Blogg
2009-12-12En svart dag för svansen
Kommer precis hem från Stora Stockholm, Nordens största hundutställning;. Detta var mitt femte besök på utställningen och i år hade jag bestämt mig för att avstå, men kunde ändå inte låta bli att starta Forden och styra dit. Varför? Det främsta skälet är nog att jag får gratis inträde, parkeringsplats och katalog med mitt Presskort. Är något gratis, som andra får betala för, har jag svårt att avstå. Men jag hade också ett annat skäl för jag ville väldigt gärna träffa mina blivande landslagskamrater i Freestyle som var där och tävlade.
Med facit i hand ångrar jag bittert att Mizty inte ställdes ut för med en annan domare skulle en vältränad hund med en lång svajande svans lätt blivit bäst i rasen, BIR. Konkurrensen var nämligen svag. De Aussies som vann kom inte från Sverige och hade vare sig svans eller färg. Som stora kaniner skuttade de spräckliga hundarna omkring i ringen. I Miztys päls finns ju svart, vit och brun färg vackert tecknat och klart åtskilda . Men på dessa vinnande svanslösa hundar blandas färgerna helt okontrollerat och de ser ut som kamouflerande räddningshundar som ska ut i krigstjänst.
Jag fattar helt enkelt inte varför en aussie utan svans alltid vinner över en som har en. Det fattas ju något. Fattar inte heller hur SKK resonerar när de flyger in en domare från USA för att döma rasen på Stora Stockholm. Räcker det inte med alla kuperade utställningshundar som importeras från USA. Ska nu också deras domare komma hit och förstärka det amerikanska idealet på skandinaviska aussies. Bådar inte gott för oss som värnar om att rasen ska vara en arbetande brukshund.
Efter att ha beskådat dagens bedömning undrar man faktiskt om domaren Mowbray-Morgan-Patricia från USA någonsin sett en vältränad aussie med svans, eftersom ingen enda hund med svans fick ett rött band och en etta. Blått band och en tvåa delades ut till dessa och var det inte en Merle så blev det oftast ett gult band och en trea. Jag led med dem som betalat 450 kronor för att vara med på detta spektakel. Det enda positiva med dagens utställning var att jag vid ringside fick tillfälle att umgås med Meet-valp-köparna Liz och Carina, vilket var jättetrevligt.
Efter det att USA-importen Thornapple Moon On Fire blivit BIR såg jag fram emot att se Freestyle. Eftersom bedömningen i ringen drog ut på tiden missade jag tyvärr det mesta av showen. Men det jag såg förstärkte min tidigare uppfattning: Här finns mycket att göra, för sporten behöver något nytt. Bara unga damer. Inte en enda man bland de 17 anmälda ekipage. Vore jag inte så lojal mot hundsporten skulle jag anmäla arrangören för könsdiskriminering.
Inför min karriär i Freestyle fanns ett störningsmoment i dagens tävling. Fick närmast en chock när jag såg att Benny fanns med i startlistan, ”Ryktet har gått och någon har väl anmält mig till tävlingen. Men faen det är ju alldeles för tidigt", tänkte jag förtvivlat.
Det visar sig dock att Benny var en blandrashund från Umeå som sedan gör ett ganska blekt framträdande till töntig musik. Inte bra, för framträdandet kan ha skadat mitt varumärke i min framtida Freestylekarriär.
Som avrundning på dagen pratade jag med mina blivande landslagskamrater i Freestyle och dessa unga damer var väldigt trevliga. De berättade hur de tränade och att deras mål var VM i Danmark 2010. Blev faktiskt förvånad över deras sociala kompetens och de verkade ha obegränsat med tid för mig, fast jag är några år äldre. Elaka tungor påstår att den goda stämningen berodde på att jag hade pressackrediteringen och kameran runt halsen vid samtalet.
"Ren avundsjuka", svarar jag dem.
Skrivet i Nyheter, 2009-12-12, 5 kommentarer
2009-12-07
Ett oväntat dilemma måste lösas
En vecka utan tävling. Inte undra på att tankarna far iväg. I ren frustration skickade jag in ett korsord i går. Kan vinna en trisslott, men någon prispall blir det inte. Har också fått ett oväntat dilemma som måste lösas: Val av tävlingsgren för Mizty.
Tänk vad en liten dansfilm på YouTube kan ställa till. Jag har, med viss rätt, hävdat att spår är Miztys bästa gren men efter det att min dansfilm lades ut vid förra blogginlägget har massvis med människor hört av sig och vädjat om att vi istället ska satsa på Freestyle. Och Freestyle verkar kul. Man dansar med hunden och är klädd i färgglada festliga kläder. Och eftersom jag inte hunnit fyllt 66 och Mizty inte fyllt sex så vi har våra bästa år framför oss. Det enda som krävs är lite träning.
Jag är ju med i träningsgruppen ”Botkyrkaoptimisterna”. En rutinerad träningsgrupp i brukshundsklubben, där vi alla ligger i åldersspannet 65 till 75 år. Dessa garvade hundmänniskor skulle nog med sin stora rutin snabbt kunna lotsa oss upp till svenska eliten i Freestyle. Och skulle inte Freestyle behöva få in lite nytt friskt blod? Emma Willblad med kort kjol och sin 12 åriga pumi känns lite utslitet. Undrar om inte en fräsch pensionär i långbyxor med en lätt överviktig aussie är den färgklick som Freestyle just nu behöver.
Dessutom är Mizty rätt ras för Freestyle. Vid VM och internationella tävlingar vimlar det av duktiga aussies som plockar hem medaljer av ädlaste kulör, till skillnad mot brukset, där en tolfteplacering på ett spår-SM är det bästa rasen hitintills presterat. Och jag vet varför aussie är bättre i Freestyle. Hunden får belönas under hela showen och har du en korv i handen så har en aussie inga begränsningar.
Tror faktiskt Freestyle passar oss perfekt. Mizty gillar korv och jag gillar att dansa. Perfekt kombination, så nu hänger det bara på om Botkyrkaoptimisterna ställer upp och hjälper till med träningen.
