,0 10,0
Fritt följ 6,5 6,5
Ink. med ställ o lägg 6,0 5,0
Framåtsändande 6,0 5,5
Kryp 7,0 7,5
Skall 8,0 7,5
Metallapport 7,0 6,0
Tungapport 7,5 7,0
Hopp 5,5 6,5
Stege 10,0 9,0
Vi kom nia av tolv startande och vann gjorde naturligtvis ett Katrineholmsekipage. Men nu är festen slut för dom. Pokalen för bästa tävlingsklubb står stadigt och tryggt i vårt klubbhus och det kommer inte att bli lätt för Katrineholmsekipagen när vi i Botkyrka arrangerar vårt elitspår i oktober.
Betyg prispall.
En svårbedömd pall eftersom den aldrig prövades i skarpt läge. Eftersom pallen sågades isär för att gömmas var den nu alltför rank för en prisutdelning, vilken nu istället fick hållas inomhus kring ett cafébord, som förgylldes med en smakfull duk. Men pallen har en potential som rätt utnyttjad kan bli något riktigt bra. Den bör sättas ihop mer permanent för att ge ett mer professionellt intryck. I nuvarande skick påminner pallen alltför mycket om tre ölbackar som vänts upp och ned för att bilda en prispall. Har också svårt för att det är nivåskillnad mellan tvåan och trean.
Dock en eloge till siffrorna som är handskurna i träet.
Betyg 6,5
Skrivet i Nyheter, 2010-04-19, 3 kommentarer
2010-04-13
Drama i två akter, del två
I morgon gäller det. Enköping är din sista chans. Annars åker du på fler söktävlingar denna vår, sa jag lite hotfullt till Mizty, när hon slappade i soffan efter lördagens tävling i Nacka.
Mizty lyfte ena ögonlocket och sa: ”Finns det någon prispall"? Bekände att jag aldrig varit i Enköping och kunde tyvärr inte svara på frågan. ”Ring och fråga”, sa Mizty. Och vi som sysslar med hundsport lever ju under mantrat ”du ska lita på hunden” så jag ringde upp den tävlingsansvarige.
”Vi har en fin pall men den har varit nedmonterad under vintern och ligger nu i olika delar på verandan”, svarade en vänlig dam. ”Kan ni montera ihop den till morgondagens tävling. Min hund vägrar att vinna om det inte finns en prispall”, vädjade jag och fick positiv respons från damen. ”Vi sätter upp pallen vid flaggstången. Det blir högtidligt och fint”, sa hon.
Mizty slog igen ögonlocket och log nöjt.
Nu fanns alla förutsättningar. En prispall och en femtioårsskiva på kvällen innan tävling är maximalt för oss. Under år 2009 gjorde vi våra absolut bästa resultat efter femtioårsskivor och det var en nöjd Benny Hellis som åt gott på krogen i Åkersberga på lördagskvällen. Och inte blev det sämre när ett av mina favoritband Doktor Krall spelade upp till dans. Med spänstiga ben dansar jag fram emot söndagens söktävling.
Efter tre timmars sömn och sju mil i bilen anländer Mizty och jag till Enköpings klubbstuga på söndagsmorgonen. En nöjd Mizty noterar prispallen vid flaggstången och verkar inte heller missnöjd med planerna fast de är blöta. Bättre planer än i går, noterar jag innan vi samlas för lottning. Fem lägrehundar och jag drar startnummer tre.
”Sökrutan är fin”, sa funktionären som tog emot oss i sökskogen. Det återstår att se, tänkte jag när det var dags för start. Numera går jag fram med Mizty till startlinjen för att se åt vilket håll hon visar störst intresse. Denna morgon var det åt höger. Jag sätter ner hunden och säger ”Sök”. Då får Mizty ett återfall, genom att sitta kvar och bara titta på mig. Så gjorde hon nämligen alltid förr; förväxlade kommandot ”sök” med ”sitt kvar”. Jag återupprepar kommandot "sök" några gånger utan att Mizty rör sig. Panikångesten gör sig påmind och jag funderar skarpt på att koppla hunden och lämna ”den fina sökrutan” åt sitt öde – men – kommer på andra tanker och vänder Mizty åt vänstra hörnet istället och dit går hon ut. Ingen racerfart men i sakta trav och efter en stund kommer hon in med en rulle i munnen.