Skrivet i Nyheter, 2009-12-07, 4 kommentarer
2009-12-01
Skönt med inomhustävlingar
Eftersom tävlingar är det som ger stadga och struktur i mitt liv blir det lite svajigt i november. Visserligen går det några lydnadstävlingar på leriga planer men numera står jag, fast jag är sugen, med viss stolthet, över dessa arrangemang. Glädjen när man åkt hem från dessa tävlingar med ett 0-pris i bagaget har varit begränsad. Dessutom blir Mizty blöt om magen och det tycker hon inte om.
Har dock full respekt för de ekipage som trotsar vädrets makter och tar sig an dessa utmaningar, dessutom med stor framgång. Som min klubbkompis Leif Lundgren. Han och Bordern Lakrits sopade hem lydnaden i elit på Nacka cup i söndags med 289 poäng. Grattis Leif!
Om tävling är en livsstil måste man finna alternativ för att inte bli deprimerad. Därför anmälde jag mig till en danstävling i söndags. Dansklubben Ebba höll sitt årliga klubbmästerskap och jag startade i klasserna Lindy Hop, Boogie och Fridans och fick placeringarna sex, fem och fyra i dessa klasser. Nära pallen, som var väldigt fin, i fridans och min enda bortförklaring för missad pallplats är att konkurrenterna var 20, 30 och 40 år yngre än mig.
Kolla gärna framträdandet i Boogie som finns på denna länk:
http://www.youtube.com/watch?v=0Y6jzg1nZ9k
De som vill se mig dansa Lindy Hop och Fridans får gå in på Facebook.
www.facebook.com/home.php?ref=home#/vide...
Eftersom denna blogg ska handla om hundsport kan kritiska läsare tycka att ovanstående stycke var ett avsteg från policyn. Till dessa paragrafryttare vill jag säga att de har fel för dansen är en del av min hundträning, framförallt för att få till ett bättre fritt följ. Som jag tidigare berättat har Mizty problem med sina tävlingsnerver och för att övervinna detta får hon lyssna på musik innan start. Samma musik som sätts på när jag tränar danssteg hemma och genom denna geniala metod kommer vi två att gå i samma takt på vårens lydnadsplaner.
Och vi är på god väg, för när Mizty kollade på danstävlingen i söndags nickade hon i takt vid ett flertal tillfällen.
Skrivet i Nyheter, 2009-12-01, 3 kommentarer
2009-11-23
Hyfsad start på inomhussäsongen
Det känns ganska proffsigt att Mizty och jag, liksom friidrottarna, har en utomhus- och en inomhussäsong. Och liksom höjdhopparen Linus Thörnblad är vi bäst inomhus. Därför kände jag mig ganska lugn inför inomhuspremiären i Viksbergs ridhus under söndagen. Sex hundar anmälda i lydnadsklass 3, lottat i förväg och samling klockan 15 00 på eftermiddagen. Perfekt.
Mizty blir aldrig de stora Galornas mästare, utan föredrar det mindre formatet, eftersom hennes tävlingsnerver är sköra. Men även inför mindre tävlingar som dagens kan hon spänna sig och jag prövar mig nu fram för att hitta ett vinnarrecept som lugnar henne och som inte är dopingklassat. Noterade att många av mina konkurrenter värmde sina hundar i Back on Tracktäcket, som var dopingklassat under en vecka, innan SBK tog tillbaks beslutet. Det vågar inte jag för rätt som det är så är väl täcket dopingklassat igen och då sitter man där på pottkanten. Vi kör täckfritt men med simmaren Michael Phelps som målbild arbetar vi med musik som uppladdning. Har prövat lurar på Mizty men ingen av dessa har passat henne utan hon skakar av sig lurarna, oavsett låt, så i dag körde jag i stället med bilradion på ganska hög volym innan start.
Vi hade startnummer tre och eftersom eftersom Mizty haft lite problem med sittande i grupp var jag lite spänd inför momentet – men – musikuppladdningen var perfekt och Mizty tog dagens första tia. En prestation som upprepades under platsliggningen så läget inför fria följet var perfekt med två tior.
Mizty har problem med fokuset på fria följet och vill gärna kolla på vad som sker runt omkring henne. Därför har jag tyckt att ett ridhus som omges av kala väggar är perfekt för hennes fria följ. Men i dag var det ingen större skillnad gentemot utomhus utan hon kollade upp på läktaren, på funktionärer och domare, som gav 6 i betyg. En besvikelse, men jag klagar inte för det var inte värt mer för i vissa halter satte hon sig inte ens.
Satte sig gjorde hon däremot på sittande under gång. Lite segt men 8 i betyg. Inkallande med ställande och läggande har vi problem med. Bra fart till ställande men sedan pyser lyften ur Mizty och när hon väl är framme hos mig är det knappt styrfart. Betyg 6.
Mizty tycker rutan är ganska kul – och jag vet varför. Hon springer snabbt dit, lägger sig lite segt, och hoppar på mig bakifrån på hemvägen. Det är väl avslutningen som är hennes självbelöning och som gör att hon gillar momentet. Så även idag. Snyggt utfört fram tills hon kopplar ett järngrepp och ”juckar” kring mitt ben som avslutning. Betyg 7,5.
Apporteringarna brukar vara skapliga men i dag var det lite onödiga slarvfel. Islag på hoppet, tvekade på metallen och tappade vittringspinnen. Dagens överraskning var fjärren där vi fick 7,5 med avdrag för gnäll och tempo. Ingen framförflyttning och äntligen verkar träningen gett resultat, för vi har verkligen kämpat med momentet.
Sammanfattningsvis inga nollor, 241 poäng och ett andrapris. Fattades alltså 14 till ett första men jag kände mig ganska nöjd med insatsen. Det är attityden som brister, vilket återspeglas genom avdrag för ”tempot” i nästan varje moment.
Jag gladdes också åt att träningskompisen Linda med sin aussie Alva tog ett förstapris i trean med 255,5 poäng. En halv poäng tillgodo. Ibland måste man ha marginalerna på sin sida och det var ni mer än väl värda Linda – GRATTIS!
Dagens betyg
Sittande i grupp 10
Platsliggande 10
Fritt följ 6,0
Sättande 8,0
Ink. Med ställ & lägg 6,0
Rutan 7,5
Apportering över hinder 7,0
Metallrapportering 8,0
Vittring 6,0
Fjärrdirigering 7,5
Totalt 241
Nu får jag ett påtvingat tävlingsuppehåll, eftersom det inte arrangeras några tävlingar förrän den 31 januari 2010, då vi återigen tar oss an en lydnadstrea i Viksbergs ridhus. Är lite orolig för abstinensbesvär men löser detta genom att tävla i andra sporter fram till dess. På söndag tävlar jag i Boogie och Foxtrot när Ebba dansklubb www.ebba.se har sitt årliga KM. En härlig prispall hägrar och denna vecka får Mizty gå på sparlåga medan husse finslipar de sista stegen inför söndagen.
Betyg prispallen
Prispallar vid ridhus är nog lite speciella, tänkte jag och åkte ut till tävlingsplatsen när det var ljust, fast tävlingen startade först efter 15 00. Innan mörkret förstörde sikten spanade jag i en ganska vid krets kring ridhuset utan att se någon pall, vilket gjorde mig bekymrad för jag borde se den eftersom pallen måste vara ganska stor om de får upp en häst på den. Och kraftig, troligtvis byggd i betong. Så småningom ger jag upp med insikten att det inte finns någon prispall på området och ska jag vara riktigt ärlig har jag aldrig sett någon ryttare eller en häst på en prispall. Faktiskt ofattbart hur man ägna sig åt en sport utan prispallar.
Men hundmänniskor borde ha bättre fantasi än söndagens arrangörer för i ridhuset fanns en läktare byggd i trä som skulle kunna fungera som en förstklassig prispall. När jag stod på läktaren påmindes jag om prisceremonierna i bilsportens Formel 1, där vinnarna sprutar champagne ned på publiken från en prispall på ett högt podium. Om publiken stod i sågspånet nere i manegen under prisutdelningen och pristagarna sprutade champagne på dom från läktaren i Viksbergs ridhus skulle detta bli detsamma som när en Formel 1- vinnare koras efter ett GP-lopp. Vilket lyft för hundsporten!
Nu fick istället dagens värdiga pallplatsvinnare nöja sig med att själva hämta sina troféer från ett enkelt cafébord. Under sådana omständigheter kände jag mig nöjd med min fjärdeplacering och inväntar bättre tider.
Betyg 0
Skrivet i Nyheter, 2009-11-23, 8 kommentarer
2009-11-14
Lurad på matematiken
Förra veckan skrev jag att tävlingssäsongen i bruks var över för vår del i år, eftersom vi var elfte reserv på dagens söktävling som Roslagens BK arrangerade i Norrtälje. Det innebar att träningen den senaste veckan inriktats på lydnadsmomenten i klass 3, där vi tänker göra några starter i ridhus under senhöst och vinter. Men klockan 20 00 på fredagskvällen får jag ett samtal från Roslagens BK som förändrar allt, de undrar om jag vill vara med på morgondagens söktävling. För er som känner mig vet att man inte behöver fråga två gånger om jag vill vara med och tävla, så svaret blev ett snabbt ja - och klockan ställdes på 05 00.
När jag steg upp i mörkret gladdes jag av att det ven i de få löv som fanns kvar på träden. Den vind som jag saknat på de senaste tävlingarna fanns nu i luften. När jag anländer till samlingsplatsen två timmar senare är det dock regn och bara två grader varmt så det är nio frusna ekipage som ska ta sig an dagens tävling i lägre sök. Jag drar startnummer sex och min träningskompis Ture med sin Riesen Akir drar ”spiken”. Jag hjälper honom med en markeringsövning – men det är en besviken Ture som återvänder efter fullbordat verk. Betyg 6, ingen chans till uppflytt och Ture bryter tävlingen.
Mizty gör sitt bästa i sökbanan och jag som är van att se hur hon brukar bete sig tycker hon gör sin bästa söktävling. Tre figgar plockas in och söktiden var drygt fem minuter (maxtid 8)- men – Miztys sökarbete liknar ingen annan hunds när hon till synes ointresserat travar ut och plockar in sina figgar.
”Ja, så kan man också söka” sa domarna när de ville konferera kring betygsättningen: 6,5 blev det slutliga betyget med avdrag för ”tveksamt ut, osökt område och olydnad”. Hade hoppats på 7 men folk med bättre mattekunskaper än mina sa att 6,5 räcker för uppflyttning om man får 10 på budföringen.
Med kniven på strupen tar vi oss an budföringen och Mizty tar sin nödvändiga dubbeltia. Pust, bara lydnaden kvar men nu öser regnet ned och blöta planer och Mizty har aldrig varit någon lyckad kombination, så även i dag. Noll av en domare på paradgrenen kryp och noll av två på liggande under gång, då primadonnan satte sig istället för att lägga sig i blötan. Men övriga moment gick skapligt så vi skrapade ihop 205, 25 på lydnaden (krävs 196 för uppflyttning).
Hade inga marginaler men jag trodde det skulle gå vägen vid prisutdelningen då det dock visade sig att vi bara blev godkända med 414,25 poäng (krävs 420 för uppflyttning). Problemet var att uppgiften om att 6,5 på söket och 10 på budföringen skulle räcka för uppflyttning inte stämde, eftersom detta bara blir 209 poäng och det krävs 210 på specialen.
Nåväl, Mizty är ingen perfekt sökhund men det går framåt och visst fixar vi detta till slut. I dag hade det bara krävts att en av domarna gett 7 på söket så hade uppflyttningen varit klar. Nu tar vi nya tag till våren och fram till dess siktar vi in oss på några lydnadstävlingar. Den första är redan i Viksbergs ridhus på söndag då sju hundar är anmälda i klass tre. Start klockan tre på eftermiddagen.
Dagens betyg:
Genomsökande 6,5 6,5
Budföring 10 10
Platsliggning 10 10
Linförighet 7,0 7,0
Framförgående 9,0 9,0
Platsläggande 0 0
Inkallande 7,0 7,0
Krypande 0.0 5,0
Apportering 8,0 7,5
Hopp 8,0 9,5
Betyg prispallen
Tävling i november betyder i regel prisutdelning inomhus, så även i dag, fast det fanns en väntande prispall strax utanför ytterdörren. Roslagens prispall är ett hemmabygge i ordets rätta bemärkelse. En lågbudgetlösning som påminner om en lådbil med sina vitmålade masonitskivor på fronterna.