Det funkar också åt höger när jag gått fram en bit i rutan. På tredje skicket börjar Mizty komma igång och galopperar ut. ”Titta hon springer”, hojtar en Enköpingsbo i publiken högt. Han försökte väl vara lustig för humorn i Enköping ligger på en väldigt låg nivå. De har väl inte haft något roligt sedan hemmasonen Totte Wallin sjung Ryska posten 1980. http://www.youtube.com/watch?v=_MTmzUx5ZxE
Mizty uppskattade inte heller skämtet utan plockade snabbt hem de två återstående figgarna. Domarna, båda i sextioårsåldern, gav sju i betyg och sa att de uppskattade de lugna påvisen. ”Trevligt när tävlande tar hänsyn till domarnas fysik”, sa de.
Själv kände jag mig nöjd med sjuan för då fanns det fortfarande chans på ett uppflytt inför lydnaden.
Och lydnaden går skapligt på den blöta planen. En tia på Framförgående kändes upplyftande inför läggande under gång, som inte heller denna gång funkade i vätan. Mizty satte sig och en nolla. Inga marginaler och jag visste att allt skulle hänga på krypet. Kryper hon så fixar vi det, tänker jag inför momentet. Och jag har tur. Krypet sker mot prispallen och med den i sikte gör Mizty ett fantastiskt kryp i vätan. 8 och 8,5 av domarna som drog för dubbelkommandon vid läggandet.
Totalpoängen på lydnaden blev 226, 25 (krävs 196 för uppflyttning) och nu hängde allt på budföringen.
Men jag var inte särskilt nervös för Mizty gillar budföring. Vet inte riktigt varför men hon fullkomligt flyger fram till mottagaren och tillbaks till mig. Så även denna dag då båda domarna gav henne en tia på momentet.
Saken var klar vi blev uppflyttade med 448,25 poäng (Krävs 420 för uppflyttning). 222, 25 på specialen och 226,25 på lydnaden.
Och vilken prisutdelning. Solen tittade fram, jag tog fram mina coola solglasögon, och vi bara myste på den underbara prispallen. Vi kom trea på tävlingen men det störde mig inte ett dugg denna dag. Jag kände mig som en vinnare och det har inte gått över än. Kommer väl ned på jorden igen på lördag då vi har vår säsongspremiär på elitspåret i Katrineholm.
Söndagens betyg:
Genomsökande 7,0. 7,0
Budföring 10,0. 10,0.
Platsliggning 10 10
Linförighet 7,0. 7,0
Framförgående 10. 9,0
Platsläggande 0. 0
Inkallande 6,5 7,0
Krypande 8,5. 8,0
Apportering 7,0. 7,0
Hopp 8,0.7,0
Betyg prispallen
Enköping har en pall med klass. Byggd i tre delar som gör den flyttbar. Snygga emblem på fronterna förhöjer exteriören och man står stadigt på pallen. Fina proportioner och lagom nivåskillnad mellan första och övriga pallplatser. Den känns trygg att stå på och placeringen vid flaggstången känns genomtänkt. Sammanfattningsvis en fin pall som är värd ett återbesök.
Betyg 8,0.
Skrivet i Nyheter, 2010-04-13, 12 kommentarer
2010-04-12
Drama i två akter, del ett
Miztys och min söksäsong är kort men intensiv. Någon tävling innan spårsäsongen startar och någon på hösten när spåret är avslutat. Upplägget innebär att vi inte får så många chanser till ett uppflytt och mitt mål 2010 är uppflytt till högre.
Den långa vintern betydde att våra två chanser att nå målet i vår fanns i Nacka och Enköping under denna helg. Nacka kändes kört, planerna var som blöta kärr i en orienteringstävling och klubben har ingen prispall, vilket Mizty snabbt konstaterade när hon hoppade ur bilen vid klubbstugan på lördagsmorgonen.