En pittoresk detalj är att pallen är utrustad med fyra stålhandtag i vardera hörn som gör den transportabel. En finess som jag dock tror är underutnyttjad för när jag besökte klubben för ett halvår sedan stod den på exakt samma plats som i dag. En märklig placering, eftersom den står i en sluttning, som innebär att det finns risk för att pristagarna glider av pallen när hon eller han jublande sträcker pokalen i luften.
Betyg 5,5
Skrivet i Nyheter, 2009-11-14, 5 kommentarer
2009-11-03
Gapade över mycket miste hela stycket
I helgen skulle det bli storslam för vår del när vi anmälde oss till allt på årets klubbmästerskap. Bruks- och lydnads-KM stod på programmet som inleddes tidigt på lördagsmorgonen med sökmomentet. Men redan vid samlingen i Klubbstugan anade jag att dagen inte skulle bli succèfylld, för vid vadslagningbordet såg jag att ingen satsat en enda krona på oss – inte ens jag själv.
På vårt Bruks-KM startar man i klassen man officiellt tävlar i och jag kunde då välja mellan Lägre sök och Elitspår. Utifrån min livsfilosofi ”Konkurrenternas framgångar är min glädje” valde jag Lägre Sök. Dessutom har ju Mizty problem med sina tävlingsnerver så jag bedömde att pressen på henne skulle bli för stor om jag anmälde henne i favoritgrenen Spår.
Efter Miztys nervsammanbrott under förra helgens söktävling planerade jag också att sätta in nervlugnande medicin denna helg men då det visade sig att såväl Medetomidin som Xylazin är dopingklassade vågade jag inte chansa, utan hoppades att pressen skulle vara mindre vid ett KM som, trots allt, inte är en officiell tävling.
Eftersom jag är idrottsintresserad har jag naturligtvis noterat hur dagens världsstjärnor förbereder sig för att vara på topp när det gäller. Nu är det ”rätt musik” i hörlurar som gäller innan viktiga starter. Trendsättare var den åttafaldiga Olympiavinnaren Michael Phelps från USA, som alltid kommer in i simhallen med hörlurar ovanpå simhuvan. Har prövat detta på Mizty med mycket gott resultat – men eftersom jag är lite osäker på hennes musiksmak – vågade jag inte pröva hörlurarna denna helg, men till våren plockas de fram.
Mizty är ju ingen naturbegåvning som Sökhund och när det även denna helg råder total stiltje i skogen förstår jag att det skulle bli problem med att få betyg och därmed få fortsätta tävlingen. Det är fem ekipage i Lägre Sök och vi drar startnummer fyra. Hundarna före oss har svårt att finna alla ”figgar” så när vi står på startlinjen förstår jag att detta kommer att bli knepigt.
Och tyvärr hittar Mizty bara en ”figge”. De andra två såg henne men hon såg inte dem och när vinden inte hjälpte henne kom Mizty tillbaks till stigen, istället för att leta ända ut i banan. Tyvärr blev det ett abrupt slut på Bruks-KM för oss och på kvällen försvann också chansen att nå uppflyttningspoäng i år, då Roslagens BK sänt ett mejl med beskedet att vi var reserv nummer 11 på deras söktävling 18 november, som är säsongens sista tävling i Stockholmstrakten.
Jag gillar utmaningar men det finns omöjliga- och roliga utmaningar och jag börjar luta mot att att göra Mizty till en bra Sökhund tillhör de omöjliga utmaningarna. Hon har ett måttligt människointresse och gillar inte att springa i galopp. Förutsättningarna kunde vara bättre, men ett lägre sök ska vi klara. Sedan får det vara Slutsökt för vår del.
Inget ont som inte för något gott med sig tänkte jag inför Lydnads-KM som också gick på lördagen. Om Mizty klarat Söket hade vi haft två lydnadspass under eftermiddagen, men nu blev det bara ett, vilket var skönt. Det var en stund sedan vi körde lydnadstrean så jag var väldigt osäker på Miztys nivå, men den var som vanligt. Låg och jämn. Hon kan momenten, men utför dem för slarvigt, vilket är mitt fel, eftersom jag belönat och släppt igenom halvdana utföranden.
Två nollor blev det. Sittande i grupp, som inte är befäst, utan denna gång lade hon sig ned redan när jag gick ifrån henne. Nollade även rutan. Hon gick fint ut men redan när hon passerade framkanten ropade jag Stanna, eftersom jag ”vet” att hon alltid tar några steg innan hon stannar. Dock inte denna gång då hon tvärnitar, vänder sig om och hamnar tyvärr med över halva kroppen utanför linjen när hon lägger sig ned.
Annars blev väl poängen ungefär vad jag förväntade mig. Känner ju till Miztys svagheter och styrkor. På Lydnads-KM har vi två domare och här anges medelpoängen:
Betygen blev
Sittande i grupp 0
Platsliggande 10
Fritt följ 6,0
Sättande 7,5
Ink. Med ställ & lägg 5,5
Rutan 0
Apportering över hinder 9,5
Metallrapportering 7,0
Vittring 7
Fjärrdirigering 5
Eftersom ingen lydnadshund fick något förstapris korades ingen klubbmästare inom Botkyrka BK 2009, vilket är lite trist då jag vet att det finns många bra lydnadsekipage på klubben, som dock inte anmält sig till KM.
Bruks-KM vanns av Lena Sundh med Schäfern Ella. De genomförde ett fint program i högre spår, vilket räckte till seger. Ett hjärtligt Grattis Lena!
(På Bruks-KM genomför alla tävlande sina ordinarie program och KM mästare blir den som erhållit högsta medelbetyg efter ett kvoteringsystem, vilket kan vara en Sök- Spår- eller Rapporthund som tävlar i lägre, högre eller elitklass)
Nu är utomhus- avslutad och inomhussäsongen tar vid för vår del. Planerar att delta på tre lydnadstävlingar i ridhus under vintern. Den första går av stapeln den 22 november, den andra i januari och den tredje i februari. Vem vet, måhända plockar vi hem det där förstapriset vid ett av dessa tillfällen.
Avslutningsvis vill jag Gratulera Miztys bror Aldo som med sin duktiga förare Kristina blev uppflyttade till Högre Sök i Helgen. Bra jobbat!!
http://www.aussiealdo.se
Skrivet i Nyheter, 2009-11-03, 2 kommentarer
2009-10-25
Jämn söktävling – ingen vann!
”Konkurrenternas framgångar är min glädje” är mitt mantra när det gäller hundsport. En fin och generös inställning som gett mig många glädjestunder. Som idag när jag som publik stannade kvar och applåderade vinnarna i högre- och elitsök. Leif Wärme med Kiwi och Veronique Böckow med Godis, ett hjärtligt grattis till era fina insatser. När dessa vinnare fick sina hyllningar hade alla ekipage i min egen klass, lägre sök, åkt hem för länge sedan. Standarden på dessa ekipage var jämn. "Bästa" hund hade sex på söket och jag, tillsammans med övriga ekipage, hade noll på söket. Ingen fortsatte och domarna fick åka hem redan till lunch.
Hur kunde det gå så dåligt, undrar ni säkert lite nyfiket. Jag kan ju inte tala för samtliga; om det var banans- figgarnas eller domarnas fel? Men för Miztys del är analysen klar; det är nerverna som sätter henne ur spel på söket. Inför tävlingarna har jag noterat att Mizty äter skrämmande dåligt dagen före och tävlingsdagen inleds oftast med att hon spyr tidigt på morgonen. Så också i dag, när vi väntar på vår tur står Mizty och harklar och spyr upp äckliga svåridentifierade matrester.
Tidigare har jag trott att detta berott på att hon ätit något olämpligt men i dag blev jag övertygad om att det är hennes svaga tävlingsnerver som spökar. Hundar är ju som vi människor, så olika. Vissa har nerver av stål medan andra har dom på ytan och dessa hundar behöver hjälp. Så nu överväger jag vissa insatser. Och det är bråttom för redan till helgen ställer vi upp på lägre sök vid Bruks-KM.
Det finns ju hundpsykologer att tillgå men det känns som om den metoden är för tidskrävande inför helgen. Då tror jag mer på att ge Mizty något lugnande. Medetomidin eller Xylazin ges ju exempelvis till hundar som inte klarar smällare och dessa hundar blir ju jättelugna av pillren. Naturligtvis finns det risk för att Mizty blir alltför låg med en sådan behandling – men å andra sidan - lägre än i dag kan hon knappast bli, ens med tabletthjälp.
I dag var det den ”gamla Sökmizty” som var i skogen. Hon som inte lämnar stigen när det inte finns en figge i nosen. Med startnummer sex var vi sist ut i banan. Eftersom ingen hund hade hittat tre figgar hade jag vittring på prispallen vid starten. Vad Mizty hade vittring på är oklart men det var inte tillräckligt attraktivt för att gå ut i galopp, utan hon gick bara och strosade i närområdet, utan målinriktning. Jag tjatade på och när det passade primadonnan gick hon ut och plockade en figge.
Tiden gick och när tävlingsledaren ropade en minut kvar drog jag mig mot slutet av banan och chansade på att det skulle finnas en figge i hörnet, vilket det också gjorde men tyvärr tog Mizty denna när tiden gått ut. Två figgar men inget betyg, sa domarna, när de fällde domen. Inget att säga om för söket var urselt, även om det hade varit intressant att höra vad domarna gett för betyg om tredje figgen markerats inom tiden.
Vädret var kyligt med duggregn och vindstilla och när alla lägrehundar gått så dåligt blev jag nyfiken på hur högre- och elithundar skulle klara av dessa svårigheter. Stannande alltså kvar i skogen, åt lunch, hjälpte till med vallningen och inväntade dessa ekipage som börjat sin dag med lydnad och uppletande.
Och det blev en trevlig eftermiddag då jag får se många duktiga sökekipage. Medan jag får peka med hela handen för att Mizty ska lämna stigen lyfter dessa förare knappt ett finger då hundarna glatt ger sig iväg in skogen för att leta upp människor. Då, inser jag återigen att Mizty inte är ett ämne till sökhund. Det är däremot hennes släkting Lycka, som också var med på dagens tävling men som bröt för…
…läs mer på Lyckas blogg: www.australianshepherd.nu/silverdagbok.h...
Min dag avslutas med att jag förpassas in i en fuktig trång bergsskreva där jag figgar för de två sista högrehundarna. Ingen av dessa två Kelpies hittar mig och jag funderar på varför jag ligger där i bergsskrevan denna eftermiddag, då jag enligt mina drömmar, skulle ha stått på Botkyrkas eminenta prispall och tagit emot folkets jubel.
Detta får nu istället vänta till nästa helg då både Lydnads- och Bruks-KM äger rum. Dubbla chanser till en plats på pallen.
På vårt KM har vi alltid vadslagning. Rätt vinnare ger en skaplig slant och Mizty ger enligt bookmakers ett bra odds, som blev ännu bättre efter dagens söktävling. Om Miztys nerver håller – skulle jag nog sätta en slant på henne.
Skrivet i Nyheter, 2009-10-25, 6 kommentarer
2009-10-19
Snygg avslutning på spårsäsongen
Med en tia på spåret avslutade ”Dammsugarmizty” årets spårsäsong på Tyresö:s tävling i helgen. Vi blev fyra av tio startande. 453, 25 poäng och godkända, efter en katastrofal lydnad. Tyvärr också bakspår och ett halvbra uppletande.
Tyresö hade den goda smaken att ha samling först 08.30 på morgonen – men – allt har en baksida. Är det älgjakt och spåren går i en nationalpark där jakt är förbjuden är det inte svårt att räkna ut var folk tar sina skogspromenader en söndagsförmiddag. Jag drog spår nummer åtta med startid 10 45 och mina spårmottagarna hade fullt sjå med att informera folk om var någonstans de inte borde gå på sin promenad. Jag oroades inte över detta för Mizty brukar klara av när andra gått i spåret, bara hon fått fäste i sitt spår.
Vid informationen sas det att det var kuperade marker och upptagsrutan låg också i en ordentlig brant. Mizty tog det försiktigare än vanligt men fångade upp ett spår i mitten av rutan. Jag hängde på men hejdades av anropet ”bakspår”. Blev faktiskt överraskad för det var en evighet sedan hon gick bakspår men det var bara och vända om och betyget blev 6 ,5.