Avhoppen var flera och vi var fyra modiga ekipage som ställde upp i lägre sök. Med startnummer tre tog vi oss an sökrutan och Mizty går fint ut och plockar de tre figgarna i den fina rutan. Inte felfritt, för det blir lite avdrag för tempo, vattendrickande och slarvfel från mig. ”Du måste skärpa till dig lite. Nu står du ju bara lite slappt och viftar med armen och mumlar sök till hunden”, sa domaren vänligt och gav en 8 i betyg. Den andra domaren sade ingenting men gav 7 i betyg och jag var jättenöjd med Miztys insats.
Nu fanns hoppet – men inte den rätta inställningen - hos Mizty. Inför budföringen sneglade hon åter tjurigt mot klubbstugan för att konstatera att det saknades prispall. Och inte blev det bättre av att de ställt mottagaren mitt på agilityplanen där Mizty hittade två smaskiga Frolic på väg in mot den vänlige funktionären. Frolic, som hon inte glömt när jag sände henne, för precis där de låg tvärnitade hon för att undersöka området ytterligare en gång, för att därefter trippa in till mottagaren; Betyg 8 och 7.
Men vi var med i matchen. ”Faen, bara hon kryper, så fixar vi detta”, tänker jag optimistiskt inför lydnaden. Det slafsar om kängorna under linförigheten men eftersom det är så få halter, där hon halvsitter, fixar vi en sjua.
Framförgående tyckte jag var bra, men domarna dömde väldigt ojämnt 9 och 6,5. Läggande under gång i vatten är inte Mizty intresserad av utan satte sig istället och efter den prövningen tappade hon allt intresse för tillställningen. Lunkade på inkallningen, nekade krypet och satte sig inte efter apportering och hopp över hinder. Med 171 poäng på lydnaden var festen över för mig. ”Vad är du sur för, det finns ju ingen prispall”, sa Mizty och viftade på svansen.
Totalt blev vi godkända med 402, 50 poäng (Krävs 420 för uppflyttning).
Lördagen betyg:
Genomsökande 8,0. 7,5
Budföring 8.0. 7,0.
Platsliggning 10 10
Linförighet 7,5. 7,5
Framförgående 9,0 6,5
Platsläggande 0. 0
Inkallande 5,0 5,0
Krypande 0. 0
Apportering 6,0. 5,5
Hopp 7,0. 8,0
Betyg prispallen
Nacka BK får trots ett utmärkt arrangemang ställa sig i skamvrån bland de brukshundklubbar som saknar en prispall. Nu kom vi tvåa i tävlingen efter att artigt genomfört tävlingen, trots saknaden av pall. Arrangören bad om ursäkt för detta och sa att de lagt pengarna på en ny stege istället – men - vad har man för nytta av en stege i lägre sök?
En chans kvar; Enköping i morgon. Den måste vi ta, tänker jag i bilen hem från tävlingen. Hur det gick?
Denna spännande avslutning läggs ut på bloggen i morgon!
Skrivet i Nyheter, 2010-04-12, 6 kommentarer
2010-04-09
Nu är det dags!
Det är fredagskväll och det regnar ute. Inte bra. För i morgon ska vi tävla i Lägre sök. Nacka BK arrangerar och deras planer kallas i folkmun för ”kärren”. Ligger i en sänka och i veckan var jag där och rekade. Slaskade runt några varv och längtade efter sol, som ännu inte kommit. Funderade inte ens på att pröva ett kryp så det känns lite onödigt att ställa klockan på ringning i morgon.
Den här våren har ju blivit lite speciell med alla inställda tävlingar i snörika skogar. Hade det varit normalt skulle min ”Söksäsong” redan vara avslutad och fokuset legat på spår. Men tillsammans med min träningskompis Ture bestämde jag att ändå pröva någon söktävling i vår, eftersom det gått rätt bra på de få sökträningar vi genomfört.
Och Mizty sover, lyckligt ovetande om vad som väntar henne under morgondagen. Annars mår hon bra och är nu helt återställd efter kastreringen. Var ju lite loj på den senaste tävlingen då jag övervägde att sätta tillbaks livmodern igen. Så blev det inte för Djursjukhuset kunde inte garantera att det var just hennes livmoder de hittat. Dessutom var det ganska dyrt.
Nu är det bara att ”gilla läget” och vi har haft tur med lottningarna till elitspåren. Katrineholm den 17:de och Haninge den 25 april har vi kommit med på. Är inte orolig för specialen men lydnaden är inte bra. Vi har för många svaga moment. Först på slutet rullar de höga poängen in.
I onsdags arrangerade hemmaklubben en träningstävling och jag passade på att testa Mizty genom att genomföra alla moment tävlingsmässigt med domarbedömning. Vi skrapade ihop 196 poäng genom denna serie:
Platsliggning 10,0
Fritt följ 5,5
Ink. med ställ o lägg 5,5
Framåtsändande 0
Kryp 6,5
Skall 9.0
Metallapport 9,0
Tungapport 8,0
Hopp 8,5
Stege 9,5
Kände mig hyfsat nöjd efteråt för planen var blöt så Mizty satte sig inte vid halterna under fria följet - och då - är det svårt att få en tia. Och krypet blev lite högt – men – jag blev förvånad över att hon kröp överhuvudtaget i vattenpölarna. Framförsändandet var riktigt bra - fram tills gruppen på hemvägen – för där åkte nosen ned i backen och några förlupna Frolics plockades upp. Innan Miztys mellanmål var uppätet var jag framme vid henne – och – gav henne ett ordentligt knä i arslet, varpå hon hoppade fram någon meter för att sedan fortsätta sin marsch framåt. Domaren gav en nolla, vilket måste vara fel, för inte någonstans i regelboken står det att man inte får knäa sin hund i baken under framåtsändandet. Men eftersom det bara handlade om en träningstävling bråkade jag aldrig om saken.
Skrivet i Nyheter, 2010-04-09, 2 kommentarer
2010-03-21
Nu är säsongen igång!
De senaste tre veckorna har bloggen fyllts av tystnad. Skälen är flera men framförallt för att detta är en ”tävlingsblogg”, och vi har inte tävlat under perioden, utan vilat oss i form inför lördagens lydnadstrea som Vällingby BK arrangerade. Kastreringen och den långdragna vintern har bidragit till stora omkastningar i mitt tävlingsprogram denna vårvinter.
Ursprungligen var tanken att vi skulle köra några lägre sök i mars men dessa söktävlingar har ställts in så vi anmälde oss till dagens lydnadstrea i stället. Har ju gett mig faen på att vi ska ta ett förstapris i trean innan vi lägger lydnadskarriären bakom oss. Enligt planen skulle ju detta skett i en ridhustävling under vintern men dopingreglerna stoppade tyvärr vårt sista försök.
Dagens lydnadstävling skedde i strålande sol, vilket var skönt - för publiken. Vi som tävlade var mindre glada eftersom värmen smälte ned all snö kring planen , som därmed blev ett lerigt träsk. Trodde jag slutat att tävla på blöta planer, eftersom jag vet att detta är meningslöst då Mizty ogillar att bli blöt om magen, framförallt med rakad mage, som nu efter operationen. Men när jag anmälde mig var planerna frusna och jag hoppades de så skulle förbli även över denna dag. Men tyvärr…
Sittande i grupp gick bra men vid platsläggningen protesterade Mizty mot att lägga sig i blötan, men gjorde det till slut. Avdrag för gnäll men en nia i betyg. Sättande under gång en åtta med avdrag för ”segt” sättande. Fria följet blev problematiskt i blötan. Mizty satte sig inte vid halterna men när domaren visade en sexa kände jag mig ändå nöjd inför fortsättningen. Det skulle jag inte gjort, för med inkallningen startar uppförsbacken. Mizty brukar gilla att komma på inkallningen och galopperar oftast med god fart. Dock ej idag. I sakta mak startar hon ett segt trav mot mig. Stannar pliktskyldigt och lägger sig först efter några ordentliga dubbelkommandon, Betyg 5.