Men faen, kunde de vinna Bruks-SM med bakspår skall väl vi kunna ta certpoäng med ett, tänkte jag när vi drog iväg in i skogen. Och Mizty gör ett bra jobb. På 22 minuter (maxtiden är 35) plockar hon hem alla pinnar och vi belönas med vår första tia på ett elitspår.
Känner mig peppad inför uppletandet men mattas av när jag ser rutan, som de lagt vid lydnadsplanen. Första tredjedelen går på öppen äng och sista delen ligger i skogsterräng. Dessutom är det kraftig medvind.
Eftersom många hundar spruckit på spåret är vi nu sista hund in i rutan och när ingen före oss har hittat alla fyra föremål är mina förväntningar rätt låga. Men jag tycker Mizty jobbar på rätt bra. Några stopp, men inte en enda drill under fem minuter. Kors i taket! Tre föremål plockas in men domarna är snåla och ger oss bara fem i betyg. De hade väl åtminstone kunnat klämt i med en sexa – men å andra sidan – hunden före oss fick noll av en domare med tre föremål inhämtade.
292 poäng på specialen betyder att det krävs 228 lydnadsspoäng för att nå certpoängen 520. Ingen omöjlighet, känns det som, men en drogad Mizty klarade bara av att plocka hem 161, 25 denna mulna eftermiddag.
Mizty har ju löpt, vilket jag inte precis skyltat med här på bloggen, när jag kom med på Tyresös spårtävling. Det är ju nästan omöjligt att komma med på tävlingar så…
Jag räknade ut att det var 25 dagar mellan Tyresö:s tävling och första gången jag såg blod. Dagen före tävlingen testade jag Mizty på Stockholms kåtaste Kungspudel, som råkar bo i vårt hus. Han ”juckar” på allt och känner av en löptik på fyra kilometers avstånd.
Kungspudeln försökte och försökte - men Mizty gav honom tvärnobben – och jag beslutade mig för att starta i Tyresö.
Men jag vet att tikar som löpt kan lukta gott långt efteråt, så på tävlingens morgon tvättades primadonnan ordentligt med schampo och såg ut som en stilig utställningshund när vi kom ut till samlingsplatsen. Men inte nog med detta. Jag hade också i den välsorterade Zoo-affären inhandlat dyr illaluktande spray som, enligt försäljaren, skulle hålla hanhundar på behörigt avstånd.
Och det luktade verkligen illa när jag sprayade Mizty innan lydnaden. Ville ju inte skylta med proceduren så jag åkte bort en bit och sprayade vilt i bilen medan Mizty gjorde allt för att fly undan detta hemska angrepp. När jag sedan lämnade Mizty i bilen luktade den som en operationssal för i sprayen fanns ordentligt med eter, som skulle hålla hanhundarna på avstånd.
Eftersom jag inte ville ta fram min tik innan det blev min tur fick Mizty ligga kvar i bilen fram tills det var dags för start. Och vilken hund jag då hämtar. Fullkomligt omtöcknad av eter vacklar hon ut ur bagageluckan för ett fritt följ som ingen tidigare skådat. Hunden vet inte var hon är, vad hon ska göra, eller vart hon är på väg. Står och vinglar vid halterna - men vi får ändå 5, 5 av domarna. Det var snällt, men de tyckte väl synd om oss.
Och det fortsätter i samma stil. Vid inkallningen vacklar hon omkring med knappt styrfart och på framåtsändandet går hon bara i extrem långsam takt några meter framför mig. Även om hon är drogad borde hon väl klara krypet, tänker jag inför momentet.
Men då visar det sig att det är lite blött där hon ska krypa och då kryper inte ”primadonnan” en millimeter, utan ligger halvsovande kvar i sin position medan jag går iväg. Noll på sitt bästa moment, kändes inte helt bra.
Vid skallet orkade hon bara med ett litet gläfsande och det är först på det sista momentet, stegen, som drogen börjar klinga av. En avslutande tia - men applåderna smattrade ljudlöst, när vi lämnade lydnadsplanen
Är hon sjuk, frågade en funktionär, som själv hade två Aussies. Nej bara drogad, svarade jag utan att gå in på detaljer. Men sprayet funkade som ”avtändare”. Varken hanhundar, tikar eller människor ville sitta vid Mizty under prisutdelningen. Så illa luktade hon.
Betygen på Tyresö
Uppl. av spår 6,5+6,5
Spårning 10+10
Uppletande 5,0+5,0
Platsliggning 9,5+9,0
Fritt följ 5,5+5,5
Ink. med ställ o lägg 5+5
Framåtsändande 5+5
Kryp 0+0
Skall 5+0
Metallapport 6,5+5,5
Tungapport 7+6,0
Hopp 8,0+7,0
Stege 10+10
Betyg prispallen
Tyresö:s prispall var dagens överraskning. Ända sedan jag kom till klubbstugan snokade jag efter pallen utan att se någon och när prisutdelningen skedde inne i klubbstugan registrerade jag en nolla i protokollet. Det var förhastat för efter prisutdelningen beordrades pristagarna att gå ut till pallen för fotografering. Jag fattade ingenting - men – väl kamouflerad stod pallen på verandan. Snygg och stilfull. Byggd i samma material som verandan var den väl dold men när den väl presenterade sig så är det ingen tvekan: En av distriktets snyggaste prispallar med bra proportioner. Placeringen drar dock ned betyget något. Inklämd mellan några cafébord förlorar den i rymd och känslan av ett provisorium är påtaglig.
Betyg 8,0
På söndag är det lägre sök som gäller när hemmaklubben Botkyrka står för arrangemanget. Visserligen har vi inte haft möjlighet att träna, men formen är god och förhoppningarna är höga. Särskilt kul är det att Miztys duktiga släkting ”Lycka” också ska vara med. Med sin förare Ann-Chatrine Lilja har hon åkt ända från Sundsvall för tävlingen och då hoppas jag Mizty visar upp en annan sida, än den i söndags.
http://www.australianshepherd.nu
Skrivet i Nyheter, 2009-10-19, 14 kommentarer
2009-10-14
Ett år går fort när man har roligt
När lydnadsplanerna blir mer leråker än golfbanor är tävlingssäsongen över för primadonnan och mig. Dags för eftertanke och summering, hur gick det egentligen, jämfört med målen som sattes upp inför säsongen. Våra mål 2009 var ju nästan identiska med de som sattes upp 2008 och därmed lättare att uppnå i år.