Samma sak med rutan. Lunkar ut – men – lägger sig (efter flera dubbelkommandon) mitt i rutan. Jag kallar in henne men det tar tid innan hon kommer. ”Ingen panik, jag kommer” är hennes motto för dagen. Och så här håller det på. Hon gör sina moment, men ack så segt det går. Vi får ett tredjepris med 197,5 poäng. Och en pallplats. Vår tredjeplats belönades med en liten buckla som delades ut från ett torftigt cafébord inne i klubbstugan.
Dagens betyg, lydnadsklass 3
Sittande i grupp 10
Platsliggande 9
Fritt följ 6,0
Sättande 8,0
Ink. Med ställ & lägg 5,0
Rutan 5,0
Apportering över hinder 6,5
Metallrapportering 5,0
Vittring 5,5
Fjärrdirigering 5,0
Totalpoäng 197,5 (krävs 255 för förstapris)
Detta var vår första tävling efter kastreringen och det är nog bara att beklaga att dopingreglerna stoppade oss på ridhustävlingen för några veckor sedan. Skulle kanske chansat och ställt upp ändå, men det är svårt att hålla något hemligt med en blogg som läses över hela världen. En blogg som enligt statistiken satte besöksrekord under de veckor den var tyst. Ett märkligt fenomen för en publicist; ju mindre du skriver, desto fler besök, för då går folk dagligen in och tittar om det kommit något nytt. Undrar om annonsörerna känner till detta fenomen?
Dagens tävling satte myror i huvudet på mig. Miztys sega sättanden och lägganden på våta planer var ingen överraskning. Detta känner jag till – men – segheten kom som en överraskning för Mizty har varit piggare än nånsin de senaste veckorna och på träningarna har vi fått kommentarer som; ”en helt annan hund, vad har du gjort”. Kastreringen har jag svarat och mentalt ställt in mig på att det framöver bara är att stiga upp på prispallen och ta emot folkets jubel efter varje tävling. Visserligen lämnade inte sjukhuset någon resultatgaranti men tempot vid lördagens tävling var ju lägre än vad en dräktig tik har veckan innan valpning.
Kastreringen var kanske ett misstag så jag ringde Djursjukhuset för att fråga vad det skulle kosta att sätta dit livmoder och äggstockar igen. Eftersom det är helg kunde de inte ge klart besked och telefonisten var osäker på om livmodern fanns kvar nu när det gått över en månad sedan den togs bort. Är ni ett seriöst sjukhus så finns den kvar och jag vill ha ett pris på måndag, sa jag bestämt, utan att vara otrevlig.
Men det är bråttom för vår nästa tävling blir lägre sök i Nacka den 10 april och i Enköping dagen därpå, 11 april. Sedan börjar allvaret med elitspår i Katrineholm den 18 april. En dubbel så det bör finnas god chans att komma med, även om trycket på tävlingarna blir hårt i vår då flera tävlingar redan har ställts in p g a snön. Allt har förskjutits och först under förra veckan hittade jag en snöfri södersluttning där jag kunde lägga vårt första spår för säsongen. Mizty skötte sig fint och plockade hem pinnarna utan problem.
Betyg prispallen, Vällingby BK
Blöta planer och ingen prispall blir en solklar nolla i betyg för Vällingby BK. En nolla som förstärktes av ett ettrigt skjutande från en näraliggande skjutbana under tävlingen. Inför den allsvenska premiären i fotboll låg det plast- och presenningar över alla planer. Fanns det vatten så torkades detta upp och det borde Vällingby BK också gjort nu när de fått så fint startfält till förorten. Medelåldern på hundarna i klass tre var under två år och förarnas medelålder var 24 år. Vi var alltså ett ungt lovande gäng som borde erbjudits bättre förutsättningar.
Skrivet i Nyheter, 2010-03-21, 4 kommentarer
2010-02-22
Dopingpolisen blev snuvade på bytet
Nu börjar det bli riktigt jobbigt med tävlingsabstinensen. Förra helgen kunde vi inte tävla, eftersom Mizty hade svårt med apporteringarna med en stor plasttratt kring huvudet. Inget smycke, utan en konsekvens av kastreringen, då hon måste hindras från att bita upp fjorton stygn på magen. Stygnen togs bort i fredags och enligt planen skulle vi tagit vårt efterlängtade förstapris i lydnadstrean i Viksbergs ridhus i söndags. Men så blev det inte, för lite snopet lämnade jag djursjukhuset med beskedet att Mizty hade tävlingsförbud under 28 dagar, eftersom hon intagit Metacam, en inflammationshämmande medicin.
Vad har Svetla Dimitrova, Grit Breuer, Monica Dinescu, Tibor Gécsek, Alexander Bagatj, Susen Tiedtke, Patricia Girard, Elina Zvereva, Dimitri Sjevtjenko, Daniel Plaza, Romas Ubartas, Ludmila Engquist, Roman Virastjuk, Filecea Moldovan och Niklas Axelsson gemensamt? De är europeiska idrottsmän, svarar den uppmärksamme. Ja, och alla har fällts för doping, svarar jag, och tackar Martina Raitio för att MeetMyOwn Misty May inte finns med i detta gäng. För det var nära ögat. Om inte Martina varnat mig på bloggen så hade säkert dopingpolisen slagit till i ridhuset och Mizty varit avstängd under resten av året. Vilket bittert öde detta hade varit. 2010 är ju vårt år – vårt allra bästa - någonsin.
Nu fick jag mätta min tävlingshunger genom att se på OS istället. Det blev ganska många timmar och eftersom mitt mantra är ”andras framgångar är min glädje” så blev det en glädjefylld helg, då hela 72 medaljer delades ut från en underbar prispall. Säsongens första 10:a som förstärktes av flagghissning och nationalsång. OS-pallen är en härlig utmaning för landets Brukshundsklubbar.
Men det har gått inflation i OS-medaljer. Grenarna blir bara fler och målet tycks vara att alla stjärnor ska få en medalj. Alltid är det väl någon distans som passar. Exklusiviteten har försvunnit och guldmedaljen gjuts ju inte ens längre i Guld. Jag förespråkar färre grenar och ser Skidskytte som en förebild, där de slagit ihop skidåkning och skytte, vilket blivit en formidabel succé som andra sporter borde följa. Exempelvis Backhoppning, som är en urtrist tv-sport. Det är omöjligt att se hur långt de hoppar och inga svenskar är med. Förutom Anja Persson finns det ju inte en svensk som hoppar över 60 meter. För att höja spänningen borde det läggas in ett skyttemoment för backhopparna. Tre skott i luften, gärna på flygande fågel, skulle höja spänningen väsentligt.
Dessutom, ju fler sporter desto större olycksrisker. Den georgiske rodelåkaren Nodar Kumaritasjvili miste livet redan innan invigningen och vår egen hårding, oldtimern Patrik Järby, hade tur som bara fick hjärnskakning när han kraschade i Super G. Det bästa vore att blanda farliga grenar med ofarliga. Exempelvis så är ju olycksrisken i Curling väldigt liten, eftersom tempot är sövande lågt. Mestadels står de ju och vilar på sina kvastar. För att få upp tempot tycker jag Curlingen skulle förläggas till Rodelbanan. Lösningen innebär att olycksrisken minskas genom att Rodel tas bort från OS-programmet. Det är ju ändå inga svenskar med.
Vad gör man under ett 28 dagars påtvingat tävlingsuppehåll? Funderade ett tag på att träna men lägga spår i meterdjup snö är besvärligt. Visserligen har Mizty lång nos men hittar hon pinnarna? Och i en sökbana med djup snö vill jag inte placera Mizty innan inre och yttre sår är fullt läkta. Kanske lydnadsträning men förutom att det är tråkigt så är kyla och oplogade planer ett problem. Det lutar åt tv-tittande, sömn, promenader och jobb under 28 långa dagar.
Vår nästa tävling blir lägre sök den 20 mars, då Danderyds BK står för arrangemanget.
Skrivet i Nyheter, 2010-02-22, 3 kommentarer
Sida 2 av 9. Förra sidan Nästa sida