De största framstegen i år har gjorts på specialmomenten spår och sök, uppletande har gått framåt men lydnaden har stått still. Det är där betygen kan höjas och följaktligen blir det nu lydnaden som prioriteras under vinterträningen. Men Mizty är fyllda fem och för bara en stund sedan var hon för ung för att klara vissa moment, nu börjar hon bli för gammal. Det svänger snabbt i hundsvängen.
Men nu gör vi årets utvärdering systematisk, moment för moment; Häng med!
Spår.
Att nå elitklassen var årets mål, vilket uppnåddes, efter många försök i högre spår. Men väl där tycker jag inte eliten skiljer sig märkbart från högre. Spåren och uppletandet är ungefär likadana och i lydnaden kommer det till några moment som redan är påbörjade. Att bli godkänd i elit är betydligt enklare än att få uppflyttningspoäng i högre.
Vad som skiljer mest är könsfördelning och attityd mellan tävlingsekipagen i högre och elit:
När jag hade ”två pinnar bort” i högre fick jag ett grattis och en hjärtlig kram av en tilldragande kvinna. När jag har ”två pinnar bort” i elit möts jag av en bister karl med basebollkeps som frågar om jag verkligen ska fortsätta tävlingen.
Jag längtar tillbaka…
Sök.
Jag har en hatkärlek till sök. Vad Mizty tycker om sök är oklart. Vad jag vet, är att hon gillar leverpastej och går ut i skogen om där finns gott om leverpastej. Hade som årets mål att få uppflyttningspoäng i lägre – och var faktiskt bara två poäng ifrån – vid årets enda tävlingstillfälle. Ett snett sättande vid budföringen fällde oss – så nära var det. Eftersom vi inte längre har en ordinarie plats i vår sökgrupp har det inte blivit så många träningstillfällen för oss i år så vi får förlita oss på vår långa erfarenhet av grenen (en tävlingsstart).
Men jag tycker Mizty har kapacitet för att klara en lägrebana och den 25 oktober startar vi på Botkyrkas tävling. Har också anmält oss till Roslagens tävling den 14 november.
Uppletande.
Uppletandet var förra årets olycksbarn och det har blivit bättre, om än inte helt bra. Mizty bara måste pissa i uppletanderutan – minst en gång – och helst mitt framför domare och funktionärer. Så är det bara och jag misstänker att hon tillhör de få procent som lever sitt liv som ”blottare”. En ganska harmlös sexuell avvikelse som kostat mig många poäng under året.
Frånsett pissandet så har Mizty kapacitet för mer än vad hon hitintills visat upp och lär hon sig bara räkna till fyra, innan externbelöningen kommer så kommer momentet att bli riktigt bra nästa år.
Lydnaden.
Lydnaden är årets flopp, där framstegen knappt är mätbara. Årets mål var ett förstapris i trean men vi har faktiskt aldrig varit riktigt nära på en officiell tävling (har klarat ett förstapris på en inofficiell tävling). Jobbade stenhårt med attityd förra vintern och tyckte vi var på rätt väg på träning, men på tävling ser det fortfarande oinspirerat ut.
Har nog tyvärr ”tävlat sönder henne” för när det är tävling är primmadonnan kusligt medveten om att hon inte får någon belöning och att jag inte kan tillrättavisa henne. ”På tävling kan man göra precis som man vill för externbelöningen kommer alltid, oavsett vad man gör”, tycks hon tänka.
”Varje tävling är en avdressering”, säger mina mer erfarna träningskamrater när de lite försiktigt försöker påpeka att tävla varje vecka är i mesta laget. Eftersom jag lyssnar dåligt har budskapet inte nått riktig ända fram, utan jag har bara fortsatt att beklaga mig när jag blivit bortlottad på en tävling. Tröstandet och kamratstödet har dock varit lite svagt vid dessa tillfällen.
Under vintern tänker jag nu fokusera lydnadsträningen på moment med hög koefficient för att på så sett höja medelpoängen till nästa år.
Nu är älgjakten i full gång här i Mälarregionen, vilket sätter stopp för spårtävlingar. Under oktober/november arrangeras bara en enda tävling. Tyresö BK har nämligen marker där jakt ej är tillåten. 16 spår och över 60 anmälda till elitspåret nu på söndag och vilka drog en vinstlott: Benny Hellis med Meet Myown Misty May, så på söndag morgon klockan sju finns vi vid Tyresö kyrka för att ta oss an årets sista spår – om inte löpet sätter krokben för oss i sista sekunden.
Skrivet i Nyheter, 2009-10-14, 6 kommentarer
2009-09-27
Stabilt i spåret - men för svagt i lydnaden
Flen eller Florens under weekenden? Självklart Flen, eftersom jag drog en vinstlott och kom med på deras spårtävling. Hänsynsfullt nog hade de också den goda smaken att förlägga samlingen till klockan 08 00, istället för som brukligt 07 00. Men sovmorgon? Knappast, för det är tolv mil till Flen och klockan ställdes på 05 00.
Tio taggade spårhundar, varav tre aussies, mötte upp i Flens trivsamma klubbstuga inför lottningen. Vi drog spår fem, vilket kändes helt okej. Upptagsrutorna låg utefter en stor landsväg och domarna kunde stå på vägen när de bedömde påsläppen. Ovanligt men praktiskt. Och Miztys påsläpp belönades med 9,5 av båda domarna. Men hon borde haft 10,5 för hennes spårupptag var mer kvalificerat än när hon fick 10 förra helgen.
Hon går fint ut i rutan och stannar upp vid ytterkanten där jag med blotta ögat ser att djur nyligen stökat eller sovit, förmodligen vildsvin tänker jag, men spårmottagaren berättade senare att en hjord med hjortar rastade i rutan när han stod och väntade på mig. Bland dessa dofter letade Mizty fram spåret, följer det åt vänster och går ut ur rutan – men - precis innan jag ska gå ut ur rutan tvärvänder hon för att istället gå åt andra hållet, vilket visade sig vara helt rätt. Att vända om själv när hon började få fäste i spåret imponerade på mig och med raska steg erövrar vi Sörmlandsskogen – utan att stöta på någon pinne. Inte heller jag ser någon fast jag småspringer i kutryggig stil med näsan i backen och spanande blick.
Mizty:s styrka i spårskogen är hennes noggrannhet men är det för lätt går hon upp i tempo, blir lite för hög med nosen och kan då missa en pinne. Så var det denna morgon. Nästan lite nonchalant sprintade hon fram i skogen med för hög nos och när inga pinnar hittats fast vi gått en bra bit bestämde jag mig för att korta linan och dra ned på tempot. Rätt beslut, för när slutpinnen hittades hade jag sex små pinnar i fickan. En pinne bort och 9 i betyg. Och tiden, 19 minuter! Måste vara nytt rekord för en pensionär som hänger i repet på en aussie.
”Eftersom vi har 16 minuter kvar går vi ut och letar efter första pinnen”, skojjade jag med mottagaren.
Uppletandet var ute i spårskogen och efter en nolla förra helgen och ett bra spårarbete i dag pirrade det lite i magen när det blev vår tur. Men jag gillade rutan som låg i en nedförsbacke. Är det utför så brukar lätt överviktiga Mizty ”rulla i väg” rätt snyggt utmed slänten - och - vilket första skick vi fick till. Mizty rullade snabbt i väg och stannade inte till förrän i hörnet där hon plockade in ett föremål. Och nästa skick är lika snyggt. Och nästa. Och…
Tre föremål plockades in på under tre minuter och jag slängde en överlägsen blick åt domarna som så gott som antecknat tian.
Men Mizty kan inte räkna till fyra. Redan som valp försökte jag lära henne räkna till fyra men efter nära fem års intensiv träning kan hon fortfarande bara räkna till tre. Hur svag får en hund egentligen vara i matematik? Mizty hade bestämt sig för att uppletandet var slut efter tre föremål och fann ingen som helst anledning att gå ut i den där rutan någon mer gång. Hon satt istället på stigen, gick ut några meter i rutan och kissade, samt åt gräs. Och jag skrek ”Leta” och viftade med armarna under de sista två långa minuterna. Domarna skrev ”olydnad” och gav 5 i betyg.
I Flen fanns det en tävling i tävlingen, nämligen bästa aussie och med en femma i uppletandet tog vi en fin grenseger. En aussie gick inte ut överhuvudtaget, utan satt på stigen och tittade på utsikten tills föraren avbröt momentet: Betyg 0. Den andra konkurrenten, Stjernborgens Feja som kom trea på Aussie-SM, bjöd hårdare motstånd genom att hitta två föremål, det sista precis innan tiden gick ut. Fem i betyg men eftersom Mizty hämtade tre föremål har jag beslutat att Mizty besegrade SM-trean på momentet.
Tesen att Aussie inte är ett självspelande piano utan en hund där föraren måste kämpa för varje betygsdecimal förstärktes efter dagens ”uppvisning” i uppletanderutan.
Nåväl, med 295 poäng på specialen krävdes 225 på lydnaden för att nå de åtråvärda certpoängen, 520. Tyvärr räckte det inte hela vägen för oss i dag, då vi fick ihop 203,25 lydnadspoäng. Totalt blev det 498,25 (krävs 520 för certpoäng). Godkända och en femteplats i tävlingen (bästa aussie).
Lydnaden var inte bra i dag, men inte heller någon katastrof. Ingen nolla men väldigt låga betyg på vissa moment där vi i regel har högre betyg, som krypet; Där har jag fått avdrag för ”viss förarhjälp” och tänkte att denna gång ska jag minsann inte vara till någon hjälp utan bara titta rakt fram, gå i min takt och Mizty ska hänga med som om hon vore klistrad vid mig. Det var hon inte, utan i protokollet står det att hon ”lättar” och är ”hög i vinklar”. Nej, framöver blir det återgång till den gamla trygga stilen där jag håller ett ”getöga” på henne under hela krypet.
Onödiga poäng tappades även under skallet och apporteringar då en medtävlande Schäfer som Mizty ogillade tränade parallellt med tävlingsplanen. Mizty kunde inte släppa denna hund med blicken, vilket gick ut över precisionen på momenten. Och vid framförgåendet galopperade hon hela sträckan som omväxling till långsamt trav, som hon brukar välja. Nu återstår bara varianten att hon kombinerar gångarterna.
Laddad med tuggummi smackade jag mig också igenom fria följet med hedern i behåll. Ingen uppvisning men bättre än i Södertälje förra helgen.
Betygen i Flen
Uppl. av spår 9,5+9,5
Spårning 9+9
Uppletande 5+5
Platsliggning 10+10
Fritt följ 6+6,5
Ink. med ställ o lägg 5+5
Framåtsändande 5+6
Kryp 6,5+6,5
Skall 5+6
Metallapport 5+5
Tungapport 7+8,5
Hopp 9+9
Stege 9+9
Detta kan ha varit årets sista spårtävling för nu tar älgjakten över i skogarna här i Mälardalen. Visserligen arrangerar Tyresö BK en tävling den 18 oktober men dit anmäler sig väl alla så chansen till en plats blir väldigt liten. Vårt nästa tävlingstillfälle blir nog Lägre sök den 25 oktober då min hemmaklubb Botkyrka BK arrangerar en tävling.
Betyg, prispallen i Flen
I dag hade det känts fint att stå på pallen för Flen hade en riktigt fin prispall. Traditionell design byggd i trä, väderbiten efter flera år i ur och skur smälter den bra in i omgivningen. Lagom hög med fint ”respektavstånd” mellan ettan och övriga pallplatser. Siffrorna på pallplatserna är också snyggt designade.
Tyvärr drar placeringen ned betyget eftersom de lyckliga pristagarna får titta ut över en parkeringsplats, och inte över lydnadsplanen där tävlingsinsatsen utförts.
Betyg 8.0
Skrivet i Nyheter, 2009-09-27, 7 kommentarer
Sida 2 av 8. Förra sidan Nästa sida